Är det någonstans jag trivs så är det ute på landet hos mina föräldrar. Man är nära naturen och det är så lugnt och skönt därute och det får mig att stor trivas =)

Jag och Aysha åkte ut dit på kvällen och njöt av det fina vädret, Aysha som annars inte vill röra sig så mycket pga tassen, sken upp och blev alldeles sprallig =) Hon fick söka lite godis och så åt hon gräs och lite till gräs och för att vara på säkra sidan åt hon lite till gräs *skratt* Vad äre med hundar och nya färska gräset som kommer upp?

Sen fick hon ett tuggben som hon låg och mumsa på först ute en stund och sen gick vi in och så tog jag en fika med pappa medans Aysha hade fullt upp med benet. Aysha är ju lite sån att hon blir rastlös när vi är iväg hos andra, men hon tuggade på sitt ben och när det var färdigt så la hon sig och sov en stund, så himla skönt att hon börjar komma till ro med sig själv fast vi är iväg =)

Pappa klappade om henne så rart, blir så varm i hjärtat när han gör det och Aysha blev eld och lågor och tyckte inte att han skulle sluta klia henne =)

Satte nytt bandage idag, ursch ursch ursch vad jobbigt det är, både för mig och för Aysha. Mest synd är det ju om Aysha såklart som har ont och inte vill att man rör det, men när man ska pilla med kompress och bandage så kommer man ju emot ändå och hon mår riktigt dåligt av det. Jag mår dåligt av att det känns som att jag våldför mig på henne när jag måste hålla fast henne för att kunna linda benet och tassen. Jag hoppas av hela mitt hjärta och själ att det kommer läka fort nu de närmsta dagarna så hon inte behöver bandage utan bara en strumpa eller något.

Försöker ju även lufta det, men då går hon mest på tre ben och om hon sitter så håller hon upp tassen i luften. Hon går bäst när hon har bandaget, men att få dit det är lika med bläääää.

Heltöntig är jag, men när jag var och köpte nytt bandagematerial idag kunde jag inte låta bli att köpa linda som var rosa med rosa hjärtan *skratt* Snacka om nörd, men tyckte det var så sött =)

Imorgon blir det Västerås Djurklinik igen, dom ska titta på pulpan och jag hoppas dom säger att det går åt rätt håll! Förmodligen måste vi droga henne lite så dom kan komma åt och göra rent ordentligt, för utan drogning går det inte.

Aysha fick smaka på fil häromdagen och hon kan verkligen se helt galen ut när det är något som är sådär riiiiiktigt gott *skratt*

Till höger i bild ser ni hennes egen designade version av vårt vardagsrumsbord ;)

Aysha på jakt efter smarriga grässtrån =)

Ibland känns det som att hennes ögon liksom lever sitt eget liv =) men fin är hon mattes flicka =)

Idag är vi inne på 5 dagen som Aysha har ont, hon har sovit dåligt inatt gumsan och jag önskar jag kunde hjälpa henne! Kan inte den där förbaskade hinnan eller skalet som brukar komma över pulpan innan själva klon kommer ut, vara på plats nu? Jag är livrädd att hon ska få någon infektion i det där, får ju inte tvätta det ordentligt men jag gör så gott det går och som jag får. Hon äter ju antibiotika så det ska väl förhoppningsvis hindra en infektion.

Nu borde man kunna träna och hålla på en massa, men saken är den att Aysha vill inte, tror inte hon orkar. Ger henne torrfoder för stunden för att hon blir ju hård i magen av färskfodret och nu när hon inte får röra sig ordentligt vill jag inte att hon ska bli förstoppad, så då får hon torrisar och det i en aktiveringskub så hon får jobba litegrann.

Imorgon ska vi tillbaka till Västerås för att kolla hur utvecklingen går med klon, eller rättare sagt pulpan och jag hoppas dom säger något mirakulöst *skratt* och då i positiv mening =)

Idag ska jag försöka vara ute lite med henne, har inte velat härja så mkt med henne eftersom hon verkar så trött. Igår fick hon maten i aktiveringskuben, hon tuggade lite ben och sen åkte vi lite bil så hon fick titta på lite andra saker, efter det sov hon som en klubbad säl i 4 timmar!! Tro mig, känner man Aysha så inser man att det inte alls är hennes riktiga jag.

Näpp, ska försöka lägga ny omläggning på tassen nu, fy vad hon avskyr det, men klandrar henne inte, har man ont vill man ju knappast att någon ska vara där och peta i det.

Hoppas ni får en strålande dag allihopa! Mina tankar finns någonstans i Europa, vet inte hur långt dom kommit, men dom reste med bil igår för att ta sig till Österrike och till Salzburg för där går WDS av stapeln imorgon. Det är Carola med Lilo och Camilla med Chili som ska vara med och sen är det fler från Sverige som åker vilket är jätte kul, men jag är ju lite partisk och hejjar lite extra på "mina" tjejjer =)

Just nu känner jag mig som världens sämsta hundägare. Aysha har ont i sin tass och haltar mera, försökte sätta nytt bandage men hon får panik när jag ska försöka få allt på plats, förmodligen pga smärtan, så att behöva försöka hålla henne fast för att kunna få dit bandaget skär i mitt hjärta. Jag klarar inte att vara elak mot djur och jag känner mig så elak när jag måste hålla henne hårt för att ens ha en möjlighet att få dit nytt bandage.

Har inte sovit många minuter inatt då hon gnytt en massa, tror hon har ont, och det gör mig också så frustrerad, kan inte förklara för henne varför det gör ont och att det kommer bli bättre, och det är så jobbigt att jag inte kan hjälpa henne med smärtan.

Måste se ut som en jäkla cirkus här hemma, först måste jag hålla en skräckslagen hund och efteråt grinar jag en massa för att jag bara känner mig elak och usel som gjort så mot henne och det blir ändå inte bra det där jäkla bandaget.

Ringde till Västerås Djurklinik och förklarade läget och hon sa direkt att man måste vara två för att klara av att sätta sånt här bandage med det pill det är med den här gelen och specialkompressen som ska sitta rätt över pulpan. Och har hon dessutom ont så är det ännu svårare att få till det bra eftersom man måste vara där och pilla på det onda. Dom är alltid lika rara på den här kliniken, så otroligt snälla och hjälpsamma! Jag fick en tid idag vid 15 tiden så skulle dom tvätta rent ordentligt och bandagera om på nytt och sen visa hur jag kan göra efter att det bandaget tagits bort, då kan jag använda en annan grej som inte alls är så krånglig tydligen. Förklarade att jag efter i lördags inte har så mycket kronor och ören kvar då det kostade rejält att åka in på helg men då säger hon helt rart att det ska jag inte oroa mig över, kommer inte kosta så mycket. Den här kliniken är nästan för bra för att vara sann kan jag tycka =)

Nu ligger norpan och sover, hon har fått smärtstillande, men vet inte hur mkt det hjälper henne egentligen, för hon fick det igårkväll också och hade ändå en jobbig natt, mattes fina lilla flicka.

Ja just nu känns det inge vidare, men vissa dagar är ju såhär, men mitt psyke är liksom inte gjort för att behöva utsätta min hund för saker som den mår dåligt av =(

Hoppas det läker fort nu så hon slipper ha ont och allt kan återgå till det vanliga igen, vill ju att min lilla flicka ska må bra och vara lycklig.

Ha en bra dag alla ni därute!

Jahapp, igår drog en vind av otur in över oss, eller snarare Aysha. Vi spenderade dagen ute på landet och bara njöt trots att det kom en och annan regnskur. Vi var ute i 2h och gick en sväng och så tränade vi och Aysha sprang runt med apporten så stolt och glad, sen att hon inte ville ge den till mig brydde jag mig inte så mkt om eftersom hon var så lycklig och höll den så fint i munnen utan att tugga, men med den hastighet hon hade när hon sprang så var det någ svårt att tänka på att tugga samtidigt *skratt*

En liten vilopaus och sen var vi ute igen, jag och pappa skulle passa på att elda lite ris så vi satte igång, Aysha var med och höll fokus på att vi skötte oss, men som den grävmaskin hon är satte hon igång att gräva. Plötsligt ser jag att hon slutar och liksom skakar tassen lite, jag går fram och tittar och ser att hålet hon grävt upp av fin fin jord är fullt av pissmyror så tänkte att jaha dom gav väl henne en omgång. Och hon gav sig på hålet igen och grävde så jag tänkte att det var väl myrorna som bråkat med hennes tass.

Men så slutar hon gräva igen och då sätter hon sig en bit bort från hålet och bara tittar på mig, jag får en klump i magen för jag ser på hennes ögon att något är inte som det ska. Jag går fram och kollar igenom henne och upptäcker då att hennes högra tass inte ser ut som den ska. Eller rättare sagt hennes ena klo på höger tass, för den stod liksom rakt upp och helt ärligt höll jag på att spy rakt ut när jag såg det. Jag tog med mig Aysha och satte henne i buren, stackarn hade så ont, syntes så tydligt på ögonen och hon smackade upprepande gånger.

Jag for in och ringde Strömsholm, personen jag pratade med där hade antingen jobbat för många timmar eller käkat huggorm till lunch. Jag förklarade läget att det ser helt sjukt ut och att hon har väldigt ont. Människan i andra änden säger då att jag ska försöka rycka loss klon själv!!! Eh, öh, vah säger jag? Menar du att jag ska, trots den enorma smärta hon har, försöka hålla henne och bara försöka slita loss klon som sitter fast i tassen på henne? Svaret jag fick var ja, man får inte vara så pjoskig, håll i och försök dra. Aldrig i livet sa jag, det gör jag inte!! Då tyckte hon att jag skulle linda tassen och vänta till på måndag för dom hade inte tid att ta emot oss. Visst kunde jag åka dit men då kunde jag räkna med 7-8 timmars väntan och sen få åka hem igen utan att få träffa veterinär. Vah sa jag igen, menar du att jag om jag kommer in får vänta i flera timmar och sen skickar ni hem mig utan att få hjälp trots att jag väntat? Nja mjo, visst kunde jag komma in men fick räkna med väntetid ändrade hon sig till då. Jag sa att jag förstod fullt ut att det fanns mer akuta fall än det Aysha var i, men att vänta till måndag med denna skada och den smärta hon hade fanns inte i min värld och det hade varit regelrätt djurplågeri!!

Hon i andra änden sa att dom inte hade tid för mig, så jag skulle hem och duscha av tassen så den blev ren och sen försöka dra bort klon eller linda tassen och avvakta till måndag.

Kändes inte alls bra, kände mig uppgiven och faktiskt förtvivlad eftersom Aysha hade sådan smärta och Strömsholms Regiondjursjukhus inte tog emot oss. Jag åkte hem och försökte duscha av Ayshas tass så gott det gick, men hon hade så ont stackaren. Jag ringde igen och förklarade läget att jag nu försökt tvätta av men att linda det där var bara att glömma, det går liksom inte fösökte jag förklara, för det kommer göra för ont på henne. Då får hon vara som hon är till på måndag säger samma trevliga ( inte ) människa igen för dom har inte tid att ta emot mig. Jag bad om att få komma in ändå och det gjorde inget om jag fick vänta i flera timmar bara jag fick hjälp mot hennes smärta, för till måndag kan vi inte vänta sa jag, men det var som att prata för döva öron och vi la på.

Aysha låg och skakade i tassen och tittar på mig med dom där vädjande ögonen som att snälla hjälp mig, men där satt jag och kände mig totalt värdelös som inte kunde fixa hjälp åt min fyrbenta vän. Jag började kolla runt på andra alternativ, antingen skulle jag få åka till Uppsala eller Stockholm där de även har akutmottagningar, men ilskan steg i mig. Det är ju under all kritik det här, att jag har en hund hemma som har påtaglig smärta och jag får råd att stanna hemma till måndag, eller rycka loss klon själv eller bara linda över det hela.

Jag ringer tillbaka till Strömsholm en 3e gång och en annan tjej svarar, jag ber om ursäkt att jag ringer en tredje gång men förklarar för henne med läget och att vänta till måndag med en hund som har sån smärta finns inte i min värld. Hon sa att självklart ska jag komma in med henne och för stunden hade dom ganska lugnt så det skulle nog inte vara några problem, men att väntetid kan det ju alltid bli om det kommer in mer akuta fall, men det förstod jag ju och självklart ska det vara så.

När jag kommer dit och har anmält så väntade vi i 1.5timme och sen var det vår tur, Aysha började få panik av smärtan, hon visste inte hur hon skulle hålla tassen eller hur hon skulle sitta eller ligga, man såg i ögonen på henne hur ont hon hade och hela hennes kroppspråk, stackars pluttan!

Veterinären hette Kajsa och jag frågade henne om hon tyckte det varit en god ide av mig att försöka dra loss klon hemma på egen hand, och hon bara titta på mig och sa att nej det skulle hon inte rekommendera. Frågade även om hon tyckte att det var onödigt av mig att åka in för det här, och då svarar hon att hon tyckte jag skulle väntat till måndag!!!! Vah??? Fast du ser hur ont hon har, menar du att jag borde bara väntat till måndag? Ja, man får inte vara så blödig, ibland är det på det viset att dom har ont och så är det bara helt enkelt. Inte riktigt min bild av hur en veterinär ska resonera, men förstår ju givetvis att dom ibland har smärta, men att låta dom gå med smärtan är inte riktigt min melodi. Hur som helst så var jag ju där och vi fick hjälpen vi behövde.

Aysha fick smärtlindring omgående och först skulle vi få åka iväg och komma tillbaka efter några timmar för dom skulle operera en hund emellan. Men sen kom dom tillbaka och meddela att dom skulle ta Aysha först och sen operera den andra hunden, vilket jag givetvis var mkt tacksam för.

Aysha drogades och fick vila en stund för att det skulle få verka. Sen kommer en sköterska in och en manlig veterinär dom lägger Aysha på en grön bår eller vad man ska säga, hon börjar sprattla men då håller dom bara ihop den så hon ligger som i ett rör, fy vilken skräck för henne eller för vilken hund som helst som är drogad och får uppleva denna olustiga känsla. Jag fick vänta utanför medans dom var i operationssalen och tog bort klon.

Sen meddelar veterinären, den manliga som verkade ha tagit över, hur jag skulle göra med bandaget och kompressen och gelen runt pulpan i 10-14 dagar. Han förklarar att det är ganska svårt att få till det bra runt pulpan och jag bara tittar på honom och säger att om du tycker det är svårt som kan det här och har gjort det på en hund som dessutom sover, hur ska då jag kunna få till det bra med en hund som är vaken och som inte alls kan det här? Det förstod han ju kunde vara ett problem så i värsta fall som han sa får jag strunta i bandaget och bara skydda tassen när hon var ute. Denna veterinär var dock mkt trevlig och jag upplevde att han verkligen tog sig tid för oss och pratade och gav information.

På hemgångsrådet står det att pulpan ska hållas fuktig tack vare gelen och tassen ska vara i bandage i 10-14 dagar, men jag får inte rasta henne i fuktig miljö eller smutsig för bandaget får inte bli fuktigt.....ja jag vet inte, bandaget blir ju fuktigt av gelen, men finns säkert något mer genomtänkt där som min intelligens inte når fram till.

I min värld vill jag ta bort bandaget och låta tassen luftas så mkt det bara går, inte låta henne komma åt pulpan och ute se till att hon har strumpa och om det behövs plastpåse för att skydda mot väta. Men jag är ju ingen veterinär eller kunnig inom området. Men ändå så känns det som att det strider mot den naturliga läkeprocessen att bädda in något så tätt som det blir med bandage.

Kalaset kostade över 5000kr, har inte fått någon specifikation på vad som har kostat, men hoppas att jag får det, för vore intressant att se vad som har kostat vad. Jag fick betala 2200kr av det. Det är banne mig inte billigt att äga hund den saken är klar!!!!

Aysha var medtagen när vi åkte hem, hon hade snetänt på drogningen rejält och lät som en flock vargar och var orolig och kom inte till ro. Hon kissade på sig några gånger under tidig natt de korta stunderna hon lyckades somna till. Hon har ylat och gnytt hela natten och hela dagen. Nu först när kl är snart 20.00 har hon lyckats somna sådär ordentligt, vilket är skönt för mitt hundägarhjärta att se.

Vi var ut till landet i nästan 1.5 timme och Aysha mådde bättre av att få frisk luft och lite annat att titta på. Efter en stund när vi varit där kom mina föräldrar hem, dom hade varit iväg. Aysha blev glad av att se dom och det känns lika skönt i mitt hjärta när dom klappar om henne och pratar med henne och visar att dom verkligen bryr sig. Dom undrade hur allt gått och jag berättade och sa även att hon inte druckit eller ätit på hela dagen och inte fått i sig något sen igår. Då går mamma iväg en sväng och kommer tillbaka med vatten och en korv. Aysha blir glad såklart och börjar sen äta på korvbitarna som mamma gav henne. Var skönt att se henne äta måste jag säga!! Mamma gick och hämtade mer korv och Aysha åt upp dom med och sen drack hon lite, åh det kändes så himla bra!!!

Jag är så enormt tacksam över att jag har mina föräldrar och att dom förstår min passion i livet och stöttar mig som dom gör. Nu är det ju kanske inte så roligt när jag ibland behöver fråga om jag får låna pengar för att ro iland mitt intresse som är hund, men dom ställer alltid upp, och hade det inte varit för dom hade jag aldrig klarat av den kamp jag och Tyra förde tillsammans för att hon skulle kunna få det så bra som hon kunde må. Tack mamma och pappa för att ni finns och för att ni hjälper mig med mina hundar!!

Som lite pricken över iet i allt det här igår så hör min sambo av sig som var i Sthlm att han åkt in till akuten pga magsmärtor, mitt stresspåslag var rätt högt innan och blev inte mindre av hans samtal =( Men han mår relativt bra, men ska tillbaka på måndag för fortsatt undersökning och utredning vad felet är. Jag är riktigt dålig på att hantera sån här stress, känslomässig stress, när det kommer till människor jag älskar och bryr mig om, ja även hundar såklart, så mår jag riktigt dåligt.

Men just nu är läget under kontroll så vi fokuserar på det och blickar framåt!!

Det som grämde mig enormt mkt var givetvis att vi inte kunde gå mht idag som vi hade inbokat, och nu när Aysha äter smärtlindrande är det 28 dagars karens på det efter avslutad kur, så utställningen i Vallentuna är bara att glömma, så nu lägger vi allt lite på is och tar nya tag när allt vad sjukstuga heter och är över och förbi!!

Lite suddig bild men man ser hur pulpan är mer rödaktig och själva klon sitter ovanför, som sagt, ett tag stod den rakt upp *aj aj aj*

Här ser man tydligt hur det hela ser ut, ser nästan ut som att man dragit ur pulpan ur själva klon, kan ni hajja att hon på Strömsholm tyckte och gav mig som råd att rycka bort klon på egen hand?? *idioti*

Ayshas fina bandage med stjärnor på som den stjärna hon är, mattes flicka...

Aysha ligger och njuter i gräset och spanar in alla småfåglar, nu hoppas vi det här läker fort så hon kan vara på språng igen snart, men gräva efter sork är det totalförbud på ett bra tag framåt!!

Klart att de regler som finns ska följas, dock bör en del personer skämmas, fast det har dom förmodligen inte förstånd eller vett till, när man väljer att förbise en hunds bästa för att stilla sitt eget ego och det är beklagligt att man använder sig av djur på det viset för att utöva makt och stilla sitt korrupta maktbegär. Men jag tror och hoppas att det dom stångar sig blodiga på och klamrar sig fast så frenetiskt vid bara för att, kommer att slå tillbaka på dom själva. Man är ingen god hundägare om man blundar för djurets hälsa och väljer bort att se verkligheten för vad den egentligen är bara för att man kan det.

Tycker uppriktigt synd om dessa små människor som för ett krig mot sig själva egentligen, men uppenbarligen inte förstår bättre och handlar därefter.

Det är dock ytterst beklagligt att de stackars djuren hamnar emellan, men vissa människor har bara pengar i huvudet eller få utlopp för sitt maktspel.

Är så trött att mina ögon går i kors, ska snart gå och sova, jösses vad skönt det ska bli =) Var iväg i eftermiddags och träffade Carola och tränade lite med Aysha. Hon filmade lite och så coachade hon mig och visst är det bra när man kan ses och träna och ge varandra feedback?? Tycker man utvecklas själv och i sin träning när man får feedback av andra.

Jag måste ut mer och träna i olika miljöer och på klubbar, när Aysha är mer van vid det kommer nog vår träning flyta på bättre och när jag hittat en bra balans i träningen i hur jag ska försöka forma hennes enorma energidepå =)

Jag brukar vara rätt hård mot mig själv och tycka att jag inget kan, men när jag sen ser till hur jag och Aysha utvecklas och gör framsteg så inser jag ju att något måste jag göra rätt eftersom vi ändå är där vi är =)

Här kommer en filmsnutt från idag när vi går lite fot =)

http://www.youtube.com/watch?v=JTHD-7vzLnM&list=UUQMhz7x38sYJanQQSk8sR6g&index=1&feature=plcp

Hahaha kolla in grodgapet på Aysha =)

Nä nu ska jag gå ut sista vändan och sen blir det sängen, åh sssooovvvaaaa =)

Jo förresten, det jag känner suget efter är att komma igång mer strukturerat med träningen, så jäkla kul!!

Igår kände jag ett stort behov att få vara ute med Aysha så vi gick upp tidigt och var på landet redan kl 9. Aysha blir lika glad varje gång vi åker ut dit, börjar gny redan innan när hon inser var vi är påväg *ler*

Solen sken och det var riktigt varmt i luften, hade kollat av vädret som sa att kl 14 skulle det börja regna så ville passa på att vara ute. Vi styrde kosan till skogs och ner till ena åkern där det var massa ris som skulle släpas bort från åkern. Jag satte fast Aysha i ett träd med linan och då började jag släpa ris. Nu kanske man kan tycka att det är väl fint av Aysha att vilja hjälpa till och bjuda på fin fint teamwork, men hennes teamwork uppskattades inte riktigt igår från min sida.

Jag släpade ris efter ris och la det på hög i skogen, efter en stund så upptäcker jag att riset liksom flyttat sig tillbaka ner på åkern, då är det min lilla hjälpreda som blir helt taggad på att det släpas ris så hon också vill rycka och slita i riset, men åt fel håll *skratt*

När hon inte släpade ris åt fel håll så låg hon precis där jag skulle gå och ville passa på att naffsa lite i riset jag släpade. Hon är för rar lilla Aysha, men när det kommer till sånna sysslor står jag gärna över hennes ambitioner att hjälpa till *ler*

Vi var ute i sammalagt 3 timmar, var så himla skönt! Och när vi kom hem från landet så var Aysha slut resten av eftermiddagen/kvällen så måste tagit hårt på henne att ha varit arbetsledare åt mig =)

Aysha är en sån fin hund, är så glad att jag har henne!

På söndag är det mh för vår del, jag är förväntansfull och lite nervös faktiskt, men tror att jag vet hur Aysha kommer reagera, så ska bli intressant att se hur det matchar med hur verkligheten kommer se ut. Kan skriva ner lite senare ikväll hur jag tror hennes mh ser ut, är ju kul att ha det nedskrivet och sen kunna jämföra med hur det egentligen blev =) Nu har jag bara kännt Aysha i 6 månader, och det är egentligen ingenting tycker jag men ja, vi får se helt enkelt hur pass väl jag tror mig känna min egen hund.

Hoppas ni alla har en underbar dag därute! Jag känner mig lite trötter eftersom jag jobbat inatt och redan är uppe, men blir att lägga sig tidigt ikväll istället =) Hörs senare mina raringar!

Jag har ju varit så depp för att min kamera gått sönder, idag ville jag så gärna filma min och Ayshas träning så jag använde den iallafall fast det var massa sträck på displayen, när jag för över filmerna till datorn och ska kika på dom så inser jag att det inte är några sträck på filmerna, jjiippiiiiiii!!!! Det är alltså bara displayen där jag tittar som är trasig inte själva linsen, så himla kul att jag kan använda kameran iallafall =)

Jag hade som plan idag att försöka lära Aysha ordet Stå och måste säga att jag tycker hon förstod rätt snabbt vad jag ville, sen att det inte sitter gjutet är ju förklarligt, men kul att se att hon är så snabbtänkt. Det var allra första gången jag körde med Stå och såhär såg vårt första försök ut:

Körde även med apporten:

Aysha har ju inte riktigt velat ha apporten i munnen så jag provade att göra på det här viset som ni ser ovan, vet att jag klickar helt galet fel osv, men huvudsaken är att hon gör det jag vill och verkar förstå vad jag vill *skrattar*

På kvällskvisten drog vi till skogs trots att det duggade ute, vi var ute i 1 timme och var så himla skönt. Nu har jag en trött storsnarkande tös brevid mig i soffan, hon snarkar banne mig som en hel karl ibland =)

Imorgon blir det mer träning för vår del och vi hoppas att vi vaknar upp till en morgondag utan regn, snälla =)

Hoppas ni alla haft en bra dag och sov så gott inatt alles, tur att jag har öronproppar annars skulle jag inte kunna sova i samma rum som min lilla italienska =)