Sen en tid tillbaka har jag upprepande gånger stått helt förundrande över flera olika saker, men det som faktiskt fått mig mållös är människors sätt att vara mot andra människor.

När ska mänskligheten förstå att vi alla tänker olika och bara för att vi gör det, betyder det inte att en person har mer rätt än en annan.

På en utbildning jag gick en gång sa hon som höll i det hela en bra sak, en tankvärd sak som faktiskt är mycket talande.

Om man t ex tar färgen Grön, om du nu tänker på färgen grön så ser du ju grön framför dig, men skulle du börja beskriva grön färg så är det ett faktum att vi alla ser inte exakt samma gröna färg framför oss, men det gör inte att den gröna färg just du ser är fel grön färg, för i slutändan är det ju ändå samma sak det handlar om, färgen grön =)

Alltså, vi kan alla tänka på samma sak men uttrycker oss olika och ibland är det faktiskt bra om man stannar upp och funderar på vad som diskuteras och om det faktiskt inte handlar om samma sak fast det sägs på olika sätt.

Den enorma arrogans som råder ute på olika forum och den utveckling som pågår tycker jag är så tragisk. Mestadels av människorna har en ålder som en vuxen, och då tycker man att gott bemötande och respekt är en självklarhet, men så är inte fallet. Det skrivs mycket text som innefattar dolda budskap, som en del förstår men andra inte, och istället för att skriva eller prata med den person det handlar om så skriver man runt det hela. Min tanke är att det kan ju aldrig komma något gott ur en sådan sak så varför skriva det? Varför inte bara prata med den det gäller? Men återigen, alla är vi olika och tänker olika, men detta är ett sätt att agera som jag verkligen inte har förmåga att förstå vitsen av.

Många säger att människor inom hundvärlden är speciella och konstiga och många gånger elaka mot varandra. Varför är det så? Jag tror att detta kan bero på avundsjuka och bristen att kunna glädjas åt andras framgångar. Är det inte bättre att vara glada och tycka det är kul när det går bra för någon, även om det kanske är ens ”konkurrent” t ex i utställningsringen?

Jag är ju stolt ägare till en Amstaff som heter Aysha. Jag vill ju inget hellre än att andra människor också ska få upp ögonen för denna fantastiska ras och se rasens fina egenskaper och få ta del av individernas stora personligheter. För mig känns det konstigt när någon är missnöjd med något t ex skriver eller säger ”folk i amstaffvärlden är ju inte helt kloka” eller ”amstaff folk är helt galna” och man ska byta ras bara för att ”amstaff folk är knäppa”. Varför i hela fridens namn drar man in rasen i det sammanhanget? Ordet amstaff borde inte ens nämnas i en sådan mening tycker jag, för den är inget annat än fantastisk och ska inte behöva bära någon börda pga att en del människor är missnöjda över andra människor.

En annan sak jag också tycker är beklagligt och tråkigt är att vi i modern tid baktalar raser till höger och vänster. Det råder rasförbud i flera länder på olika raser. Vad är det med mänskligheten som tror att man får ut något bra ur negativa lösningar och aktioner, när det egentligen är själva människan bakom som är problemet. Så länge mänskligheten inte vill se saker för vad dom egentligen är kommer denna utveckling tyvärr att fortgå och våra stackars hundar kommer få betala priset.

Rasen som jag äger, dvs Amstaff, är en ras som oftast nämns i negativa sammanhang, för att många fått en fel bild frammålad av t ex media om rasen och hur den fungerar. Det pratas skit om rasen och till slut kan jag råka på argument och tolkningar av rasen som inte hör hemma annat än i en fantasivärld! Ibland får jag höra så konstiga saker om den ras jag äger att det är ett under att mina öron inte trillat av faktiskt.

Fast det är lite typiskt människan, den liksom bara kör på och stannar inte upp för en sekund ens och liksom tänker efter, vänta nu, vad är det jag hör/läser, kan det verkligen stämma? Nej, istället ångar människan på i ljusets hastighet och slutprodukten blir ju som sagt oftast långt ifrån bra och det som finns kvar att säga efter en sådan process hör hemma i sagornas värld, om ens där kan jag undra, då det är för knasiga saker.

Vad är det med människan som gör att den vill bespotta och prata illa om andra raser? Jag förstår inte? Jag som lever med en ras som blir allt för ofta negativt kritiserad på grunder som är baserade på okunskap, jag skulle inte kritisera andra raser negativt. Inte för att jag råkar äga en ras som blir baktalad stup i kvarten utan pga att jag inte ser något vettigt i det hela.

Det som gör mig förbryllad är när människor som äger tex amstaff eller någon ras det råder hetsjakt på i media börjar prata illa om en annan ras för att på det viset försöka framställa t ex amstaff som bra. Återigen, har man inga bättre argument bör man nog kanske ta sig en funderare.

Amstaffen är en fin ras på många sätt och vis och bör beskrivas och pratas om i betydligt bättre och mer respektabla sammanhang än att försöka frammålas som bra ras genom att baktala en annan ras. Nej, som sagt, jag tror mer på att man ska försöka fokusera på de bra sakerna,  att baktala och försöka framställa andra i dålig dager kan det aldrig komma något gott ur.

Känns som att många kört fast i negativt tänkande och klamrar sig fast vid det stenhårt och istället för att släppa taget om det och öppna sina sinnen för det positiva så kör dom bara på i gamla hjulspår.

Tycker det är bättre att alla försöker hjälpas åt och uppmuntra varandra och tycker man något känns fel är det väl bättre man bidrar och försöker komma med en lösning på det hela än att sitta fast i ”snacka –skit- träsket”.

Till alla er som finns därute som kanske kört fast, stanna upp, byt spår, och känn hur mycket roligare och gladare allt kommer kännas =)

Idag har jag kännt mig som en zombie hela dagen. När jag jobbar helg och går av måndag morgon så är tisdagen första dagen man får sova ut ordentligt, iallafall om man heter Camilla =) Men idag hade jag möte hos dietisten halv nio så när klockan ringde imorse var jag mer medvetslös än levande och förstod inte hur jag skulle orka ta mig upp ur sängen. Jag behöver liksom sova ut på tisdagen för att återhämta mig och komma ikapp med sömnen efter helg, men nu blev det ej så, så jag siktar på att kunna sova lääänge imorgonbitti, fast då kliver jag på igen och jobbar natt igen, fast har bara 1 natt den här veckan så ska inte gnälla =)

Var på dietistmöte imorse som sagt, var väldigt intressant, har fler träffar under hösten som jag ser fram emot, tror detta kommer ge mig mycket och hjälpa mig med för den delen. Insåg när jag skulle anteckna att jag har blivit helt ovan att skriva med penna, det är så sällan man gör det numera eftersom allt skrivs via datorn eller telefonen. Jag måste banne mig börja skriva, så får väl börja trackassera vänner med handskrivna brev eller något *skrattar*

Igår drog jag ut direkt när jag vaknade till skogarna och träffade Hanna och ZouZou, vi gick först en låååång promenad och sen drog vi till vårt smultronställe och lät hundarna bada medans vi satt på klipporna och pratade strunt, sen fick hundarna träna på att även kunna vara still ihop, inget dom gillar då dom gärna vill retas med varann, men till slut gick det fin fint. Vilken underbar dag det var igår!

Idag på eftermiddagen drog vi till skogs igen och träffade upp Hanna och ZouZou och gick långis. ZouZou springer lös, hon är så duktig. Aysha törs jag inte ha lös då där vi går är det mycket vilt och vill inte riskera att vara en Aysha mindre efter att hon fått bli frisläppt =) Hon går i sitt nomesele och jag har midjebältet så hon drar i stort sett hela promenaden, fattar inte att hon orkar, men är man envisare än den hårdaste stenen så är man.

Vet inte vad vi hittar på imorgon, måste försöka komma igång att träna lite vettiga saker också, men det är den där jäkla motivationen som lyser med sin frånvaro. Måste ta mig i kragen och träna störningar och platsliggning, har ju lite småmål inför 2014 och dom kommer jag inte nå om jag inte sätter igång nu och tränar.

Har lite roliga saker inplanerade den närmsta tiden iallafall, saker jag ser fram emot och jag hoppas allt går så som jag vill *ler stort*

Näpp gott folk, här kommer lite bilder från gårdagen =)

Måste ju visa hur söt Aysha var när hon chillade i stolen häromdagen :)

Just nu känner jag mig så otroligt glad och tacksam, alldeles varm inombords över livets vändning just nu. Jag är så lycklig över att kunna känna glädje och tacksamhet och samtidigt enorm ödmjukhet inför det som händer och sker och att jag har förmågan att stanna upp och bara njuta av dagen som är och att allt känns så bra.

Mycket har hänt sen jag skrev sist, och eftersom jag har minne som en guldfisk och inte orkar kolla vad jag skrev om sist så kanske det blir tjatigt nu *skratt*

Aysha har som sagt kvalster allergi, men mår riktigt bra, inget vaccin är insatt ännu och det kommer dröja innan det görs. Vi håller på med eliminationsdieten men jag tror inte hon är födoämnesallergiker, men det är lika bra att göra det som ska göras så vet man sen svart på vitt, om det nu någonsin kan bli det egentligen i allergins värld.

Aysha läcker ju, hon är kastrerad så inget konstigt egentligen eftersom en del tikar kan bli inkontinenta efter några år. Hon läckte redan lite förra sommaren men då var det mer överkomligt, denna sommar har det varit mer och jag har bestämt mig för att börja medicinera mot det, har dock ej börjat ännu.

I och med att hon ska äta medicin livet ut och jag vill ställa ut och tävla med henne så var jag tvungen att söka dispens hos SKK och Jordbruksverket. Känns jätte konstigt att söka dispens på 2 ställen, känns ju som att det borde räcka med 1 ställe. För i slutändan spelar det ingen roll om man ska hårddra det om jag har fått beviljat från SKK och Jordbruksverket ej beviljar, då bryter man mot svensk lag om man tävlar eller ställer ut ändå. Aja, byråkratins värld förstår man sig sällan på. Hur som helst så blev allt beviljat från SKK och det var en enorm lättnad men jag har varit så inibombens nervös över Jordbruksverkets besked. Jag fick det häromdagen, satt och tittade på kuvertet en bra stund innan jag öppnade det och läser att dom BEVILJAR Ayshas medicin som hon måste äta konstant resten av livet. Det var en sort dom ej beviljade, men det är en vid behov medicin och har karens på 14 dagar så om jag behöver använda den kommer jag ändå inte tävla eftersom då mår hon förmodligen inte tillräckligt bra för att tävla.

Jag tycker det känns hoppfullt, Aysha mår som sagt bra utan någon medicinering nu, hon ser maläten ut i pälsen men pälsen är på väg tillbaka så jag hoppas hon hinner bli fin i pälsen till slutet av året då det vankas utställning =) Det känns så himla bra att hon mår så bra som hon gör, kliar sig lite då och då men inte alls något att bry sig om eller hur jag ska uttrycka det och sen när vaccinet sätts in kommer det förhindra fortsatt utveckling av allergin så med andra ord kommer hon må riktigt bra resten av sitt liv trots allergi i botten =)

Nu när jag känner att jag är påväg tillbaka inser jag att jag slutat med allt jag tycker är roligt. Jag gillar ju att blogga och lägga upp bilder och framförallt ta bilder med mina kameror, inget av det har jag gjort i den utsträckning som jag egentligen borde göra eftersom jag gillar det. Jag har slutat träna hund och vara på hundklubbar och träna och gå kurser som jag egentligen älskar och brinner för. Jag har verkligen inte haft någon lust och inser att detta har sakta men säkert krypit sig på och jag har funnit orsaken till det hela och ska nu ändra om och se till att jag kan ladda upp batterierna ordentligt och hitta en stabil grund att stå på så det inte blir såhär igen.

Det är ju hund jag lever för och träna och tävla, och att jag gått ifrån att vilja göra det jämt till att inte ens vilja tänka på att jag borde göra det säger en hel del om läget. Det som är positivt är ju att jag hittat lösningen till hur jag ska hitta tillbaka till allt roligt och det känns så skönt och är en riktigt lättnad! Dessutom börjar suget komma tillbaka liiiite liiite grann så nu ska jag verkligen fokusera på det som är kul, dvs träna hund =)

Idag har vi annars tagit det lugnt på fm, vi har fm sol på balkongen så Aysha har legat där och jäst och flämtar för att det är för varmt men likförbaskat ska hon envisas med att ligga där =) Eftersom hon är en mycket påhittig liten hund så var jag tvungen att kolla till vad hon gjorde när jag inte såg henne. Jag kommer ut på balkongen och möts av en Aysha som krypit upp i solstolen och ligger där och bara njuter, det såg så himla härligt ut och jag brast ut i skratt för denna hund, ja hon är en tvättäkta diva och gör precis som hon vill =)

På eftermiddagen har vi varit på landet, Aysha älskar verkligen landet. Och idag blev hon så glad när hon träffade pappa att hon hälsade ljudligt, sådär Raaooow Raw =) Det är så roligt att hon liksom hittat ett sätt att visa när hon blir sådär riktigt glad och försöker prata och tala om det *skrattar* Min lilla knasfia, hon är intelligent denna hund, på gott och ont *ler*

Aysha fick leta kvällsmaten på gräsmattan och vi tränade även igenom alla rallymomenten i nybörjarklass och hon var såååå taggad och utförde dom med perfektion så härligt att se. Vi har som sagt inte tränat på eviiigheter, men det sitter i. Sen fick hon fortsätta leta kvällsmat och jag plockade upp fallna äpplen på gräsmattan för att köra bort dom sedan. Helt plötsligt rasslar det till och jag ser bara baken på Aysha och jag hör mig själv ropa Aysha stannar, men hallåååååååå det är som att hoppa fallskärm med en ica plastpåse som skärm, kan bara gå fel liksom =)

Men som "tur" är kommer haren åt mitt håll och har ett försprång från Aysha, haren stannar upp och tittar på mig chockat och jag ser förmodligen lika chockad ut jag, det måste ha varit en rolig syn om man sett det hela. För några sekunder är jag och haren stilla, sen sticker haren åt vänster håll och jag åt höger och sen kommer Aysha i full karutta och vill springa tillbaka till utgångspunkten för att ta upp spåret och då är jag nära henne och skriker för glatta livet att nädu det där ska du inte alls försöka dig på. Märkligt nog lyssnar hon på mig och avbryter!!!!!! Dom som vet hur Aysha är, vet också hur stort det känns att kunna bryta henne där då hon blir helt blockerad när hon jagar/spårar. Duktig Aysha att inte fortsätta jaga, men synd att hon drog från första början, fast jag förstår att hon gjorde det, hon är hund med instinkter och jakt är hennes högsta prio här i livet =)

Efter det fick hon vara kopplad men lika glad för det var hon och efter att vi gått en sväng och kom tillbaka till "brottsplatsen" fast där hon och haren uppenbarligen rusat ut, så tog hon upp spåret och jag sa då att nej det gör du inte nu, och då tittar hon på mig, först såklart med en blick som att hallåååå vem är du att säga åt mig vad jag ska göra? men sen så ändra hon sig och viftade på svansen och sänkte huvudet och kom fram till mig och smörade, hon är en sån fin hund min tvättbjörn =)

Vi har haft en toppen dag med andra ord. Kom ut till landet vid 14 tiden och åkte därifrån vid halv åtta och vi var ute hela tiden, så härligt att kunna erbjuda sin hund det när man bor inne i stan.

Aysha ligger och snarkar sen ett tag tillbaka och jag ska göra likaså. Jag ska verkligen försöka blogga oftare nu, eftersom jag gillar det så mycket =)

Dagens Aysha: "Note to myself" Matte uppskattar INTE harjakt så måste utföra det på ett smidigare sätt nästa gång så jag ej blir stoppad.