Den 2a september gick Aysha och jag vårt tredje raka öppenklass spår med ett 1a pris och det resulterade i att Aysha blev Svensk Viltspårs Champion. Jag är så stolt över min lilla vilde här hemma. Hon må vara mer vild än tam men när det vankas arbete blir hon skärpt och fokuserad på ett fint sätt.

Vi går en brukslydnads kurs som är på måndagar, himla roligt men det vi behöver lära oss som är nytt är framförgående och budföring, sen behöver jag träna på apporteringen, där har vi bara tränat lk1 apportering då hunden skall sitta ner och bara ta apporten och sen släppa på kommando.

Aysha presterar över min förväntan, jag har till och med vågat ha henne lös vid inkallning och vid budföringen. Jag har ju en nojja på att hon ska sticka så fort hon är lös, så det är bra att även jag får träna på att inse att hon inte alls sticker så fort kopplet kopplas loss.

Framförgåendet går ju sådär, jag har ju fokuserat så mycket på fot och kontakt så nu när hon skall gå framför mig och dessutom inte titta på mig blir en utmaning för oss. Jag är dock övertygad om att vi skall hitta rätt sätt så det funkar för oss. Sen har vi även själva spårandet kvar, har inte påbörjat det alls i träningsväg. Ibland känns det som att tiden inte räcker till riktigt.

För 1 år sedan såhär dags tycket jag att Aysha förändrades under en period, var som hon var irriterad och hade nerverna utanpå kroppen istället för inuti, det är svårt att sätta ord på och beskriva, men ordet lättirriterad är nog det ord som ligger närmast till hands. Känns som att hon är inne i samma stim nu som för 1 år sedan. Hon går upp i varv och stannar kvar där på något konstigt sätt. Haft många teorier, men vet inte vad det kan bero på. Tankar går kring att  det kan ha göra med att det blir kallare och råare och därav känner hon av sina armbågar mer och blir påverkad. Sen har hon lite mer klåda nu än resterande året, det beror ju på att det blir fuktigare ute och då stormtrivs ju kvalstrena som Aysha är allergisk emot, så då har jag tänkt att klådan kanske gör henne spattigare. Hur som så känns det trist, blir så negativt när hon liksom blir lobotomerad. Men jag ska prova att vara flitig med att använda täcke på henne för att se om det hjälper, lite som att välja mellan pest och kolera då täcket i sin tur kan göra att kvalstrena blir jobbigare för henne, men vi får se, förhoppningsvis hjälper det henne så hon kan bli sig själv igen och inte sådär lättirriterad.

Hoppas ni alla därute har det bra i höstrusket, fast egentligen skall man inte klaga, vi har ju haft fantastiskt väder hela september nästan, med sol och 20 plusgrader. Till helgen igen ska det tydligen bli bättre väder, sol och 16 plusgrader, jag hoppas det stämmer för jag är ledig så då blir det till att träna på framförgående =)