I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställning som förra gången, vi ska vara ett team och fokus skulle ligga på att ha en fin kontakt och relationen är viktigare än prestationen.

Denna gång var det Eskilstuna Bruks som anordnade tävling på Älunda Gård som ligger en bit utan för Eskilstuna men nära och bra för mig så det var skönt.

Det var lottning och vi fick nr 7 av 15, kändes bra faktiskt, helst skulle jag nog ha nr 2 eller 3 så man slipper gå och vänta på sin tur. Jag tog ut Aysha ur bilen när det var ca 20 minuter kvar till vår tur, hon tittade nyfiket på sin omgivning men avbröt själv och sökte upp min kontakt, redan det är en stor vinst =) Vi gick en liten promis för att hålla värmen och jobbade samtidigt med kontakten och hon var så fin och lyhörd. Tränade lite på sitt under marsch och snabba lägganden och Aysha var taggad och på! Hade en bra känsla när jag gick in i ridhuset fast precis innan kändes det som att Aysha kopplade ur vår sladd som vi är uppkopplade med varandra.

Jag valde att ha kopplet på under linförigheten, jag kände att jag var lite för nervös och måste jobba mer på att styra upp mig själv. Linförigheten kändes det som inte Aysha var med mig, hon gick långt bakom och var liksom off. Men när jag kopplade bort kopplet och klappade om henne och uppmuntrade henne var hon taggad på mig och ville jobba. Dags för inkallning, Aysha hade sin nos mot läktaren och jag min rygg till läktaren när jag kallade in, en och två och tre och fjärde gången kom hon. Jag såg hur hon liksom försvann upp på läktaren och satt och tittade på alla som var där. Vi nollade momentet. Jag peppade henne och pratade med henne innan nästa moment och hon var med mig och på. Sitt under marsch kändes som det gick bra och det tyckte domaren också för vi fick vår allra första 10a!!!! Så himla stolt över min Aysha <3 Så var det dags för apporten, Aysha satt återigen med nosen mot läktaren och jag kommenderade och kommenderade och kommenderade och efter mycket om och men så släppte hon läktaren när hon insåg att jag faktiskt ropade och då utförde hon momentet bra, dock nollade vi såklart pga för många dubbelkommandon. Aysha blev lite för ivrig innan vi skulle utföra momentet apportering så när testledaren kom fram och skulle överlämna apporten sprang hon fram till TL snabbt men kom tillbaka till mig. Under fjärrdirigeringen var hon med, men gjorde tyvärr ett segt läggande, det som annars är ett av hennes bästa moment och så bra på att vara snabb, ett plus i kanten var att hon inte tjuvade på Testledarens kommando "sätt upp hunden" utan satte sig upp på mitt kommando =). Slutligen var det dags för hopp över hinder, vi har nu läktaren på vår vänstra sida och jag sätter Aysha och går runt hindret och när jag vänder mig om så ser jag hur hon sitter och tittar på läktaren igen. Jag kommenderar och upprepar och till slut reser Aysha sig upp, går sakta fram till hindret och liksom hoppar i slowmotion över och går fram till mig och sätter sig fot. Nu skrattade flera på läktaren, men det var ju inget elakt skratt utan jag kände verkligen hur dom förstod hur vi kämpade på nere på planen. Dom tyckte nog Aysha var väldigt söt, och det kan jag bjuda på =) Glömde nästan att nämna att Aysha även tog en avstickare fram till domaren och skrivaren för att hälsa, det är en mycket artig hund jag har *skrattar*

Det slutade med att vi kom på en 14e plats av 15 st och såhär såg våra poäng ut:

Jag är tacksam för denna erfarenhet rikare och laddar om och tränar vidare, det är bra att ha tävlingar inbokade för då blir jag mer strukturerad med träningen.

Min reflektion kring varför Aysha inte kommer är att hon dels blir distraherad av sin omgivning och det vi faller på är ju att hon inte startar på mitt första kommando, så nu blir det till att träna på snabba starter och starta direkt när jag ropar. Jag tror att inkallningen inte funkar som den ska pga att jag har börjat säga Aysha hit, tidigare har jag bara sagt hit, men tänkte att om jag säger hennes namn först så är sannolikheten att hon hör mig större och att det blir som en förberedelse på att ett kommando ska komma. När jag tränar framöver ska jag inte säga hennes namn först och så har jag fått tips av bästa Aloka på hur jag kan träna så det ska vi prova =)

Äntligen är Terrierklubbens Årets ViltspårsTerrier lista publicerad och jag och Aysha placerade oss på en 5e plats av hela 31 ekipage, jag är så stolt att jag spricker!!! Det är så roligt att flera Ast är representerade på listan dessutom =) Jag är så glad att vår träning ger resultat i viltspåret, från att ha haft en hund som är lite för snabb i spåret och slarvar till en hund som är mer noggrann och jobbar på fint <3

Jag är så tacksam över att få dela denna resa med just Aysha, jag känner verkligen hur vår relation blir starkare och djupare och det är stort att få uppleva och känna. Jag har Aysha mkt lös på promisarna som vi går runt gåslingan vi har här hemma och hon lyssnar så fint och jag upplever att hon blivit mer förig och kontaktsökande sen jag började ha henne lös så mycket. Jag är också helt säker på att ha henne lös mer resulterar i att hon är mer taggad på mig när vi t ex tävlar. Det är så stort att hon är med mig när hon alltid varit en hund som gärna är med allt och alla och vill visa hur mycket hon tycker om just omgivningen.

Tack världens bästa Aysha för att du finns i mitt liv och för att du hjälpt mig uppfylla min stora dröm, att få tävla i lydnad =)

Lycka är att få vara lös =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...

Idag helt plötsligt händer det. Jag gör momentet apportering och har rätt avstånd och visar inte med handen när jag säger apport, och vips så springer Aysha glatt fram till apporten, plockar upp den i fint fast grepp och kommer runt vid min vänstra s...