Capa Tosta Big Bang

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Camilla - 5 februari 2023 11:43

Goddag allihopa!


Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt här på bloggen funkar med bilder osv.

 

Jag kan börja med att säga att Aysha mår relativt bra och tänk att hon nu är hela 12,5år gammal     . 

Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad och enormt ödmjuk av att få chansen att få leva sida vid sida med min allra bästa vän som lärt mig enormt mycket de ca 11 år hon levt hos oss   

 

När Aysha kom till oss vid 13 månaders ålder och vi efter någon månad röntgade hennes armbågar och höfter, fick vi det tråkigta beskedet att Aysha har 2 på armbågarna, och när jag då ringde till SKK för ville se hur de tänkte och prata om läget, sa dom att det är riktigt "fula" 2or, det är liksom mer att det lutar mot 3 än 1. På armbågar kan man ha ua (ingen anmärkning alls), sen delas det upp i; 1or, 2or, och 3or. Och min Ayska har alltså 2or.

 

När vi fick veta reslutatet blev jag ledsen och rädd att behöva skiljas från min älskade Ayska på tok för tidigt i livet. Jag hade sagt till mig själv att blir hon iallafall 8 år är jag jätte tacksam att vi fått de åren tillsammans. Men se på oss nu, 12,5 år senare och Aysha är lika påhittig, full i bus och hon älskar att jobba =)

 

Finns så mycket jag skulle kunna skriva om men en sak i taget, så börjar med en mjukstart och slänger upp några bilder på min valptant   

 

           

 

 

Av Camilla - 13 februari 2017 17:41

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställning som förra gången, vi ska vara ett team och fokus skulle ligga på att ha en fin kontakt och relationen är viktigare än prestationen.


Denna gång var det Eskilstuna Bruks som anordnade tävling på Älunda Gård som ligger en bit utan för Eskilstuna men nära och bra för mig så det var skönt.


Det var lottning och vi fick nr 7 av 15, kändes bra faktiskt, helst skulle jag nog ha nr 2 eller 3 så man slipper gå och vänta på sin tur. Jag tog ut Aysha ur bilen när det var ca 20 minuter kvar till vår tur, hon tittade nyfiket på sin omgivning men avbröt själv och sökte upp min kontakt, redan det är en stor vinst =) Vi gick en liten promis för att hålla värmen och jobbade samtidigt med kontakten och hon var så fin och lyhörd. Tränade lite på sitt under marsch och snabba lägganden och Aysha var taggad och på! Hade en bra känsla när jag gick in i ridhuset fast precis innan kändes det som att Aysha kopplade ur vår sladd som vi är uppkopplade med varandra.


Jag valde att ha kopplet på under linförigheten, jag kände att jag var lite för nervös och måste jobba mer på att styra upp mig själv. Linförigheten kändes det som inte Aysha var med mig, hon gick långt bakom och var liksom off. Men när jag kopplade bort kopplet och klappade om henne och uppmuntrade henne var hon taggad på mig och ville jobba. Dags för inkallning, Aysha hade sin nos mot läktaren och jag min rygg till läktaren när jag kallade in, en och två och tre och fjärde gången kom hon. Jag såg hur hon liksom försvann upp på läktaren och satt och tittade på alla som var där. Vi nollade momentet. Jag peppade henne och pratade med henne innan nästa moment och hon var med mig och på. Sitt under marsch kändes som det gick bra och det tyckte domaren också för vi fick vår allra första 10a!!!! Så himla stolt över min Aysha <3 Så var det dags för apporten, Aysha satt återigen med nosen mot läktaren och jag kommenderade och kommenderade och kommenderade och efter mycket om och men så släppte hon läktaren när hon insåg att jag faktiskt ropade och då utförde hon momentet bra, dock nollade vi såklart pga för många dubbelkommandon. Aysha blev lite för ivrig innan vi skulle utföra momentet apportering så när testledaren kom fram och skulle överlämna apporten sprang hon fram till TL snabbt men kom tillbaka till mig. Under fjärrdirigeringen var hon med, men gjorde tyvärr ett segt läggande, det som annars är ett av hennes bästa moment och så bra på att vara snabb, ett plus i kanten var att hon inte tjuvade på Testledarens kommando "sätt upp hunden" utan satte sig upp på mitt kommando =). Slutligen var det dags för hopp över hinder, vi har nu läktaren på vår vänstra sida och jag sätter Aysha och går runt hindret och när jag vänder mig om så ser jag hur hon sitter och tittar på läktaren igen. Jag kommenderar och upprepar och till slut reser Aysha sig upp, går sakta fram till hindret och liksom hoppar i slowmotion över och går fram till mig och sätter sig fot. Nu skrattade flera på läktaren, men det var ju inget elakt skratt utan jag kände verkligen hur dom förstod hur vi kämpade på nere på planen. Dom tyckte nog Aysha var väldigt söt, och det kan jag bjuda på =) Glömde nästan att nämna att Aysha även tog en avstickare fram till domaren och skrivaren för att hälsa, det är en mycket artig hund jag har *skrattar*


Det slutade med att vi kom på en 14e plats av 15 st och såhär såg våra poäng ut:


 


Jag är tacksam för denna erfarenhet rikare och laddar om och tränar vidare, det är bra att ha tävlingar inbokade för då blir jag mer strukturerad med träningen.


Min reflektion kring varför Aysha inte kommer är att hon dels blir distraherad av sin omgivning och det vi faller på är ju att hon inte startar på mitt första kommando, så nu blir det till att träna på snabba starter och starta direkt när jag ropar. Jag tror att inkallningen inte funkar som den ska pga att jag har börjat säga Aysha hit, tidigare har jag bara sagt hit, men tänkte att om jag säger hennes namn först så är sannolikheten att hon hör mig större och att det blir som en förberedelse på att ett kommando ska komma. När jag tränar framöver ska jag inte säga hennes namn först och så har jag fått tips av bästa Aloka på hur jag kan träna så det ska vi prova =)


Äntligen är Terrierklubbens Årets ViltspårsTerrier lista publicerad och jag och Aysha placerade oss på en 5e plats av hela 31 ekipage, jag är så stolt att jag spricker!!! Det är så roligt att flera Ast är representerade på listan dessutom =) Jag är så glad att vår träning ger resultat i viltspåret, från att ha haft en hund som är lite för snabb i spåret och slarvar till en hund som är mer noggrann och jobbar på fint <3

 


Jag är så tacksam över att få dela denna resa med just Aysha, jag känner verkligen hur vår relation blir starkare och djupare och det är stort att få uppleva och känna. Jag har Aysha mkt lös på promisarna som vi går runt gåslingan vi har här hemma och hon lyssnar så fint och jag upplever att hon blivit mer förig och kontaktsökande sen jag började ha henne lös så mycket. Jag är också helt säker på att ha henne lös mer resulterar i att hon är mer taggad på mig när vi t ex tävlar. Det är så stort att hon är med mig när hon alltid varit en hund som gärna är med allt och alla och vill visa hur mycket hon tycker om just omgivningen.


Tack världens bästa Aysha för att du finns i mitt liv och för att du hjälpt mig uppfylla min stora dröm, att få tävla i lydnad =)


     


Lycka är att få vara lös =)



 

Av Camilla - 8 februari 2017 19:02

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det var på tiden med en paus efter 6 års klubbarbete på olika sätt och vis. Jag är dock väldigt tacksam och glad över att jag haft förtroende av medlemmarna under alla år och hedrad över att fått suttit på de poster jag haft i klubben.


Det är nästan som en avgiftning, om man inte suttit i en styrelse eller arbetat ideellt i en klubb så kanske man inte förstå riktigt hur mycket jobb det är som inte syns och hur mycket tid man avsätter för klubbarbete. Så nu när jag inte behöver kolla av facebook flera gånger om dagen för att hänga med i allt arbete som ska utföras och genomföras, och inte behöver kolla mail på samma sätt och inte behöva delta på styrelsemötena som trots effektivisering oftast tog 3-4h. Allt känns så konstigt, som ett stort tomrum, svårt att förklara =) Hur som så tror jag att i framtiden om jag skulle få förtroende igen, skulle jag gärna hoppa på tåget igen och jobba för klubben. Jag är så glad att min hunds ras har en fungerande rasklubb som jobbar aktivt för sina medlemmar och i alla lägen försöker göra sitt bästa och göra det bästa av situationen. Jag uppskattar att jag är medlem i en rasklubb som tänker på alla sina medlemmar i så stor utsträckning det bara går. Nu kan man omöjligt göra alla nöjda, men så ser ju det mesta i livet ut, ibland blir det precis som man önskar men ibland får man helt enkelt kompromissa och vara glad för det som är =)


Jag är så tacksam och glad att vi har en styrelse med personer som tackat ja till att arbeta för klubben och medlemmarnas bästa. De tar av sin egen tid och energi och engagerar sig, så ett jätte stort tack till alla i styrelsen och till alla i kommitteerna och till lokalombud och webmaster och redaktören för tidningen, ja till alla som på något vis engagerar sig och arbetar för klubbens bästa <3


Jag är glad över min paus, tanken är att jag ska ha full fokus på att träna och tävla med Aysha och jag känner verkligen hur min energi kommer tillbaka till mig och det är ju så otroligt roligt att träna hund och jobba upp relationen till Aysha. Tid jag tidigare lagt på klubbarbete och energi det tagit, kan jag lägga på mitt och Aysha äventyr =)


Jag vill puscha för att Tidningen Amstaffnytt behöver bidrag, stora som små, alla bidrag är välkomna =)


Tänk även på att Demodexprojektet pågår och det saknas fortfarande tester för att de ska kunna starta forskningen på just vår ras. De andra raserna som ingår i projektet har fått ihop alla sina tester så där pågår forskningen för fullt. Jag önskar så att alla ni därute som äger en ast och vill rasens bästa, faktiskt bidrar.


Att bidra till demodexprojektet kostar INGENTING, det är alltså HELT GRATIS =) Det som behövs är att du skriver ut blanketterna från klubbens hemsida och tar med dig till den veterinär du valt att gå till.


Det behövs 100 tester på amstaffs som aldrig haft demodex och de hundar som får lämna test till detta måste vara över 3 år.


Det behövs 100 tester på amstaffs som haft demodex någon gång i sitt liv, och här finns ingen åldersgräns, det kan alltså vara en hund som rä 1 år eller en hund som är 6 år.


Jag känner lite såhär att med tanke på hur många Asts det faktiskt finns i Sverige och det bedrivs ju en hel del uppfödning i rasen, så det är verkligen förvånande att vi inte ens fått ihop 100st tester på friska hundar som aldrig haft demodex.


Det borde ligga i alla Ast ägares intresse att bidra så forskningen kan starta så vi får mer klarhet i hur demodex nedärvs osv osv.


Jag hoppas och tror att 2017 kommer bli det år som vi får in alla tester som behövs, kom igen och bidra, just ditt bidrag är jätte viktigt och kan vara det som gör att vi får ihop just 100 st tester =)


Jag har så mycket jag vill skriva om men har inte riktigt tid mer nu så får återkomma. Jag är så glad att jag kommit igång med bloggandet igen, vill ju dokumentera Ayshas och min resa som vi nu påbörjat.


Vet ni, idag anmälde jag mig till en till tävling i Startklass *iiiieeeeee* Nervöst men spännande och roligt =) Har kikat lite på rally tävlingar, vi har ju rldn titeln men känner att jag inte är redo att ha Aysha lös utomhus i en sån miljö som det faktiskt är på rallytävlingar, det är ju hundar precis överallt då *skratt* Måste se över momenten i rally n också, eftersom dom reviderat och ändrat lite.


Näpp näpp, det får vara allt för denna gången. Återkommer imorgon om hur vår träning går =)


Ta hand om er allihopa <3

Av Camilla - 7 februari 2017 17:36

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha Aysha vid min sida, som påminner om Tyra på många sätt, men på samma gång är dom också så olika =) Jag skrev ju ofta i bloggen när jag hade Tyra, var ett sätt att bearbeta saker och ting och allt det jobbiga och på samma gång ville jag hjälpa andra med den kunskap jag samlade på mig under de 2 år Tyra och jag levde ihop. Jag kan inte läsa de inlägg jag gjort i slutet då Tyra levde, det är fortfarande för smärtsamt. Jag brukar ibland gå in och läsa om alla hennes galenheter och upptåg och hur om vilken fantastisk hund hon var på många sätt och vis. Tyra lärde mig otroligt mycket om många olika saker. Jag fick all min kunskap om parasiter, allergier, veterinärers kompetens och sånt trist, men hon lärde mig så mycket mer och mer betydelsefulla saker. Som att livet med en Ast är det bästa livet. Det är aldrig tråkigt om man lever sida vid sida med en American Staffordshire Terrier =) Dom är så underbara och vill alltid vara med och vara nära. Nu är dom egentligen inga knähundar men åh vad dom ändå försöker krypa upp i knät på en. Tyra var en sån lydig hund, kunde alltid ha henne lös, minns en gång det sprang upp ett rådjur några meter ifrån henne och hon är lös. Jag ropar stanna och hon står som ljuten i sten i backen och sen vänder om och kommer till mig <3 Hon var så otroligt fin med min bror också, han älskar ju att kasta leksaker och pinnar och bollar så hunden ska hämta grejerna, men på samma gång är han rädd för hundar och väldigt rädd om sina händer. Med Tyra var det aldrig några problem, hon tog aldrig något ur handen på honom och var så försiktig med munnen om dom busade ihop och kampade med någon leksak. Det var som att hon förstod hans rädsla och respekterade honom och visade hänsyn.


Av alla hundar jag mött i mitt liv så är Tyra dock den hund hittills som varit den "hårdaste" till sättet. Jag menar inte hård i som i att vara dum eller något negativt egentligen, det är svårt att förklara, man behöver nog uppleva det för att verkligen förstå vad jag menar. Hon var en hund med skinn på näsan och ville alltid göra saker på sitt sätt. Bad jag henne göra något så kunde hon mycket väl göra det, men ville alltid sätta sin egna tatsch på det. Sen var hon mästare på att göra saker halvdant och se om hon ändå kunde få den där godisen *skrattar* Tyra Tyra Tyra, du har som sagt lärt mig så otroligt mycket och mycket av det jag lärt mig om rasen har hon lärt mig. Jag hoppas verkligen du har det underbart där du är Tyra och jag vet att vi en dag kommer att mötas igen och det glädjer mig <3


En sista sak jag alltid kommer minnas är innan vi skaffade Tyra och jag berättade för min mamma att Tyra skulle komma in i vårt liv, att hon var mestadels vit och var av rasen American Staffordshireterrier ( amstaff ) Mamma som påverkats av allt skit tidningarna hade pippi på att skriva om ett tag sa: "Herregud ska du skaffa en såndär farlig hund och som är vit dessutom, dom är ju värst av alla". Det tog inte lång tid innan min mamma ändrade inställning och insåg hur fel hon hade och hur fel tidningarna hade som skrev sådanna lögner och felaktiga saker.


 

Älskar den här bilden på mamma och Tyra, så härligt att få ligga nära tyckte Tyra <3


   

Tyra tillsammans med min pappa, han kastade iväg pinne som hon så gärna hämtade och lämnade tillbaka <3


 

Mommo busade med Tyra en midsommar =)


 

Tyra ville alltid vara med och kolla in vad som hände, men det är ju så typiskt rasen tycker jag =)


 

Vi kallade henne för japanflaggan pga hennes fina runda prick på ryggen =)


   


                 

   

   

De två sista bilderna är från Öland och några av dom bästa bilderna jag tagit, enligt mig själv iallafall =) Har funderingar på att göra om dom till tavlor =)


Tyras och min resa ihop var tuff och vi skildes åt alldeles för tidigt, men jag är henne så tacksam över alla fina människor hon tog in i mitt liv <3 Jag fick så många fina vänner och är en del av ett CT gäng som alla är lika knasiga och härliga som hundarna. Jag är så tacksam för alla fina minnen och allt vi ändå hann göra tillsammans. Jag är så tacksam över att genom Tyra funnit en uppfödare som jag fortfarande har tät kontakt med och som gjorde så Aysha kom in i mitt liv <3 Utan Tyra hade jag inte träffat alla underbara människor som delar mitt stora intresse av just rasen American Staffordshire Terrier. Utan henne hade jag inte börjat jobba ideellt i rasklubben och jag hade inte lärt mig allt det jag nu har erfarenhet och kunskap om. Alla fina vänner hon gav mig som fanns där som stöd när jag behövde det som mest och som fortfarande finns där vid min sida.


Jag kommer aldrig glömma den otroligt vackra blombukett jag fick via bud av personer som ville visa sitt stöd och det värmde så otroligt mycket <3


Tack Tyra för allt och Tack alla ni som fanns där då och som finns i mitt liv nu och kommer fortsätta att finnas i mitt liv i framtiden <3  Var rädda om er och era fyrbenta och ta tillvara på alla stunder ni får tillsammans <3 Även om det är tuffa tider, försök att hedra och värdesätta er hund och den relation ni har tillsammans <3


Och du Tyra, tack för att du såg till att Aysha kom in i mitt liv och gjorde så jag vågade ta steget, jag har inte ångrat det en sekund att Aysha kom till oss så snart efter din bortgång, fast jo, lite ångrade jag då Aysha tuggade sönder vårt superfina och dyra matbord med 6 snidade stolar till, och jo lite när Aysha tuggade sönder spelkontroller och tv dosor och stearinljus *skrattar* Fast i det stora hela är jag för var dag som går, tacksam och så lyckligt lottad som nu har Aysha och får uppleva den nära och fina relationen man kan ha med en hund bara man själv är mottaglig och öppen och respekterar hunden och individen <3


Skulle kunna skriva i en evighet men nu får det vara slut för denna gången. Ville bara just idag hedra Tyras minne och dela med mig om hur fantastisk hon är =)

Av Camilla - 6 februari 2017 17:21

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fullfölja min del av vårt "avtal". Vi var sammanlagt 18 stycken som tävlade i Startklass och jag och Aysha placerade oss på en 10 plats =)


När vi kom dit och jag försökte träna lite utanför, för att värma upp tänkte jag att herre gud hur ska det här gå, Aysha fokuserade på alla andra och jag tänkte för mig själv att hoppas hon inte gör ett amstaff hopp för att göra en kärleksförklaring till domaren *skratt*


Jag tittade på några ekipage, men jag vet inte om det varke är bra eller dåligt, helst skulle jag ha startnummer 1 så man slipper vänta på sin tur. Snälla Carola kom och peppade mig och filmade vår debut. När det var vår tur att gå in så kände jag, att nu jäklar skärper du till dig Camilla, jag var fast beslutsam om att inte svika Aysha därinne på planen. Det här var helt nytt för henne och för mig, och vi skulle klara detta tillsammans!


Jag slappnade av i hela kroppen och hade full fokus på att hjälpa Aysha så mycket jag bara kunde. Jag valde att ha kopplet på i Fria följet, det får man ha i Startklass om man vill. Sen helt plötsligt var vi igång. Jag har fått bakläxa i att jag tjuvstartade innan testledaren sa framåt marsh *skratt* Sen var det då dags att koppla bort kopplet och stoppa undan det. Det var ett fasligt liv uppe på läktaren, vad man önskar alla kunde ta lite mer hänsyn till varandra och vara mer tysta.


När vi skulle göra inkallning så satt Aysha så stabilt och stadigt. Jag ropade Hit men hon tittade på mig som jag vore knasig. Till slut ropade jag men kom då Aysha och då for hon iväg som ett skott och kom in fint vid min vänstra sida. Det måste jag träna mer på, men det konstiga är att är det något som hon kan så är det inkallningen. Sen var det sitt under marsch och Aysha skötte sig bra. Apporteringen var jag tvungen att göra dubbelkommando på, men hon hämtade den glatt och det var en vinst i sig, så som vi kämpat med apporten sista tiden. Fjärren skötte hon bra, men kan få bättre poäng och likaså hoppet.


Jag är så otroligt glad att vi inte nollade i något och att vi genomförde tävlingen tillsammans, vi var verkligen ett team, det var Aysha och jag fullt ut och ingenting annat spelade någon roll.


I lydnadsklass 1 var det så förut med de gamla reglerna att fick du 7.5 på alla moment eller mer så klarade du ett förstapris. Det är höjt i Starklassen, nu behöver man ha 8 poäng minst på alla moment för att klara ett uppflytt.


Av alla 18 som tävlade i går var det bara 2 st som klarade uppflytt poäng. Aysha fick fina poäng tycker jag, 140 sammanlagt. Godkänt resultat är 120-160 och uppflytt 160-200.


   


Här ovan ser ni mina poäng, det jag kommer lägga krutet på denna vecka är igångar så hon inte sitter snett och fortsätta jobba på apporten, men även få till en säker inkallning och finslipa på sitt under marsch och fjärren. Farten över hindret ska jag också jobba på. Såååååå roligt att ha mål att träna mot och nu känner jag att jag vill inget heller än tävla igen och igen och igen =)


Vår nästa tävling är nu på lördag, i Eskilstuna. Ska bli spännande att se hur det går och om vi lyckas få till träningen lite bättre tills dess =)


Med risk för att låta tjatig nu, men till alla ni som velar och inte vet om ni ska tävla eller inte, gör det!!! Ut och tävla med er!!! Man blir mer strukturerade med träningen dessutom när man har en "deadline" att passa =)

Av Camilla - 2 februari 2017 16:36

Idag helt plötsligt händer det. Jag gör momentet apportering och har rätt avstånd och visar inte med handen när jag säger apport, och vips så springer Aysha glatt fram till apporten, plockar upp den i fint fast grepp och kommer runt vid min vänstra sida. Hon satte sig inte fot men höll sig på rätt sida och höll apporten i munnen tills jag tog den. Det kändes verkligen som att jag vann på jackpot. Direkt efter hon lämnat över apporten fick hon ett grisöra, så ska ha det som morot nu när vi tränar så kanske värdet för apporten stiger =) Jag är såååå glad!!!!


I tisdags var vi på EHDKs öppna träning, det var lite nervöst eftersom Aysha och jag inte har tränat på det viset på väldigt länge. Det var så otroligt roligt att träffa alla igen och alla är så hjälpsamma och snälla <3 I början så kunde Aysha fokusera relativt bra, vi utförde en del moment, men ju fler hundar som kom in i hallen blev det svårare och svårare för fröken att ha koll på allt som hände. Så jag valde att strunta i momenten och fokuserade på att hon skulle kunna vara lugn och söka min kontakt istället. Nästa måndag är det träning igen och jag är ledig så då ska jag passa på och åka och träna igen =)


 


Jag köpte en bok också i måndags, den är verkligen superbra tycker jag, man får sig bra tankeställare och reflekterar över hur man är som person och hundtränare. En annorlunda bok men på ett såhimla bra sätt! Kan varmt rekommendera den =)


 


För varje dag som går närmar vi oss med stormsteg söndagen, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var jätte nervös, men känner mig nervös på ett bra sätt faktiskt. Det ska bli så skönt att få ha gjort det, startat i lydnad som jag så länge drömt om. Och mitt mål är att Aysha ska ha mer fokus på mig än sin omgivning, så har vi tagit det högsta priset =) Aysha kan ju alla moment utan själva apporteringen som är lite ringrostig, så ska bli spännande att se hur hon fungerar på tävlingen.


   


Jag känner mig så otroligt tacksam att jag har Aysha och att jag tagit upp hundträningen igen och att vi båda tycker det är så roligt =) Jag har fortsatt tränat på att ha Aysha lös och hon sköter sig jätte fint! Igår vid ett tillfälle fick hon upp något i näsan och for iväg, men jag ropade stopp och belägg och hon stannar och vänder om och kommer tillbaka till mig, wow säger jag bara =) Så skönt att kunna ha fröken lös så hon får springa som hon vill.


Det var allt för denna gången =)

Av Camilla - 30 januari 2017 16:25

Idag är det måndag, det innebär att det snart är söndag, och dags för oss att göra debut i Startklass och det enda jag kan säga om det är just nu herre jösse namen vad har jag givit mig in på *skratt*


Apporten fungerar okej så länge jag gör dubbelkommando och så får det vara tills det sitter som det ska, vill inte skynda fram något så vi backar på det momentet eftersom Aysha inte tycker det är speciellt kul. Eller kul tycker hon nog det är, men apporten har inget stort värde för henne så hon förstår liksom inte riktigt vitsen med att plocka upp den och ha den i munnen heeeeeeela vägen till matte =)


Idag var vi till veterinären för att vaccinera fröken, det gick bra och jag passade på att träna Aysha lite i besöksrummet under tiden vi väntade på vår tur. Hon höll fin kontakt hela tiden, ville titta lite på omgivningen men avbröt det själv och sökte upp min kontakt igen fort, vilket gjorde mig superglad! Min finaste Aysha, hon är världens bästa!!


Aysha vägdes också och matte konstaterade att hennes 29kg är lite i största laget så ska jobba på att få ner henne några kilo.


Jag försöker att inte vara nervös och tänka för mycket på söndagens debut, men det är svårt, men det ska bli så otroligt skönt när det är avklarat oavsett hur det går, då har vi liksom tagit oss över den där tröskeln som vi laddat för i såååååå lång tid tillbaka.


Imorgon har EHDK öppen träning så vi ska passa på och åka dig och träna, då får vi störning och det är ju precis det vi behöver.


Hoppas allt är bra med er därute och till alla er som går i tankarna på att kanske starta och tävla, do it!!! Vågar jag vågar ni helt klart!!! =)


     

Av Camilla - 20 januari 2017 18:30

Idag styrde vi kosan till Södertälje och träffade Carola som har Lilo ( Ayshas moster/faster ) och lilla Skorpan. Det var så himla roligt att ses igen för det var alldeles på tok för länge sedan. Carola hjälpte mig med att kommendera mig igenom Startklass momenten och det är bara för mig att träna vidare. Aysha slarvar med ingångarna, sitter snett och släpar efter i fotgåendet. Idag hade hon glömt bort vad Hit betyder och satt så fint kvar och tittade på mig *skratt* Apporten är som den är, det är inget jag kan skynda fram, fast jag gärna gör sånt när jag tränar hund. Jag vet att det är fel, men lite så jag är, vill att det ska gå undan =)


 


Carola tränade med Lilo och det är en fröjd att se dom två tillsammans och Lilo viftar på svansen hela tiden, man ser hur kul hon tycker det är att få göra saker med sin matte <3 Jag har inte träffat Lilo heller på evigheter och i februari fyller hon veteran, 8 år, och har börjat bli lite grå om nosen <3


     


Alltså denna söta lilla Skorpan, man verkligen smälter när man ser henne, så himla söööööt!!!! Jag gillar verkligen hennes energi och tillgänglighet och att hon är så rättfram och gärna jobbar på med matte. Det är sidor jag letar efter och vill ha hos en hund. Alla är vi såklart olika, men det är sidor jag uppskattar och gillar. Sen är det ju även såhär att allt Carola tar i blir till guld, det ska bli otroligt roligt att följa Carola och Skorpans resa tillsammans, jag är helt övertygad om att de kommer briljera i allt vad de tar sig för <3


         


Tyvärr blev bilderna så suddiga, har bytt telefon och den gör något konstigt ibland, den liksom filmar men ändå inte, utan bara början på kortet blir som film. Aja jag får klura ut hur jag ska göra, så tråkigt när det inte blir som man tänkt =) Tänk att Skorpan bara är 7 månader gammal och har sån fin följsamhet och lysstrar så fint på sin matte! Som sagt, ska bli så roligt att få följa deras resa och utveckling!


Idag fick jag uppleva något jag nästan aldrig gör med Aysha, hon blev trött!!! Vi hade hyrt hallen i 2 h och var strukturerade och effektiva, men jösses vad trött min tös blev! Nu ligger hon här brevid mig och snarkar högt igen =) Aysha är inte en hund som blir trött i första taget, men idag blev hon faktiskt det.


Fick bra feedback och tips av Carola hur jag ska jobba vidare i träningen, det är ju så himla bra när man träffar andra som ser saker man själv inte ser. Vi ska träna vidare såklart och förhoppningsvis får jag till mer raka ingångar och mer hastighet i fotgåendet.


Vi avslutade träningspasset med gruppmoment. Jag körde sitt i grupp med Aysha och Carola körde platsliggning med Lilo och Skorpan. Så himla duktiga hundar!!!!


 


Jag är så stolt över min Aysha som prioriterade mestadels av fokusen på mig idag trots att hennes favvo Carola var där. Hon tittade nyfiket på Lilo och Skorpan, men jobbade på bra med mig och jag vågade ha henne lös till och från. Som ni ser på bilden med gruppmomentet så har jag kopplet kvar på Aysha, men det är ju egentligen helt onödigt eftersom jag stod så långt bort från henne så det där kopplet hade inte gjort någon nytta till något.


Jag är så glad att jag kommit igång med att träna hund igen, det är ju så himla roligt och givande!


Hoppas ni alla haft en bra dag och jag önskar er alla en trevlig helg <3

Presentation

Once you go amstaff, you´ll never go back!

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards