Just nu är jag sådär galet valpsjuk igen, det skulle vara så himla roligt att ha valp igen, men att leva med Ast är som att maxa hastighetsmätaren i bilen på Autobahn och även ibland i kuperad terräng *skrattar* Här blir det inte en till hund förrän Aysha blivit ordentlig pensionär och inte orkar med längre, och egentligen inser jag att den dagen kommer nog aldrig komma, Ayshas motto här i livet är att leva fullt ut i alla lägen, annars får det vara, aldrig att hon skulle göra något halvdant. Ibland undrar jag varför jag liksom frivilligt väljer att leva med en sån hund, men livet skulle bli så mycket tråkigare om inte en Ast fanns i mitt liv. Jag kommer alltid äga en Ast, helt såld på rasen, fast Aysha ger mig gråa hår i förtid.

Jag är fortfarande nöjd med täcket som införskaffades igår, kanske ngt för kort bak i rumpan, men hade jag tagit en större storlek hade det blivit för stort så det här får duga bra. Var förbi granngården idag och där sålde dom ut täcken för 100kr, helt galet billigt, så det blev ett sånt också. Det är inget täcke som hon ska ha när hon pulsar i snön för det kommer komma in snö i bringan på det, men helt klart bra täcke för promenader och vår och höst täcke. Det påminner lite om Hurttas nyare modell av vintertäcke. Det är ett perfekt täcke att ha på hunden i bilen om det är lite kyligare ute.

Idag har jag påbörjat medicineringen av sirapen, det är Ayshas inkontinensmedicin, jag hoppas den kommer hjälpa henne. Hon har ju mest problem under sommar halvåret men kände att jag vill påbörja medicineringen nu och hoppas det funkar.

Igår hade vi styrelsemöte, kanske är mitt sista möte, min mandatperiod går ut i år, men har jag tur och om medlemmarna röstar fram mig, väljs jag in i styrelsen igen, vilket jag skulle se som en ära, jag älskar att arbeta för rasen jag brinner för. Ideellt arbete är tidskrävande och ibland är det ingen dans på rosor, men jag gör ju det för min ras skull och då är det värt det alla dagar i veckan.

Tjatar lite, men det är Årsmöte på lördag och jag hoppas på att många medlemmar kommer och gör sin röst hörd.

Här kommer bilden på täcket jag köpte på Hööks som jag är så nöjd med =)

Idag fick det bli en tur in till stan och införskaffa ett nytt täcke till fröken A. Jag har gått och retat mig på det där usla Hurtta täcket så nu fick det bli ett nytt. Jag ville köpa ett sånt där bra fleece täcke på Hööks, det täcket har dom haft så länge jag kan minnas men idag hade dom inget i butiken och verkade inte finnas i nya sortimentet heller, det är synd för det täcket är verkligen super bra. Både att ha på hösten och under ett täcke på vintern.

Det fick bli ett fodrat blått täcke och passformen påminde om det jag har från Granngården och när vi provade det hemma sen så till min stora lycka samlades det inte alls några stora snökoker vid bringan!!!! Super plus Hööks!! Ska ta kort på det vid tillfälle och visa er hur det ser ut, för än så länge är jag verkligen nöjd och Aysha ville vara ute längre när hon hade det på sig med, så som sagt, nöjd =)

På lördag är det Årsmöte för Svenska Amstaffklubben i Sthlm, jag hoppas på att många medlemmar kommer. Vill även slå ett slag för att manusstopp för Amstaffnytt är den 8 februari, så är du medlem i Svenska Amstaffklubben, skicka in ditt bidrag till: amstaffnytt@hotmail.com

Var allt för denna gången, hepp =)

Inatt kom det en herrans massa snö igen, så idag blev det till att skotta igen efter att ha varit inne i stan på möte. Aysha är med mig en stund ute och gör det hon älskar, jaga fåglarna som sitter vid frö stationerna och sen slutligen attack hälsa på katten som sitter i lådan. Hon är otroligt snäll, jag hade farhågor om att hon skulle vara dum mot katten, men det enda hon gör är att gör ett attack hopp mot katten helt glatt och så fräser katten åt henne och då går hon därifrån utan diskussion. Det hade man aldrig kunnat tro om mästerjagaren Aysha =)

När hon har gjort sina rundor så sätter hon sig först på trappen in till mina föräldrar, hon tycker att hon borde få komma in dit och hälsa på eftersom hon allt som oftast får något gott när hon är därinne. Sen sätter hon sig på trappen vid huset och vill in i värmen. Så där fick jag till slut skotta all snö själv utan hennes sällskap.

Har inget riktigt bra vintertäcke just nu, har ju ett som är super, men det har spännet gått sönder på, så måste försöka hitta ett nytt spänne att sy dit, det täcket är införskaffat på Granngården för hundra år sedan, men det är verkligen super bra, håller bra värme och står emot väta och det blir inte stora snö ansamlingar under bringan. Har ju ett Hurtta den äldre modellen vintertäcke och jag avskyr det, det blir blött på en gång, blir stora snökoker under bringan och magen och passformen är lika med noll. Men det får duga över fleece täcket när det är kallt ute. Hon är en riktig liten frys lort min Aysha.

Fick för mig att leta fram några hundböcker jag har, tänkte att jag skulle kika i dom ikväll för att se om motivationen har lust att komma tillbaka. Jag vill ha vår nu så man kan vara ute utan att frysa och pulsa i snö. Men vet ju att många älskar denna snö så jag kan vänta på våren till i mars, men då får det räcka, då får det banne mig bli vår *skratt*

Just det, nu är pmet ute för Amstaffklubbens Rallylydnads KM 2015, all information finner du på hemsidan, www.amstaffklubben.se Kmet går av stapeln den 4 juli och jag hoppas på att många kommer, både publik och deltagare, det är ju alltid så trevligt på Kmen, kan inte bli annat när man har med ett gäng asts och astsägare på ett och samma ställe, så boka in det datumet nu och dyk upp vettja =)

Nu är listorna ute på www.amstafflubben.se och Aysha placerade sig på en 8e plats på showlistan, svenskfödda tikar. Hon placerade sig som 9a på Arbetade listan, det är bättre än förra året så jag är super nöjd! Sen är hon även med och bidrar till Årets Uppfödar lista, där Capa Tosta Kennel placerade sig som 2a 2014.

Egentligen helt nördigt att vara nöjd över att finnas med på listorna, men så är jag ju en super hund nörd så det bjuder jag på =) Ayshas moster/faster, Lilo, vann både Arbetande listan och Show listan. Lilo med sin ägare Carola är helt otroliga och jag slutar aldrig imponeras av deras upptåg och äventyr! Dom är ett fantasiskt team!

Av 23 deltagande hundar på Arbetande listan har Capa Tosta hel 5 deltagande hundar med, så himla roligt!!!

Egentligen borde väl planerna och träningen vara i full gång för 2015 men jag har verkligen noll motivation till att träna hund. Synd egentligen för Aysha är så tacksam att träna, hon älskar att jobba och få göra saker ihop med mig. Jag kanske måste ta mig i kragen och börja träna lite smått.

Min dröm är att kunna starta i en lydnadsklass 1, Aysha är relativt redo för det, förutom platsen som vi måste träna mer på, men annars skulle hon nog göra rätt bra ifrån sig, fast det är ju givetvis skillnad på träning och tävling. Jag känner mig feg, är rädd att Aysha ska hitta på egna saker är vi står där på lydnadsplanen och hon är lös och vipps så försvinner hon ut i publiken och roar sig. Vet inte hur jag ska komma över denna rädsla och oro. Egentligen har hon aldrig givit mig anledning till dessa farhågor, men ändå finns dom är och de begränsar oss att utvecklas vidare. Vill ju även starta i en Fortsättningsklass i Rallylydnad, men även där är jag rädd att hon ska dra ifrån mig på planen.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi någon dag ska kunna starta i lk1 och fortsättningsklass i rallylydnad, men för att det ska bli möjligt så måste ju den dära motivationen dyka upp, håller tummarna att den gör det snart =)

Här har vi fått massvis med snö, och det snöar fortfarande, Aysha tycker om snön men blir lätt frusen, så det är synd, vi får vara ute oftare och kortare stunder.

Aysh trivs att ligga i bädden brevid spisen =)

Idag har vi haft ganska milt väder igen, men uppehåll, så jag och Aysha var ute en stund på eftermiddagen. Hon blir verkligen lycklig när jag tar fram selen och långlinan, då vet hon att vi ska traska ut i skogen och ner på åkrarna där all sork väntar på henne =) Hon blir så glad att det riktigt spritter i hela henne och hon vet inte hur fort hon ska ta sig framåt med en matte släpandes låååångt bakom i andra änden av linan.

Väl nere på åkern gjorde hon sitt bästa med att skrämma upp sorken, hon stampar flera gånger i backen och lyssnar sen spänt, det är en fröjd att se och man kan inte annat än skratta åt hennes ryck. Fick hon bestämma skulle hon gräva efter sork nu, men det låter jag henne inte göra eftersom det fortfarande är käle i backen och jag vill inte ha några eventuella klobrott, aldrig någonsin igen vill jag uppleva det, fy vad jag tyckte det var jobbigt, Aysha med för den delen när det skulle läggas om osv. Så nä, inget sorkgrävande förrän kälen är borta ur jorden, så tills dess får hon nöja sig med att jaga sork ovanför jorden =)

Efter sorkjakten fick hon leta godis på gräsmattan hemma, så skönt att bo som vi gör nu, att kunna ha henne lös på gården, det är 100% livskvalite i mina ögon.

För övrigt har jag jobbat med utvärderingen av RAS idag med, jag längtar till mars när jag ska gå utbildning för avelsfunktionärer, det ska bli så spännande och kul att få lära sig mer av det här.

Det var allt för denna gång, ha det gott alles =)

Just nu är det en hel massa att stå i, en hel del föreningsarbete, men det är roligt, önskar bara jag var varm i kläderna och kunde allt redan, men så funkar det inte riktigt, man lärde sig inte springa direkt man föddes, saker tar tid. Jag har redan lärt mig massor på de här veckorna som gått. Jag är medlem i Svenska Amstaffklubben och sitter även i styrelsen och i 2 olika kommitteer, det ger mig så otroligt mycket att få jobba aktivt för den ras och klubb jag brinner för, ser det som ett privilegium att få vara så aktiv som jag är. Trots att det tar tid och energi så gör det inget då jag älskar rasen så mycket.

Allt är bra här annars, Aysha mår prima, får sina sprutor 1 gång i månaden, hon gillar dom inte alls, så ska ringa och be och få komma till klinik och ge sprutor några gånger för att få in snitsen igen, det är inte så lätt att ge spruta i nacken på en hund som inte vill vara still och som går undan så fort hon ser att jag gör iordning sprutan. Det är skönt att hon svarar så bra på hyposensibiliseringen, hon mår även helt okej när det kommer till armbågarna. Dock är hon lite för rund just nu, men vi tar igen det så fort isen försvinner.

Motivationen har varit borta länge nu, känner inget sug alls att träna hund, tycker det är skönt att bara vara också, men det kommer nog ändras om jag känner mig rätt =)

Aysha har spenderat en hel del tid med husse sista tiden och det är verkligen julafton för hennes del då, hon älskar verkligen sin husse, han är nr1 alla gånger här hemma. Så har det varit ända sen Aysha kom till oss, hon och husse har något speciellt band, det syns klart och tydligt och det unnar jag dem, jag vet ju hur det är att ha ett speciellt band till en hund.

Snart är det års dagen igen, tänker alltid extra mycket på henne då, min vita freds duva, Palomma Janca. Tänker visserligen på henne varje dag, men såhär när det närmar sig dagen vi tog farväl känns det extra mycket i både hjärta och själ, men jag vet att vi en dag kommer återförenas igen, jag vet att hon väntar på mig och tar emot mig på bästa sätt, älskade Tyra, du är så saknad.

Aysha och Tyra är så otroligt olika men ändå lika, Tyra var mer hårdhudad, Aysha är mer följsam och vill vara till lags, men ändå är hon en tuff tjej min Aysha, svårt att förklara det där. En sak vet jag och det är att båda två är helt enskilda fantastiska individer som jag är tacksam över att ha haft/ha i mitt liv, skulle inte vilja vara utan alla upplevelser och fantastiska minnen dom givit/ger mig.

Var till att bli lite djup såhär på lördagskvällen =) Skönt att blogga, borde ta mig tid till det oftare, ska verkligen försöka få till det =)

Till sist vill jag slå ett slag för Demodexprojektet som pågår sedan 2010, American Staffordshire Terrier behöver 100 friska individer över 3 år, som alltså inte haft demodex någon gång och 100 sjuka individer, där åldern inte spelar någon roll, med sjuka individer menar jag att de haft eller har demodex någon gång i sitt liv, alltså kan det vara en hund som är under året eller en hund som är 4, huvudsaken är att dom haft demodex. Detta test är helt GRATIS, alltså kostnadsfritt att göra. Man går in på www.amstaffklubben.se och klickar på AVEL under Kommitteer och där finner man blanketten man ska ta med sig till veterinären. Snälla, har du en renrasig American Staffordshire Terrier, bidra till att forskningen skall kunna gå framåt, så vi kan få mer klarhet i hur demodex nedärvs.

Det var allt för den här gången, lägger upp en bild på Aysha från julafton.

Den 2a september gick Aysha och jag vårt tredje raka öppenklass spår med ett 1a pris och det resulterade i att Aysha blev Svensk Viltspårs Champion. Jag är så stolt över min lilla vilde här hemma. Hon må vara mer vild än tam men när det vankas arbete blir hon skärpt och fokuserad på ett fint sätt.

Vi går en brukslydnads kurs som är på måndagar, himla roligt men det vi behöver lära oss som är nytt är framförgående och budföring, sen behöver jag träna på apporteringen, där har vi bara tränat lk1 apportering då hunden skall sitta ner och bara ta apporten och sen släppa på kommando.

Aysha presterar över min förväntan, jag har till och med vågat ha henne lös vid inkallning och vid budföringen. Jag har ju en nojja på att hon ska sticka så fort hon är lös, så det är bra att även jag får träna på att inse att hon inte alls sticker så fort kopplet kopplas loss.

Framförgåendet går ju sådär, jag har ju fokuserat så mycket på fot och kontakt så nu när hon skall gå framför mig och dessutom inte titta på mig blir en utmaning för oss. Jag är dock övertygad om att vi skall hitta rätt sätt så det funkar för oss. Sen har vi även själva spårandet kvar, har inte påbörjat det alls i träningsväg. Ibland känns det som att tiden inte räcker till riktigt.

För 1 år sedan såhär dags tycket jag att Aysha förändrades under en period, var som hon var irriterad och hade nerverna utanpå kroppen istället för inuti, det är svårt att sätta ord på och beskriva, men ordet lättirriterad är nog det ord som ligger närmast till hands. Känns som att hon är inne i samma stim nu som för 1 år sedan. Hon går upp i varv och stannar kvar där på något konstigt sätt. Haft många teorier, men vet inte vad det kan bero på. Tankar går kring att  det kan ha göra med att det blir kallare och råare och därav känner hon av sina armbågar mer och blir påverkad. Sen har hon lite mer klåda nu än resterande året, det beror ju på att det blir fuktigare ute och då stormtrivs ju kvalstrena som Aysha är allergisk emot, så då har jag tänkt att klådan kanske gör henne spattigare. Hur som så känns det trist, blir så negativt när hon liksom blir lobotomerad. Men jag ska prova att vara flitig med att använda täcke på henne för att se om det hjälper, lite som att välja mellan pest och kolera då täcket i sin tur kan göra att kvalstrena blir jobbigare för henne, men vi får se, förhoppningsvis hjälper det henne så hon kan bli sig själv igen och inte sådär lättirriterad.

Hoppas ni alla därute har det bra i höstrusket, fast egentligen skall man inte klaga, vi har ju haft fantastiskt väder hela september nästan, med sol och 20 plusgrader. Till helgen igen ska det tydligen bli bättre väder, sol och 16 plusgrader, jag hoppas det stämmer för jag är ledig så då blir det till att träna på framförgående =)

Gokväll i stugan =) Idag har vädret verkligen varit ostabilt, ena stunden spöregn och nästa fin sol som värmer så skönt. Jag har inte spårat på hela sommaren pga värmen, men nu är det nästan perfekt väder för att just gå viltspår, så ikväll var vi iväg och jag la ett spår åt Aysha som var ca 200meter långt, med 1 bloduppehåll och 1 återgång. Aysha spårar på bra, hon hittar spårstarten så bra och är verkligen super taggad. Det som jag ska jobba vidare på med henne är att hon inte ska ha för bråttom, för när hon tycker det går för långsamt så genar hon lite som hon vill och det har en tendens att bli lite slarvigt. Återgången hoppar hon gärna över, hon liksom nosar åt det hållet men sen styr hon kosan åt rätt håll igen och lämnar den där onödiga återgången därhän *skrattar*

På ett ställe var jag bombsäker på att hon var helt fel ute, men jag såg på henne att hon spårade och var väldigt målmedveten så jag lät henne spåra på, och efter ett tag ser jag snitseln och det visade sig att jag hade fel och Aysha var 100% rätt ute, man skall lita på hunden helt enkelt. Jag har blivit bättre på det faktiskt, det gäller att ha lite is i magen =)

Jag la ett spår som skall ligga över natten och förmiddagen imorgon, ska bli spännande att se hur hon klarar det, med regnskurar och en del blåst som rör om i spåret. Det är minst 400meter långt med flera bloduppehåll och 1 återgång. Aysha är en så himla duktig hund och verkligen fantastisk när det kommer till nosarbete <3

Vi har ju 2 första pris i öppenklass spår och behöver ett till för att kunna titulera Aysha som Svensk Viltspårschampion och jag hoppas att vi kommer klara att ta det första priset vid nästa spårprov som är inom en relativt snar framtid ändå =)

För några veckor sedan var jag och Aysha och hälsade på Carro och Blenda och vi drog ut till Ljusterö. Det är verkligen helt underbart därute och Aysha var i vattnet nästintill hela tiden vi var därute. Hon hade fullt sjå med att fiska, min lilla storfiskare *ler* Till och med jag och Carro tog oss ett dopp, fast vi är sånna badkrukor *skrattar*

Här kommer en bildbomb från vår Ljusterö utflykt. På återseende mina raringar =)