Så heter Sixten egentligen =) Sixten är en staffordshirebullterrier och ett riktigt charmtroll. Han har sen dag 1 då han kom hem till Pernilla varit en riktig kelgris och mattes pojke. Det var när Sixten kom in i bilden som vi började fara runt på en rad olika utställningar, mest på skoj i början, men sen fick vi blodad tand och tyckte det var superskoj. Jag personligen har nerverna utanpå fast det inte är min hund ens =). Jag brukar vara tio gånger nervösare än Pernilla när det är dags för utställning. Jag kommer aldrig glömma när vi var uppe i Stockholm och det går riktigt bra för Sigge och helt plötsligt utan att jag riktigt förstår vad som händer, så blir han tilldelad titeln nordisk juniorvinnare-07!! Gissa om jag var stolt då, och tror nog Pernilla var det också =). Det är något speciellt med utställning, innan jag fick möjligheten att följa med Pernilla, så har jag aldrig varit intresserad av utställning. Men när jag väl fick upp ögonen för det så kan jag inte annat än rekommendera folk att gå på utställning, det är riktigt spännande. Fast jag har inte förmågan själv att kliva in i ringen och springa runt, jag tror att jag skulle svimma om jag ska vara ärlig *skrattar* Jag skulle ju vilja att Tyra blir ställd, men det är ju ett dilemma när matte är så klen att hon inte vågar. Det är ju amstaffspecialen i sommar i Köping, så det är ju nära och bra, men blotta tanken på att jag ska skutta runt i en ring gör mig illamående, visst är jag barnslig?  Enligt rasstandarden så kan det inte gå så bra för lilla Tyra, hon har för mycket vitt. I rasstandarden står det att man ska inte uppmuntra mer än 80% vitt, och det har ju Tyra. Fast det är klart, det är ju helt upp till domaren, vet att det finns helvita amstaffs som blivit champions, fast det är inte i Sverige. Jag lägger upp lite kort på Sigge kelgris =) Visst är hans supertuffa halsband coolt? =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...