Idag hade jag och Aysha en spontan dejt med Hanna och ZouZou. Jag var på väg ut till min mormor för att hälsa på och så kollade jag med Hanna om hon hade tid att ses en sväng vilket hon hade. Jag kom lite tidigare dit där vi skulle ses, så först gick jag en uppvärmningspromis med Aysha på ca 15 minuter och sen efter det tränade vi och det var så kul!!

Jag tränade lite linförighet och fotposition och så tränade vi lite stå och hon förstod så fint och det gör mig så glaaad. Det är sån skillnad på att träna Aysha mot Tyra. Med Tyra var det som att hugga i sten varje gång vi skulle göra något, inte för att Tyra var svårlärd utan snarare en riktigt ifrågasättare och hon ville maska med allt och kolla om hon inte kunde få belöningen ändå osv.

Aysha älskar att samarbeta, hon är med mig direkt och det hänger bara på att jag ska få henne att förstå vad vi gör eftersom hon fortfarande kan ha lite svårt med det här att en handling kan resultera i belöning. I det stora hela förstår hon att erbjuder hon något så erbjuder jag något tillbaka, men om man går in lite på detaljer och lite för krångligt då tappar hon det vi gör och så kan hon se ut som en fågelholk, men det beror ju på att jag faller i mitt sätt att träna och vara tydlig. Det är så roligt att träna en hund som söker den här kontakten. Tyra älskade med att jobba och träna, men som sagt, där fick jag inget gratis alls, men med Aysha går det smidigare. Klart Aysha har sina sidor hon med och blir lite sur emellanåt, men inte alls på samma sätt, och jag får känslan ibland att hennes "sura" beror på lite överslagshandling pga att jag kräver saker av henne som hon inte förstår, så alltså återigen är det jag som är för otydlig.

Sen kom Hanna och ZouZou och Aysha blev eld och lågor. Vi släppte dom, men Aysha blev alldeles för på och ZouZou sa ifrån flera gånger utan att Aysha lyssnade så jag fick ta in henne till mig och lugna ner henne lite innan vi sen på nytt kunde släppa ihop dom och då gick det fint. Det som är så himla bra med dom 2 ihop är att dom håller inte på att knuffas eller brottas, dom springer brevid varandra bara så då funkar det att dom leker med tanke på Ayshas armbågar. Klart det kanske inte är så jätte super att dom springer hejvillt, men eftersom jag frågat om detta på Redog och fått klartecken så känner jag att hon måste få vara en glad sprallig hund också min lilla Loppa =)

Aysha gjorde ju sig illa förra veckan men detta hade läkt så fint så idag kände jag att det var okej att vara lös för hennes del, men efter halva promenaden hade såret gått upp igen så då fick jag koppla henne för ville inte att det skulle fläkas upp mera. Aysha var inte nöjd över den lösningen, men hon hade inte så mycket val, och dessutom blev det ju en superbra nedvarvning för hennes del =)

Jag tränade lite ute på landet häromdagen som jag glömt att lägga upp, inget märkvärdigt men en liten filmsnutt på när vi tränar lite fotposition. Jag har inte tittat på det förrän idag och insåg att oj vad jag belönar fel och oj vad hon sitter galet fel fast jag tror hon sitter rätt och ibland sitter hon ju inte ens *skratt* Något som jag däremot tycker är lite gulligt är precis i början då hon sätter sig i fot fast bakåfram, hahahahaha. Hon är inte så kinkig min donna, hon kan sitta fot på fel sida och vrida nacken ur led för att försöka få kontakt *ler*

Några bilder från Hannas och min promis idag också. Sen köpte jag en leksak till Aysha idag, jag tycker ju att Aysha är som en tvättbjörn och ser ut som en, så denna leksak tyckte jag passade henne fin fint *skrattar* Tänk att jag fann en tvättbjörnsleksak till henne =)

Tvättbjörnen till höger har dock lite stirrig blick =)

Här kommer filmsnutten =)

Aysha förvandlades ju tidigare idag till någon märklig korsning av diverse vildar och blev som förbytt, när man ser dessa kort på henne skulle man aaaaaldrig kunna ana ett sånt beteende från hennes sida, lilla oskyldiga Aysha skulle väl aaalldrig göra något sådant....eller? *skratt*

Det här kortet förmedlar så mycket känsla, hon är så vacker!

Mitt fina lilla hjärta =)

Aysha börjar få lite bringa tror jag allt =)

När man ser kort som detta så tror man inte att hon är en riktig liten marhoppa ibland *skratt*

Hon ser så stolt och ståtlig ut här =)

Aysha möter köttbulle =)

Nu sover hon gott igen i soffan min lilla loppa, haft en händelserik dag idag. Något jag tycker känns så roligt är att jag fått tillbaka mitt sug att träna igen. Rara Pierina har hjälpt mig finna tillbaka till att vilja träna genom att filma när hon tränat och på det viset hittade jag tillbaka till den där härliga känslan som faktiskt infinner sig när man har rätta motivationen. Sen har jag givetvis flera goa vänner därute som puschar och peppar och som jag kan bolla tankar och funderingar med som gör att svackan vänder =)

Ser fram emot fredag då jag ska åka till Södertälje och träna med Carola och Lilo, hon ska hjälpa mig och introducera mig och Aysha in i Rallylydnads världen och det ska bli så kul!!

Jag är så lyckligt lottad som har så fina människor runt mig, jag är så glad och tacksam för att ni finns mina goa vänner =)

Så var äntligen denna dag här, kännts som en evighet hit, fast egentligen har det ju gått ganska fort med tanke på att det inte var så länge sen Aysha röntgades och vi fick veta resultaten av röntgen. Jag har varit lite nervös inför besöket idag, lite rädd för vad som komma skall, men såhär i efterhand känns det jätte bra som det tvättäkta kontrollfreak jag är. Nu har jag full kontroll eller ja, så mycket kontroll man kan ha när det kommer till levande varelser.

Jag var lite tidig så jag och Aysha gick in för att sätta oss och vänta, men då helt plötsligt försvinner min Aysha och när dörrarna stängs bakom mig har jag en hel flock med sälar korsade med silkesapor och tjurar släppta på sommarbete i andra änden av snöret. Mitt tålamod fick sig en rejäl prövning och efter ett x antal försök att försöka få detta odjur att förstå att vi skulle ta det lugnt var det äntligen vår tur.

Det var ett varmt välkomnande vi fick och jag försökte anstränga mig till det yttersta för att försöka snappa upp det Stefan berättade för mig medans Aysha körde på för fulla muggar med sin sälsång på högsta volym. Han kändes så otroligt mjuk och trevlig, inte alls sådär kantig som många kan vara som man stöter på när det kommer till djurhantering av olika slag.

Han visade mig så nu kan jag också se Ayshas pålagringar tydligt, han förklarade så bra alltihopa, men ibland kan jag ha svårt att ta in allt som sägs när jag har en klätterapa att försöka tygla *ler*

Aysha har en liten spricka på båda sina armbågar, blir sprickorna större kommer hon få jätte ont och om benbitar lossnar kommer hon också få jätte ont. Men nu i dagsläget är det små sprickor och vi fokuserar på det bra, viktigt att se allt det positiva i sånna här lägen.

Vi fick börja med att skritta i normal takt, där såg han att hon är stelare i sitt vänster framben. Sen travade vi och där syns ingenting, men detta beror på att fler muskelgrupper går in och stödjer upp så hon inte känner av sin vänsterarmbåge lika mycket. Sen fick jag tvinga Aysha att röra sig onormalt sakta och där såg han tydligt hur hon bara tar ett snabbt kliv med vänster framben och liksom stödjer längre på sitt högra framben, allt för att avlasta för att det gör ont. Nu ska man tänka på att Ayshas högra armbåge inte heller är bra, så att hon avlastar på detta vis är absolut inte bra, det gör inte hennes redan dåliga höger framben bättre direkt.

Han tyckte att Aysha var i mycket fin form och hade mycket fin muskulatur och jag blev så glad och tacksam över dom orden, dom värmde verkligen i mitt hjärta! Plus att hon har fina rörelser bak min fina lilla loppa!

När vi gjort det kände han igenom Aysha ordentligt och nu kommer det mest positiva =) Aysha har INGA lösa benbitar i sina armbågar *jiiipppiiiiiii* Hon har även normal ledvätskenivå i sitt vänstra framben vilket också är jätte bra. Hon har lite mer än normalt med ledvätska i sitt högra framben, men förmodligen beror detta på överansträngning.

Sen fick Aysha stå på en maskin som mätte diverse olika saker.

Här ser man tydligt hur fint och jämt hon belastar sina bakben. Men här syns också tydligt hur illa hon belastar sina framben olika. Aysha saknar hela 27% i muskelmassa på sitt vänstra framben vilket är mycket.

Aysha belastar sitt högra framben med nästan hela 3kg mer i tyngd för att avlasta sitt vänstra framben. Återigen är detta inte alls bra med tanke på hur hennes högra framben ser ut. Som Stefan sa, tänk att hon bär runt på nästan 3 mjölkpaket mer på högerfram när hon rör sig, det är mycket.

Ja, vad ska jag säga, som så många gånger förr grät jag när jag åkte ifrån Västerås idag, men det är skönt att gråta och känna det där tunga för en kort stund, för då får man ur sig det och kan kliva upp igen och rikta in sig på det som är viktigt och det är att Aysha ska få dom bästa förutsättningarna i världen att få ett så långt och smärtfritt liv som möjligt. Jag är ingen quitter direkt så jag ger inte upp i första taget.

Jag har givetvis flera olika valmöjligheter nu. Jag kan välja att inte gå in och göra något och låta Aysha leva på som vanligt, då kan hon bli 3-5 år, givetvis kan hon bli äldre men sannolikheten att hon kommer lida av smärta och må dåligt är hög.

Jag kan börja förebygga nu och på så vis se till att hon kan leva betydligt längre, nästan ett helt liv utan smärta.

Många säger att hon visar inga symptom så låt henne leva som vanligt, kör på, men som sagt, vi som är okunniga ser inga symptom, uppenbarligen visar hon tydliga symptom för den som kan det här.

Jag har gjort mitt val, vi kommer att rikta in oss på behandling såklart. Kosttillskott är insatt från och med idag, vi har bokat tid hos veterinär för att på så vis kunna få en remiss till ReDog och har vi en remiss kanske Agria kan gå in och hjälpa till tack vare försäkringen jag har på Aysha. Jag ska ringa och kolla upp detta mera hur det ligger till med försäkringen.

När vi varit hos veterinären kommer vi boka ny tid till ReDog för att påbörja behandlingen som kommer innebära vattentrask, det kommer hjälpa Aysha att bygga de muskler hon valt bort att använda pga smärta, och tack vare att vi kommer att "tvinga" henne att använda dessa muskler kommer dom i sin tur att hjälpa mot hennes onda i sina framben och främst sitt vänstra framben.

Nu går vi mot rätt säsong som Stefan sa, under den tid på året som hundarna kan simma ute behövs inget vattentrask, så jag har redan tänkt att jag ska börja spara och lägga undan under den tiden så vi kan traska på när det inte är badvänligt längre ute. Hon kommer behöva gå på vattentrask ungefär var 10e dag, men det beror helt på hur detta utvecklar sig nu och hur bra hon svarar på kosttillskottet.

Finns även ett vaccin man kan sätta in som kommer ifrån Finland, detta används istället för smärtstillande och inflammationshämmande preparat som t ex Rimadyl. Det fungerar som så att Aysha kommer att få 3-4 sprutor och sen har hon karens på 27 dagar efter sista sprutan men sen håller detta i sig i 9 månader, så alltså kommer vi kunna tävla och ställa ut om vi vill så det är jätte positivt! Detta är något som veterinären kommer att ordinera isåfall.

Jag behöver inte byta foder i dagsläget ansåg Stefan, det viktigaste var att tillsätta kosttillskott och Aysha börjar som sagt idag med Aktiv Hund, men Stefan berättade att ett nytt preparat är på väg ut på marknaden som han ska införskaffa och så fort det finns till försäljning kommer vi föra över Aysha på det.

Aysha ska inte leka med hundar i sin egen ålder eller hundar som leker hårt överlag, detta ökar riskerna för skador i onödan, så nu är det slutlekt med hundar som gillar och svarar på hennes buffliga leksätt.

Hon ska inte göra höga hopp och uppvärmning är ett måste ALLTID för Aysha, minst 10-15 minuter och likaså nedvarvning.

Ja det var inte riktigt såhär jag tänkt mig när jag skaffade ny hund och dessutom kämpat under så lång tid med Tyra, men nu är läget som det är och vi får ta det för vad det är.

Jag ser det positiva i det hela och får fokusera på det, en sak är ju säkert iallafall, man blir ingen miljonär på att äga hund, den saken är ju klar som korvspad.

Denna undersökning som vi idag gjort på ReDog i Västerås av Stefan Rosén är något jag varmt rekommenderar till ALLA som är hundägare, oavsett om hunden är friröntgad eller inte så är det jätte bra att få en status på hur ens hunds fysiska välmående står till. Det kostar 650kr och tar ca 30 minuter och som sagt, man blir väldigt varmt mottagen.

Något som även kommer att kunna läggas till när vi ser hur det hela utvecklar sig för Ayshas del är viktmanschetter, klövjeväska och även att dra på rätt sätt. Men i dagsläget ska vi nu se hur hon svarar på kosttillskottet och sen se vad veterinären säger och ordinerar.

Det var allt från oss denna gång, ta hand om er därute allihopa =)

Något jag verkligen tröttnat på, ja så pass mycket att jag bara vill kräkas när jag ser diskussioner på diverse forum om det här med avel och vilka hundar som ska användas i avel eller inte.

Jag har bara varit aktiv inom "min" ras i 3 år, kunskap och information suger jag åt mig som en svamp, men jag har som sagt tröttnat totalt på alla dessa experter som minsann vet precis hur avel ska gå tillväga och vad som krävs för att ha en sund avel.

Dom gapar alltid om att fy så hemska uppfödare vi har inom amstaffvärlden. Givetvis är kanske inte alla uppfödare som existerar inom denna ras dom mest exemplariska, men sådana finns inom alla raser. Det som får mig att se rött är när det klankas ner på uppfödare som utför ett enormt avelsarbete och lägger ner tid och engagemang för att rasen ska utvecklas åt ett bättre håll.

Forumsexperterna säger oftast: "Man ska bara använda friröntgade hundar i avel" Ja självklart är detta något man ska eftersträva. Men så många som verkar inbilla sig och leva utifrån den uppfattningen att om man använder friröntgade kombinationer så blir hela avelsarbetet komplett. Folk stirrar sig blind på hälsoresultat och tror att är alla tester gjorda med dom bästa resultaten så är kombon något att hissa till skyarna.

De verkar inte tänka på att avel är så mycket mer än bara några hälsostatusar som går att testa och ta fram resultat på. Något dom heller inte tänker på är att bara för att just den kombon är friröntgade så behöver defenetivt inte deras avkommor bli fria. För just denna kombo man valt att para är de enda ur varsinna kullar som blev friröntgade, sånt tänker man inte på när man sitter och gapar! Man tänker heller inte på att just denna kombon som är fria har farfäder bakåt i leden som är icke friröntgade, ops tänkte inte på det heller....

JAG BLIR SÅ JÄKLA TRÖTT PÅ ALLA JÄVLA EXPERTER!!!!

Jag är ingen expert men jag förstår så pass mycket att en kombination är inget man plussar 1 med 1 så blir det 2 fina super bra poäng. Och något jag med har förstått och lärt mig är att det skiljer sig mycket från ras till ras. En C höft i en ras kan vara katastrof, medans en C höft hos amstaffen inte alls påverkas på samma sätt. Lars Audell sa en gång att uppfödare till amstaffen bör använda sig av C höfter i sitt avelsarbete p g a att avelsbasen är alldeles för liten och snäv. I mina ögon sett är han en mycket kompetent person att göra sådant uttalande, något som dessa EXPERTER på forum totalt sågar.

Jag blir också så trött på att bara för att det finns de tester som dessa experter anser ska finnas så tänker dom inte på allt annat som t ex mentaliteten ska klaffa mellan 2 individer för att det ska bli en positiv utveckling med kullen som komma skall, sånt pratar dom nästintill ALDRIG om dessa EXPERTER. Dom verkar tro att bara föräldradjuren är friröntgade och ataxi clear och har åldern inne så är det ju bara sååååååååååå tooopppppeeeeennnnnn!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dom fattar inte hur många andra saker man tar hänsyn till i sitt avelsarbete. Jag som inte är kunnig eller insatt ens i detta förstår ju att det finns massor med annat som tex temperament, allergier, hudproblematik, storlek, utseende, färg, inavelsgrad. Finns där underbett eller överbett som kan nedärvas vidare? Ja detta är bara en droppe i havet som jag skrivit ner som man bör ta hänsyn till och längre än hit räcker min lilla kunskap. Då kan ni tänka er att när ni funnit 1 individ som ni anser tilltala er, ska ni alltså hitta 1 till som tilltalar er OCH som dessutom ska MATCHA den första individen du har.

Skulle man gå efter experternas experter på forumen så är detta inget man behöver fundera över så länge man kör med friröntgade föräldrar och ataxi testade och rätt ålder, ibland så finns det de experter som trots allt inser att ett mh också kan vara på sin plats, men det är allt, om mh:t är bra eller dåligt spelar ingen roll bara hunden har känd mentalstatus, grrrrrrrrrrrrrrrr jag blir så arg!!!!!

Något jag däremot tar strängaste avstånd ifrån är de som använder sig av oröntgade hundar eller otestade hundar överhuvudtaget i sitt avelsarbete, när det förekommer kan jag inte på något sett se det som seriös avel. Sen om det är ett dumt uttalande eller tänk vet jag inte, men det är grundat på den kunskap jag har hittills samlat på mig och i mina ögon sett är det ett sunt tänk att INTE använda otestade hundar i sitt avelsarbete.

Jag är förespråkare för att man ska utföra tester på sina hundar oavsett om man är uppfödare eller privatperson eller någon som bara ska ha sin hund till sällskap och inte tävla. Varför? Jo för att ju fler hundar som testas desto mer hjälper det till att kunna föra statistik och på så vis utvärdera rasens utveckling.

Jag anser att det är mitt ansvar som hundägare att testa min hund på de sakerna jag kan testa, jag gör det för min egen del, för min hunds uppfödares del och för statistikens skull.

Ibland önskar jag att folk kunde få upp sina trångsynta ögon och börja se saker för vad dom är. Sitt inte och gapa om hur saker och ting ska skötas när ni inte är insatta i rasen ens och inte i vad som krävs för att kunna utföra ett proffessionellt avelsarbete.

Jag beundrar de uppfödare som finns inom amstaffen idag som gör ett strålande jobb, som kommer på Amstaffklubbens möten och engagerar sig i rasen i sig och som inför varje kombination de tar ägnar tid och energi för att lyckas så bra som möjligt. Tycker det är tragiskt att det sitter en massa experter och klankar ner på dessa uppfödare och försöker få dem att framstå som oseriösa när det är dom själva som inte har tillräckligt med kunskap eller förmåga att ta in rätt kunskap.

Till alla ni uppfödare därute, stort tack för det jobb ni gör och all tid ni lägger ner för att amstaffen som ras har en framtid och en ljus sådan!

Till er som vill lära er mer om rasen Amstaff är varmt välkomna in på amstaffklubbens hemsida där ni finner mycket bra information om rasen: www.amstaffklubben.se

Så nu har jag fått skriva av mig lite, känns bättre =)

Här kommer lite bilder från vår utedag igår, älskade vår och underbara sol, det gör en gott i hjärtat och själen dagar som den =)

Sorkhund ;)

Aysha smyger på mig, hon tycker jag är skum som sitter konstigt för att ta kort på henne =)

Tugga pinner är något Aysha älskar....

Denna bild beskriver Ayshas personlighet så bra =) Hon är så himla söt min tvättbjörn!

Står och spanar bort mot hjorthägnet...

Hon ser så ledsen ut här loppan, men strax efter kortet är taget så hoppade hon på mig, hon är en varg i fårakläder denna unga dam *skratt*

Ska man softa ska man softa med stil säger Aysha och sträcker ut sig ordentligt =)

Hade lagt ut en filt åt henne, men den behagade hon inte att ligga på, bättre ligga i gräset =)

Söt liten rumpa =)

Du vackra!!

Min fina Loppa!

Tycker Aysha har sånt fint huvud =)

Jag har jobbat inatt och borde egentligen ha sovit mycket längre, men kände att jag ville ut i det fina vädret med Aysha idag igen. Så reda vid 11 gick jag upp och vi styrde kosan till landet. Jag käkade lite sen gick vi till skogs.

Då ser jag i ögonvrån något som studsar förbi snabbt och ett stycke Aysha såg inget i ögonvrån utan såg det med heeeeela sitt söta lilla huvud och vips så hade jag inte ens Aysha i ögonvrån längre utan hon var liksom ett minne blott. Hela tiden tänkte jag "lita på hunden Camilla, lita på hunden nu för bövelen"!!! Jag höll mig lugn och ropade, och lät inte ens hysterisk som man faktiskt kan göra i dessa lägen när man inser att ens hund är som bort trollad.

En hund som Aysha som har stans bästa kondition och en evishet utan dess like skulle kunna springa jorden runt utan att märka det när hon har ett färskt spår ( läs studsande bambi ) framför sig. Jag gick ut en bit så jag kunde se ut över åkrarna och lååååååååångt därborta såg jag en lite loppa som for fram i raket fart. Jag ropade en gång till och då blev jag lite chockad faktiskt för då stannar hon upp och vänder om och kommer till mig. Det är ju mycket bra förvisso, men under all kritik att hon drog sådär, i mina ögon sett är det helt oacceptabelt och något som inte ska ske, så det där får jag jobba på mera. Men jag får ha i mitt bakhuvud att min Aysha har ett enormt stort behov att spåra ( läs jaga ) vilt, men har hittills kunnat bryta henne så fint, men en färsk bambi med svansen i stort sett i Ayshas näsa var liksom droppen.

Så hon kom tillbaka till mig och vi gick en liten sväng då jag upptäcker att hon är alldeles röd på vänster framben, under själva "häl" trampdynan eller vad man ska kalla det. En kall kår går igenom min kropp eftersom jag inte har några positiva erfarenheter från skärskador hos hund, då jag var tvungen att ta bort Varga pga det. Men jag behöll lugnet och studerade hennes tass, ja alla tassarna såklart, och hela henne för att se hur statusen såg ut. Hon hade bara skadat den där trampdynan hon inte belastar och det var ett jack bara, men vi började gå hemåt igen.

Tänkte att vi kunde sitta på en filt i solen så det kunde sluta blöda, men Aysha delade inte alls min ide och ville inte alls sitta still vilket resulterade i att hon rev upp jacket så det blev större, då kände jag att det var dags att åka hem och linda om det.

Ingen ide att åka till veterinär med det, då dom inte skulle sytt utan bara lindat och gjort rent, och det kan jag göra hemma själv gratis så vi åkte hem men stannade snabbt på apoteket för jag vill ha en sån där grön kompress, dom är dom bästa tycker jag, suger upp smuts och klet ifall det skulle sava från såret.

När vi väl var hemma hade det slutat blöda och Aysha rörde inte såret ens, men kände att jag vill linda om det en stund så det får läka ihop det värsta så kan hon gå utan bandage sen, för det är det bästa i mina ögon sett, att dom luftar sina skador så mycket det går. Var lite roligt att se att jag hade det i mig fortfarande hur man lindar för det är viktigt att göra på rätt sätt så det inte blir skador pga feltryck av bandaget.

Tur i oturen måste jag ändå säga, är så tacksam att det inte var en trampdyna hon belastar som skadats, sådant läker svårare eftersom dom belastar det hela tiden. Får bli koppelpromenader för Ayshas del så hon inte springer någonstans och river upp det där igen. Nu håller jag tummarna att det läker fint och fort.

Aysha stod så tålmodigt och lät mig fixa med hennes skada, och när bandaget var på plats så såg hon sådär ämlig ut min lilla tvättbjörn och så satte hon sig ner och bara tittade på mig som att jag hade tagit bort hennes förmåga att gå *ler* Jag ropade på henne och efter mycket om och men kom hon, men haltande då såklart. Stackars stackars lilla Loppa som är såååå skadad *fnissar* Fast kan tänka mig att det känns eftersom bandaget nu ligger emot skadan, men tror hon mest haltar för att hon har bandage och att det inte känns som vanligt på benet.

Blödde väldigt mycket faktiskt från det här lilla lilla såret som hon sen rev upp tyvärr...

Här ovan ser man jacket tydligare när jag gjort mer rent, nu har hon som ett V eftersom hon rev upp det mera och på andra sidan.

Stackars lilla tvättbjörn som helt plötsligt inte kan gå sen dumma matte fixat med benet ;)

Jag har ju en hel del bloggar jag följer, hundbloggar såklart som den tvättäkta hundnörd jag är. Ibland önskar man bara att man hade mer tid så man hann läsa alla bloggar man vill följa, men det går inte, så vissa bloggar kollar jag in någon gång i veckan, medans jag har vissa jag kollar in varje dag.

Jag tycker det är så roligt att få ta del av andra hundmänniskors hundliv, många gånger får man tips och råd och många gånger inspiration till att träna. Något som jag uppskattar är ju att få ta del av när en del faktiskt vågar skriva ut saker som kanske inte är riktigt vad man önskar sig hos sin hund, något hyss den gjort eller något man håller på att jobba med, det får mig att känna mig mindre ensam de stunder man tycker att ens egen hund är totalt hopplös.

Som Aysha som hittar på hyss så fort hon är ensam hemma, komma hem och ha ett vardagsrumsbord som en gång i tiden hade fyra kantiga hörn numera ser ut som ett runt bord kan ju få en att tappa sugen totalt, men så går man in på någons blogg och så får man se att någon mer faktiskt har något den tampas med ja då känns det lite bättre =) Inte för att jag önskar att det ska gå dåligt för andra, absolut inte, men tror de flesta förstår vad jag menar.

Jag har alltid varit sån, jag skriver det jag känner för i min blogg, både bra och dåliga saker, finns dom som bara skriver ut guld och gröna skogar, men jag ser inte vitsen med det, för det kan omöjligt alltid vara just guld och gröna skogar, men dom kanske är extremt lyckligt lottade.

Ett fåtal gånger under tiden jag hade Tyra fick jag förfrågning om det verkligen var på sin plats att skriva ut allt som hände kring henne, med tanke på uppfödaren, men nu är det ju såhär att Tyras och Ayshas uppfödare är en seriös sådan och har alltid stöttat mig i allt och när jag fick förfrågningen en gång så frågade jag faktiskt vidare frågan till just uppfödaren om hon tog illa upp att jag skrev ut allt som jag gör, men fick då till svar att hon skulle aldrig lägga sig i vad folk vill skriva om sina hundar och det jag skrev om Tyra var ju sant och hon har inget att dölja så hon såg inget fel i mitt skrivande fast jag var så öppen med så mycket tråkigt. Det tycker jag är en sund inställning faktiskt!

Något som man märker av rätt ofta är att det finns en del hundmänniskor som har svårt med att skilja på vissa saker, många vill ha en syndabock eller någon att lägga skulden på om något händer. Är det något som är galet med deras hund är det uppfödarens fel eller den har avlat fel eller vårdat den fel under de 8 veckorna innan försäljning. Men på samma gång finns det även uppfödare som kan hålla på så, men då mot valpköparen, att är det något galet med hunden så är det valpköparen som förstört den, gör den ett dåligt mh så har det inget med uppfödarens avel att göra utan det är själva valpköparen som förstört hunden och påverkat den så den blev klen i psyket.

Jag tycker att det här är synd, jag försöker se saker för vad dom är och jag har inte klandrat Tyras uppfödare en enda gång för att Tyra var så sjuk, hur ska Maria kunna rå för det? Men vet att många som hade suttit i min sits hade säkert svartmålat Maria, men då helt obefogat och grundat på extrem okunskap.

Samma sak med Aysha nu, som inte alls har dom resultaten på röntgen som jag önskar, jag ville inte ha en hund med pålagringar och finns säkert många som skulle hålla uppfödaren ansvarig för just dom här pålagringarna, men hur tänker man då undrar jag? Resten av kullen har fina resultat på röntgen, bland dom finaste som finns faktiskt, nu har hon 2 brorsor som har 1or på armbågarna, men det är inte ens i närheten av vad Aysha har på sina. Dessutom kommer den här kullen ur en kombination av friröntgade föräldrar, men som sagt, hade det varit någon person som vill ha någon att hänga så hade man säkert klandrat uppfödaren iallafall, men jag är inte sådan. Vad blir bättre av att man försöker hitta någon att skylla på? Blir hunden friskare då eller?

Jag önskar att flera skulle få upp ögonen för att vilja hjälpa varandra istället, genom att dela med sig av sin kunskap och erfarenheter istället för att skälpa och köra med pajkastning. Där är bloggar mycket bra på det viset att man kan samla kunskap och råd när man ibland stöter på trubbel, men återigen, då gäller det att hitta bloggar där människor vågar skriva ut hur det egentligen är.

Jag vill tacka alla som skriver blogg och som skriver verkligheten, ni bidrar med så mycket utan att ni kanske tänker på det, men jag är säker på att genom er text så hjälper ni många!!

Nu har vi snart vilat magen efter frukost färdigt, så vi ska ge oss ut i det härliga vårvädret som det bjuds på idag =) Jag önskar er alla en strålande dag!!!

La upp ett inlägg där jag berättar om hur sur Aysha kan vara ibland när vi tränar, men filmklippen går inte att ses så försöker på nytt att lägga upp dom och denna gång via youtube och hoppas ni kan se dom =)