Man hör och läser lite varstans hur duktiga hundägare det finns som strukturerat tränar med sina hundar målmedvetet och jag blir både avundsjuk och imponerad på dom. Jag har haft en tid nu då det känns som att jag inte kunnat stava till struktur eller träning utan dagarna har bara vips flutit förbi och inte alls varit sådär nyttigt fyllda av aktivitet med hund och inlärning.

I vanlig ordning kommer det där dåliga samvetet över mig när Aysha tittar på mig och suckar och är det någon som kan se deprimerad och ledsen ut så är det Aysha. Då spär samvetet på det lite extra med att påminna mig om att tidigare levde hon sina dagar på Italiens stränder och bara levde livet dag ut och dag in. Sen späs samvetet på ännu mer när man träffar andra som undrar hur det kommer sig att hon inte är lydigare än vad hon är, för jag har ju haft henne så länge nu ( 6 månader.....)

Så med detta lilla ihopkok är känslan sisådär konstaterat totalt misslyckande från min sida. Här har jag berövat Aysha dagar fulla av äventyr och trivsel och spär på det med att bara låta henne ha tråkigt i kalla trista Sverige och DESSUTOM är hon sååååå olydig, och hur kan det förekomma, så många kurser och privatlektioner jag gått??!!! Att uppfostra hund ska väl ändå inte vara så svårt, det är ju bara att visa vem som bestämmer......*suck* Ja vad ska jag säga, sånt här kan få mig att tappa sugen helt. Jag vet att hund är mitt intresse och min stora passion i livet, men just nu har fördomar och "bättre vetande" attityder tagit musten ur mig.

Så många som verkar tro att hunden är en stereotyp som man kan göra på ett och samma sätt mot så fungerar det klockrent. Folk tänker inte på att det faktiskt kan vara skillnad på en Terrier och Fågelhund för att ta ett exempel. De verkar heller inte förstå konceptet att inom gruppen Terrier så finns det flera olika grupper och att förstå att det kan finnas olika personligheter inom en och samma ras verkar vara helt uteslutet för en del *suck*

Blä vilket tråkigt inlägg men så skönt att skriva av sig, för just nu är jag så otroligt jätte mega spyfärdig på okunskapen som mixats med "jag kan allt attityden".

Många verkar tro att man kan uppfostra en amstaff bara sådär, ett litet knäpp med fingrarna så vips gör hunden precis som man vill, och grattis till alla er som lyckats med det!! Jag ställer mig i den kön där man nog ständigt kommer klura och fundera på hur det egentligen fungerar inuti en amstaffs huvud.

Min syn på amstaff är nog kanske inte alls som andra ser på dom, men så har inte andra heller levt med dom amstaffarna som jag levt med. Man måste förstå att ALLA hundar oavsett ras besitter EGNA egenskaper och beteenden, finns inga stereotyper, kalla mig korkad som säger så, men så är det i mina ögon sett.

När det kommer till en amstaff tycker jag att det är otroligt starka individer och då menar jag inte bara fysiskt. Och när jag menar stark så menar jag stark som i intensiv och när dom gör något gör dom det till 110% om dom vill bör tilläggas. En amstaff har en stor vilja och att försöka inbilla dom att den ska sitta ute i skogen och växa tills dom blivit stora är bara att glömma, viljan är stenhård från när dom föds punkt slut *ler* Det gäller alltså att hitta vägar och lösningar på hur man får en sådan effektiv kommunikation som möjligt. Nu säger jag absolut inte att man ska låta dom göra som dom vill vind för våg, det jag försöker säga däremot är att när det kommer till amstaff så kommer INGET gratis, för att befästa något hos en amstaff är nog den bästa lösningen att låta dom tro att dom själva kommit på den geniala iden att utföra något och såklart att dom vinner en massa på det, då gör dom det nog gärna om och om igen, men som sagt man kan aldrig veta =)

Tyra älskade att jobba, men ville ALLTID ha saker på sitt sätt, testade alltid att maska eller utföra något halvdant för i hennes ögon sett snabbare få belöningen. Brukade skratta många gånger åt att hon nog såg på världen som att alla borde bara vilja tilldela henne belöningarna på löpande band bara av att hon existerade *skrattar* Tyra var en mkt hård hund, i mina ögon sett, där fick jag absolut inget gratis, inte ens det lilla i träningen, dock var hon på samma gång väldigt mjuk, kanske låter helt schitzofrent att skriva så, men så var det. Hon var så otroligt försiktig med sin omgivning om det behövdes och krävdes, där ifrågasatte hon aldrig, äh känns som jag bara svamlar, så svårt att förklara.

Aysha däremot är helt ärligt som en gathund är. Hon går sin egen väg, men älskar att jobba och utför gärna mängder med olika beteenden, hon maskar inte lika ofta och ifrågasätter inte alls när hon inser att man inte tänker kompromissa, då finner hon sig i det. Dock är hon svår för att hon inte alls ser lika stor vinning i allt för att hon kanske hellre vill upptäcka den där busken där borta som är full av lukter som hon behöver utvärdera. Hennes drifter är mkt starka eller hur jag ska säga, lite så som jag ser på gathundar, dom har några primära saker i huvudet, skaffa mat, vatten och fördriva sin tid på det vis som dom anser vara mest värdefullt och det behöver inte alls vara att umgås med människor.

Men på samma gång vill Aysha ha mkt närhet, viktigt för henne att vara omtyckt och få vara med, är det något hon ogillar så talar hon om det högt och klart. Känns verkligen som att jag talar emot mig själv, men jag förstår allt det här i mitt huvud, så svårt att få ner det i skrift.

Tyra kunde jag bli riktigt arg på och hon bara stod och slog i gong gongen och stampade nästan på stället samtidigt som hon ropade jiiipiiiii nu kör vi rond 1987, medans Aysha inte alls gillar när man blir arg, men då istället kan titta på mig som att den där människan bör man nog ta avstånd ifrån ett tag tills den lugnat ner sig.

Tyra var mer samlad i sin personlighet och kunde ta det mesta med ett lugn medans Aysha blir trissad snabbt och kan vara kvar i den sinnesstämmingen en lång stund efteråt. Trots att dom är av samma ras och dessutom är släkt så är dom sina motsatser på många plan, men det dom garanterat har gemensamt är att inget kommer gratis och de har starka personligheter.

Det jag försöker säga är att, väljer du att leva med en amstaff så lever du ett liv med äventyr och ett händelserikt liv och du bör ha tålamodspotten laddad till max och gärna ha några reserv depåer någonstans. Det är ett intensivt liv helt enkelt. Och att tro att det är världens enklaste projekt att träna en amstaff förstår nog inte riktigt hur en terrier fungerar. Självklart finns det säkerligen de amstaffarna som är mkt medgörliga och som är fogliga, men jag har inte stött på en enda som inte leker pajas och som gärna ballar ur och fular sig och kör sina partytrix *skrattar* Har man mött en amstaff så förstår man vad jag menar.

Aja, nu tar jag nya tag ännu en gång, och mitt mål denna gången är att hitta något som Aysha tycker är det absolut mest wow som finns i livet i belöningsväg, tycker inte jag funnit det ännu. Det ska alltså vara något som kan konkurrera med hennes gathundspersonlighet och drifter. Visst hon kampar gärna med mig och ser mig som godisautomat, men det är inte ens i närheten av nr 1 på hennes skala av saker i livet. Nr 1 i hennes liv är jakten, nr 2 är dofter som gärna ska resultera i jakt, nr 3 är att kolla in sin omgivning och sen kanske jag kommer på en tafflig nr 4. Ja ni ser ju hur galet det hela är och jag som haft henne såååå länge, hur är detta möjligt?? *skrattar*

För er som inte vet så där Aysha levde tidigare så har hon roat sig på dagarna med att leka "tafatt" med harar och kaniner, apporterat sköldpaddor osv och nu ska jag försöka övertyga henne om att jag, homo sapiens alias människa är lajbans *ler* Ja, det är verkligen inte det lättaste men något jag ska göra mitt yttersta för att nå mitt mål.

Idag har vi inte gjort något vettigt alls och kommer inte att göra heller, men imorgon hoppas jag på lite struktur och träning, vi ska utställningsträna och sen ska jag försöka lära känna Aysha lite mer på djupet när det kommer till att kampleka med henne.

Känner att jag måste bestämma mig för vad jag ska ha för mål med Aysha, tycker ju utställning är roligt och hon är anmäld till Vallentuna i slutet av maj, men sen är inget mer inplanerat, vi kommer göra mh på söndag på Södertälje BK och så kommer jag boka in bph någon gång under året, men längre än hit har jag inte kommit med mina planer och jag känner att jag vill ha någon mer plan för att ha något att jobba emot. Rallylydnad verkar ju skoj, men det jag egentligen brinner för är ju vanlig tävlingslydnad och så bruks tycker jag verkar roligt, men brukset har vi lagt lite på is. Jaja, får fundera ikväll på vad jag ska ta mig för mål med min lilla tokstolla här hemma, min clown som kommer mig mer och mer inpå livet, smygandes, krypandes och det är både underbart men skrämmande.

Nu har jag nog dravvlat färdigt för denna gången, om ni tyckte detta inlägg var rörigt då kan ni ju tänka er hur det ser ut inuti mitt stackars huvud, inte konstigt jag har huvudvärk ofta *skrattar*

Hon är sorkjägare ända ut i tass spetsarna med inslag av känguru *skrattar*

 

Paula

8 maj 2012 19:19

Camilla, släpp det. Aysha kanske behöver träna på att ha tråkigt ibland också? Hon har väl alltid haft ett väldigt händelsfullt liv, så kanske hon behöver ha tråkigt!?
Jag känner igen det du skriver om amstaffen, att många rekommenderar den som första-hund känns förvåndnade för mig. DD hade verkligen inte varit en lämplig första-hund!!!
Nä, man kan inte dra alla hundar över samma kant och uppfostra dom därefter. Man måste anpassa efter rasen, mentaliteten och individen!
Kram, du är en kämpe!

 

jenny

9 maj 2012 09:52

Paula; amstaff som första hund, haha beror på, vi hade ju turen och fick Vilja. Hade vi däremot fått Jane som första hund hade jag nog slitit av mig alla håren jag har. tur att man lär sig med åren. Alla hundar är olika, där har vi ett bra exempel på vilja och jane. vilja gör lite som hon själv vill, om hon orkar, har du köttbullar så fungerrar det mesta. lyssnar om man blir arg. och så har vi janne då.. hm .. damp hund, älskar o träna, aldrig sett henne streta emot eller att hon inte vill göra något, utam godis med godis, med boll utan boll. spelar ingen roll för henne. däremot lyssnar hon dåligt om man korrigerar, ignorerar och skakar av sig och fortsätter med vad hon nu höll på med.. Höjer man rösten då blir hon tillgänglig en stund. hatar andra hundar, funkar o promenera med andra hundar sålänge dom inte kommer för nära inpå. Vilja har funkat och min kusins staffe älskar hon, men allt annat försöker hon äta upp. DeDe funkar hyfsat? hon försökte iaf inte käka upp henne ;)

Nåväl, vet inte riktigt vad jag ville men kände för o lämna en koommentar i vart fall ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...