På sociala medier diskuteras denna fråga ofta, och ämnet brukar vara renras kontra blandras. Många hävdar att renrasfolket ser ner på blandrasfolket och inte tycker att blandras hundar är lika mycket värda.

Fast allt som oftast menar man inte enskilda individer utan man pratar om själva aveln bakom. Detta misstolkas gång på gång och så leder diskussionen ingenstans annat än pajkastning och folk ropar högt och hysteriskt att fy bubblan vad hemska renrasfolket är som ser ner på blandraserna. Fast det inte ens handlar om det, utan man som ägare till renras försöker få människor förstå varför man valt just renras och fördelarna med det. Det handlar INTE om att en hund med stamtavla är finare, eller bättre. Det handlar INTE om att en hund med stamtavla köps enkom till utställning. Dessa papper är så mycket mer än utställning och fyller en helt annan funktion än att hunden skulle vara mer värd i en sådan bemärkelse. Den blir ju mer värd på det viset att det är en kvalitetsstämpel att inneha stamtavla.

Min första hund var blandras, jag älskade henne högt, och jag är av den åsikten att ALLA hundar oavsett härkomst, papper eller utan papper har en lika stor rätt till ett så bra liv som möjligt, och det är VI människor som bär det ANSVARET att se till att de får de bästa förutsättningarna till ett så bra liv som möjligt. Det är här dessa så kallade papper, dvs, stamtavla kommer in i bilden. En hund som har en stamtavla har även ett registreringsnummer, och genom detta nummer öppnas en helt ny värld upp, man kan se släktingar till sin hund, man kan få en helt annan översikt över hälsostatusen på släktingar till sin hund. Man får ett kvitto på att ens hund ÄR just den ras man köper, som säljaren hävdar att det är.

Jag står många gånger alldeles förbluffad över alla dessa människor som hävdar att deras blandraser är lika mycket värda som renrasiga hundar, jag håller med de, men jag förstår inte hur de kan föra blandrasernas talan när de inte bryr sig om deras förutsättningar eller möjligheter till ett så bra liv som möjligt.

Jag ska försöka förklara vad jag menar. Vi tar t ex Asten, så förkortar jag American Staffordshire Terriern, många gånger mer känd som amstaff. Asten har en rasbunden sjukdom som heter ATAXI, det är en DÖDLIG SJUKDOM. Enda sättet att stoppa denna hemska sjukdom är att TESTA föräldradjuren, och om dessa är affected, så får man ALDRIG para en affected med en annan som är affected, man gör ett medvetet val som uppfödare och tar sitt ansvar helt enkelt för man vill ju ge valparna det bästa liv de bara kan få. Man skall alltså INTE para en affected med en affected, eller en affected med en Carrier. Jag väljer att inte gå in på djupet kring det här då jag försöker få fram en helt annan poäng, men vill man veta mer information om denna rasbundna sjukdom gå då in på www.amstaffklubben.se

Tillbaka till ämnet, många hävdar att de kan se på sin hund om den är frisk och därför har man valt att para 2 individer för att man SER på dem att dom är friska. Denna rasbundna sjukdom, Ataxi, visar sig inte förrän hunden oftast kommit upp i åren, ca 3-5 år. Det är en neurologisk sjukdom, och symptomen är att hunden helt enkelt tappar balansen och kan inte kontrollera sina rörelser. Jag brukar beskriva det som att det ser ut som att hunden har parkinsson Denna sjukdom går alltså INTE ATT BOTA.

Så många människor därute som äger en blandras som dom anser ha lika mycket värde som en renras men ändå struntat fullkomligt i att se till att den ej kan drabbas av denna vidriga dödliga sjukdom. Hur kan man då förespråka ett lika värde när man i nästa stund struntat i att försäkra sig om att man köper en valp som inte går en lidelsefull död till mötes?! Var finns ett lika värde i det? Dom som egentligen ser ner på blandraser är ju ägare till dessa raser som kommer ur otestade kombinationer. När man köper en valp ur en otestad kombination gör man ett medvetet val som ägare och tar då ställning i att man bryr sig inte om att ens fyrbenta vän får ett alldeles för kort liv och dessutom kommer plågas av en sjukdom som ej går att stoppa annat än via att se till att inte avla på sjuka individer. Och ENDA sättet att inte avla på sjuka individer är att testa dom INNAN dom går i avel, och om de ej är drabbade, då kan man börja fundera på om de kan gå i avel.

Avel är så mycket mer än att man vill att ens hund ska få valpar, att man SER att de är friska. Jag skulle aldrig kunna bli uppfödare, det är på tok för svårt, så många komponenter som skall fungera.

Jag förespråkar renras hundar, just för att den aveln är mer kontrollerad i större utsträckning. Jag sticker INTE under stolen med att det även finns renras avel som är uppåt väggarna fel och ogenomtänkt, men den är mycket lättare att se som köpare just tack vare att hundarna har ett registreringsnummer och då kan kollas upp i Hunddata eller Avelsdata hos SKK.

Jag ber alla er som sitter i valpköpar tankar att vara noggranna med att kolla upp om just den rasen ni vill köpa har rasbundna sjukdomar och annan problematik. Ta ert ansvar och se till att ge er valp och blivande familjemedlem de bästa förutsättningarna till ett så bra liv som möjligt, det gör ni ALDRIG genom att köpa från en kombination där båda föräldrarna ej är testade.

Visa att er valp oavsett härkomst har ett lika mycket värde genom att säkra upp så mycket det bara går genom att inte stödja otestad avel.

Ni kan omöjligt propagera att alla hundar är lika mycket värda om ni valt att köpa en valp från otestade föräldrar, då ni per automatik valt att ge er valp sämre förutsättningar och på så vis inte blir lika mycket värd. För alla hundar har lika mycket rätt till ett bra och friskt liv enligt mig.

Lite tankar från mig denna kalla regniga måndagkväll.

 

Olga

25 juni 2014 01:55

Mycket bra skrivet, Camilla! Tummen upp!

http://kennelruffwood.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...