Just nu är det en hel massa att stå i, en hel del föreningsarbete, men det är roligt, önskar bara jag var varm i kläderna och kunde allt redan, men så funkar det inte riktigt, man lärde sig inte springa direkt man föddes, saker tar tid. Jag har redan lärt mig massor på de här veckorna som gått. Jag är medlem i Svenska Amstaffklubben och sitter även i styrelsen och i 2 olika kommitteer, det ger mig så otroligt mycket att få jobba aktivt för den ras och klubb jag brinner för, ser det som ett privilegium att få vara så aktiv som jag är. Trots att det tar tid och energi så gör det inget då jag älskar rasen så mycket.

Allt är bra här annars, Aysha mår prima, får sina sprutor 1 gång i månaden, hon gillar dom inte alls, så ska ringa och be och få komma till klinik och ge sprutor några gånger för att få in snitsen igen, det är inte så lätt att ge spruta i nacken på en hund som inte vill vara still och som går undan så fort hon ser att jag gör iordning sprutan. Det är skönt att hon svarar så bra på hyposensibiliseringen, hon mår även helt okej när det kommer till armbågarna. Dock är hon lite för rund just nu, men vi tar igen det så fort isen försvinner.

Motivationen har varit borta länge nu, känner inget sug alls att träna hund, tycker det är skönt att bara vara också, men det kommer nog ändras om jag känner mig rätt =)

Aysha har spenderat en hel del tid med husse sista tiden och det är verkligen julafton för hennes del då, hon älskar verkligen sin husse, han är nr1 alla gånger här hemma. Så har det varit ända sen Aysha kom till oss, hon och husse har något speciellt band, det syns klart och tydligt och det unnar jag dem, jag vet ju hur det är att ha ett speciellt band till en hund.

Snart är det års dagen igen, tänker alltid extra mycket på henne då, min vita freds duva, Palomma Janca. Tänker visserligen på henne varje dag, men såhär när det närmar sig dagen vi tog farväl känns det extra mycket i både hjärta och själ, men jag vet att vi en dag kommer återförenas igen, jag vet att hon väntar på mig och tar emot mig på bästa sätt, älskade Tyra, du är så saknad.

Aysha och Tyra är så otroligt olika men ändå lika, Tyra var mer hårdhudad, Aysha är mer följsam och vill vara till lags, men ändå är hon en tuff tjej min Aysha, svårt att förklara det där. En sak vet jag och det är att båda två är helt enskilda fantastiska individer som jag är tacksam över att ha haft/ha i mitt liv, skulle inte vilja vara utan alla upplevelser och fantastiska minnen dom givit/ger mig.

Var till att bli lite djup såhär på lördagskvällen =) Skönt att blogga, borde ta mig tid till det oftare, ska verkligen försöka få till det =)

Till sist vill jag slå ett slag för Demodexprojektet som pågår sedan 2010, American Staffordshire Terrier behöver 100 friska individer över 3 år, som alltså inte haft demodex någon gång och 100 sjuka individer, där åldern inte spelar någon roll, med sjuka individer menar jag att de haft eller har demodex någon gång i sitt liv, alltså kan det vara en hund som är under året eller en hund som är 4, huvudsaken är att dom haft demodex. Detta test är helt GRATIS, alltså kostnadsfritt att göra. Man går in på www.amstaffklubben.se och klickar på AVEL under Kommitteer och där finner man blanketten man ska ta med sig till veterinären. Snälla, har du en renrasig American Staffordshire Terrier, bidra till att forskningen skall kunna gå framåt, så vi kan få mer klarhet i hur demodex nedärvs.

Det var allt för den här gången, lägger upp en bild på Aysha från julafton.