Jag tackar min lyckliga stjärna att allt gick så bra som det ändå gjorde och på ett sätt är jag tacksam att jag inte drogs in i den rädslan och skräcken och slapp se alla skräckscenarion som jag garanterat hade börjat se i mitt huvud.

Igår hände det som inte får hända, medans jag länkar på fb och hjälper till att sprida infon om försvunna hundar för att dom ska komma till rätta så inser jag inte att jag själv satt i samma sits.

Husse skulle rasta Aysha igår och släpper henne lös och vips är hon som spårlöst borta, tiden går och det blir mörkt och ingen Aysha syns till. Hon har dessutom halsbandet på sig, så risken att fastna i något finns ju där. Aysha var till slut borta i sammanlagt 5h!!!!! innan hon dyker upp vid bilen på samma plats som hon försvann på. Hon var helt slut och har sovit hela dagen. Nu på kvällen börjar hon dock visa sitt busiga jag igen och energin verkar vara på intåg igen.

På ett sätt är jag som sagt glad att jag var helt ovetandes om detta mardrömsscenario, husse ville skona mig från det hela, men på samma gång vill man ju ha koll på läget, men fanns ju inget jag kunde göra ändå. Jag är så glad att Aysha hittade tillbaka till bilen efter att förmodligen spårat som en galning och hade varit lite intressant att få veta hur långt hon sprungit och rört sig.

Nu förstår husse allvaret med att Aysha inte är en hund man kan släppa hur som helst, hon är en vilde =) Spåra kommer alltid vara nr1 för henne och hennes drifter är så starka när det kommer till det så vi får helt enkelt anpassa oss efter det.

Jag försöker så långt som möjligt alltid föregå med gott exempel och förebygga situationer, men alla kan vi göra misstag hur noga vi än må vara. Aysha har det bra när hon är med husse, dock har hon haft honom runt sitt lillfinger som talesättet lyder, men efter igår är det nog andra bullar som gäller i fortsättningen när husse fick smaka på hennes enorma självständighet och hårt präglade drifter.

En sak som är säker är ju att jag får backa till ruta 1 igen när det kommer till hennes vara lös träning efter denna händelse, så från och med nu och en tid framöver blir det konstant kopplad, så det är långlina som gäller och hårdträning i att lyssna på att när man säger kom så ska fröken Diva pallra sin söta rumpa till den som ropar.

Imorgon ska jag sätta mig ner och planera all träning och strukturera, känns lite minus att ha nu även denna sak att träna in på nytt, får hoppas på att hon inte upplever att hon kan ta samma friheter när det kommer till att vara med matte =)

Aysha är lite klurig sådär, man måste vara ganska bestämd på ett sätt, men på samma gång väldigt mjuk, inte konstigt att jag blir lite schitzofren emellanåt på träningen *skratt*

Men när det kommer till att vara lös under ansvar är det noll tolerans som gäller från och med nu, jaja, läget är som det är, och skönt att hon kom tillbaka och är oskadd vad vi kan se, så det minsta bekymmret i allt det här är ju själva träningen som backat, läget hade kunnat vara helt annorlunda, att jag suttit här utan hund och oron var hon tagit vägen, ursch hemska tanke!

Hoppas innerligt att alla de hundar därute som försvunnit under nyårshelgen kommer tillrätta och är välbehållna!

 

Jennica o Supra

2 januari 2013 19:30

Vilken tur att hon kom tillbaka välbehållen lilla pärlan! <3
En stor kram från mig och en blöt puss från Supra till er! :)

 

Pierina, Cilla, Enzo & Trolla

3 januari 2013 10:30

Vilken tur att ingenting hände! Kram till er och du fixar till "skadan" igen det är jag övertygad om :)

http://mixtomax.se/blogg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...