Känner mig som en gnällapa, men är det något jag verkligen verkligen verkligen är livrädd för är vinterkräksjukan, varför? Jo för jag åker alltid på den och blir alltid super dålig och denna gången är det sämre timing än någonsin då min sambo är bortrest och jag har Aysha helt själv, att vara kräksjuk och behöva rasta understimulerad terrier är ingen hit.

Har så ont i nyckelbenen, om jag andas lite för djupt eller gäspar eller hostar eller ja spyr då känns det som att dom är på väg ur kroppen på mig.

Något som är positivt, om man nu ska se det från den ljusa sidan, så har jag blivit mer härdad när det kommer till att kräkas eftersom jag har migrän så ofta vilket gör att jag ibland kräks.

Det som gör det jobbigt är att man vet inte när det är över, visste jag att från att det börjar så har jag, låt oss säga 24h tills det går över och vänder, då skulle man stå ut på ett annat sätt eller iallafall kunna räkna ner tiden. Men nu har jag hållt på sen söndags kl 16, känner mig som en urlakad trasa. Blir uttorkad och får huvudvärk på det och kroppen värker så jag blir tokig, blääääää vad jag gnäller =)

Äh det får ni stå ut med =) Gick in på en sida idag, glädjande nyheter, en kennel jag tycker om planerar valpar, iiieeeeeeeeeeeeeee så jäkla kul, är så nyfiken, vill veta allt allt allt nu nu nu nu =)

Jag hoppas innerligt att jag får sova gott inatt och slipper krama toan, känns som jag flyttat in på toaletten sen i söndags. Aysha är världens snällaste inne, hon bara tittar på mig och suckar högt, förmodligen inte pga medlidande utan snarare för att jag är världens tråkigaste som inte alls är rolig och dessutom låter jätte konstig emellanåt ( ulkningarna )

Aysha sover inte i sängen, men dessa dagar när jag varit så dålig har hon liksom passat på att krypa upp och vem orkar diskutera just då, fast vid ett tillfälle kände jag att nä nu får det vara nog, för hon skulle ju ligga på mig och ingen storvinst direkt när man mår så dåligt och kroppen känns som den ska gå av osv osv, så jag säger åt henne så strängt jag bara kan, gå ner från sängen Aysha.

Hahahahahaha vet ni vad hon gör??? Hahahahaha, hon sätter sig upp vid mitt huvud och tokstirrar på mig och öronen ligger helt galet och jag kan inte annat än skratta, jag säger åt henne igen att gå ner från sängen, hon fortsätter stirrar och så suckar hon igen och bara lägger sig ner till rätta och så var det liksom slutdiskuterat *skratt* Jag orkade inte ta diskussionen då, men idag har jag propsat på att få vara ifred så då har fröken förstått att allt är som vanligt igen.

Hoppas och önskar för allt jag äger och har att jag imorgon kommer vara kärnfrisk =) Vill så gärna få sova inatt, få tillbaka energin och kraften och få äta!!!

En sak är säker och det är att när jag är frisk ska jag hårdträna fröken Diva i att gå fint i kopplet, för det är inget hon kan stava till. Jag har liksom inte lagt ner någon större energi på det för jag tycker det har funkat, men när man inte mår bra inser man att det inte alls funkar och ett litet ryck är som att få armen avsliten och halva överkroppen.

Nä färdig gnällt, hoppas ni alla skonas från denna vidriga sjuka och att jag skonas och blir frisk nuuuuuuuu =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...