Jag har så länge känt att Ayshas och mina promenader inte varit så roliga. Jag har flexikoppel och fullt sjå att kolla efter cyklister så dom inte trasslar in sig i kopplet om dom kommer farandes, plus att jag lyssnar på radio jämt pga att jag blivit beroende av radio1 OCH i samma veva kollar jag av Facebook om det hänt något.

Aysha har i sin tur fullt upp med att hinna lukta på så många platser som möjligt och gärna samtidigt och far på så vis fram och tillbaka och är det något högintressant så tvekar hon inte att gå rakt in i mig som att jag inte ens är där, för att hon ska lukta på ett visst ställe.

Ja, man behöver inte vara en Einstein för att förstå att våra promenader är lika med kaos!!!

Egentligen borde jag ju inte erkänna och berätta vilken usel hundägare jag är som gjort såhär, och dessutom haft mage och blivit irriterad på Aysha, fast i ärlighetens namn tror jag hon varit rätt less på mig med. Anledningen till att jag säger som det är, beror på det jag skrev om sociala medier, det tar för mycket plats!! Och detta jag nyss beskrivit är ett praktexempel på hur det påverkar oss, eller iallafall mig negativt och det kommer inget gott ur det.

Vi människor idag är ständigt tillgängliga på ett eller annat sätt, vi har allt som oftast 2 saker igång, Tvn står på samtidigt som man facebookar för att ta ett annat exempel. Jag har tidigare pysslat mycket med mindfulness som betyder medveten närvaro, och det kära vänner, är en bristvara i dagens samhälle.

Jag har gått och mått dåligt över att våra promenader sett ut såhär och varje kväll jag lagt mig tänkt att imorgon då, då ska det minsann se annorlunda ut och så planerar jag i huvet så fint och prydligt. Men så kommer morgondagen och allt blev pannkaka pga att jag ej är närvarande utan hela tiden har fullt upp med massa saker, saker som egentligen kan vänta, och i vissa fall inte ens något jag behöver ägna min tid åt.

Så ikväll hände det :) Jag stoppade fickorna fulla med godis och så gick vi ut. Måste erkänna att jag hade radio1 på i öronen men var ändå närvarande på min uppgift, att jag och Aysha skulle få en bra och fin promenad. Så fort hon tittade på mig, berömde jag och hon fick godis. Detta resulterade i en härlig promenad och 1/3 del av den bestod av att Aysha gick vid min sida :) Det var en dröm!

Tänk vad mycket man kan åstadkomma bara man ser till att vara här och nu och ge varann den tiden. Nu är det banne mig nya tag, nya rutiner ska in i vårt liv, mitt och Ayshas, och det hela ska gå ut på att ha kul ihop OCH samtidigt vara närvarande.