Jahapp, idag har jag lagt ett spår till Aysha. Spåret var ca 700 meter, dock tycker jag det är svårt att uppskatta hur långt ett spår är, men ungefär 700 m. Aysha är duktig på att spåra och älskar det dessutom. Spåret fick endast ligga i 1h och vinden låg på så över åkern såg jag tydligt hur dofterna flyttat sig. Hon tog själva starten bra, fast hon far ut som en kanon kula så fort hon ser min hand som visar framåt och när jag säger spåra. Hon spårade noga fram till där vi skulle ut på åkern, där flängde hon och ett tag såg det ut som att hon skulle hoppa över halva spåret och gå direkt in i den andra skogen vi slutligen skulle in i sist. Jag hindrade henne, men nästa gång ska jag nog kolla om hon plockar upp spåret efter att ha hoppat över halva =) Det fanns ingen möjlighet att spåren liksom låg för nära varandra och vinden var dessutom inte åt det hållet att hon skulle fått vittring på slutet av spåret. Ibland undrar jag om inte Aysha har något extra sinne så hon liksom vet redan innan hur hon ska gå.

Hur som ute på åkern flackade hon en hel del, gick in i återgången men är på tok för hetsig tycker jag och flänger runt tills hon vips har en doft i näsan igen. Man ska veta att när Aysha gör allt det här så har hon en och samma hastighet hela tiden, dvs Turbo så det är inte alltid lätt att hänga med. Jag bromsade henne hela spåret till hennes stora förtret =) Sen spårade hon vid sidan om spåret ett tag men det var helt i sin ordning med tanke på hur vinden låg, så där var hon noggrann, 2a återgången förstod hon inte riktigt, vinden hade nog fört med sig doften där så det blev svårt, hon ville fortsätta framåt där hon egentligen skall vända. Efter lite lirkande ett tag så fick hon rätsida på det och spårade en bit på gräsåkern och sen in i skogen med kuperad terräng, här hade hon liksom hetsat upp sig mer om det ens är möjligt, så hon var lite okoncentrerad tyckte jag men löste ändå det helt okej, hon tar sig ju dit hon ska liksom. Ut på en gräsåker igen och hon tar den oblodade vinkeln fin fint faktiskt. In i skog igen och här hade jag lagt 2 vinklar så det blir som en hästsko eller hur man ska förklara det. Hon irrade bort sig där en sväng, men skulle hon ta det mer lugnt skulle hon gå klockrent och inte göra som missarna hon gör. Väl tillbaka på spåret gick hon mycket noggrannt fram till klöven.  Den har Aysha inte så stort intresse för, annat än när vi gått viltspårs prov för då vill hon ha den till varje pris och försöker stjäla den ur handen på mig eller domaren.

Jag inser att jag måste spåra oftare med Aysha, vi måste ju träna på det här, visst hon är en naturbegåvning och löser det alltid, men hon har ju aldrig fått träna på det finstilta eller hur jag ska säga. Så nu ska jag försöka lägga mer blodspår och ha längre liggtid på det förstås och sen ska jag även göra näringsspår åt henne så vi får fler tillfällen att jobba på hastigheten och att ha näsan i backen mer. Aysha är annars en hund som gärna spårar med munnen öppen till och från. Idag fick jag lära mig att hundar kan göra det och på så vis ta upp dofterna via munnen till näsan. Tack bästa Pierina för att du alltid svarar så tålmodigt och med sån stor kunskap <3

Vi har haft en bra dag idag, började med långpromis, dock haltade Aysha till några gånger under promenaden, det var höger tass som störde henne verkade det som. När jag var ut och la spåret till henne fick hon ligga inne med back on track täcket, det är verkligen suveränt! Ut och gå spår och sen in en kort stund för att sen gå ut igen och få godisletande på gräsmattan. Jag ville passa på att njuta av det milda vädret. Vi har haft mulet hela dagen men ändå så skönt ute. Jag är så tacksam över att vi har 8-10 plusgrader fast vi nu gått över till november. Hoppas på många fler milda dagar framöver!

Passar på att slänga upp lite kort från Öland i somras, det är så härligt att titta på bilderna och minnas tillbaka. Öland är och kommer alltid vara något speciellt för mig. Hela Ön får en att koppla av och känna ro i själen.

Hoppas allt är bra med er därute och att ni hittills har haft en kanon höst =)