Aysha ogillar allt vad moppe ljud heter, hon vill jaga det och om hon får möjlighet skulle hon inte tveka att bita lite i däcken. Jag jobbar på att hon ska kunna strunta i att känna dessa känslor så starkt som hon känner, men många gånger håller hon inte med om att vi ska sitta i terapi stolen och ha en varsin filt över oss och prata lågmält om saken, utan hon vill hellre bara go bananas och löpa hela linan ut *skrattar*

Hur får man en Terrier att ändra inställning och verkligen få dom att vilja ändra inställning? Den som har svaret får gärna höra av sig till mig ;)

Fast jag tycker ju sånt här är intressant, jag gillar att klura på beteenden hos Aysha som hon visar eller andra hundar med för den delen. När hon gör något så funderar jag alltid på varför och hur det kommer sig. Önskar jag hade mer kunskap när det kommer till mentalitet hos hund.

En sak har jag listat ut iallafall, är hon understimulerad kan hon helt klar tänka sig att även jaga cyklister och ja, allt som rör sig *ler* Hon är inte så kinkig av sig i de lägena   

Igår tränade jag henne på fyrhjulingen, hon går igång när man liksom gasar till och går då upp från 0-100000 i hetsnivå    Till en början anser jag henne inte som stressad, hon ville då gärna valla fyrhjulingen, och jag försökte styra henne vid sidan av, men det blev för jobbigt för henne att kunna förstå, det stressade henne kan jag tycka, att ha koll på fyrhjulingen och sen ha en matte vid sidan om som gapar och gastar om att varva ner och ta det lugnt. Hon tittade på mig som att HALLÅÅÅÅ FATTAR DU IIINTTEEE ATT VI HAR EN FYRHJULING ATT HANTERA HÄR???!!!!

Så jag fick fint hoppa upp på fyrhjulingen och åka iväg själv på den och det var mycket lättare, hon lyssnade fint på mig till slut efter att jag åkt sakta med den och jämt tempo, hon slutade då valla och sprang bara fint brevid och hade inte den där blicken.

Så idag provade vi igen, jag hade åkt i förväg och min sambo hämtade ner Aysha dit där vi var och körde. Hon sprang så lugnt och fint brevid honom när han körde, och i början hade hon en fin sinnesstämning och allt fungerade, men tror sen hon blev för trött eller så klarade hon helt enkelt inte av att lägga band på sin nisch i livet att hetsjaga allt som rör sig och låter som en moppe.

Det blev för mycket helt enkelt att vi båda åkte runt och hon hade för mycket att hålla koll på, så vi fick avsluta, för det sista vi vill är att bygga stress hos henne. Men när hon väl kan hantera detta kommer vi kunna ha riktigt kul ihop, då hon verkligen tömmer sin energi och kan sträcka ut på ett energitömmande sätt. Jag önskar jag kunde cykla mer med henne eller springa.

Vi åkte tillbaka till huset och vi var lugna ihop med Aysha och jag la ut godissök åt henne så hon fick varva ner ordentligt och sen var det hela ur världen, skönt att se att hon kan samla sig så snabbt som hon gjorde.

Det är jätte intressant att se hur hon blir när hon har tömt ut energin på det här viset, hon blir mer förig eller hur jag ska säga, inte lika mycket hejkon bejkon i huvudet som stör *skrattar*

Så jag käkade bara lunch och så gick vi ut igen och så gick vi ner dit där vi hade åkt, jag kände att hon var så förig och lyhörd att hon fick gå lös, och det gick så hiiiimmlaaaaaa bra, oh ja va bra det gick, jag var så stolt och kände mig så kaxig. Hör ni det stora MENET som hänger i luften? *gapskratt*

Allt var som sagt frid och fröjd tills vi vände kosan hemåt och Aysha samlat på sig lite ny energi, vilket verkar ligga på högtryck i produktionsväg hos henne, så då helt plötsligt sniffade hon upp hjorthägnet, fast vi gått nära hjorten tidigare, så sniffade hon upp den delen där dom INTE var ( tur var väl det ), eller syntes till ska jag säga, för innaför där var dom ju, fast längre bort.

Jag verkligen hatar att se henne springa så som hon sprang, hon springer liksom som att hon ska få bakkroppen över sig för att hon har nosen i backen stenhårt. Jag ropade och ropade, sen gapade jag som en gammal häxa och sen blev jag fullkomligt rasande och gick upp i fallsett *skrattar* Tror ni det hjälpte? Nääääääääääää

Där har jag en döv hund som noterar att det är ett hjorthägn och springer fram och tillbaka, men kommer inte igenom, fast hon gjorde aldrig ansats att komma igenom stängslet, hade hon gjort det kan jag nog slå mig i backen på att hon kommit igenom som den lilla vessla hon är. Fast även detta är märkligt, hon sprang inte åt det håll där hjorten stod och verkligen var synliga? Vet att en människa gått precis där hon sprang några timmar innan, så jag är ärligt talat osäker på om hon sniffade upp hjorten eller människospåret. Oavsett var jag väääldigt irriterad och hysterisk när jag inte fick tag på henne, det är då man ska bara vara lugn och sansad va? Ja men NU VAR JAG INTE DET *skrattar*

Jag såg framför mig hur hon tar sig igenom stängslet och sen kan jag bara stå på ena sidan och se på medan hon roar sig med ett 30-40 tal hjortar. Finns bara en sak att säga om det scenariot: Not So Good =)

Hur som så inser damen att hon är ute på hal is och att jaga hjort inte står på schemat, men det är ju nu hon blir sådär som jag inte riktigt har knäckt nöten på ännu i hennes beteende. Hon försöker lösa situationen med att skutta runt mig, det är jag helt med på varför hon gör, men när man är lite lätt nervös över läget är det inte uppskattat med en hund som leker bumbibjörnarna när man bara vill komma därifrån så lååååångt ifrån springade bambisar som möjligt.

Till slut slutar hon och kommer fram och får en godis och sen tar jag henne i halsbandet och går därifrån, jag går så tills vi är på "säkert" avstånd från att få ett återfall ALABAMA JAGA HJORTEN. Det är nu hon är förigare än förigast, går fot hela vägen tillbaka till huset och lyssnar på minsta lilla grej jag säger.

Samma beteende som tidigare, hon gör något fuffens, jag gapar och hon är heldöv, hon försöker lätta upp stämingen vilket inte går hem, hon lugnar ner sig och jag med och då vips har jag fått en border collie. Jag får fortsätta fundera kring detta och hur jag ska kunna forma händelseförloppet så vi slipper bumbilekar i nödsituationer.

Efter detta gick vi ner och hon fick köra lite uppletande, fast jag gömmer bara en leksak och har inte trampat upp sådär som man ska. Har det på film men den kommer senare. Aysha är så sjukt duktig med sin nos! Hur noga jag än gömmer leksaken eller hur svårt jag än gör det för henne, så får hon det alltid att se så enkelt ut.

Tror ni jag har en trött Aysha ikväll? *ler* Jag blir så varm i hela mig när jag tittar på henne när hon ligger här i soffan och sover, hon är verkligen det bästa jag har!

Blir tidigt i säng ikväll, dom har lovat sooool imorgon så då vill jag vakna hyffsat så jag kan njuta av dagen. Hoppas ni alla haft en fin helg =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...