Jag önskar verkligen jag kunde rädda världen, så känner jag uppriktigt många gånger. Jag vill hela tiden hjälpa andra och stötta.

Det här är mitt största problem, för när det uppstår sånna här situationer som nu är, vilket det gör i livet, så gör det ont i mitt hjärta  

Amstaffkillen som är hos mig just nu som heter Rhino och som ägs av Rasmus, måste p g a omständigheter omplaceras. Det är en lillebror till min Tyra och kan helt klart vara inbillning men ser en del beteenden hos honom som är lika min Tyras och klart det känns i hjärtat.

Jag måste helt enkelt bara lära mig att såhär kan det se ut i livet, men förstår inte när jag ska få in det i mitt huvud.

Det här är inget lätt beslut av hans ägare och jag tycker det är bra att han själv utifrån hur hans situation ser ut har kommit fram till ett beslut. För finns det ett beslut kan man börja handla därefter och så snart som möjligt. Om någon som läser det här är ute efter att skaffa sig en ny familjemedlem så är det bara att höra av sig så vidarebefodrar jag det till ägaren Rasmus.

Idag har Rhino spenderat dagen med min sambo, dom är ett riktigt radarpar ihop och är snart hemma. Min sambo beskriver Rhino som en otroligt lätt hund att ha och göra med, så snäll och finner sig i allt.

Imorgon när jag vaknat efter att ha sovit efter min jobbnatt inatt, ska jag träna med honom igen och se om han minns vad klickern är nu när vi inte har tränat idag *ler*

Om jag kunde skulle jag rädda alla hundar som finns därute, eller nu ljög jag, jag skulle rädda alla djur därute som behövde hjälp. Jag är en riktig djurmänniska och otrolig hundnörd, så om jag inte insåg mina begränsningar skulle vi nog ha hela lägenheten full med hundar *skrattar*

Slut på deppandet, nu tar vi nya tag och hoppas på att ett nytt fint hem dyker upp åt herr Capa Tosta Thunder Cloud =)

Detta är Rhino som liten valp, jag och Tyra var och träffade honom i höstas, hur söt får man vara på en skala egentligen? =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...