Har jobbat inatt och precis kommit hem, sängen känns otroligt skön efter en vaken jobbnatt. Idag är det måndag igen, ända sen Tyra somnade in så har måndagar kl 14.40 fått en ny innerbörd. Jag kan tycka att jag borde kunna släppa det där nu, men på något konstigt vis, nästan på automatik påminner mitt huvud mig att det är måndag i en annan bemärkelse än just bara starten på ny vecka.

Jag saknar henne oerhört mycket, vissa dagar går bättre än andra, men läget är ju som det är, inget jag kan göra något åt. Jag spenderar en hel del tid vid datorn emellan varven och forskar i vad jag skulle vilja ha hos en ny fyrbent vän och vilka föräldrar som skulle tilltala mig. Än så länge har jag bara tittat lite löst, men ska ta och fördjupa mig när jag har tiden.

Jag saknar att gå ut med henne på morgonen när jag kommer hem från jobbet och sen få krypa ner med henne på mig som andas rofyllt. Åh Tyra, hoppas du rejsar runt på ängarna eller där du är!

Jag önskar alla däruten en bra dag, jag kommer sova mestadels av dagen eftersom jag ska jobba inatt igen. Ta hand om er!

                      Tyra i maj förra året, åh vad jag älskar dig min lilla maskrosprinsessa =)

I torsdags när jag satt där så kunde jag knappt tro det var sant, äntligen var dagen här som jag väntat på i evigheter. Jag plockade upp Paula på Arlanda och sen gjorde vi inget annat än pratade timme ut och timme in. Tror ärligt talat att den enda stunden vi var tysta, eller ja något sånär tysta var när Cesars show var och när vi sov några timmar. Helt otroligt vad tiden flög iväg och såhär i efterhand kan jag nästan känna att vi inte hann prata om så mycket *skrattar* Det har varit två underbara dagar med Paula och jag ser fram emot fler äventyr ihop =)

Hur var det då? Att se självaste Mannen som talar med hundar i verkligheten? Wow, Wow och lite till Wow, men det räcker inte, tror vi måste lägga på en sjujäkla massa skrik också *skrattar*

Det var en mäktig känsla att se honom kliva in på scenen och köra sitt rejs och om man frågar mig så oavsett nivå man befann sig på i sitt hundägarskap så bar nog alla med sig något därifrån.

Om man missade något om man inte var där? Jaaaaaaaaaa helt klart =)

Skulle jag gå och se honom igen om han kom till Sverige? Jaaaaaaaa helt klart =)

Cesar har skrivit historia, sen håller jag inte med om allt han gör och tycker, men det är ju så med allt, man plockar det man behöver och tycker verkar bra. Jag skrattade så gott när han höll upp en godis vid ansiktet och sa att såhär gör man i USA för att få hunden att söka ögonkontakt med sin ägare. Han påtalade att för guds skull gör INTE det om ni kommer till Mexiko för då kommer hunden ha tagit godisen innan man hinner blinka =)

Jag kommer leva på den här upplevelsen länge och jag känner att jag blir mer och mer stark i min nya övertygelse, ska bara forma den nu sakta men säkert tills en ny fyrbent vän kommer in i mitt liv.

Hoppas ni har det bra därute allihopa!