Vi börjar närma oss 1 års dagen för då Danmark bestämde sig för att införa rasförbud i sitt land för vissa särskilda raser.

Det här tycker jag är oerhört beklagligt att vi i modern tid får uppleva sådan enorm okunskap!!!! Det här är ett ämne som berör mig väldigt mycket och jag försöker vara en öppensinnad människa som försöker förstå saker som jag inte alltid håller med om.

Fast i det här fallet känner jag att det finns inget att förstå, för hur kan man på 2000-talet fatta ett sådant korkat beslut som både innebär diskriminering och succesiv utrensning av valda grupper och intala ett helt land att det är ett korrekt tillvägagångssätt.

Ett land som har ett tänk som att man löser problem genom att förbjuda vissa raser är ett land jag inte kan stödja eller kommer kunna respektera!!!! Nu kanske det kan upplevas omoget och drastiskt, men jag känner att om Danmark i nutid anser sig kunna stifta en lag om rasförbud, så undrar jag vad som komma skall härnäst med tanke på deras syn på problemlösning.

Jag kan förstå att man känner obehag för vissa hundraser, men när ska människan vakna upp och inse att det handlar om vem som håller i snöret och att alla hundägare oavsett stora eller små hundar bär ett ansvar. Har man ingen ansvarskänsla eller kunskap om sin hund, då blir det i slutändan ingen bra lösning på ekvationen.

Jag är emot att upprätta förbud, för det är att kring gå ett problem. Många därute vill ha sina skyggslappar på sig och skapar en egen trygg falsk tillvaro i tron om att förbjuder man saker så försvinner dom.

Jag hoppas att Sverige är ett land som kommer föregå med gott exempel och sätta värde på information, kunskap och respekt och inte gå samma väg som Danmark valt att göra.

Det är tragiskt och patetiskt att upprätta sådanna här förbud och försöka intala sitt lands befolkning att det löser problemet. I mina ögon är det att föra sitt folk bakom ljuset och försumma och förbruka deras förtroende.

När ska människan vakna upp och inse att det finns nästintill inga problem som man löser genom quick fix - snabba lösningar, utan för att komma framåt behöver man gå kunskapens väg och inte den korrupta fördomsfulla vägen.

Om Sverige någon dag skulle få för sig att tvinga sitt folk till ett ställningstagande i den här frågan, hoppas jag verkligen att du tar ditt ansvar och röstar nej till ett rasförbud och istället JA till ökad kunskap och förståelse!!

Nu är det ju en vecka sen som jag vinkade av Paula på Arlanda och vår Cesar Millan tripp var över. I flera dagar efter så var det nästan som att jag hade träningsvärk i munnen pga allt babblande oss två emellan *skrattar* Det går inte att förklara med ord hur roligt det är prata om hund med någon som brinner för det lika mycket och som delar ens stora intresse här i livet.

Jag börjar känna att abstinensen börjar krypa på så imorgon är jag glad att det står hund på agendan. Det är min vän Pernilla som barmhärtigar sig över mig och tar mig med ut och luftar mig lite, och det ser jag fram emot!

Ikväll har jag verkligen haft inspiration att skriva, så jag slog till på 2 inlägg som jag sparat som ska publiceras på bloggen som jag gästspelar lite i. När jag fick förfrågan så blev jag lite rädd först att jag inte skulle ha något att skriva om, men inser nu att jag har för mycket att skriva om så jag får svårt att dela upp allt *skrattar*

Jag känner att jag skulle vilja dela med mig av min berättelse om Tyra, men får nog fundera ett tag till på det, eftersom jag inte riktigt kan se hur det ska kunna bli ett hyffsat kort inlägg. Min tanke är att jag ska dela upp det, men tror att jag kommer krångla till det för mycket då. Så tror att jag får helt enkelt skriva allt i ett svep och sen dela in det som en följetång.

Jag har blandade känslor i att jag vill dela med mig av bilder på hennes utslag osv osv, på ett sätt vill jag ju sprida kunskap men på ett sätt gör det ont att visa upp henne på det viset. Tror att jag kanske får ta ett inlägg med bara bilder så är det ur världen sen....Får se hur jag gör.

Har haft lite funderingar på att skriva ihop något och skicka in till amstaffklubbens egna tidning, men så har jag börjat tänka att vem vill läsa det, men tror nog att jag ska skicka in något och sen får dom göra som dom vill med det =)

Jag gillar ju att skriva, så det känns så roligt att nu få vara lite gästbloggare i en annan blogg och på det viset kanske nå ut till människor man annars inte skulle kunna ha möjligheten att nå. Sen känns det oerhört bra att göra det lilla jag kan i kampen mot att försöka bekämpa alla osmakliga och idiotiska fördomar som finns därute!!!!

Alla kan vi göra något även om det kanske till synes verkar pytte pytte lite, men tillsammans kan det skapa förändring som inte vore möjlig utan just den lilla pytte pytte pusselbiten som just du bidrar med =)

Godmorgon alles därute! Idag är jag tröttare än tröttast tror jag, känner mig inte laddad att sitta på utbildning hela dagen, men eftersom det är en sån bra utbildning så kommer nog dagen gå fort.

Här har ni adressen till bloggen jag kommer blogga i ibland:

http://kamphund.bloggsida.se/

Mitt inlägg kommer någon gång under dagen att publiceras =)

Igår kväll kom allt över mig igen och det var riktigt dystra tankar. Jag satt och tittade på kort och det gjorde så ont i mig när jag ser Tyras fina bruna ögon och hennes vackra prick på ryggen och jag inser att jag aldrig kommer få träffa min älskade Japan flagga i det här livet mer.

Emellanåt blir jag faktiskt lite chockad över hur mycket jag saknar henne och hur ont det gör. För som jag skrivit förut så har mitt förnuft fattat alla bitarna men känslorna har på något vis stannat på stenåldern i jämförelse var förnuftet befinner sig.

Jag börjar förstå allt mer det Kerstin Bergvall förklarade för mig, att förlora en hund är aldrig lätt, men att förlora en hund som varit svårt sjuk och som man kämpat för är ännu svårare.

Jag ville så gärna rädda henne men kunde inte.....

Näpp deppiga ord en sån solig dag, så nu tar vi nya tag och ser vad denna dag kan erbjuda!