Vilken otroligt fin dag vi haft idag! 5 plusgrader och sol och pricken över iet var att jag varit ledig och kunnat njuta av vädret. Aysha och jag har varit ute flera timmar idag och hon verkligen älskar att vara ute, så nu är hon sådär härligt trött och sover så hon till och med snarkar =)

Jag har bestämt mig för att börja våga ha Aysha lite mer lös, hon går ju lös hemma på gården men jag har verkligen en längtan efter att kunna låta henne springa lös när vi går promis. Vi har ju en promenadslinga där vi bor och det är perfekt att träna på, och idag skötte hon sig exemplariskt, lyhörd och hade koll på mig hela tiden, det tycker jag om =) Så skönt för henne att kunna rejsa runt och känna sig sådär härligt fri!

Vi ju även tränat en del idag. Vi nöter på lydnadsmomenten i Startklass för tanken är att vi ska äntligen våga oss ut och tävla. Jag är realistisk och känner att jag kommer vara nöjd om Aysha är mer med mig än med omgivningen. Hon är ju väldigt störningskänslig, eller egentligen inte, utan bara extremt nyfiken och intresserad av sin omgivning så hon glömmr lätt matte i andra änden av kopplet.

Hon utför momenten helt klart godkänt, lite finslip på ingångar och sen är det denna apporten som vi har lite frågetecken att räta ut. Aysha har aldrig varit intresserad av apporten, eller jo, hon är intresserad när hon får det till att hon stjäl den och springer ett ärevarv med den. Jag har provat med att göra den mer intressant och lekt med den osv, men hon avskyr att ha den i munnen och om hon tar upp den vill hon lämna över den ögonblickligen och det är inget hårt grepp hon håller den i munnen med.

Jag kom på idag att när jag visat in henne vid fotpositionen så håller hon den fint under tiden jag plockar fram godis och delar godisen för att sen ge den till henne, så det verkar vara ett sätt som funkar att få henne att glömma bort den tråkiga saken hon biter tag i. Det funkar helt klart bättre med att springa fram till apporten om jag både ger kommando och visar med handen, då tar hon den 7 gånger av 10 iallafall, så det är ett framsteg. Dock behöver jag visa in henne i fotpositionen med handen, men som sagt, vi tränar vidare och förhoppningsvis släpper det och funkar till slut.

Det är så roligt att ha kommit igång och träna hund igen, har ju sagt länge att 2017 ska bli ett riktigt hundår på det viset att vi ska satsa på att tävla och träna en massa och hittills så går det ju i det tecknet =)

Vi har ju en lydnadstävling inbokat som är om ca 2 veckor, känner av nerverna, men på samma gång känns det kul, det får gå som det går, ska bli skönt att äntligen ha startat i en lydnadsklass och få det överstökat, något som jag längtat efter så länge =)

Imorgon vankas det mer hundträning och då får jag även sällskap, så himla kul!

Hoppas ni andra haft en fin dag och kunnat njuta av solen och det fina vädret <3

Halloj gott folk!

Tänkte summera 2016, det har varit ett toppen år för mig och Aysha. Vi har satsat på Viltspåret och utvecklats massor =) Det lönar sig med träningen och det är så himla kul och peppande!

Vi har för första gången varit med i 2 viltspårs tävlingar, kan varmt rekommendera det, så roligt att träffa andra som delar ens intresse för viltspår. Vår första viltspårstävling placerade vi oss på pallen som 3a av 21 starter och tog dessutom vårt första HP. Ni kan gissa hur stolt och rörd jag var då *skrattar*

Vår andra tävling var vi 23 ekipage som deltog och Aysha och jag kom på en 11 plats, hon gjorde ett strålande jobb min fröken.

Sammanlagt har vi gått 5 viltspår 2016 och erhålligt 2 HP, det är första gången någonsin som vi erhålligt HP, det är inte så lätt att få Hederspris, det hänger helt och hållet på om det dyker upp vilt i spåret när man väl spårar. Så dyker inget vilt upp kan man inte få hederspris.

Jag är mycket stolt över min Aysha, hon är så duktig spårare och 2017 kommer fortsätta i viltspårandets tecken, har vi turen kanske vi får representera rasklubben i Terrierklubbens viltspårs SM 2017, men det är ett tag kvar dit, men jag ska skicka in en intresse anmälan sen får vi se om vi blir utvalda =) Jag hoppas det!

2017 kommer jag försöka fortsätta starta i tävlingar i Viltspår, mitt mål är att bli ännu bättre och hoppas på mkt vilt i spåren framöver så vi kanske kan plocka fler HPn =)

Har lite andra förhoppningar för 2017, ska försöka starta i Startklass i lydnad och så vore det kul att börja tävla i Nosework. Skulle även vilja starta i Rallylydnad fortsättningsklass, men var sak har sin tid såklart =)

Det som kommer skilja 2017 mot de sista åren är att jag avsagt mig alla uppdrar i klubben och ska helt och hållet fokusera enbart på att vara hundägare och träna hund. Tycker det är roligt och inspirerande att vara aktiv i klubben, men efter 6 år är det dags för en paus, sen får vi se vad framtiden visar om jag blir mer aktiv igen längre fram. Dock har jag bestämt att 2017 ska fokus ligga på hundträning och förhoppningsivs tävling =)

Sist men inte minst! Aysha och jag placerade oss som nr 6 på Svenska Amstaffklubbens Arbetande Lista 2016, vi slog hela 14 andra ekipage och jag är så stolt så jag spricker =) Tänk att min huligan och gathund kan leverera så bra <3

Jag älskar verkligen min Aysha och är så tacksam för att få dela denna resa med henne och så glad över att vi utvecklas tillsammans.

God Fortsättning allihopa och ha ett riktigt fantastiskt 2017!

Regn och rusk är ingen hit om man frågar Aysha, hon vill verkligen inte gå ut när hon hör regnet mot fönstrena. Idag kom det dessutom snöblandat regn, ska bli intressant att se om det blir en varga vinter som dom utlovat. För min del räcker det med några minusgrader och lite vitt på backen =) Imorgon ska jag lägga spår till fröken. Jag lägger nog ett kort spår som inte kommer ha så lång ligg tid och sen gör jag ett längre som får ligga längre. Dom har ju sagt att det är bättre väder på ingång så det välkomnar jag med öppna händer, all sol vi kan få är guld värt!

Jag har tänkt länge nu på det här med sociala medier. Attityden där och en del människors förhållningssätt förvånar mig verkligen. Jag försöker verkligen sätta mig in i hur dom tänker när dom skriver som dom gör. Sociala medier som t ex Facebook är bra på många sätt och vis, men en dels sätt att uttrycka sig får mig att häpna många gånger. Det är som att bara för att man inte ser personen är det helt okej att skriva och uttrycka sig hur som helst och det är oftast rent otrevlig text man kan läsa.

Det är väl superbra att man kan informera och sprida kunskap, men hallå, stopp och belägg, man bör väl ändå sprida just kunskap och info på ett trevligt sätt. Många därute menar på att dom är raka och ärliga och att det skulle vara något "bra" att dessutom lägga fram det otrevligt. Reagerar folk på det otrevliga lägger oftast personerna det tillbaka på de som reagerade att dom inte klarar av att höra sanningen. Det är ju faktiskt rätt sjukt hur det blivit.

Finns dom som helt snällt försöker berätta något och informera och då kan de få otrevligheter tillbaka. Jag menar, hur kan man slå bort den hand som sträcks ut i all välmening? Vad är det för mentalitet? Ska sånt beteende verkligen primeras eller hur jag ska säga?!

Jag kommer aldrig förstå varför man väljer att vara otrevlig. Kan folk inte bete sig behöver dom väl inte skriva något? Ibland känns det som att dom går igång på att få hacka på någon eller något, sen om det blir något vettigt av diskussionen är mindre viktigt bara man får avreagera sig. Nä jag skulle önska att människor kunde vara mer förstående och faktiskt kunna bete sig mot varandra. Jag törs påstå att majoriteten av personerna skulle inte agera på samma sätt om dom satt allihopa i ett rum, ansikte mot ansikte och det kan man ha som en bra riktlinje. Det jag inte kan säga när jag träffar en person för första gången det ska jag heller inte skriva.

Skulle kunna skriva massvis om detta men det skulle nog bara bli tjatigt =)

Ta hand om varandra därute och försök tänk på hur ni bemöter folk i verklighet som på nätet.

Nästa vecka väntas spårprov för mig och Aysha igen, jag håller mina tummar hårt att snön håller sig borta tills dess =)

I onsdags gick Aysha och jag ett viltspårsprov, det är vårat 4e spårprov under 2015 och det blev ett 1a pris. Jag var nervös eftersom provet dagen innan inte var någon succe, men jag vet ju att Aysha kan spåra, hon löser uppgiften men jag tycker det är dags att vi utvecklas ytterligare och blir mer noggrannare. Hon vet såväl vad det är som står på schemat när vi möter upp Ayshas uppfödare, Maria och hennes Etna. Vi åker gemensamt till spårprovet och redan när vi viker av från motorvägen taggar Aysha upp och stannar där tills hon har gjort sitt prov. Detta är självklart något vi måste jobba på, men en sak i taget.

Jag och Aysha fick gå först, jag tycker om att få det gjort så snart som möjligt eftersom jag är så nervös =). När jag såg hur taggad hon var tänkte jag först att herregud hur ska detta gå, när det var dags så satte jag henne och gav henne sedan klartecken att börja jobba, dvs spåra. Hon far iväg som en kanonkula och återigen tänker jag att nej nej, fokusera!!! Vips så har jag helt plötsligt en Aysha som drar ner på tempot, går med nosen i backen och jobbar lugnt och fint och noggrannt =). Hon gör ett kanon jobb fram till återgången, där börjar hon gå högt med nosen igen och flänger runt i hopp om att doften ska dyka in i nosen på henne. När hon kommer rätt så jobbar hon på super fint igen, så med andra ord var detta ett mycket fint spårarbete från Ayshas sida. Dock tycker hon det är överkurs att stanna upp och invänta på skottet innan hon får gå på klöven. Ayshas motto i livet är fullt ös annars kan det vara =)

Jag fick bra tips och råd av domaren som sett Aysha spåra ett tag nu och hon säger att det är svårare med en hund som jagat på det viset som Aysha gjort, men självklart kan man finslipa saker och ting ändå. Dock bör jag ha det i bakhuvudet, vilket jag även har, jag har en annan förståelse och acceptans eftersom jag vet att hon inte gjort annat än jagat under 1 års tid. Det är svårslaget, istället för att hon ska göra jobba helt på egen hand och i full fart tills hon fångar sitt byte ska hon nu jobba lugnt och metodiskt och samarbeta med mig i andra änden. Som tur är, är Aysha en intelligent hund och jag vet att hon kommer göra fina framsteg bara jag ser till att ge henne de förutsättningarna.

Ayshas bror Prince gick också spårprov med sin ägare, Angelica och de kammade också hem ett första pris i öppenklassen. Ayshas halvsyster Etna gick med matte Maria och även dom tog ett första pris i öppenklassen. En bra dag för Capa Tosta Kennel =)

Det är så roligt att få umgås och träffa andra hunddnördar som delar samma intresse som en själv, jag får en sån härlig energikick av det och blir taggad att fortsätta framåt och utvecklas.

Till snälla Pierina som kommer med tips och råd kan jag meddela att själva slutet bryr sig egentligen inte Aysha om, när hon hittat klöven markerar hon den lite snabbt och sen vill hon fortsätta spåra. När vi spårar själva får jag alltid hejda henne att inte fortsätta i mina spår. Brukar kasta godis på backen som hon får som belöning då själva klöven egentligen inte har något större värde för henne som sagt.

Jahapp imorgon är det hundnörderi för hela slanten igen, wiiiieeeee gud så roligt det ska bli! Ena halvan av dagen skall det vara möte med Avelskommitten och sen står det utbildning i HD/ED index på schemat. Ska bli så otroligt kul!!! Hund hund hund, kan inte bli bättre *skrattar*

Hoppas ni får en bra helg alla därute! Ni som inte provat viltspår, gör det, super kul och hunden brukar nästintill alltid tycka det är kul också.

Aysha och jag från förra gången vi gick viltspårsprov =)

Jahapp, idag har jag lagt ett spår till Aysha. Spåret var ca 700 meter, dock tycker jag det är svårt att uppskatta hur långt ett spår är, men ungefär 700 m. Aysha är duktig på att spåra och älskar det dessutom. Spåret fick endast ligga i 1h och vinden låg på så över åkern såg jag tydligt hur dofterna flyttat sig. Hon tog själva starten bra, fast hon far ut som en kanon kula så fort hon ser min hand som visar framåt och när jag säger spåra. Hon spårade noga fram till där vi skulle ut på åkern, där flängde hon och ett tag såg det ut som att hon skulle hoppa över halva spåret och gå direkt in i den andra skogen vi slutligen skulle in i sist. Jag hindrade henne, men nästa gång ska jag nog kolla om hon plockar upp spåret efter att ha hoppat över halva =) Det fanns ingen möjlighet att spåren liksom låg för nära varandra och vinden var dessutom inte åt det hållet att hon skulle fått vittring på slutet av spåret. Ibland undrar jag om inte Aysha har något extra sinne så hon liksom vet redan innan hur hon ska gå.

Hur som ute på åkern flackade hon en hel del, gick in i återgången men är på tok för hetsig tycker jag och flänger runt tills hon vips har en doft i näsan igen. Man ska veta att när Aysha gör allt det här så har hon en och samma hastighet hela tiden, dvs Turbo så det är inte alltid lätt att hänga med. Jag bromsade henne hela spåret till hennes stora förtret =) Sen spårade hon vid sidan om spåret ett tag men det var helt i sin ordning med tanke på hur vinden låg, så där var hon noggrann, 2a återgången förstod hon inte riktigt, vinden hade nog fört med sig doften där så det blev svårt, hon ville fortsätta framåt där hon egentligen skall vända. Efter lite lirkande ett tag så fick hon rätsida på det och spårade en bit på gräsåkern och sen in i skogen med kuperad terräng, här hade hon liksom hetsat upp sig mer om det ens är möjligt, så hon var lite okoncentrerad tyckte jag men löste ändå det helt okej, hon tar sig ju dit hon ska liksom. Ut på en gräsåker igen och hon tar den oblodade vinkeln fin fint faktiskt. In i skog igen och här hade jag lagt 2 vinklar så det blir som en hästsko eller hur man ska förklara det. Hon irrade bort sig där en sväng, men skulle hon ta det mer lugnt skulle hon gå klockrent och inte göra som missarna hon gör. Väl tillbaka på spåret gick hon mycket noggrannt fram till klöven.  Den har Aysha inte så stort intresse för, annat än när vi gått viltspårs prov för då vill hon ha den till varje pris och försöker stjäla den ur handen på mig eller domaren.

Jag inser att jag måste spåra oftare med Aysha, vi måste ju träna på det här, visst hon är en naturbegåvning och löser det alltid, men hon har ju aldrig fått träna på det finstilta eller hur jag ska säga. Så nu ska jag försöka lägga mer blodspår och ha längre liggtid på det förstås och sen ska jag även göra näringsspår åt henne så vi får fler tillfällen att jobba på hastigheten och att ha näsan i backen mer. Aysha är annars en hund som gärna spårar med munnen öppen till och från. Idag fick jag lära mig att hundar kan göra det och på så vis ta upp dofterna via munnen till näsan. Tack bästa Pierina för att du alltid svarar så tålmodigt och med sån stor kunskap <3

Vi har haft en bra dag idag, började med långpromis, dock haltade Aysha till några gånger under promenaden, det var höger tass som störde henne verkade det som. När jag var ut och la spåret till henne fick hon ligga inne med back on track täcket, det är verkligen suveränt! Ut och gå spår och sen in en kort stund för att sen gå ut igen och få godisletande på gräsmattan. Jag ville passa på att njuta av det milda vädret. Vi har haft mulet hela dagen men ändå så skönt ute. Jag är så tacksam över att vi har 8-10 plusgrader fast vi nu gått över till november. Hoppas på många fler milda dagar framöver!

Passar på att slänga upp lite kort från Öland i somras, det är så härligt att titta på bilderna och minnas tillbaka. Öland är och kommer alltid vara något speciellt för mig. Hela Ön får en att koppla av och känna ro i själen.

Hoppas allt är bra med er därute och att ni hittills har haft en kanon höst =)

Ser ju jätte knasigt ut med alla frågetecken men det är i själva verket emojis dvs olika smilegubbar som bloggplatsen förvandlar till frågetecken av någon konstig anledning. Ville bara nämna det så ni inte tror jag blivit helt knasig :)

Imorse bar det av till Eskilstuna då det var dags för utställning. Jag var nervös i vanlig ordning, tänk att jag aldrig vänjer mig! ? Aysha är lite hetsig när vi precis kommer till platsen men sen lägger hon sig och chillar i buren. Det är så skönt att hon kan koppla av så bra.

Jag hade seriösa planer på, ja nästan bestämt mig för att hoppa över utställningen idag men åkte iaf som tur var ?. Toppen väder och det hela slutade med att Aysha fick Exc2 med CK och sen 4e bästa tik ??? Är så nöjd med resultatet!

Sen bar det hemåt, sommaren är äntligen här för att stanna och Fröken A njuter i solen hela dagarna. Så lyxigt att kunna ha henne ute så mycket nu när vi bor på landet. Känner mig som en dålig matte som inte aktiverar Aysha något just nu och sen en tid tillbaka men ändå snarkar hon högt på kvällarna efter en hel dag ute i solen. Tänkte jag skulle försöka blogga lite igen, sagt det många gånger så vi får se hur det går ??

Dessa kort ovan är tagna i februari månad, minns tyvärr ej datumem, men det var så pass att kälen var borta och det gick att gräva.

Som sorkarbetare får man inte vara rädd för att få lite smuts under naglarna =) 

Kan inte den där sorken ge sig någon gång så jag slipper hålla på att gräva mig ner till Kina <3 

Vackrare varelse finns inte på denna gjord, hon är helt perfekt i mina ögon. Ja visst, man ska vara självkritisk och visst finns det några saker jag gärna skulle ändra på men hon är så perfekt som hon är. Bra proportioner fast hon är något hög men har en mycket fin helhelt och en bedårande hals. Dessutom har hon PERFEKTA tänder ifall någon undrade över det, så nu var det utrett och klart =) I mina ögon är hon en champion, fattas 2 cert men det frår vara. Vi kommer ställa på några ytterst få utställningar ´sen kommer jag satsa på andra saker vi tycker är roligt. Varför kasta bort pengar och tid på tillställningar som renutav är otrevliga och man får ett barskt och nochalant bemötande. Nej men det tillhör etta annat inlägg =)  

Benmusklerna är det ju inget fel på iallafall, inte för att jag är en av dem som anser synliga muskulaturer är a och o, men kul att se att det jobb hon själv lägger ner ger resulat. dvs sorkgrävning.   '

Var det månne något annat som lät förutom pipandet från sorken? Eftersom jag är en Terrier så är det bäst att hålla koll på alla fronten *skrattar*  

Bakmusklerna börjar komma tillbaka, roligt när man med bara ögat kan se hur kroppen förändras.  

Det finaste jag har, skulle inte klara mig utan dig <3  

lyssnar noga efter sork som hon sedan kan lägga in en stöt på=)

Gjorde 2 uppletanden med samma tjurmuskel. Egentligen var det fel av mig att ta den av henne första gången men jag var så ivrig att få se hur hon reagerar och hur hon skulle hitta bytet. Första vändan gick jag kors och tvärs och låtsades lägga den  lite här och var i gräset. Till saken hör den att hennes sökområde var en super stor åker som jag traskade runt på och tänkte att hahahahah det här kommer bli klurigt för damen. Jag släpper henne på första försöket, och hon springer raka vägen till bytet och är överlycklig över sin prestation. Andra försöket gick jag också mycket för att förvilla men mest i mitten och till slut kastade jag den allt jag hade till vänster och tänke att hur ska hon hitta den. Men det var samma sak där, rakt på målet och segertrumf som hon var väl värd. Hon är en duktig hund på många plan och skulle jag lära mig mer skulle hon utvecklas fortfare. Men vi tar det i den tankt vi kan och gör det bästa av situationen.

Tack Aysha för att du finns i mitt liv och gör det så mycket mer betydelsefullt. Du betyder mitt allt och jg hoppas vi får många år tillsammans framöver.