Finns inga ord i världen som kan beskriva det vi känner och idag har våra hjärta värkt extra mycket, fast vi inte trodde det var möjligt. Idag 7 februari, är det 1 år sedan, kl. 14.40, vi tog farväl och lät dig gå, vi släppte taget om dig. Vi bär en sorg så tung och minnen så vackra och en saknad så outhärdlig, men vi lever på hoppet att vi en dag kommer återförenas med dig vår älskade japanflagga!

Tyra, vi älskar dig och vi bär för alltid med oss dig i våra hjärtan och sinnen!

Kanske bara är jag som är sånhär, men egentligen spelar det ingen roll, men var likadan när Varga gått bort, det första året tar liksom ihjäl en på något vis när det ska börja närma sig årsdatumet då man tog farväl. Hela tiden tänker jag, att för ett år sen då.... Snart när jag årsdatumet passerat finns det inget sånt att tänka på mer, då har liksom det stora sorgebladet vänts och en annan sorgtid och sorgarbete tar över.

Det skrämmer mig den enorma sorg jag känner och har efter Tyra, för jag kan inte förstå att ett år gått snart sen vi tog farväl, känns fortfararande som att det vore igår. Eller nä, för då skulle jag gråta hela tiden som jag gjorde de första 3 månaderna, men ni förstår nog vad jag menar, känns så nära, fortfarande så sårbart ont i hjärtat.

Dagar kommer och dagar går, ibland undrar jag om jag kunnat gjort annorlunda och hon hade kunnat funnits kvar vid min sida. Åh om hon ändå fanns kvar vid min sida. Skulle gå genom eld och vatten för att få känna hennes närhet igen och ha henne vid min sida.

Känns ibland orätt mot Aysha att jag känner såhär, men kan inte rå för det, Tyra är och kommer alltid vara the one and only i mina ögon. Jag älskade Varga och jag älskar Aysha, men Tyra.....finns inga ord i världen som kan beskriva det vi hade och kände för varandra, om hon ändå vore här vid min sida, då skulle jag kunna bli hel igen, kunna andras luft på ett mer fritt sätt, lätt sätt.

Även om hon inte ens hann fylla 2 år och vi lärde känna varandra från att hon var 8 veckor, kändes det som att det vi hade var något vi haft i tusentals år, hon läste mina tankar och jag hennes, vi kände liksom samma saker.

Finns dagar jag vill skrika, finns dagar jag vill stanna i sängen och aldrig gå upp och önska att livet inte vore så orättvist. Men mycket tack vare Aysha är dagarna lite lättare för hon gör att jag måste göra saker och måste ta mig framåt och inte stanna upp i min sorg.

Finns nog många därute som tycker det är stört att man kan sörja en hund så mycket, men dessa människor har förmodligen aldrig och kommer nog aldrig få och uppleva ett sådant samspel med en annan varelse.

Tyra drev mig till vansinne många gånger, hon satte mig på mängder olika prövningar, men hela tiden så tog hon mig framåt och jag henne. Vi skulle ju göra så mycket ihop och uppleva så mycket ihop, om hon ändå fanns vid min sida igen.

Den 7 februari kl.14.40 2012 kommer tiden och allt stanna upp för min del och en tyst stund kommer infinna sig, då är det 1 år sedan Tyra somnade in i min famn, då jag var tvungen att låta henne gå efter sån lång kamp och strävan att få bli frisk.

Till alla er därute som lever med hundar som är sjuka på något sätt, jag beundrar er! Ni är starka och ni klarar det, men jag vet hur djupt förtvivlat och ensamt och tungt det känns när ni är mitt i det. Idag när jag tänker tillbaka på all kamp och allt jobb jag la ner så förstår jag inte att jag orkade, men när man väl är där och då så gör man det, man biter ihop och så fixar man det.

Många tror att det bara är att gå till veterinären nån gång ibland eller lite oftare än andra friska hundar, många tror att det bara är att duscha lite oftare än andra hundar och många, fast ni förnekar det, många utgår ifrån att den som springer hos veterinären bara överreagerar och inbillar sig saker och springer i onödan.

När man lever med en sån sjuk hund som Tyra var, kan just det veterinärbesöket se till att hon åtminstone höll sig från det värsta lidandet i några veckor till. Ingen och då menar jag INGEN springer hos veterinären för nöjjes skull eller i onödan, men lever man med en hund som konstant är sjuk, lär man sig läsa signaler och man vet när det är dags att bege sig iväg.

Tappa inte hoppet alla ni därute, sök inom er så finner ni styrkan, kraften att orka gå vidare, att kämpa, att stå upp för er hund och dess rätt till ett drägligt liv! Däremot gör inte om samma sak som jag gjorde, sprängde alla gränser och gav aldrig upp förrän det var alldeles för sent, ibland är det bättre att ta farväl innan den kollapsen kommer, vi är skyldiga våra hundar det, och där misslyckades jag stort. Fast jag kan samtidigt när alla dumma tankar kommer, om jag hade kunnat gjort något mer för Tyra, säga till mig själv att jag gjorde allt, och hennes stackars lilla kropp orkade inte mer och det fanns inget mer jag kunde göra för mitt hjärtas allt, annat än låta henne gå, vandra vidare på ängar jag en dag hoppas få möta henne igen på.

Tyra du var och är mitt allt, jag älskar dig så mycket att mitt hjärta gör ont!

Ta hand om varandra och era fyrbenta älsklingar, för ibland vet man inte om morgondagen längre är en sådan dag man vill möta och det kan vara dags att ta farväl.

Idag hade jag och Aysha vår första träff med Meril, av någon märklig anledning var jag lite nervös, förstår egentligen inte alls varför eftersom jag träffat Meril så många gånger och är trygg med henne som instruktör och hennes sätt att lära ut. Hon har något som många instruktörer saknar, ett mycket fint och bra pedagogiskt sätt att lära ut så det finns inget att oroa sig för när man ska träffa henne.

Vi ska börja med dom absolut första grunderna man kan börja med och mycket hänger på mig så det är inte bara Aysha som fått läxa till nästa gång utan jag måste verkligen jobba med mig själv för att det ska fungera. Dom som säger att träna hund är en baggis blir jag imponerad av, för det är inget man gör i en handvändning, inte i mina ögon sett iallafall.

Jag har ju varit lite sisådär i min motivering att träna, men som alltid när man träffat Meril är energin på topp och motivationen infinner sig och så blir jag sådär härligt taggad. Något hon även är bäst på är att liksom packa ihop alla mina tankar i mitt huvud så dom inte far runt, utan när jag åker därifrån är dom så fint sorterade, ett tag iallafall *skratt*

Jag ska sätta mig ner och se över vad jag har för kriterier, och vad jag faktiskt belönar när jag gör det och på så vis försöka vara mer precis med min belöning. Ska även försöka leka med Aysha för att komma underfund med vad hon tycker är roligast. Sen gillade jag starkt en sak vi gick igenom, nu gillar jag allt Meril säger iof *skratt* men just den här kände jag att jag kommer ha sådan nytta av och det är att träna Ayshas självbehärskning, det kommer bli en utmaning för både mig och henne tror jag allt.

Aysha sprang runt i fårhagen och verkade tro att hon kommit till godisland med tanke på allt fruset fårbajs som låg där och bara skrek "ät mig, ät mig" och Aysha är ju inte den som är den så hon barmhärtigade sig över bajset och mumsade i sig det för allt vad hon orkade.

Vi tränade på sitt och stanna kvar övning, inkallning och övningar i början och slut av en övning. I allt det här fick Aysha för sig att bajset var godare på andra sidan så vips så stod hon och balanserade uppe på fårhagens stängsel och i nästa sekund hängde hon upp och ner med ena benet som satt fast, fråga mig inte hur en hund lyckas fastna i ett storögglat stängsel men är det någon hund som ska lyckas så är det Aysha. Hon gjorde sig inte mer illa än lite skrapsår på insidan av benet som tur var.

Några gånger av övningarna såg det ut som att Aysha verkligen funderade på vad jag höll på med, såg ut som hon tänkte så det knakade och förstod verkligen inte *skratt*

Något jag måste jobba med är att inte blanda in känslor i träningen, jag blir ingen bra tränare då och blir bara tvetydig och får ingen struktur på det jag vill, så det ska jag jobba stenhårt på, konsekvent och tydlig och låter kanske hårt men känslokall i den bemärkelsen att jag är mer saklig.

När vi var klara hos Meril åkte vi till skogen, hoppades på att det fina vädret som var i Kungsör skulle dyka upp där vi var, men där var det bara moln, moln och lite till moln, så vi gick en runda och samma sak idag med inkallningen, så länge jag är lågmäld och inte gör någon grej av det kommer hon så fint när jag kallar på henne. Så vill påstå att hon får fint betyg i inkallningen på promenaden idag med. Vi var ute i 2 timmar idag med, så skönt, och Aysha har sovit sen vi kom in.

Inte så konstigt med tanke på att vi först var 1 timme hos Meril och sen 2 timmar i skogen, det kan till och med få en fröken Tvättbjörn att krokna.

Imorgon blir det Stockholm för vår del, träff med Ayshas uppfödare, det ser vi fram emot!

Hoppas ni har det bra därute allihopa!

Igår var det måndag och jag var ledig, så himla skönt! Vädret var inte riktigt på humör att bjuda på sol utan små duggade hela tiden, men jag kände att jag längtade så mkt ut i skogen så Aysha fick täcke på sig och jag klädde mig för att inte behöva bry mig om regnet. Vi var ute i 2 timmar och märkte inte ens av allt det blöta till slut för att det var sååå skönt!

Vi började med att göra lite leta godis övningar, jag insåg efter några stycken att jag måste ha ett helt annat upplägg så ska sätta mig ner och fundera ut ett bra till nästa gång. Aysha tycker om att jobba, men eftersom hon inte är van att göra sånna saker måste jag vara ännu tydligare med vad jag vill.

Efter att hon fått göra det tog vi en långpromenad i skogen, jag hade Aysha lös nästan hela rundan och hör och häpna så lyssnade hon fin fint på min inkallning, eller nästan synd att kalla det för inkallning, snarare mummel.

Innan jag gjorde godis letandet provade jag nämligen att göra lite inkallningar, men ursch vad dåligt det gick och där stod jag med massa känslor som ändå inte är till någon nytta, dom är bara ivägen och gynnar inte alls någon träning med hund. Hon var totalt stendöv och sket blanka fasiken i mig och vad jag ville. Jag tjoade och tjimmade och försökte vara så rolig och gjorde godistuvor hit och dit utan resultat. Så när vi började gå på promenaden så tänkte jag att, jaha, testar väl en annan strategi då och sa bara hennes namn väldigt lågmält och hunden lyssnar direkt och kommer. Många gånger när jag sa hennes namn tyst så tänkte jag att det där kan hon inte ens ha hört, men vips så var hon vid min sida.

Märkligt, annars brukar ju hundar tycka det är mer spännande när man fular ut sig och ropar och är rolig, inte Aysha inte, hon gillar mer lågprofil =)

När vi var klara åkte vi hem till min mormor, där fick Aysha mer än underkänt, lutar åt IG minus minus faktiskt, men det får jag jobba på och även där lägga upp en bättre strategi. Aysha som borde lagt sig för att sova på filten jag tagit med förvandlades till ett ettrigt litet monster som bara ville bita i min tröjärm istället, man såg riktigt hur en massa fanskap flög in i huvudet på henne och var tvunget att komma ut just då hos min mormor. Nä nya tag nästa gång!

Sen sov hon gott resten av kvällen min lilla italienska =)

Här kommer en filmsnutt från gårdagen, hon får sånna söta tokryck emellanåt och ett litet ryck fick jag med på filmen.

Ayshas mage är hyffsat stabil igen och det är sååå skönt,men tror nog hon är mest nöjd mitt lilla matmonster. Idag har det inte hänt så mycket, sovit halva dagen eftersom jag jobbat inatt. Vi styrde kosan ut till landet när jag vaknat och hälsade på hos mina föräldrar. Aysha testade en del gränser men med tiden kommer det bli mer lugnt att åka dit det är jag övertygad om. Gör mig så gott i hjärtat att se min pappa bli glad över att få träffa hundar. Min mor blir ju givetvis med glad och jag är så tacksam över att dom stöttar mig i min hobby och stora passion i livet. Pappa skällde lite på mig idag när jag försökte göra en inkallning på Aysha som hade några dagars spring i benen och plötsligt förvandlades till döv hund. Han förklarade då att jag måste ju ha godis med mig, alltid, så att det blir en trevlig upplevelse för henne att komma till mig och inte bara känna att hon blir fångad och sen är det slut på det roliga springandet. Åh min fina lilla pappa som mer och mer förstår sig på det här med hundar, tror allt jag smittar av mig lite på min omgivning.

Fast pappa har ju alltid haft hund så han kan egentligen allt det där redan, men tror allt jag smittat av mig med lite nytt friskt tänk.

Aysha var eld och lågor när vi var därute, när vi var ute for hon högt och lågt och när vi var inne ville hon köra samma rejs, men inte så uppskattat att komma hem till folk och så försöker hunden göra en nogrann inventering över allt som finns i varje rum oavsett om det är fågel fisk eller mitt emellan *skratt*

Har ju glömt att skriva att Ayshas och min brors möte gick bra på julafton, han tog kopplet och gick en sväng och vågade klappa henne som han inte gjort annat, åh det gjorde gott i hjärtat att se! Däremot tyckte han att hon var otäck när hon gnydde, han är så rädd för plötsliga ljud och livrädd för hundar som skäller så det är något jag får jobba vidare på. Sen är ju mottot att Aysha inte ska gnälla när hon inte får sin vilja igenom såklart, men tills dess vill jag att han inte ska behöva känna sig rädd, det är viktigt för mig.

Jag vill tacka Varga och Tyra och Poppan som har hjälpt min bror i sin enorma rädsla för hundar. Ni har lagt grunden och nu får Aysha ta vid i att rehabilitera honom. Kan kanske tyckas som lite och inte mycket att hurra över, men det är ett stort steg att han vid sitt första möte med Aysha ber om att få ta kopplet och så går dom iväg tillsammans, åh det gör mig lycklig!!

Det en golden liknande hund raserade hos min bror bygger nu såkallade kamphundar upp, tänk om folk som sitter med fördomar och förutfattade meningar kunde få uppleva det här så kanske dom kunde få in i huvuden att det som är kamphundar och farliga sådanna i deras ögon sett inte är annat än underbara individer som kan åstadkomma mirakel.

Ja jag hoppades på igår att hennes mage skulle kapitulera och skärpa till sig men vi fick fint springa ut flera gånger inatt igen. Idag var jag och köpte hem RC intestinal burkmat, tänk att en jäkla burk kostar 26 kr!!! Sen även en spruta Canikur Pro som kostade 160kr, inte klokt vad dom tar betalt för grejjerna.

Hon fick en halv burk och 1 riven morot och sen en dos Canikur oh jag hoppas hoppas hoppas att det vänder nu för henne. Inatt tyckte jag synd om mig själv igen som inte fick sova, men nu när hon ätit och verkligen däckat känner jag såklart att det är knappast mig det är synd om, ursch vad jobbigt det är när ens mage inte funkar.

Jag ska passa på att sova lite nu när hon kommit till ro eftersom jag ska jobba inatt och eftersom jag jobbar vaken natt behöver jag en del sömn för att orka.

Håll tummarna för att Ayshas mage blir bra nu är ni snälla!

Jag har tagit mig i kragen förresten och vill verkligen komma igång med träningen så jag hörde av mig till världens bästa Meril om hon skulle ha tid och lust att träna mig och Aysha. Och som alltid är Meril snäll och ställer upp, tusen tack för att du finns Meril!!! Ser fram emot när vi ses =)

Nu bli det sova en stund, till er andra önskar jag en toppen skön ledig helg!

Okej kan inte längre tycka det är rätt åt henne, jag är blödig jag vet, men ursch vet själv hur jobbigt det är att vara dålig i magen så nu är det faktiskt synd om min stearinätande hund här hemma. Hon är duktig som säger till så fort det är dags och inte gör något inne och jag beundrar henne att hon klarar att hålla sig tills vi hinner komma ut. Jag har provat ge henne lite ris men magen jobbar på höghastighet så nu får hon fasta ett tag för att få magen att lugna ner sig. Ska köpa Canikur Pro imorgon och ge henne det, något jag tycker är guld för hundens mage om den är ur balans.

På samma gång kan jag tycka det är jobbigt att fasta en hund, för hon är verkligen super hungrig stackaren, men nä nu får det vara så ett tag så vi kan få det att vända. Hoppas det blir lugnt inatt så vi får sova, jag skulle behöva sova eftersom jag ska jobba i helgen igen.

Hoppas på bra väder imorgon så vi kan spendera några timmar ute, vore skönt. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar till våren då det är lite ljusare och lite varmare men ändå sådär härligt skönt ute med frisk luft.

Nä, nu rundar jag av för ikväll, varit ute med raringen och hoppas som sagt att vi får soova heeela natten lång. Sov så gott allihopa därute!

I tisdags tog jag mig i kragen och så tränade vi lite, hon bjöd på fint beteende och var riktigt sugen på att träna, kanske bra att låta hunden ha tråkigt ibland. På förmiddagen var vi ute och njöt av icke regnväder och passade på att träna inkallningen under hela promenaden, ibland är flexikoppel riktigt bra! Tycker hon är fint lyhörd och i det stora hela måste jag faktiskt säga att det går framåt. Provade även några inkallningar när hon var helt lös vilket även dom funkade bra, så tummen upp för inkallningsträningen i tisdags =)

På eftermiddagen körde vi pallträning, Aysha är lite svår tycker jag att komma underfund med, för ena stunden känns hon ojämn och sen nästa så är det som att hon inte gjort annat i sina dagar än just det jag försöker lära in.

Eftersom vi inte kört pallen på länge tränade vi först att hon skulle ha framtassarna på den och sen snurra bakdelen och flytta bakbenen, och det gick riktigt bra tycker jag.

Sen provade jag för första gången att stå vid pallen och se om hon flyttade sig när jag gjorde det, vilket hon även gjorde, dock kopplade hon inte att hon skulle flytta sig emot mig när jag stod stilla utan rörde sig bara när jag rörde mig mestadels, men tycker ändå hon gör fina framsteg lilla tjejen. Så jag är nöjd med tisdagens pallträning med =)

Sen kommer ett litet klipp från när vi var ute på förmiddagen, hon är så söt min tös =)

Vi håller även på att försöka träna fotpositionen, men den går sådär, vore kul om poletten trillade ner där, men det kommer, vi har ingen brådska =) Jag jobbar för stunden på det viset att jag visar in henne på min vänstra sida med handen och hon förstår att hon ska sätta sig där så det är ju positivt.

Så med andra ord får tisdagens helhetsbedöming höga betyg för vår träning, tummen upp Aysha =)