Vi håller ju på att ensamhetsträna Aysha, hon var själv igår en sväng när jag var iväg på möte, hon roade sig med att äta stearinljus och flisa sönder dom hon inte ville äta och strödde ut dom över hela lägenheten, skoj, eh nä inte direkt. Även toalettpapper kan tydligen vara roligt att flisa sönder i brist på stearinljus liksom.

Hur som helst så blev hon även lämnad en stund på kvällen när jag skulle till jobbet, det hade gått riktigt bra, hon fick upp ögonen för ett ben istället för inredningen, men då var det istället dags för att stearinljusens hämnd och min sambo fick springa ut hela natten med en hund som hade diarre vilket även har fortsatt hela dagen idag. Ingen höjdare kan jag intyga att komma hem gå ut med en vovve för att sen krypa ner och äntligen tro att man ska få sova, men istället fick jag fint klä på mig och gå ut igen med henne. Vet inte om jag tycker synd om henne, kan ju hoppas hon håller sig borta från stearinljus och annat i inredningsväg härdanefter.

Jag tränade lite i förrgår som jag filmande, men lägger upp det i ett annat inlägg.

Hoppas ni har det bra därute trots skitvädret som det bjuds på hela tiden, tycker det kan vara någon minus och torrt på backen, så less på regnet nu!

Det har ju inte gått så bra när vi försökt ensamhetsträna Aysha, hon tuggar gärna på saker och sysselsätter sig med att flytta på saker när vi inte är hemma. Igårkväll gick jag en långpromenad med henne och gav henne kvällsmat och ett märgben innan jag gick till jobbet och höll tummarna att hon skulle prioritera märgbenet framför heminredningen. När min sambo kom hem efter en liten stund så hade hon inte rört något annat än benet, duktiga flickan!

Även fast märgbenet gjorde susen så får jag hitta ett annat alternativ då hon blev jätte dålig i magen av det, haft diarre hela dagen och fortfarande nu på kvällen så nä, vi hoppar märgben i fortsättningen. Ska prova lämna henne själv imorgon igen, hoppas det har vänt nu och att hon kan vara själv hemma ibland, det underlättar ju så otroligt mycket när dom kan vara ensamma hemma.

Idag har vi förövrigt inte gjort mycket. Jag har jobbat hela helgen natt så idag har jag varit mest trött och sliten. Vi tog en långpromenad på kvällen, och måste säga att det är riktigt skönt ute när det är några minus så man slipper all smuts och jag tycker luften blir så härligt frisk när det är lite kallare.

Vi fick flera hundmöten på promenaden och dom gick riktigt bra, väljer fortfarande att inte möta en hund rakt på, ser ingen vits med det, så så länge jag kan undvika det kommer jag göra det tills jag och Aysha verkligen har byggt upp vårt samspel där vi vill vara. Något hon dock kan reagera på litegrann är småhundar, hon gör inget annat än blir lite spänd och ser väldigt nyfiken ut, det är allt, men vill inte att hon ska göra det ens utan kunna gå avslappnat förbi, men vi jobbar vidare på det.

Imorgon ska jag verkligen ta mig i kragen och sätta mig och skriva ner lite mål vi ska ha det här året så vi har lite mer koll på vad vi ska jobba mot. Kommer inte bli några stora mål, men små delmål är alltid bra att ha och fokusera på.

Nä, Aysha sover gott i sin bädd och jag ska också sova nu, ser fram emot morgondagen då jag är ledig, hoppas på fint väder så vi kan vara ute sådär härligt länge igen.

Hoppas ni mår bra allihopa och sov så gott när det är dags för er att nanna kudden =)

Åh vilken underbar dag vi haft jag och Aysha! Vi for till skogs och först tränade vi lite inkallning och tösen skötte sig riktigt bra förutom en liten incident då hon gick upp i rök och testade mitt tänk "Lita på hunden", hon var borta i 5 minuter och dom minutrarna kändes som 5 år, men kom sen i full galopp och efter det höll hon sig nära mig, tror hon kanske tyckte det var lite otäckt att jag försvann helt eftersom jag gick och gömde mig.

Efter det busade vi lite med kampleksaken, tränade på att kunna släppa och inte ta omtag när hon väl släppt taget och det fungerade också riktigt bra!

När vi varit ute i 2 timmar kom Pillan och Torsten. Vi gick en bit med dom kopplade så dom fick kolla in varann lite och sen släppte vi dom. Först blev det lite gruff men sen lekte dom fint resten av tiden. Aysha kom till och med på några inkallningar fast Torsten var med, stilpoäng för det helt klart. Fast i slutet av promenaden var Aysha trött och lomhörd så då kopplade jag upp henne så hon fick gå kopplad resten av tiden.

Det hela slutade med att vi var ute allt som allt i 4 timmar, wow tiden bara försvann på något vis och tror ni det var skönt att komma hem och landa i soffan efter det? *skratt*

Aysha sover som en stock och kommer nog göra resten av kvällen misstänker jag.

Filmade 2 snuttar när Aysha kom underfund med hur roligt det är när isen knakar, hon är en riktig tokfia min lilla raring *ler*

Tog ett gäng kort också, så roligt att fota när solen är framme, önskar den var framme lite mer men man får vara nöjd för det lilla =)

Det var allt för den här gången, får se vad vi hittar på imorgon =)

Inatt har jag sovit sådär otroligt skönt, det behövde jag. Finns det något bättre än att vakna upp till klarblå himmel och så inser man att det blir sol idag, jippiiiii! Jag behöver sol, brukar aldrig vara påverkad av väder och vind, men den senaste tiden med allt regn och mörker känner jag hur trött och ämlig jag är.

Men idag är det sooool japp japp japp så dagen ska tillbringas ute minsann. Vi har varit ute på morgonrundan, den brukar alltid vara kort, mest för att Aysha ska få gå på toa så vi kan ta det lugnt på morgonen. In och käka frukost och nu vilar hon sin söta lilla mage, för om en stund drar vi till skogs och lite senare idag har vi dejt med Pillan och Torsten. Ska bli så roligt att se hur dom kommer överens och det ska bli så kul att träffa Pillan! Var evigheter sen jag träffa henne så det ser jag fram emot!

Jag vill passa på att gratulera Jenny Tengelin som har kenneln Mexican Blackbird för deras anländande valpar denna dag, så jäääääääääääääääääkla kul Jenny!!!!!!!!!! Jag önskar kenneln stort lycka till med kullen!

Önskar er alla en toppendag för det kommer jag och Aysha ha, kram och hej!

Blir besviken på mig själv när jag inte bloggar, jag gör det ju i första hand för att det är bra och nyttigt att kunna gå tillbaka och läsa hur det går med t ex träningen. Men har inte haft någon inspiration alls att blogga som ni kanske märkt, men ska försöka skärpa mig och skriva några rader varje dag, eller iallafall varannan dag för det är så bra att ha. Sen är det ju även roligare för er som läser min blogg när det faktiskt finns något att läsa om.

Tänk att jag haft bloggen sen 2009 i maj, så vore trist om den skulle dö ut. Måste säga att det även är roligt när man får höra av vänner att dom saknar mitt skrivande.

Jaha, hur går det för oss då, mig och Aysha? Jag kan motvilligt erkänna att jag blivit helt utklassad och är inte alls någon stor favorit som jag kanske skulle hoppats på, utan det är min sambo som är the best of the best i Ayshas ögon. Hon dyrkar honom och följer helst varje steg han tar om det så bara är att han rör sig i lägenheten. Alla hundar brukar tycka om honom så det är ju inget som förvånar mig och det är givetvis jätte bra, men lite poppis vill jag nog allt vara ändå *ler*

Jag har haft svårt att finna en bra belöningsmetod som funkar bra på Aysha, hon är ingen lätt tös när det kommer till det, svårflörtad. Hon är inte bang på att få jobba och har en fin energi, men som sagt, den där balansen har jag inte funnit än. Ni vet det där belöningssättet som är Wow i hundens ögon.

Jag har inte tränat så mkt lydnad faktiskt, skulle behöva sätta mig ner och göra ett upplägg jag ska följa, känner att jag blir lite kluven i min träning och för det mesta handlar det om hur petig jag verkligen ska vara. För ibland kan jag känna att det går åt för mycket tid och energi åt att grubbla över om jag är för petig eller för lite petig. Det här har alltid varit min stora akilles häl när det kommer till hundträning och min fina vän Pillan brukar säga åt mig emellanåt att sluta analysera allt hela tiden *skratt*

Aysha är himla kul att jobba med, hon känns som en väldigt smart tjej, jag måste bara se till att hitta ett bra belöningssätt. Har testat lite olika godisbelöningar men inget har liksom varit värt att jobba för tycker Aysha. Men en kväll åt min sambo grillad kyckling och Aysha fick smaka och ett tag såg det ut som att hennes ögon skulle ramla ut ur huvudet för hon följde kycklingbitarna slaviskt.

Jag tog då några bitar och testade lite sitt och ligg och vips hade jag en hund som kastade ner sig i backen, sådär som jag brukar kalla bc lägganden. Aysha blir väldigt explosiv och vet inte riktigt hur mycket hon ska göra på en gång för att få den där kycklingbiten.

Här kommer ett lite filmklipp från idag när vi tränade lite, lägger mest upp det för att visa hur full av energi hon kan bli.

Hon är så söt vårt lilla krutpaket och gatuhund *skrattar*

Något som är lite synd är att eftersom Aysha varit en del med husse så har hon kommit på att blir man släppt lös behöver man inte alls komma när någon ropar utan när man hör på människans röst att nu borde man komma för det verkar som att människan vill det väldigt mycket då flyger retstickan in i henne och så leker hon katt och råtta leken, eller ja du kan inte ta mig leken är nog en bättre benämning.

Jag tyckte ju att jag började få en ganska bra inkallning på henne, iallafall jobbat upp viljan att komma när jag ropade, men den är nu borta. Nu är det nosen i backen och dövheten ett faktum. Det är något jag tycker är väldigt synd och något jag måste jobba upp igen och sen vidare på. Känner att jag vill kunna ha min hund lös utan att det bara är spåra i huvudet på henne.

Så nu har jag bestämt att så fort hon är med husse är det långlina eller flexikoppel som gäller för deras del, så hon inte kan köra sina små lekar, det förstör så mycket och hon fyller sitt pluskonto till max och vårt konto står på mega minus och så ska det inte vara.

Ursch vad jag svamlar idag känns det som, är trött idag, sov inte så länge efter jobbnatten, natten som var och det gör att huvudet inte riktigt hänger med. Ni får ha överseende med mitt svammel *ler*

När vi var på Strömsholm i lördags vägdes Aysha såklart och vår lilla tös väger 25.2 kg. Hon har inte visat några mer men på att ett stycke hårspänne fick för sig att sväljas och sen vandra genom kroppen och komma ut den naturliga vägen förrän då i lördags förstås. Det är skönt, blev rätt rädd när det hände, men glad att hon mår så bra som hon gör så fort efteråt som hon faktiskt gör.

Nä nu har jag svamlat färdigt känner jag =) Tar nya tag imorgon när jag fått sova ut och förhoppningsvis är vädret på vår sida så vi kan vara ute imorgon och då ska jag försöka ta lite kort också.
  

Ett kapitel har nu avslutats och ett nytt blad ligger blankt i livets bok, 2012 är nu här och det är med lättnad jag välkomnar det här året, i hopp om ljusare och bättre tider.

2011 var ett sorgens år, 2010 likaså med den ständiga kampen för Tyras liv och mående. Till min stora förtvivlan förlorades kampen den 7 februari 2011 och hon vandrade vidare. Känslor som enormt misslyckande från min sida tog över, ångesten slet i min kropp när jag var tvungen att släppa taget, men jag förstod att det var en återvändsgränd och hade inget annat val. Hennes lilla kropp orkade inte längre och vi tog farväl. Hon finns i mina tankar varje dag, de första månaderna efter att vi sagt adjö rann tårarna ofta och mycket och jag kände mig som i en dvala, hur skulle jag kunna gå vidare utan min själsfrände och livskamrat?

Tiden läker inga sår enligt mig, däremot lindrar tiden smärtan och dämpar den, men det finns dagar jag tror mitt hjärta ska gå isär ännu en gång när jag inser att hon aldrig kommer finnas vid min sida igen här i jordelivet, men vi möts igen, det är det jag lever på.

Tyra var och är speciell, det vi hade och kände för varandra är en oslagbar känsla som jag inte tror man kan känna för alla hundar, dock betyder inte det att man ej kan älska alla hundar, vilket man såklart gör, iallafall jag.

Tyra, du har lärt mig oerhört mycket och trots vår resa skulle jag inte vilja vara utan den tid vi ändå fick tillsammans, du blev inte ens 2 år och det känns som en sekund på en hel minut vi fick tillsammans, men åh vad jag värdesätter det ögonblicket ur livets klocka sett.

Capa Tosta Palomma Janca, Tyra, jag älskar dig och kommer alltid att göra, där du nu är lider du inte längre och jag hoppas du har många sockor du kan stjäla och jag hoppas och lever på att du när det är dags möter mig så vi kan återförenas.

Med det sagt vill jag berätta och säga välkommen Aysha in i våra liv, hon kom som en ljuspunkt i slutet av November till oss och jag är glad över att få leva med hund igen. Att leva utan hund för mig är inget fullgott liv. Hund är min stora passion och det jag lever för, finns inget bättre än att få uppleva samspel med en hund.

Capa Tosta Big Bang, Aysha, det är nu dig jag ska dela mitt liv med och du ger mig en utmaning, men det är sånt jag tycker om hos en hund. Du är en riktig street dawg, du går din egen väg och har så mycket skinn på nosen man kan ha, men vi ska nog finna vår balans du och jag.

2012 kommer bli vårt år, här börjar vår resa att komma nära varandra och underfund med varandra och få utvecklas ihop. Jag hoppas och ska göra mitt absolut bästa för att du ska må så bra som möjligt och trivas vid min sida.

Tack Aysha för att du förgyller mina dagar och mitt liv, du förstår nog inte själv hur mycket det betyder för mig och mitt trasiga hjärta.

Har än inte så många bilder på denna lilla oslipade diamant, men här kommer en från julafton 2011:

Jag önskar alla därute ett riktigt gott 2012 och jag vet att det finns fler som burit och bär på stor sorg och som upplevt mycket tråkigt och jag hoppas av hela mitt hjärta att det nu även vänder för er! Ingen är värd olycka och tråkigheter!

Ta hand om er!

Idag är det 3 år sedan jag tog farväl av min älskade Varga, finns dagar jag saknar henne otroligt mkt. Jag har Varga att tacka för mitt hundintresse överlag och för att jag har den kunskap jag har idag när det kommer till stressade hundar och hundar med ett stort behov. Varga var en mycket, mycket snäll hund, krävde dock en hel del och lite till, men vet att det hade blivit så himla bra om hon fått leva ett liv här på jorden. Med Varga lärde jag mig vad passivitet egentligen innebär och hur viktigt det är för att hunden ska kunna må bra, på samma gång fick jag lära mig hur viktigt det är med en jämn aktiveringsnivå som inte skulle maxas hela tiden och utvecklas för en hund som Varga.

Fast att Varga var som hon var, låg i första hand felet hos mig, jag gjorde henne sådan pga min okunskap och inpräntat att en hund ska aktiveras och tröttas ut, men i själva verket höjde jag hela tiden hennes maxgräns redan från tidig ålder så, rätt uppenbart när hon var 1 år krävde mer, mer och mer hela tiden, för hon blev aldrig trött. Och det är ju klart, börjar man som elitidrottare som barn, ja, då har man en sjujäkla grundkondition och huvudet blir inte trött i första taget.

Varga hade kunnat gå långt, vi tränade på skoj lydnad och jag var som bambi på hal is när det kom till det då, men hon hakade på, vad jag än skulle/ville göra och hon var enormt kvicktänkt och snabblärd. Hon kunde moment ända upp i LK3 och jag minns att vi hade alltid roligt i träningen.

Åh vad det känns i hjärtat idag, önskar hon vore här, men vi kommer att ses en dag när det är dags och jag hoppas hon och Tyra tar hand om varandra.

Varga, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!

Inatt har jag sovit dåligt, Aysha har velat komma upp i sängen flera gånger, men eftersom jag verkligen vill kunna sova på nätterna vill jag att hon ska sova i sin bädd. Lyxigare bädd får man nog leta efter, med duntäcke, en annan dyna och sen en egen kudde *ler* Jag är av den åsikten att det är mysigt att sova med hunden, men det mysiga överväger inte en hel natts sömn som det sällan blir med en hund i sängen då den ska röra på sig, putta på en och gärna ligga på en eller på ens huvud och det funkar inte i längden.

Sen är det, det här magiska klockslaget 03.10 varje natt, då vaknar jag alltid av ända sen hon kom hem till oss av att hon skäller. Förmodligen är det tidningsbudet som går i trappen som hon tycker inte behövs så tidigt eller rättare sagt mitt i natten. Tidningsbudet lägger inte ens någon tidning i vårt brevinkast, men hon stör väl sig på springet i trappen =) Jag kan ju tycka att hon borde insett det nu såhär 1.5 vecka hos oss, men antar att det tar längre tid för henne med ljud på natten än på dagarna, för dagtid får det låta hur mycket det vill utan att hon bryr sig.

Jag är så trött idag och har inte lust med nånting, tänk att vissa dagar är på det viset, men ska ta en dusch och hoppas det tråkiga rinner av mig =) Sen i eftermiddag ska vi vara i Sthlm, jag ska få akupunktur och koppmassage igen, det behöver mitt onda huvud, jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar tills dess. Aysha ska vara med husse under tiden jag ligger och får lite lyx behandling.

Snart är det lördag hörrni, då är det Stora Sthlm som gäller =) Åh vad jag ser fram emot det, Tyras pappa Speedy, kommer från Finland och även hennes syster Cuma kommere, så det ser jag fram emot att få se dom igen. Tyras pappa Speedy är även farfar till min Aysha =)

Näpp dusch var det, hoppas ni alla fina raringar därute får en bra dag och ta hand om er för det finns bara en av just dig så du behövs!