Jag hade tänkt att jag och Aysha skulle spendera vår dag ute, jag packar träningsväskan och Aysha viftar på svansen och är förväntansfull och när vi sen kliver ut, utanför dörren så inser vi båda att bläääää vilket tråkigt väder! Det blåste och regnade, hoppades någonstans att regnet skulle sluta, men så var inte fallet utan det ökade istället. Vi drog till skogs iallafall och tränade lite, med facit i handen borde vi stannat inne istället, inte för att Aysha misskötte sig utan för att JAG gjorde det!!! Ursch vad trött jag blev på mig själv och när jag själv inser att nej det här funkar inte, då fortsätter jag dessutom, fy skäms på dig själv Camilla!!! Jag filmade när vi var ute i regnet men det är så segt att ladda upp filmer just nu så dom kommer en annan dag, då kommer ni förstå varför jag satte mig själv i skamvrån när jag kom hem.

När vi tränat lite så gick vi en sväng, men eftersom regnet började ösa ner ännu mer styrde vi kosan mot bilen och åkte hem. Aysha var nöjd över att få komma in, hon hade inget täcke på sig nämligen. När Aysha låg och snarkade i soffan så satt jag och surade på mig själv, fy vad arg jag varit och så där less på mig själv, varför gör jag saker som jag känner att så ska jag INTE göra?? Jo för att jag får hjärnsläpp helt enkelt.

Jag tog nya tag på eftermiddagen och då gick det mycket bättre. Jag tränade ganska noga efter konceptet jag pratade om tidigare idag det här med 3 metoden, funkade ganska bra, men ska nog forma om det lite till ändå efter dagens träning.

Men inför imorgon så ska jag sätta mig och planera min träning med Carola och Lilo in i detalj och gå igenom det i huvudet så jag inte börjar med något annat jag inte planerat, för då VET jag att det blir pannkaka av allt!! Jag ska helt enkelt backa bandet, lägga fokus på kontakt och stadga.

Här kommer en filmsnutt från eftermiddagens träningspass, som gick betydligt bättre än det på förmiddagen i spöregnet =)

Här kommer filmklippen jag lovade från vår rallylydnadsträff på Södertälje Bk =)

Jag och Aysha

Jag och Aysha

Jag och Aysha

Magda med Cayla

Magda med Cayla

Magda med Nitro

Magda med Nitro

Magda och Nitro

Matilda med Zilla

Carola med Lilo

Carola med Lilo

Så himla kul att ses och träna på det här viset =)

Igår var jag som sagt i Sthlm på Väsby Bk och tränade med Maria och Rhino. Jag ska försöka träna i sånna miljöer så mycket jag bara hinner och kan då Aysha verkligen behöver det och jag med för den delen. När vi var i Södertälje och testade på rally lydnaden kändes hon omöjlig till en början, men jag gjorde fel där som ville köra igång på en gång. Hon behövde en stund för sig att landa vilket jag inte gav henne och det gav i sin tur sig i oönskade beteenden i träningen. Men igår gick det mycket bättre trots att vi hade 2 stycken mini hundar med mkt päls som vajjade i vinden och som körde på planen brevid med sin matte. Aysha är mycket intresserad av småhundar, tror ärligt att hon kan se dom lite som små harar som hon en gång i sitt liv roat sig med att "leka tafatt" när hon bodde i Italien.

Rhino och Maria brydde hon sig inte alls om när vi tränade så det var riktigt skönt. Men känner att jag måste hitta ett bättre koncept, har inte riktigt det ännu, men har tänkt ut en grej jag vill prova och det är att först leka med henne som uppvärmning, sen köra 3 gånger det jag ska träna och sen leka och sen köra 3 igen och sen leka och sen avsluta med 3 repetitioner med just det momentet och sen inte göra mer vid just det träningstillfället. Jag återkommer hur det funkar för oss =)

Håller på att ladda upp rallylydnadsfilmerna men det tar ju sån tid, så ni får se korten från igår så får filmsnuttarna komma i ett annat inlägg senare. Men när jag ser filmklippen på mig och Aysha känner jag någonstans i mig att näääääj sluta upp med godismatandet Camilla!!!!! Hon fokuserar ju bara på att äta godis och fattar inte vad hon gör ens, men jaja, gör om och gör rätt heter det ju =)

Här kommer korten från igår som Maria tog på oss när vi tränade, man är inte alltför snygg direkt, men det bjuder jag på *skratt*

Leksaken vi använder heter Flappy och Aysha älskar den, dock är dom inte så hållbara så den gick sönder och är därmed förbrukad =)

Vi tränade ligg från sitt vid sidan och Aysha bjöd på fina lägganden här ser man hur taggad hon är =)

Jag har en långlina runt midjan, Maria tipsade om det, att man inte tänkt på det tidigare. Jag har tyckt det är så jobbigt med långlina då man måste hålla i den, men gör man såhär behöver man inte bry sig och hunden har större rörelsefrihet och på så vis blir det lättare att träna. Här tränar vi lite fot =)

Det finns en agilityplan brevid denna som vi tränade på och när vi kom så provade jag låta Aysha gå upp på tipbrädan för att se hur hon skulle reagera. Aysha brydde sig föga och bara gick på, mattes tjej =) Sen fick hon prova på den här stegen vilket också gick riktigt bra, hon kör på bara utan att fundera så mycket, ber jag henne om en sak ställer hon upp utan problem =)

Vackra skapelse!

Efteråt åkte vi till Maria och hennes man, Luigi, fick träffa Aysha. Var så roligt att se hur hon kände igen Luigi så väl och blev alldeles till sig av glädje =)

Äntligen är Aysha hemma igen, åh vad jag saknat henne =) Är för trött nu för att blogga, men uppdaterar imorgon med bilder från idag. När jag hämtade Aysha passade jag på i samma veva att ha en dejt med Ayshas uppfödare Maria och Ayshas kullbror Rhino. Vi körde på i ca 2 timmar och trots kall blåst och kyligt väder var det så himla kul!! Återkommer imorgon med bilder som sagt och kom på att jag inte lagt upp filmklippen från dejten med Carola, Magda och Mathilda på Södertälje BK då vi tränade Rallylydnad =)

Hoppas ni haft en bra dag, det har jag haft men ikväll blir det tidigt i säng efter att ha jobbat 3 vaken nätter på rad så är man lite trötter =)

Det är ofta man får höra att hundvärlden är en ful och smutsig sådan och jag håller helt klart med många gånger. Tror att bland de största bekymmren ligger i att många gärna vill snacka snacket, men sen när det hettar till vill man inte ta något ansvar och sliter då tag i själva strålkastarlampan och febrilt börjar lysa på andra för att själv slippa ta ansvar för vad man själv åstakommit genom skrift mot människor.

Många tycker om att kommentera och sprida sina åsikter, men när dom inser att dom helt plötsligt står själva med det dom tycker och sitt sätt att uttrycka det vill dom inte vara med längre och i det flesta fall stannar det där, men en del väljer då att försöka få andra att framstå som elaka så dom själva ska framstå som mindre elaka.

Att vara elak mot andra människor är inget jag förstår mig på och något man inte får glömma är att elakhet har många ansikten. Finns så många fula fiskar som simmar under ytan som genom en smiley försöker få sina ord att framstå som mindre fula eller dryga. Något som också ofta avsaknas är förståelsen för hur andra människor upplever saker och ting. En sak som upplevs jobbig för mig kanske inte alls är något en annan höjjer på ögonbrynen åt, men ger det den personen rätt att bagatellisera?

Fast som någon en gång skrev, att väljer man att lägga ut saker på internet får man räkna med att folk kommenterar och skriver om det man lagt ut, men det är där man ser skillnaden på fiskarna. Finns dom som skriver ut saker utan att ta hänsyn eller tänka sig för, medans det finns dom som visar hänsyn och skriver därefter.

Tror att det är här det blir svårt för en del, dom bara rusar på och glömmer det här med att visa hänsyn och empati. Finns många som skulle behöva gå kurs i empati. Alla människor kan fela men då ber man om ursäkt, man fortsätter inte att stånga sig blodig kan jag tycka, men sen finns ju det den klicken som aldrig gör fel och det är nog något man kan kalla hopplöst fall.

Som sagt, elakhet har många ansikten och ter sig i olika uttryck och har man talets gåva kan man många gånger komma undan med att formulera sig rätt och några smileys på det så håller man sin rygg fri. För skulle någon konfrontera det man skrivit finns det så många vägar att välja utom den man egentligen gick och man kan lätt ändra sitt budskap för att framstå i god dager och på så vis har personen kommit undan med det frö den redan sått hos den människa den gjort illa. Nä sånt falskspel ogillar skarpt!

I mitt arbete har jag fått en utbildning som heter ICDP, en mycket lärorik och bra utbildning som man kan använda sig av i olika situationer. Hon som höll i det tog upp ett exempel en gång som jag tycker är så himla bra och som verkligen beskriver så tydligt och som även kan vara en förklaring till varför det så många gånger blir fel när man bara ser några rader skrivna.

Hon tog upp att om hon i något sammahang t ex pratar om färgen grön, så ser vi alla som hör hennes berättelse vår egen tolkning av grön. Varför? Jo för att vi bär med oss egna erfarenheter och upplevelser och grön har ju mängder av olika nyanser, så grön för mig är garanterat inte samma grön för dig.

Detta är som sagt något man kan ha med sig i bagaget, för våra tolkningar av varandras texter färgas av våra egna erfarenheter och upplevelser. Så ju fler som försöker ha ökad förståelse och empati för andra desto bättre tror jag att saker och ting kan bli och försöker man dessutom att sätta sig in i andras situation har man kommit långt.

Jahapp det var lite från mig igen, skönt att jag går på ledighet imorgon så jag får träna hund och bara umgås med min tvättbjörn som jag saknar så enormt när hon inte är hemma.

Hoppas ni alla haft och har en härlig påskledighet och påskhelg och hörrni, ta hand om er och varandra!

I dagens samhälle där internet har tagit över en sådan stor del av kommunikations sättet mellan människor känns det som att många glömmer bort det här med ett gott bemötande och respekt. Klart att det är lättare att sitta bakom en dator och skriva ner några rader än att behöva slå ett nummer och höra en röst och på så vis behöva framföra sin åsikt. Jag tycker dock att internet har många fördelar, människor som är blyga eller av andra anledningar har svårt med att prata i telefon kan på detta sätt uttrycka sina åsikter och funderingar, men det är så ofta man ser att bristen på respekt då i samma veva är som puts väck.

Givetvis kan detta hända alla av misstag att man blir alldeles för känslomässigt engagerad och då skriver saker och uttrycker sig mindre genomtänkt, men det är då det fina kommer in att man på samma sätt som man skrivit något man kanske inte riktigt menar, kan skriva om och det man egentligen menar och då på samma gång anser jag man kan be om ursäkt. För att bara för att man råkar sitta bakom en datorskärm betyder det inte att man inte behöver ursäkta sig. Finns dom som aldrig anser sig göra fel eller har den rätten att trampa på andra människor och sådant är ju bara bedrövligt och beklagligt.

Något som jag känner många gånger är att på diverse forum så eldar en del upp sig så enormt och det är mer en regel än en tillfällighet att det söks med ljus och lykta efter någon smaskig uppfödare att diskutera och dess avelsarbete. Nu är det inget fel i att sprida information så länge det är information som är sanningsenlig, men ibland grundas såkallad fakta på hörsägen, någon har hört något som den tror sig kunna stämma osv.

Även jag har eldat upp mig ibland då jag är en typ som engagerar mig enormt känslomässigt i saker som intresserar mig. Dock hoppas jag att de gånger jag gått över gränsen bett om ursäkt för det.

Det tråkiga många gånger är just dessa om letar och gärna vänder och vrider på olika situationer för att ha något att ifrågasätta och diskutera om, då faller själva poängen bort tycker jag, då känns det mest som att folk vill ha något att tjaffsa om. Men att ställa en öppen fråga till någon och ha konkret fakta ser jag inget som helst fel i, dock ska man ha i åtanke att det är helt fritt för den man ställer frågan till om denne vill svara eller inte.

Så många gånger jag sett olika uppfödare diskuteras friskt och många gånger grundas en hel tråd på hörsägen och information man tror stämmer, går man in och försöker ta reda på ren och skär fakta brukar man till slut själv bli den som får sig en släng av sleven just för att man inte stämde in i lynch kören och dess sång.

Jag tycker det är synd att sånt här händer då det förstör för de personer som undrar saker grundade på ren fakta som även kan styrkas av t ex hunddata. Jag kan förstå att uppfödare ledsnar totalt emellanåt och jag förstår om de väljer att ej gå in i en tråd och svara offentligt.

Något jag dock anser är att OM de väljer att svara på frågor bör de göra detta på ett proffessionellt sätt. När man valde att engagera sig som uppfödare tog man på samma gång på sig en viss roll som man dessvärre bör kunna leva upp till. Man bör kunna svara på frågor som ställs och då svara på ett vettigt sätt.

Jag har under lång tid alltid försökt få människor att förstå att en uppfödares arbete inte är något som är enkelt eller att en kombo är något man bara kommer på under fika rasten. Många verkar tro att det är något man bara gör och verkar inte inse allt jobb det ligger bakom. Jag har i så många diskussioner försökt förklara att avel är inte svart eller vitt, ja livet är sällan svart eller vitt och att man om man har funderingar bör fråga varför just den kombination har gjorts och hur man tänkte till den som genomfört den. Här brukar folk ha slutat lyssna för länge sedan tyvärr och vill bara fortsätta sin hetsjakt vilket är synd.

Däremot måste jag säga att lusten och gnistan att vilja försöka få människor att förstå läget fick sig en törn häromdagen i en diskussion. Kände ärligt att jag tappade lite hoppet för ett ögonblick, jag kan förstå att många uppfödare vill stötta varandra med tanke på hur mentaliteten och hetsen ofta drabbar dom, men jag anser att man bör tänka sig för vad man går i god för och vill visa sitt stöd för, om man själv som uppfödare skulle kunna göra samma sak är det väl en sak, men då får man räkna med att går man in och försvarar eller stöttar en en handling så uppfattas det med största sannolikhet att även den personen resonerar likvärdigt.

Något jag även har väldigt svårt för i diskussioner oavsett vad det handlar om är när människor lägger sig på en nivå där de försöker framhäva sig själva genom att försöka få andra att framstå som mindre seriösa eller kunniga. Sådant är ju tragiskt och säger rätt mycket om personerna i fråga som väljer sig att använda sig av denna typ av argumentation. Vanligt fenomen detta, men jag tycker lite synd om de människorna som väljer att göra så, för de måste ju vara så otrygga i sin övertygelse och tyckande när de inte har bättre sätt att framföra det på än att försöka göra ner andra på samma gång.

Ja detta är något som garanterat kommer att kunna diskuteras gång på gång, men någonstans hoppas jag och önskar att man tänker sig för vad man vill stödja och inte stödja och på så vis försöker vara så tydlig med det när det kommer till internet, då man inte har möjlighet att se varandras ansiktsuttryck eller mimik och på så vis blir det svårare att tolka det som skrivs.

Ju mer rak och tydlig man är desto lättare blir det för människor att förstå det som sägs, och på så vis har man större möjligheter att minska missförstånden.

Jag har ju tyckt och tänkt länge att det bara iallafall i mina ögon sett och grundat utifrån den kunskap jag har, är ett litet axplock av uppfödare som jag inte delar avelstänk med, men har den senaste tiden fått upp ögonen och inser att det är fler som jag tyvärr ser kan ställa sig ihop med det redan existerade axplocket. Detta är naturligtvis tråkigt då amstaffen är en ras som jag brinner för, det är bara att hoppas på att de som avlar för rätt syften vinner i slutändan.

Och jag tror att för att bana väg för dessa är just information och kunskap en del av verktyget man kan använda sig av här. Många lyssnar mer på en icke uppfödare, men då är det viktigt att komma med fakta och då är ju hunddata ett forum man kan vända sig av.

Jag skulle kunna skriva om detta i en evighet, men rundar av nu, så skönt att skriva av sig ibland =)

Till alla ni uppfödare därute som engagerar er med hjärta och själ, fortsätt med det fina arbete ni gör! Jag beundrar er och är så tacksam över att ni finns!

I söndags hade Amstaffklubben möte på Strömsholm för anslutna uppfödare och medlemmar, tyvärr blev vi inte fler än 13 stycken varav 10 var uppfödare. Det som diskuterades var RAS och för er som inte vet vad det är kan gå in på www.amstaffklubben.se och läsa hela RAS men i runda slängar kan jag säga att det handlar om amstaffens hälsa, så vi pratade bland annat om hd/ad, ataxi och mentaliteten.

Det är otroligt intressant för mig som är ny inom rasen att få ta del av uppfödarnas enorma kunskapsbank och kompetens. Något som också är väldigt bra tycker jag, är att man ska inte tro att alla uppfödarna resonerar lika och då säger dom ifrån om dom tycker annorlunda om något och det är toppen!

Det var intressant att höra uppfödarnas syn på valpköparna i olika situationer, något jag dock vill påpeka är att det är NI UPPFÖDARE som väljer OSS VALPKÖPARE. Det är ni som kan forma oss och ta reda på INNAN vi får köpa en valp om vi uppfyller kraven och önskemålen ni har satt upp på eventuella köpare.

Trots att man innan köpet kanske är nöjd och allt känns bra med valpköparen så förstår jag givetvis att människor kan ändras och ibland då inte till det positiva. Men överlag skulle jag nog önska att höra mer positivt från uppfödarna om sina valpköpare. Bör dock påtalas att och understrykas att det inte alls var ALLA uppfödare som hade åsikter om sina valpköpare utan bara ett fåtal och det var givetvis inga specifika valpköpare som det pratades om utan valpköpare i stort.

Något som jag måste säga också är att av alla möten jag varit på sen jag började för 3 år sedan har det alltid varit trevlig stämning och man kan som nykomling komma med frågor även om dom kanske kan kännas simpla och enkla, man blir väl omhändertagen och får svar på sina frågor utan att man känner sig korkad eller blir dumförklarad.

Så alla ni som undrar om ni ska våga er iväg på möten som Amstaffklubben anordnar, kom igen, ni är så varmt välkomna och era åsikter är viktiga och din medverkan är också jätte viktig! Spelar ingen roll om du är nybliven uppfödare eller nybliven medlem eller kanske varit medlem ett tag men aldrig varit på möte, jag skulle bli jätte glad och tacksam om ni hade möljighet att komma på nästa möte som kommer att äga rum under hösten någon gång, håll utkik på www.amstaffklubben.se

Ju fler som ansluter sig till rasklubben desto bättre och desto starkare blir klubben och som medlem kan du påverka och göra din röst hörd! Det är i tider som det pratas rasförbud som en rasklubb är viktigare än någonsin och ju större och starkare rasklubben blir desto bättre kan den strida mot eventuella rasförbud.

Jag har bestämt mig, jag vill kämpa för min ras, amstaffen och dess existens och välbefinnande och det kan jag göra genom att stödja rasklubben, har du bestämt dig? Vill du påverka? Vill du motverka ett rasförbud? Gå då med i Amstaffklubben och visa ditt engagemang och stöd!

Utan Rasklubben har Amstaffen inte en lika ljus framtid och inte lika bra förutsättningar att utvecklas åt rätt håll, så KOM IGEN NU ALLA =) =)

Något som är otroligt viktigt för mig är att vara en sån god medmänniska jag har förmåga till. Det är viktigt för mig att kunna finnas där för mina vänner och nära och kära och kunna ge det stöd som jag kan ge. Ibland kanske det inte är mycket jag har att erbjuda men jag har alltid mina öron och försöker alltid att vara så rak och ärlig det bara går när jag ska försöka komma med råd och ord för att trösta.

Det gör så ont i mig när någon av mina vänner inte mår bra eller behöver genomgå en massa prövningar i negativ bemärkelse. När någon väns hund inte mår bra finns det tyvärr inget jag kan göra, vilket jag önskar jag kunde. Jag vill kunna ta bort smärtan ägaren behöver gå igenom och givetvis det jobbiga för hunden som inte mår bra.

Just nu och under en tid har Tyras bror, Diamon inte mått bra, veterinärerna står som frågetecken ( inget ovanligt iof ) men eftersom dom som ska kunna sånt här står villrådiga så byggs ju givetvis frustrationen upp ännu mer hos Carro som är Diamons ägare. Jag känner igen denna förtvivlan och ilskan som uppstår när man står där med en hund som mår dåligt men man kan inget göra för att hjälpa och när man söker hjälp så blir man inte klokare.

Att bära på denna oro, ängslan och frustration är väldigt utmattande och mycket påfrestande för psyket, vilket många ibland inte verkar förstå. Att leva sida vid sida med en hund som det ständigt är något med och ovissheten hänger tungt över ens axlar måste man nog själv ha upplevt för att verkligen kunna inse hur pass tungt och tärande det faktiskt är.

Idag åkte Carro och Diamon in ännu en gång till veterinären, tidigare har jag varit med dom vid några tillfällen för jag vill försöka hjälpa med det lilla jag kan, så eftersom Carro måste åka kommunalt överallt då hon inte har körkort än, har jag velat bidra med att köra henne och Diamon för att underlätta lite iallafall och på samma gång försökt varit ett stöd för henne i allt det här.

Idag fick hon iallafall lite mer svar än vad hon fått tidigare, jag vill inte skriva ut det då jag inte pratat med henne om det är okej ännu.

Men det jag vill trycka på är hur viktigt det faktiskt är att vi som inte är mitt i allt det jobbiga som pågår försöker stötta och finnas där för dom som är mitt i stormen eller det jobbiga. Det är viktigt att vara rak och ärlig och viktigt att påpeka att det är okej att gapa och skrika och vara ledsen, för man måste få ur sig allt jobbigt för att orka och kan jag vara den soptunnan så är jag glad att kunna hjälpa till.

Många därute inser inte läget och tror att man springer till veterinär för skojs skull verkar det som, men vem vill slänga ut pengar i onödan? Tror knappast någon vill det, finns kanske dom som hellre går en gång för mycket än för lite till veterinären, men tror ingen vill gå till veterinären egentligen.

Jag kommer ihåg att när jag hade Tyra så tyckte jag det var jobbigt ibland vad andra skulle tycka och tänka om mig, oroade mig för att folk skulle tro jag var någon hypokondriker å min hunds vägnar, för att vi var så ofta hos veterinären. Sån här energi är onödig att lägga på sånna tankar såklart, och hade dessa personer suttit i samma sits så hade dom nog insett att det var allt annat än hypokondri som tog oss till veterinären så ofta. Vissa hundar mår sämre och är värre drabbade än andra, så istället för att tro en massa som medmänniska är det bättre att fråga vad som händer. Det sista personen som är mitt i det jobbiga behöver är folk runt om som tror man överreagerar eller typ lider av hypokondri.

Jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta och själ att det kommer vända för Diamons del nu, han är en sådan fin hund på många sätt och vis och såklart känner jag lite extra för honom eftersom han är Tyras bror. Jag önskar all styrka till Carro för hon behöver den verkligen nu och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne på denna ovälkomna resa hon nu färdas på. Hon är en sån otroligt fin människa och att behöva drabbas så hårt gång på gång med diverse olika tråkigheter är inte rättvist och hon förtjänar det bästa i livet hundra gånger om.

Mina tankar går till Carro med familj ikväll och jag hoppas verkligen att det vänder nu för er!