Igår kände jag ett stort behov att få vara ute med Aysha så vi gick upp tidigt och var på landet redan kl 9. Aysha blir lika glad varje gång vi åker ut dit, börjar gny redan innan när hon inser var vi är påväg *ler*

Solen sken och det var riktigt varmt i luften, hade kollat av vädret som sa att kl 14 skulle det börja regna så ville passa på att vara ute. Vi styrde kosan till skogs och ner till ena åkern där det var massa ris som skulle släpas bort från åkern. Jag satte fast Aysha i ett träd med linan och då började jag släpa ris. Nu kanske man kan tycka att det är väl fint av Aysha att vilja hjälpa till och bjuda på fin fint teamwork, men hennes teamwork uppskattades inte riktigt igår från min sida.

Jag släpade ris efter ris och la det på hög i skogen, efter en stund så upptäcker jag att riset liksom flyttat sig tillbaka ner på åkern, då är det min lilla hjälpreda som blir helt taggad på att det släpas ris så hon också vill rycka och slita i riset, men åt fel håll *skratt*

När hon inte släpade ris åt fel håll så låg hon precis där jag skulle gå och ville passa på att naffsa lite i riset jag släpade. Hon är för rar lilla Aysha, men när det kommer till sånna sysslor står jag gärna över hennes ambitioner att hjälpa till *ler*

Vi var ute i sammalagt 3 timmar, var så himla skönt! Och när vi kom hem från landet så var Aysha slut resten av eftermiddagen/kvällen så måste tagit hårt på henne att ha varit arbetsledare åt mig =)

Aysha är en sån fin hund, är så glad att jag har henne!

På söndag är det mh för vår del, jag är förväntansfull och lite nervös faktiskt, men tror att jag vet hur Aysha kommer reagera, så ska bli intressant att se hur det matchar med hur verkligheten kommer se ut. Kan skriva ner lite senare ikväll hur jag tror hennes mh ser ut, är ju kul att ha det nedskrivet och sen kunna jämföra med hur det egentligen blev =) Nu har jag bara kännt Aysha i 6 månader, och det är egentligen ingenting tycker jag men ja, vi får se helt enkelt hur pass väl jag tror mig känna min egen hund.

Hoppas ni alla har en underbar dag därute! Jag känner mig lite trötter eftersom jag jobbat inatt och redan är uppe, men blir att lägga sig tidigt ikväll istället =) Hörs senare mina raringar!

Jag har ju varit så depp för att min kamera gått sönder, idag ville jag så gärna filma min och Ayshas träning så jag använde den iallafall fast det var massa sträck på displayen, när jag för över filmerna till datorn och ska kika på dom så inser jag att det inte är några sträck på filmerna, jjiippiiiiiii!!!! Det är alltså bara displayen där jag tittar som är trasig inte själva linsen, så himla kul att jag kan använda kameran iallafall =)

Jag hade som plan idag att försöka lära Aysha ordet Stå och måste säga att jag tycker hon förstod rätt snabbt vad jag ville, sen att det inte sitter gjutet är ju förklarligt, men kul att se att hon är så snabbtänkt. Det var allra första gången jag körde med Stå och såhär såg vårt första försök ut:

Körde även med apporten:

Aysha har ju inte riktigt velat ha apporten i munnen så jag provade att göra på det här viset som ni ser ovan, vet att jag klickar helt galet fel osv, men huvudsaken är att hon gör det jag vill och verkar förstå vad jag vill *skrattar*

På kvällskvisten drog vi till skogs trots att det duggade ute, vi var ute i 1 timme och var så himla skönt. Nu har jag en trött storsnarkande tös brevid mig i soffan, hon snarkar banne mig som en hel karl ibland =)

Imorgon blir det mer träning för vår del och vi hoppas att vi vaknar upp till en morgondag utan regn, snälla =)

Hoppas ni alla haft en bra dag och sov så gott inatt alles, tur att jag har öronproppar annars skulle jag inte kunna sova i samma rum som min lilla italienska =)

Godmorgon världen, idag hade jag ju planer att vi skulle vara ute hela dagen och bara njuta och träna och faktiskt vara strukturerade. Nu är det ju så att vi vaknar till regn här i Eskilstuna och varken jag eller Aish gillar det. Aysha tittade på mig när vi kom utanför porten som att vad har jag nu hittat på för dumheter *skrattar*

Nu har hon ätit frukost och vilar sin söta lilla mage genom en powernap i soffan och jag sitter här och gör ingen nytta alls. Försöker fundera ut på hur jag ska lägga upp dagen, vill ändå vara ute så blir nog det lite senare fast vattendropparna trillar ner från himlen, Aish får stå ut helt enkelt =)

Vi ska träna på att stå fint och STILLA vilket är överskattat i Ayshas ögon, varför stå stilla på ett och samma ställen när man har fyra ben och tassar att använda? Måste även köpa mer färskfoder så får ge mig iväg och shoppa lite.

Nä här kan man inte sitta hela dagen, så rundar av och återkommer senare =) Måste komma igång med bloggandet, så trist när det går flera stenåldrar mellan varven. Ha nu en strålande dag godingar därute!

Man hör och läser lite varstans hur duktiga hundägare det finns som strukturerat tränar med sina hundar målmedvetet och jag blir både avundsjuk och imponerad på dom. Jag har haft en tid nu då det känns som att jag inte kunnat stava till struktur eller träning utan dagarna har bara vips flutit förbi och inte alls varit sådär nyttigt fyllda av aktivitet med hund och inlärning.

I vanlig ordning kommer det där dåliga samvetet över mig när Aysha tittar på mig och suckar och är det någon som kan se deprimerad och ledsen ut så är det Aysha. Då spär samvetet på det lite extra med att påminna mig om att tidigare levde hon sina dagar på Italiens stränder och bara levde livet dag ut och dag in. Sen späs samvetet på ännu mer när man träffar andra som undrar hur det kommer sig att hon inte är lydigare än vad hon är, för jag har ju haft henne så länge nu ( 6 månader.....)

Så med detta lilla ihopkok är känslan sisådär konstaterat totalt misslyckande från min sida. Här har jag berövat Aysha dagar fulla av äventyr och trivsel och spär på det med att bara låta henne ha tråkigt i kalla trista Sverige och DESSUTOM är hon sååååå olydig, och hur kan det förekomma, så många kurser och privatlektioner jag gått??!!! Att uppfostra hund ska väl ändå inte vara så svårt, det är ju bara att visa vem som bestämmer......*suck* Ja vad ska jag säga, sånt här kan få mig att tappa sugen helt. Jag vet att hund är mitt intresse och min stora passion i livet, men just nu har fördomar och "bättre vetande" attityder tagit musten ur mig.

Så många som verkar tro att hunden är en stereotyp som man kan göra på ett och samma sätt mot så fungerar det klockrent. Folk tänker inte på att det faktiskt kan vara skillnad på en Terrier och Fågelhund för att ta ett exempel. De verkar heller inte förstå konceptet att inom gruppen Terrier så finns det flera olika grupper och att förstå att det kan finnas olika personligheter inom en och samma ras verkar vara helt uteslutet för en del *suck*

Blä vilket tråkigt inlägg men så skönt att skriva av sig, för just nu är jag så otroligt jätte mega spyfärdig på okunskapen som mixats med "jag kan allt attityden".

Många verkar tro att man kan uppfostra en amstaff bara sådär, ett litet knäpp med fingrarna så vips gör hunden precis som man vill, och grattis till alla er som lyckats med det!! Jag ställer mig i den kön där man nog ständigt kommer klura och fundera på hur det egentligen fungerar inuti en amstaffs huvud.

Min syn på amstaff är nog kanske inte alls som andra ser på dom, men så har inte andra heller levt med dom amstaffarna som jag levt med. Man måste förstå att ALLA hundar oavsett ras besitter EGNA egenskaper och beteenden, finns inga stereotyper, kalla mig korkad som säger så, men så är det i mina ögon sett.

När det kommer till en amstaff tycker jag att det är otroligt starka individer och då menar jag inte bara fysiskt. Och när jag menar stark så menar jag stark som i intensiv och när dom gör något gör dom det till 110% om dom vill bör tilläggas. En amstaff har en stor vilja och att försöka inbilla dom att den ska sitta ute i skogen och växa tills dom blivit stora är bara att glömma, viljan är stenhård från när dom föds punkt slut *ler* Det gäller alltså att hitta vägar och lösningar på hur man får en sådan effektiv kommunikation som möjligt. Nu säger jag absolut inte att man ska låta dom göra som dom vill vind för våg, det jag försöker säga däremot är att när det kommer till amstaff så kommer INGET gratis, för att befästa något hos en amstaff är nog den bästa lösningen att låta dom tro att dom själva kommit på den geniala iden att utföra något och såklart att dom vinner en massa på det, då gör dom det nog gärna om och om igen, men som sagt man kan aldrig veta =)

Tyra älskade att jobba, men ville ALLTID ha saker på sitt sätt, testade alltid att maska eller utföra något halvdant för i hennes ögon sett snabbare få belöningen. Brukade skratta många gånger åt att hon nog såg på världen som att alla borde bara vilja tilldela henne belöningarna på löpande band bara av att hon existerade *skrattar* Tyra var en mkt hård hund, i mina ögon sett, där fick jag absolut inget gratis, inte ens det lilla i träningen, dock var hon på samma gång väldigt mjuk, kanske låter helt schitzofrent att skriva så, men så var det. Hon var så otroligt försiktig med sin omgivning om det behövdes och krävdes, där ifrågasatte hon aldrig, äh känns som jag bara svamlar, så svårt att förklara.

Aysha däremot är helt ärligt som en gathund är. Hon går sin egen väg, men älskar att jobba och utför gärna mängder med olika beteenden, hon maskar inte lika ofta och ifrågasätter inte alls när hon inser att man inte tänker kompromissa, då finner hon sig i det. Dock är hon svår för att hon inte alls ser lika stor vinning i allt för att hon kanske hellre vill upptäcka den där busken där borta som är full av lukter som hon behöver utvärdera. Hennes drifter är mkt starka eller hur jag ska säga, lite så som jag ser på gathundar, dom har några primära saker i huvudet, skaffa mat, vatten och fördriva sin tid på det vis som dom anser vara mest värdefullt och det behöver inte alls vara att umgås med människor.

Men på samma gång vill Aysha ha mkt närhet, viktigt för henne att vara omtyckt och få vara med, är det något hon ogillar så talar hon om det högt och klart. Känns verkligen som att jag talar emot mig själv, men jag förstår allt det här i mitt huvud, så svårt att få ner det i skrift.

Tyra kunde jag bli riktigt arg på och hon bara stod och slog i gong gongen och stampade nästan på stället samtidigt som hon ropade jiiipiiiii nu kör vi rond 1987, medans Aysha inte alls gillar när man blir arg, men då istället kan titta på mig som att den där människan bör man nog ta avstånd ifrån ett tag tills den lugnat ner sig.

Tyra var mer samlad i sin personlighet och kunde ta det mesta med ett lugn medans Aysha blir trissad snabbt och kan vara kvar i den sinnesstämmingen en lång stund efteråt. Trots att dom är av samma ras och dessutom är släkt så är dom sina motsatser på många plan, men det dom garanterat har gemensamt är att inget kommer gratis och de har starka personligheter.

Det jag försöker säga är att, väljer du att leva med en amstaff så lever du ett liv med äventyr och ett händelserikt liv och du bör ha tålamodspotten laddad till max och gärna ha några reserv depåer någonstans. Det är ett intensivt liv helt enkelt. Och att tro att det är världens enklaste projekt att träna en amstaff förstår nog inte riktigt hur en terrier fungerar. Självklart finns det säkerligen de amstaffarna som är mkt medgörliga och som är fogliga, men jag har inte stött på en enda som inte leker pajas och som gärna ballar ur och fular sig och kör sina partytrix *skrattar* Har man mött en amstaff så förstår man vad jag menar.

Aja, nu tar jag nya tag ännu en gång, och mitt mål denna gången är att hitta något som Aysha tycker är det absolut mest wow som finns i livet i belöningsväg, tycker inte jag funnit det ännu. Det ska alltså vara något som kan konkurrera med hennes gathundspersonlighet och drifter. Visst hon kampar gärna med mig och ser mig som godisautomat, men det är inte ens i närheten av nr 1 på hennes skala av saker i livet. Nr 1 i hennes liv är jakten, nr 2 är dofter som gärna ska resultera i jakt, nr 3 är att kolla in sin omgivning och sen kanske jag kommer på en tafflig nr 4. Ja ni ser ju hur galet det hela är och jag som haft henne såååå länge, hur är detta möjligt?? *skrattar*

För er som inte vet så där Aysha levde tidigare så har hon roat sig på dagarna med att leka "tafatt" med harar och kaniner, apporterat sköldpaddor osv och nu ska jag försöka övertyga henne om att jag, homo sapiens alias människa är lajbans *ler* Ja, det är verkligen inte det lättaste men något jag ska göra mitt yttersta för att nå mitt mål.

Idag har vi inte gjort något vettigt alls och kommer inte att göra heller, men imorgon hoppas jag på lite struktur och träning, vi ska utställningsträna och sen ska jag försöka lära känna Aysha lite mer på djupet när det kommer till att kampleka med henne.

Känner att jag måste bestämma mig för vad jag ska ha för mål med Aysha, tycker ju utställning är roligt och hon är anmäld till Vallentuna i slutet av maj, men sen är inget mer inplanerat, vi kommer göra mh på söndag på Södertälje BK och så kommer jag boka in bph någon gång under året, men längre än hit har jag inte kommit med mina planer och jag känner att jag vill ha någon mer plan för att ha något att jobba emot. Rallylydnad verkar ju skoj, men det jag egentligen brinner för är ju vanlig tävlingslydnad och så bruks tycker jag verkar roligt, men brukset har vi lagt lite på is. Jaja, får fundera ikväll på vad jag ska ta mig för mål med min lilla tokstolla här hemma, min clown som kommer mig mer och mer inpå livet, smygandes, krypandes och det är både underbart men skrämmande.

Nu har jag nog dravvlat färdigt för denna gången, om ni tyckte detta inlägg var rörigt då kan ni ju tänka er hur det ser ut inuti mitt stackars huvud, inte konstigt jag har huvudvärk ofta *skrattar*

Hon är sorkjägare ända ut i tass spetsarna med inslag av känguru *skrattar*

Förra söndagen gjorde jag och Aysha premiär i uställningsringen tillsammans på riktigt. Jag trodde jag skulle dö hundra gånger om, fick påminna mig själv att andas. Men det gick bra och jag överlevde *skratt*

Aysha vann sin klass, unghundsklass tik, var 5 hundar allt som allt som deltog i den klassen. Hon fick även CK. I Bästa Tik Klassen blev vi oplacerade, men jag är jätte nöjd med denna premiär =)

Domare Cindy Pettersson tilldelade Aysha denna kritik: Utmärkt typ på den större sidan, utmärkt huvud. Kunde ha lite mer utfyllnad i nospartiet. Bra bett. Utmärkt hals och skuldra. Bra bröstkorgsdjup och längd. Välvinklad bak. Rör sig med utmärkt steg.

På bilden ovan är det jag och Aysha till vänster och till höger är det Lola med Ayshas kullbror Prince som även dom blev klassvinnare och fick CK =)

Ikväll har jag den där härliga känslan som infinner sig när man fått frisk luft och varit ute mycket, känslan är svår att beskriva med ord, men alla som vistats ute länge någon dag och rört på sig vet nog vad jag menar =)

Efter att ha varit hos mommo på sjukhuset så åkte jag och handlade mat och sen styrde jag bilen ut till landet. Jag kastade i mig lite lunch och sen gick vi ut i det härliga vädret. Solen tittade fram då och då och allt eftersom var det längre solstunder än molnstunder och det gör så gott i hjärta och själ att fylla på med sol ljus =)

Jag och Aysha var ute i 1h, hon grävde efter sork och var som besatt av just 2 hål, efter ett tag kom jag på henne med att till och med använda munnen för att få bort lera och gräs så hålen skulle bli ännu större, gick ju för långsamt att bara gräva =)

Sen gick vi tillbaka till gården och jag hämtade mina föräldrars kamera, dom har en likadan kamera som jag, skillnaden är att deras är hel =) Lånade med den ut och tog lite foton på Aysha, då kändes liksom tillvaron komplett, ledig, ute med Aysha och dessutom en kamera i handen och sol, livet kändes så härligt =) Vi var ute i 2 h till, sen åkte vi vidare till ett annat ställe ute i skogen där vi går ibland. Där finns även en liten sjö som Aysha var tvungen att prova hur den kändes. Hon gick i och tog några simtag, men kom upp ganska fort igen och frustade, var nog lite för kallt =)

När vi var klara så såg jag att vi varit ute i sammanlagt 4.5 h och när vi kom hem så fick Aysha mat och sen slocknade hon direkt, inte likt henne, men skönt att se henne så trött. Ska försöka vara ute imorgon igen, jag mår så bra av att vara ute och när det inte blåser isvindar måste man ju passa på =)

Vi har inte ens tränat idag när vi var ute, och så skönt att inte göra det heller, det är en speciell känsla som infinner sig när man bara ÄR med en hund och så kul att se samspelet utan att jag säger något.

Vi har haft en underbar dag och nu ska vi ut sista svängen för sen blir det sova för vår del. Hoppas morgondagen blir lika härlig =)

Sov så gott mina fina vänner därute och hoppas ni också haft en bra dag!

Igår var en deppdag, blä på den dagen helt enkelt, eller nä det var ingen deppdag men blev när jag skulle packa ner kameran då jag och Aysha skulle ut och kollar igenom den som alltid och upptäcker att den är trasig, jag blev riktigt uppriktigt ledsen. Dom som hängt med ett tag och känner mig, vet ju att kameran sitter som fastklistrad i min ena hand och jag älskar det! Förutom hund så är foto en passion i mitt liv jag alltid kommer ha, så nu vet jag inte hur jag ska lösa det här riktigt, har inte råd med någon ny tyvärr.

Lite senare ringde jag det där samtalet jag dragit mig för att ringa och med facit i hand hade jag kunnat dra mig lite till så hade jag sluppit spä på deppdagen, men när man ändå var igång kunde man ju köra på med mer skit. Hur som helst så får jag bara försöka så gott jag kan, inget mer med det, och man kan inte göra annat än sitt bästa, men helt klart förändrades läget och situationen drastiskt av det besked jag fick.

Men idag är en ny dag och vi tar nya tag och blickar framåt. Man ska inte låta det mörka och negativa ta över och få grepp, bättre att försöka se och fokusera på de positiva delarna som finns.

Idag blir det sjukhuset igen, känns som att jag bosatt mig där sen en vecka tillbaka, men just nu ser det ut så och jag behövs där så då får det helt enkelt vara så. Jag spenderar förmiddagen där och sen hoppas jag av hela mitt hjärta att solen väljer att stanna kvar så jag och Aysha kan spendera dagen ute, vi behöver båda frisk luft och en heeeel dag ute, eller ja, den blir ju halv, men ändå, flera timmar ute i solen skulle göra oss båda gott.

Ha en härlig dag allihopa och var rädda om er!!

Brukar titta på dessa bilder när dagen känns grå och trist, då kan man inte annat än känna värmen och kärleken och le =) Älskade Tyra du fattas mig så oerhört mycket, men vet att vi ses en dag. Jag hoppas på att kunna få ta lika fina foton på Aysha och maskroshavet, men har ju ingen kamera =(