Igår var jag i Stockholm och lyssnade på en mycket intressant föreläsning av Susanne Åhman om Demodex och andra parasiter. Denna föreläsning gavs i samband med Demodexprojektet som pågår just nu och har pågått i 3 år.

Det hela går ut på att få in 100 st prover från friska amstaffs som är 3 år och äldre och 100st prover från drabbade amstaffs eller amstaffs som varit drabbade av demodex i någon form.

Hittills har i ca antal nu för Susanne Åhman hade inte exakta siffor igår, men ca 25 friska och 25 drabbade har bidragit av rasen amstaff och det under en tidsperiod på 3 ÅR!!!!! Det är beklagligt och sorgligt.

Amstaffen är den ras av 3 utvalda raser som bidragit sämst och som har flest prover kvar att få in för att projektet ska gå att genomföra.

Om dom får in det antal prover dom behöver kan det resultera i att ett test går att tas fram som man kommer kunna utföra på sin hund och på så vis få svar om den bär anlag för att utveckla sjukdomen. Att människor inte hittills har ansträngt sig mer och bidragit övergår mitt förstånd ärligt talat. För så många amstaffs som finns därute så borde 200st prover vara lätta att få in.

Titta bara på hur många uppfödare som finns i Sverige, med tanke på att deras hundar går i avel så utgår man ifrån att dessa är friska och då kan bidra till projektet.

Och med tanke på alla förespråkare på fb om hälsokrav och prat om amstaffens framtid och välgång och utveckling så borde dessa valpköpare eller ägare redan bidragit till projektet, men så är ju uppenbarligen inte fallet.

Detta gör mig oerhört ledsen, för nu när chansen finns att ett test kan tas fram som liknar ataxi testet och kommer vara enkelt att utföra på sin hund så tar människor inte den möjligheten.

Att bidra till projektet kostar ingenting då proverna tas gratis av vilken veterinär som helst om jag förstått det rätt. Det enda man ska ha med sig är en blankett som finns att hämta på:

www.amstaffklubben.se

På Svenska Amstaffklubbens hemsida, www.amstaffklubben.se , titta i VÄNSTER fält på startsidan, under KOMMITTEER, ska ni sen klicka på AVEL, och där finns all information om detta projekt och hur man ska gå tillväga.

Jag vädjar till ALLA AMSTAFFÄGARE DÄRUTE, SNÄLLA HJÄLP TILL ATT BIDRA MED PROVER PÅ ERA HUNDAR!!! Låt amstaffen som ras kunna utvecklas så sund och friskt som det bara går att påverka!

Igår var jag och träffade Carro och vi passade på att träna hund. Carro byggde en rallybana med några skyltar som vi körde, men vi tränade även platsliggning och Aysha fick mig att tappa hakan hela tiden när vi tränade. Aysha som har svårt att fokusera och brukar vara högt och lågt och överallt, men inte igår.

Platsliggningen var mycket enkel, men så har vi aldrig gjort det heller annat än förra gången när vi var hos Carro och provade lite snabbt. Igår la vi dom vid staketet och jag hade Aysha fast i kopplet men lämnade henne första gången halvvägs vad man går vid en platsliggning och hon låg kvar så fint. Första gången lämnade jag henne i bara 10-15 sekunder för jag vill att vi ska lyckas. Andra gången gick jag ut full längd till vad man gör vid en platsliggning och då låg hon lite längre ca 30 sekunder och hon klaradet det galant!!!

Jag provade även läggande under gång och hade henne lös och trots att Blenda satt och knorrade och tyckte hon skulle få vara med och trots att Carro hade Diamon nära där vi tränade så utförde hon momentet så himla bra!!

Jag gjorde även inkallning 3 gånger och hade henne lös och hon kom alla gångerna med fin fart trots störning av de andra hundarna. Jag är såååååå glaaaaad och lyckliiiiig!!!

Min högsta önskan är ju att kunna börja tävla och jag vill så gärna kunna uppfylla den drömmen och efter igår så känns det som att det kan bli verklighet. Jag är fortfarande helt lycklig av ruset från gårdagens framsteg och träning och det är en underbar känsla.

Körde rallylydnad också och här kommer en filmsnutt från gårdagen =)

Jag är så taggad och vill verkligen satsa på att komma ut på tävlingsplanen så nu är det fortsatt träning som gäller =)

I helgen var vi i Högbo på lördagen, åkte halv sju och var hemma kl. 21!! Fy vilken lång dag och med facit i hand hade jag hellre sparat pengarna och stannat hemma. Jag kommer aldrig åka till Högbo igen. Gick helt ok för Aysha resultat mässigt men själva utställningen var under all kritik!!!

Dåligt planerat och ett enda stort lerhål!!! Nu kan man ju inte påverka vädret men varför i hela fridens namn ha så många raser på en och samma dag? Och varför inte ha fler ingångar? Och ringen var på tok för liten och lutade dessutom, det ni med lera som underlag, bläääääää!!!!

Aysha ställdes i Öppenklass tikar, var 3 i den klassen och Aysha placerade sig som 2a med excellent.

Domare Dodo Sandahl och denna kritik gav hon Aysha:

Stor tik. Utmärkt huvud och uttryck. Vacker välvd hals. Markerad manke. Borde ha stramare rygg. Djup kropp med förbröst. Knappa vinklar bak. Rör sig väl. Välvisad.


Det är något som gjorde mig så glad var att läsa Välvisad :) När man aldrig tidigare har ställt hund och på sin 6 utställning får det betyget blir man glad :)

Bilder kommer imorgon, ville bara kika in och uppdatera lite. Hoppas ni alla haft en bra helg :)

Aysha har ju varit väldigt på g men sen gårdagen aktivering och dagens aktivering har nu den där härliga balansen infunnit sig, ååååhhhh vad jag gillar balans *skratt* Idag drog vi till skogs och jag gav Aysha möjligheten att få simma om hon ville, hon doppade sig några gånger men sen tog vi en långpromenad istället.

Den bästa träningen är ju givetvis att gå inne i stan för att få störning, men ibland kan det vara skönt att bara gå där inga andra går och få vara ifred och det var precis så vi hade det idag =) Vi var ute i 2h och nu har jag en sån härligt trött tjej här hemma =)

Ibland hör jag en del som tycker att amstaffen är en riktigt soffhund. Ja det kan jag hålla med om efter att hunden har fått den aktivering som den behöver och mår bra av. Aysha är defenetivt ingen soffhund och jag kan bli lite rädd många gånger jag hör rasen lanseras som soffhund då det är Terrier hundar och som enligt mig behöver jobba för att få må bra. Sen finns det givetvis undantag och det är också individuellt hur mkt arbete och aktivering hundarna behöver. Men att generalisera och säga att amstaffar överlag är soffhundar håller jag inte med om alls.

Just nu är Aysha en tvättäkta soffhund, men det är efter 2h aktivering =)

Hoppas ni alla har en härlig dag och får en fin kväll! Imorgon kör Högbos 3 dagars utställning igång och jag önskar alla som ska ställa imorgon fredag stort lycka till, eller ja, jag önskar alla som ställer dessa dagar stort lycka till!

Sådärja, nu har man grinat och kännt det där som man egentligen bara vill stänga in och hoppas på att slippa känna eller behöva bli påmind av. Jag släpper ut det ibland och gråter och känner för att sen stänga dörrren igen och känna mig lite lättare. Det är bra att släppa ut sorgen ibland, tror man måste göra det för att kunna gå vidare och inte dö inombords.

Jag har ju så mycket att glädjas åt nu, här och nu och flera flera år framåt, jag har min älskade tvättbjörn vid min sida    Jag är så tacksam för varje dag vi får ihop, jag kanske inte alla gånger förvaltar varje dag så pass väl som jag borde, men för varje dag som jag drar efter försöker jag förgylla Ayshas nästa dag ännu mer, vill att hon ska känna sig älskad och lycklig, vill att hon ska känna sig sådär härligt levande som en hund ska få göra.

Något som värmer så otroligt i mitt hjärta är att pga det jag och min andra hälft gick igenom med Tyra så har vi kommit varann ännu närmre och vi tänker så lika när det kommer till Aysha. Mitt hundhjärta slår dubbelslag och volter när han kommer och berättar hur han resonerar och hur han läser av Aysha och varför hon gör vissa saker. Han kan göra det sådär bara utav sig själv och det gör mig så glad. Nu pratade vi såklart mkt då vi hade Tyra med, men det här är ändå annorlunda på något vis, han är så engagerad och kunnig på det mentala hos Aysha, han imponerar mig ofta numera med den kunskap han har när det kommer till hund. Det tycker jag är en fin egenskap med tanke på att han bara vill ha hund till sällskap och mest mata henne med massa gottis *skratt*

Aysha har ju lite svårt ibland att hålla tätt, beror med största sannolikhet på att hon är kastrerad. Jag har funderat och tänkt för mig själv, men så häromdagen säger min sambo att han har lagt märke till att Aysha ibland kissar på sig och han tror att det förutom kastreringen beror på stress, han tycker sig kunna se det sambandet och det är precis samma samband jag sett och funderat kring. Nu när jag har en teori om varför hon gör det ska jag givetvis försöka jobba på det. Sen vet jag även att hon kan läcka lite när hon varit och simmat men det är bara att gå en liten längre promis innan vi går in så brukar det funka utan läckage    Det i stressväg som jag tror påverkar Aysha är när hon nu under en tid varit med min sambo i Sthlm när jag jobbat och resterande av tiden här hemma hos mig och inte får en jämn aktiveringsnivå, det tror jag kan påverka henne en del och vi ska som sagt jobba på det här för att se om det blir bättre. Men den största boven i dramat är nog allt simmande i sommar skulle jag tro   

Jag tror på att det är inte bara vi människor som kan ha svårt att släppa in någon på livet, tror även att hundar kan uppleva samma sak. Aysha har kännts lite sådär som att hon kollat av oss på håll och hållit oss lite på avstånd, men den senaste tiden tycker vi oss märka att hon raserat denna mur och nu har vi liksom tillträde till hennes hjärta på samma sätt som hon har till våra hjärtan. Känns ju på ett vis mest rättvist =)

Aysha har jag ju upplevt som en tuff tjej, vilket hon är, men hon har en väldigt skör sida också, vill vara till lags även om den där självständiga tösen tar över emellanåt *ler* Om jag bråkar på henne kan hon liksom stänga av för att liksom få mig att sluta bråka, det är därför hon blir döv och vägrar titta på mig *skrattar* Det är lite roligt nu när jag lärt känna henne mera och mer på djupet. Sånt kanske kan tyckas något man vet ändå, men så funkar inte jag.

Jag vill lära känna henne in och utantill, men ändå kan hon komma med roliga överraskningar och ibland mindre roliga överraskningar *skratt* Men vi har inte bråttom, vi har framtiden att ta till och jag är så nyfiken på den. Undrar var Aysha och jag befinner oss om 1 år, har vi tagit oss ut på tävlingsplanen? Har jag lyckats med dom bitarna som jag vill med Aysha? Ja, mycket funderingar blir det så bättre att ta en dag i taget och se hur det blir.

Jag har ju varit envist förkyld ett tag ny så Aysha har inte fått göra speciellt mycket vilket hon inte alls tycker är en rolig aktivitet *ler* Så idag försökte jag göra dagen lite roligare så på förmiddagen var vi till skogs och gick i terräng, men gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah vad arg jag kan bli på den där jäkla långlinan som bara ska trassla och fastna i allt och ingenting.

På eftermiddagen var vi i skogen igen, försökte träna lite, gick lite sådär, men ibland går det uppåt med träningen och ibland måste man ju även tyvärr ta bakslagen. Nu tror jag inte det här var något jätte bakslag direkt utan snarare hade jag en hund med mig idag som snarare behövde tömma energi på att bli av med springet i benen och på så vis inte riktigt höll ihop i träningen. Jag får helt enkelt lära mig att packa ihop min vovve bättre innan vi ska träna.

Gav Aysha ett tillfälle att bada också, men hon gick i och fiskade lite, men tror hon tycker det är för kallt så hon kom upp efter en kort stund.

Nu ligger hon helt utslagen i soffan och snarkar med öppen mun, det tar jag som att hon ger dagen högt betyg och att hon är nöjd. Och är hon nöjd är jag nöjd, löjligt nöjd blir jag *skrattar*

Här kommer några bilder från dagen =)

Stor spanaren =)

Aysha kan verkligen se sådär himla ledsen ut ibland, men hahahaha tro mig, skenet kan bedra =)

Alltså vad äre för stil hon har emellanåt =) =)

Tyckte bilden ovan blev lite häftig när molnen bakom blev så vita mot den blå himlen och det vita blir som ett sken runt Aysha på något lustigt sätt =)

Bästa Aysha vad jag älskar dig =) 

Tänker på dig ofta fast du inte längre finns vid min sida, inte synlig iallafall. Vissa dagar känns tyngre än andra, det går upp och ner. Vi pratar inte så ofta om dig, men det händer ibland, men när det väl händer slutar vi rätt snart, då det fortfarande är för smärtsamt att göra minnena levande igen genom ord och det vi så starkt känner för dig i våra hjärtan och de bilder vi får upp i våra huvuden så starkt.

Du vidrörde oss båda två och om du bara visste hur älskad och saknad du är vår älskade Tyra!!

Jag kan prata om dig med andra, men på något sätt blir smärtan för stark och påtaglig när vi är ensamma och känner samma saknad tillsammans. Jag har hittills inte mött en hund som vidrört mig på det viset du gjorde och husse säger samma sak. Vi älskar dig så högt Tyra!

Har tappat räkningen hur många gånger jag önskat att du vore här hos oss istället, men livet ter sig inte som man vill och önskar och jag har förlikat mig med det, men ändå om inte om fanns...

Jag hoppas och tror att vi kommer mötas igen, det är lite det som får mig att orka vidare, att blicka framåt och inte fastna i det som varit.

Som du säkert vet så bor Aysha hos oss nu och hon förgyller våra liv. Hon påminner mig ofta hur livet med dig var och hon får mig att skratta och känna glädje. Många gånger kan jag svära och bli trött över era ifrågasättanden som även du höll på med och som nu Aysha tar vid, men i nästa stund inser jag ju att det är därför jag älskar er så högt.

Jag älskar Aysha nu, gjorde inte det till en början, ville inte släppa in, ville inte bli sårbar, ville inte öppna mig på det viset som med dig, då jag vet hur ont och nästintill ohanterbart det blir att behöva skiljas åt en dag. Men som sagt, livet ter sig på olika sätt och vis och att älska Aysha var ofrånkomligt och det jag känner mer och mer för henne allt efter vad tiden går kommer göra sådär riktigt ont en dag, men den dagen hoppas jag innerligt inte vi behöver möta på många många år.

Ville bara skriva ner mina tankar och sätta ord på det jag känner och det husse känner. 

Tyra du är så otroligt älskad och saknad och vi tänker på dig ofta. Jag hoppas och önskar att du tar hand om alla andra jag håller kär däruppe i ljuset i de gröna ängarnas land.

Tyra du fattas oss, längtar till den dagen då våra vägar möts igen, tills dess, fortsätt gör det du gör, för jag vet att du garanterat har roligt och mår bra!

Jag försöker verkligen komma till bukt med det här att Aysha har svårt med störning i träningen. Igår hade vi en hel sök grupp i skogen som störning med skällande hundar och rörelse. Gick över förväntan, hon kan bli vääääldigt nyfiken, men vi kunde ändå jobba igenom det jag hade planerat vilket var bra för mitt plus konto =)

Idag var vi och träffade Johanna med Leija och tränade, Aysha är nyfiken men jobbar på bra även idag. Körde sitt och stanna och använda mig av Johanna och Leija när dom lekte och tränade, samma sak till ligg och stanna. Vill ha lite stadga där inför kommande platsliggning. Men vill även att hon ska kunna se lek och skoj utan att gå igång på det utan kunna fokusera på det jobb hon har för stunden. Detta skötte hon 10 av 10!

Testade lite läggande under gång och ställande under gång, går fin fint även det. Sen nöter jag på med mina höger svängar, kör bara det nu, något steg framåt fot blir det emellanåt, men annars bara höger om halt heeeelaaaaa tiden =)

Måste få till att hon lyssnar på sitt namn bättre, annars är jag jätte nöjd med höger svängarna hittills =)

Jag hade anlagsprov inbokat när vi ska till Högbo och ställa, men jag har avbokat det. Känner att jag jobbar hela tiden med att Aysha inte ska sticka på vilt och spåra, nu när vi gjort små framsteg och jag kunnat ha henne lös korta stunder så vill jag inte börja spåra viltspår helt plötsligt utan lägger det på is till nästa år när vi kommit längre i vårt samspel och kontakt. Aysha är inte redo för att förstå signalen att sele på betyder jobba och det är bara då vi spårar, så när vi jobbat in det då kan vi börja köra viltspår, men som sagt, det får ligga på is till nästa år.

Fast egentligen har vi allt på is i tävlingsväg till nästa år känner jag, vi måste jobba på vår kommunikation och bli starkare i vår relation innan vi klarar av sånna störningar som tävlingar faktiskt är i känslospelet.

Det som kan vara väldigt svårt med denna dam är ju att hon vill ha saker på sitt vis, hon vill gå sin egen väg, men jag jobbar på det och det värmer i hjärtat varje gång jag får positiv feedback eller feedback överhuvudtaget av andra.

Nepp nepp, hoppas ni har det gott alla därute, ta hand om er =)

I helgen var det utställning både lördagen och söndagen, ingen hit för mitt huvud som vägrar samarbeta med mig. Eftersom jag blir så ininordens nervös så blir det ju stress påslag vilket huvudet inte fixar, men skit i det nu =)

Lördagen var i Eskilstuna, gick riktigt bra, Aysha fick excellent och kom 2a i sin klass ( öppen ) och fick reserv cert i bästa tik klassen, tiken som vann öppenklassen placerade sig som 3a i bästa tik klassen och tog sitt 3e CERT och blev därmed Svensk Champion, Stort Grattis Hossein som har kennel Zipreno.

Jösses vad rörigt det där blev då =)

På söndagen var det i Norrköping och där placerade sig Aysha som 1a av 2 hundar i sin klass men fick Very Good så vi fick inte vara med i Bästa Tik klassen. Så den dagen var jag inte resultatmässigt nöjd med.

Dock är jag extremt nöjd med Aysha båda dagarna om man ska tänka på hennes uppförande och hennes sätt att visa upp sig. Hon har utvecklats på mycket kort tid och det finns inga skäl för mig att vara riktigt så nervös som jag var inför denna helgen. Så länge jag jobbar med henne och vi har fokus på varann så funkar det riktigt bra att ställa, vilket glädjer mig, då måste jag göra något rätt =)

Nästa gång vi ska in i ringen är då vi drar till Högbo på lördagen, det är enda dagen vi ska ställa och det känns riktigt skönt faktiskt, är så jobbigt att ställa flera dagar tycker jag.

Här kommer lite ego bilder på mig och Aysha. Om ni hade frågat mig innan jag fick Aysha om jag skulle någonsin ställa hund själv hade jag bara skrattat och sagt att det aldrig skulle hända, men hahahaha se var vi är idag, utställningsnördar litegrann iallafall =)

Om man någonsin inbillar sig eller tror att det är LÄTT att ställa hund så kan jag intyga att mer fel i den tron kan man inte ha! För att kunna ställa hund proffsigt och snyggt och att hunden ser så snygg ut som den bara kan, krävs träning träning träning!!!