Något som är otroligt viktigt för mig är att vara en sån god medmänniska jag har förmåga till. Det är viktigt för mig att kunna finnas där för mina vänner och nära och kära och kunna ge det stöd som jag kan ge. Ibland kanske det inte är mycket jag har att erbjuda men jag har alltid mina öron och försöker alltid att vara så rak och ärlig det bara går när jag ska försöka komma med råd och ord för att trösta.

Det gör så ont i mig när någon av mina vänner inte mår bra eller behöver genomgå en massa prövningar i negativ bemärkelse. När någon väns hund inte mår bra finns det tyvärr inget jag kan göra, vilket jag önskar jag kunde. Jag vill kunna ta bort smärtan ägaren behöver gå igenom och givetvis det jobbiga för hunden som inte mår bra.

Just nu och under en tid har Tyras bror, Diamon inte mått bra, veterinärerna står som frågetecken ( inget ovanligt iof ) men eftersom dom som ska kunna sånt här står villrådiga så byggs ju givetvis frustrationen upp ännu mer hos Carro som är Diamons ägare. Jag känner igen denna förtvivlan och ilskan som uppstår när man står där med en hund som mår dåligt men man kan inget göra för att hjälpa och när man söker hjälp så blir man inte klokare.

Att bära på denna oro, ängslan och frustration är väldigt utmattande och mycket påfrestande för psyket, vilket många ibland inte verkar förstå. Att leva sida vid sida med en hund som det ständigt är något med och ovissheten hänger tungt över ens axlar måste man nog själv ha upplevt för att verkligen kunna inse hur pass tungt och tärande det faktiskt är.

Idag åkte Carro och Diamon in ännu en gång till veterinären, tidigare har jag varit med dom vid några tillfällen för jag vill försöka hjälpa med det lilla jag kan, så eftersom Carro måste åka kommunalt överallt då hon inte har körkort än, har jag velat bidra med att köra henne och Diamon för att underlätta lite iallafall och på samma gång försökt varit ett stöd för henne i allt det här.

Idag fick hon iallafall lite mer svar än vad hon fått tidigare, jag vill inte skriva ut det då jag inte pratat med henne om det är okej ännu.

Men det jag vill trycka på är hur viktigt det faktiskt är att vi som inte är mitt i allt det jobbiga som pågår försöker stötta och finnas där för dom som är mitt i stormen eller det jobbiga. Det är viktigt att vara rak och ärlig och viktigt att påpeka att det är okej att gapa och skrika och vara ledsen, för man måste få ur sig allt jobbigt för att orka och kan jag vara den soptunnan så är jag glad att kunna hjälpa till.

Många därute inser inte läget och tror att man springer till veterinär för skojs skull verkar det som, men vem vill slänga ut pengar i onödan? Tror knappast någon vill det, finns kanske dom som hellre går en gång för mycket än för lite till veterinären, men tror ingen vill gå till veterinären egentligen.

Jag kommer ihåg att när jag hade Tyra så tyckte jag det var jobbigt ibland vad andra skulle tycka och tänka om mig, oroade mig för att folk skulle tro jag var någon hypokondriker å min hunds vägnar, för att vi var så ofta hos veterinären. Sån här energi är onödig att lägga på sånna tankar såklart, och hade dessa personer suttit i samma sits så hade dom nog insett att det var allt annat än hypokondri som tog oss till veterinären så ofta. Vissa hundar mår sämre och är värre drabbade än andra, så istället för att tro en massa som medmänniska är det bättre att fråga vad som händer. Det sista personen som är mitt i det jobbiga behöver är folk runt om som tror man överreagerar eller typ lider av hypokondri.

Jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta och själ att det kommer vända för Diamons del nu, han är en sådan fin hund på många sätt och vis och såklart känner jag lite extra för honom eftersom han är Tyras bror. Jag önskar all styrka till Carro för hon behöver den verkligen nu och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne på denna ovälkomna resa hon nu färdas på. Hon är en sån otroligt fin människa och att behöva drabbas så hårt gång på gång med diverse olika tråkigheter är inte rättvist och hon förtjänar det bästa i livet hundra gånger om.

Mina tankar går till Carro med familj ikväll och jag hoppas verkligen att det vänder nu för er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...