I onsdags så var jag och Tyra ute på landet. Vi hade verkligen en underbar dag i det strålande vädret. Som ni redan sett på bilderna jag lagt upp tidigare i veckan så tyckte hon för första gången på ett bra tag att det inte alls var så viktigt att komma när jag ropade Hit. När det ordet kommer ska Tyra komma, inte snart, inte sen, inte om en minut, utan hennes reaktion ska vara att komma direkt. Tyra bara tittade på mig och fortsatte sen med sitt i godan ro. Jag tjatade inte, så ropade alltså inte igen utan gick och gömde mig. Det ger alltid gott resultat, iallafall på Tyra. Hon får ju lite för mkt hjärnsläpp och glömmer bort att hon har en nos att använda sig av. Så till en början far hon fram som en studsboll i hopp om att springa på mig känns det som.

Sen efter en stund började hon tänka med huvudet lite mer och satte nosen i backen och hittade mig, och hon blev så glad när hon äntligen fann mig *skrattar* Sen höll hon ett vakande öga på mig så jag inte skulle försvinna igen.

Jag testade att ta fram en träbit jag använde mig av i höstas i skogen. Jag höll i den ett tag och visade Tyra den. Hon fick sitta kvar och jag gick iväg och låtsades lägga den på alla möjliga ställen och sen går jag tillbaka till henne och säger sök. Tyra fattade direkt och började jobba på riktigt fint. Det som förvånade mig vid ett tillfälle och som jag vill bevara, men har inte riktigt tänkt ut hur än. Det är att vid ett tillfälle så när hon hittat pinnen så fick hon inte loss den från själva snödrivan, så då satte hon sig och tittade på mig och rörde sig inte ur fläcken. Jag fick gå fram och hon satt ju verkligen där pinnen låg, duktiga Tyra att markera så fint. Nu var det här en engånsgrej och absolut inget jag har lärt Tyra, men roligt att hon valde det som en lösning på sin uppgift. Det visar ju att hon använder huvudet och försöker hitta en sätt att visa mig att hon faktiskt klarat sin uppgift fast hon inte kommer tillbaka med pinnen i munnen, som hon annars gör.

Hon har blivit mycket bättre på att apportera fast hon inte vet om att hon gör det *skrattar* Kastar jag iväg en boll så hämtar hon den och kommer tillbaka till mig med den och lämnar över den. Det är också något jag tycker är positivt att hon väljer att samarbeta med mig. Jag slänger upp lite mer bilder från i onsdags. Några är lite suddiga och dom kommer återigen i fel ordning så man ska börja längst ner och gå uppåt för att se rätt. Men ni gör ju givetvis som ni vill.

  Tyra har sökt upp pinnen och är på väg att lämna över den till mig =)   Tyra är duktig som kommer med pinnen, tyvärr tyckte hon att hon var tvungen att provsmaka lite först, det ska jag försöka träna bort, blir ingen pinne kvar när hon smakar på den.   Här har jag skickat ut Tyra för att leta efter pinnen =)   Tyra sitter så fint och inväntar att jag ska komma fram till henne. Det är här hon väljer själv att markera genom att sitta kvar vid pinnen. Bra Tyra!   Tyra kämpar för att få tag i pinnen.   Tyra tittar på mig, precis som att hon undrar vad hon ska göra när inte pinnen går att få tag på, men hon hittar sin egen lösning till slut.  

Tyra har sökt upp pinnen och försöker nu få tag på den =) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...