Var jag i Strängnäs och kollade på lydnadstävlingar. Alltid lika roligt att sitta och titta på alla duktiga och i mina ögon modiga som ger sig ut på tävlingsplanerna trots nerver som spökar.

Var en härlig kväll med skön sol och trevligt sällskap!

Stort Grattis till Mona och Alfred som vann sin klass i Elit  

Till er andra som det inte gick riktigt lika bra för önskar jag stort lycka till nästa gång det är dags och i mina ögon är ni beundransvärda som ger er ut och tävlar trots att nervositeten spökar!

        Fotot högst upp: Maria och Bill, fotot i mitten: Pilla och Torsten, fotot längst ner: Mona och Alfred

Tårarna rinner ner för mina kinder, önskar du vore här vid min sida, låg på mitt bröst nu. Jag känner mig halv utan dig!

När jag tänker på dig gör det ont, det smärtar över att jag inte kommer att få träffa dig i det här livet igen och att jag inte kunde hjälpa dig, rädda dig.

Vet inte hur många timmar jag spenderade vid datorn, sökandes efter information för att underlätta ditt lidande, din kamp för överlevnad, men det räckte inte.

Jag förstår nu i efterhand varför du blev så medtagen av drogningen när vi var inne för att kolla din klo som spruckit, det var ju för att din lever och dina inre organ inte orkade och starka droger på det gjorde inte det hela bättre.

Jag var en dålig matte på det viset att jag borde släppt taget om dig tidigare, men klarade inte av att låta dig gå!

Tyra, du var ingen vanlig hund, och den kärlek jag har till dig är så stark och den kommer jag alltid bära med mig.

Jag önskar så att vi skulle fått många många år tillsammans, men så blev det inte. Det jag hoppas och önskar är att du springer på gröna ängar, busar längs milslånga sandstränder och att du mår bra.

Tyra, du fattas mig!