Jag har ju haft oturen att bli dålig, mitt knä känns som att det är ur led men det är en hel annan historia som jag tar i ett annat inlägg. Jag har också blivit väldigt sjuk på annat vis som också tillhör ett annat inlägg. Men för att ni ska förstå hur otroligt tacksam och hur jäkla bra denna kennel är så erbjöd Maria Olivemark att ta Aysha i över 1 vecka och ställa henne på 2 utställningar åt mig. Jag saknar min lilla tvättbjörn men jag vet att hon har det bäst hos Maria och Luigi. Dom kommer nog tycka det känns väldigt lugnt och skönt när hon sen åkt hem igen på lördag. Jag längtar men samtidigt lite orolig över mitt knä som jag inte får belasta egentligen, men äh man får inte vara för knusslig av sig.

Hur som ett Stort Tack Till en av Sveriges Bästa Amstaff Kennlar som ställer upp fast frågan inte ens är ställd utan enbart för att vilja hjälpa till. Er hjälp är guld värd och vi är er evigt tacksamma för det ni gör för oss! Tack för att ni tar hand om Aysha så bra åt oss när vi som mest behöver det!

Tusen Tack Maria och Luigi   

Förra veckan träffades jag och Carola för att träna i den ny fast vid det här laget kanske den ses som gammal för vissas, men för mig är de ny.

Jag tränade själv på fredgen, då körde vi rallly och lite annat som kommer på film och på lördagen var det struktur träning med Carola. Hon hjälpte mig med hur jag ska kunna gå vidare i att utvecklas så jag och Aysha kan lyckas så bra vi kan på en tävling. Vilket vi har en inbokad den 10/3 i Apollogruppen var det nu ligger =)

Här kommer två filmer från 2 av våra platsliggningar. De tär alltså Ayshas allra första platsliggningar någonsin då hon blir lämnad sådär lös brevid en annan hund och hon skötte sig bra. Första filmen bjuder hon på Roaw Roaw då hon förmodligen ansåg platsliggnen avklarad =) Denna hund är något utöver det vanliga, den saken är klar och jag älskar henne så högt!

Idag ingick jag och Aysha i en pakt *fniss* Det har känts ett tag nu som att vi liksom stannat upp i vår relation och inte kommer framåt, hon släpper inte in mig mer och jag ärligt talat har nog inte släppt in henne heller. På något vis tror jag för min del det handlar om den där jäkla rädslan, om hon kommer för nära gör det för ont helt enkelt. Så idag skakade hon tass och jag hand på att nu tar vi vår relation till en ny nivå *skrattar* Låter helt galet jag vet och det är säkert galet, men känns bra att ha gjort det. Jag tittade in i Ayshas bruna vackra ögon och sa några välvalda ord och hon vek inte min blick en enda gång och sen skakades det tass. Jösses vad jag förmänskligar just nu, men ibland känns det så himla bra att göra det *skrattar*

Idag är första dagen jag mår helt okej efter denna jäkla vinterkräksjuka från hell som besökte mig. Igår kväll körde jag lite träning med Aysha. Har ju fått sånna fina tips och upplägg av Pierina om hur vi ska träna in apporteringen så vi håller på med det och måste säga att nosduttar och gripandet är inga problem för Aysha. Hon är något otålig i nosduttarna, tycker det ska hända mer, men jag ser det även som bra träning på att packa ihop sig och fokusera på uppgiften.

Trodde aldrig hon skulle gripa apporten på det viset hon gjorde, trodde hon skulle dumma sig mer som hon gjort tidigare, tugga järnet överallt på apporten eller så fort den hamnat i munnen tuggat järnet, men inte då, hon greppar apporten jag klickar fort fort och vips så släpper hon och tar godisen istället och på eget initiativ tar hon upp apporten igen. Jag har valt att ha den på golvet hittills, men ska prova ikväll att hålla i den och se om hon griper.

När jag fick det fina kompendie som Pierina skrivit ihop till mig så insåg jag hur kass jag är på att länka moment i inlärningen. När jag läste igenom det snabbt först såg jag inte riktigt varför man skulle göra alla dessa olika delarna, det var ju liksom bara apportering det handlade om men istället skulle det även tränas nosduttar och frys osv osv *skrattar* Men när jag satte mig ner och läste om det igen så förstår jag ju hela poängen. Jag förstår även hur bra det är och hur mycket mer befäst detta träningssätt blir hos hunden. Men jag förstår ju också varför jag inte gjort så tidigare, jag är för rörig och för ostrukturerad helt enkelt och provar alldeles för mkt på skoj och ser om det funkar =) Sen har jag alldeles för dålig fantasi för att länka i så lååååång länk som det faktiskt är. Kan ni hajja, för att lära in apporteringen nu så pysslar vi alltså med ca 5-6 delmoment tror jag det var, hade aldrig kunnat räkna ut allt det där själv så jag är evigt tacksam att Pierina hjälper mig!

Imorse var vi ute i 1h i det härliga vädret, första gången på 1 vecka Aysha är ute så länge och hon var så nöjd, något kallt tyckte hon men hon klagar aldrig, hon bara kör på, mattes finaste tjej. Hon sprang runt och slaktade små tallar och emellanåt försökte hon tjyva i sig snökocklor eller hur det stavas, det är en ny grej hon fått för sig, men det är aja baja =)

Jag fortsätter träna på att om jag ropar då kommer man, Aysha har delade meningar och resonerar allt för ofta att en stjärna gör entre sist och kan aldrig komma för sent ;) Det är bara att traggla vidare, ska banne mig kunna ha henne lös igen på vissa utvalda platser.

Aysha blev eld och lågor när husse kom hem häromdagen, hon visste inte hur hon riktigt skulle kunna övertyga honom hur lycklig hon var, hade garanterat räckt med det hon gjorde minus 100000000 mindre *skrattar* Hon älskar verkligen sin husse, han är liksom nr 1 =) Tror det tog hårt på honom eller jag vet att det tog hårt på honom att Aysha försvann i så många timmar, för efter att hon smörat och hälsat och hälsat lite till så sa husse till Aysha att hon är världens finaste men inget smör i världen kan lura honom att släppa henne igen lös *ler*

Jag tog med mig mina kameror ut idag och passade på att fota Aysha, hon fullkomligt tycker det är mega tråkigt att behöva va still och göra si och så för att matte ska få fina kort, så därför ser hon ofta ut som hon är den mest uttråkade hunden i världen *skratt* Men jag ser det som att hon får träna på kommandot stanna och sen stadga *fniss*

Här kommer bildbomben =)

Känner mig som en gnällapa, men är det något jag verkligen verkligen verkligen är livrädd för är vinterkräksjukan, varför? Jo för jag åker alltid på den och blir alltid super dålig och denna gången är det sämre timing än någonsin då min sambo är bortrest och jag har Aysha helt själv, att vara kräksjuk och behöva rasta understimulerad terrier är ingen hit.

Har så ont i nyckelbenen, om jag andas lite för djupt eller gäspar eller hostar eller ja spyr då känns det som att dom är på väg ur kroppen på mig.

Något som är positivt, om man nu ska se det från den ljusa sidan, så har jag blivit mer härdad när det kommer till att kräkas eftersom jag har migrän så ofta vilket gör att jag ibland kräks.

Det som gör det jobbigt är att man vet inte när det är över, visste jag att från att det börjar så har jag, låt oss säga 24h tills det går över och vänder, då skulle man stå ut på ett annat sätt eller iallafall kunna räkna ner tiden. Men nu har jag hållt på sen söndags kl 16, känner mig som en urlakad trasa. Blir uttorkad och får huvudvärk på det och kroppen värker så jag blir tokig, blääääää vad jag gnäller =)

Äh det får ni stå ut med =) Gick in på en sida idag, glädjande nyheter, en kennel jag tycker om planerar valpar, iiieeeeeeeeeeeeeee så jäkla kul, är så nyfiken, vill veta allt allt allt nu nu nu nu =)

Jag hoppas innerligt att jag får sova gott inatt och slipper krama toan, känns som jag flyttat in på toaletten sen i söndags. Aysha är världens snällaste inne, hon bara tittar på mig och suckar högt, förmodligen inte pga medlidande utan snarare för att jag är världens tråkigaste som inte alls är rolig och dessutom låter jätte konstig emellanåt ( ulkningarna )

Aysha sover inte i sängen, men dessa dagar när jag varit så dålig har hon liksom passat på att krypa upp och vem orkar diskutera just då, fast vid ett tillfälle kände jag att nä nu får det vara nog, för hon skulle ju ligga på mig och ingen storvinst direkt när man mår så dåligt och kroppen känns som den ska gå av osv osv, så jag säger åt henne så strängt jag bara kan, gå ner från sängen Aysha.

Hahahahahaha vet ni vad hon gör??? Hahahahaha, hon sätter sig upp vid mitt huvud och tokstirrar på mig och öronen ligger helt galet och jag kan inte annat än skratta, jag säger åt henne igen att gå ner från sängen, hon fortsätter stirrar och så suckar hon igen och bara lägger sig ner till rätta och så var det liksom slutdiskuterat *skratt* Jag orkade inte ta diskussionen då, men idag har jag propsat på att få vara ifred så då har fröken förstått att allt är som vanligt igen.

Hoppas och önskar för allt jag äger och har att jag imorgon kommer vara kärnfrisk =) Vill så gärna få sova inatt, få tillbaka energin och kraften och få äta!!!

En sak är säker och det är att när jag är frisk ska jag hårdträna fröken Diva i att gå fint i kopplet, för det är inget hon kan stava till. Jag har liksom inte lagt ner någon större energi på det för jag tycker det har funkat, men när man inte mår bra inser man att det inte alls funkar och ett litet ryck är som att få armen avsliten och halva överkroppen.

Nä färdig gnällt, hoppas ni alla skonas från denna vidriga sjuka och att jag skonas och blir frisk nuuuuuuuu =)

Har gjort några tappra försök att ladda upp filmerna från igår men ger upp nu, youtube är så segt att mitt tålamod tryter så det blev bara en film, nosduttsfilmen. Aysha är ju underbar som erbjuder olika beteenden, men ibland känns det som att det är hon som vill hålla i själva träningen och tycker jag är en dålig partner som inte hakar på med godisbelöning oftare =)

Idag är jag seg, känner av att jag jobbat en hel del den senaste tiden, längtar tills jag är lite mer ledig, åh vad jag ska njuta då =) Hoppas innerligt det bjuds på massa sol då också, den kan verkligen göra underverk åt ens sinne och själ!

Jag hade en vision om att blogga varje dag, men inser att den visionen har ju redan spruckit tyvärr. Hann aldrig blogga igår så skriver några rader om
gårdagen idag :)

På fm drog vi till skogs, fröken rymling fick ha långlina med tanke på hennes lilla äventyr häromdagen. Aysha var föga imponerad av att inte kunna dra iväg på alla mumsiga underbara doftande spår som liksom bara förföljde hennes näsa var hon än gick :)

Jag tränade en hel del inkallningar och hon kom varje gång, men vissa gånger tog det på tok för lång tid innan reaktionen kom så jag måste bli bättre där på att inte tjata ut kommandot.

På eftermiddagen tränade vi lite :) Har filmsnuttar på det som förhoppningsvis dyker upp senare idag som ett dagens inlägg :)

Min fina vän Pierina, har än en gång hjälpt mig. Jag har inte lyckats så bra med apportbocken, det funkar om jag kastar den men att ta den på kommando är sådär tycker Aysha och jag vill att hon ska tycka det är kul så jag vände mig till Pia <3

Hon är fenomenal på att lära in nya saker på hundar och på att lära ut till förvirrade ägare hur man ska göra :)

Människan är så snäll så hon satte sig och skrev ner alla olika del moment i inlärningsfasen till mig så nu jäklar ska här tränas :)

Igår provade vi med nosduttar, har kört det lite tidigare och Aysha fattar ganska bra men blir sur när klicket inte kommer där hon vill och det syns även på filmen som ni får se senare. Tack Pierina för hjälpen!!!

Jag introducerade musmattan för Aysha, hon ville helst bita i den och när inte det var aktuellt ville hon träna "brickan" på den. Men till slut började hon fatta vad jag ville, dvs snurra runt istället för på pallen. Jag måste få till vänstersvängarna nu!

Brickan är ngt jag körde en kväll när jag ville trötta ut huvet på henne, sett Pierina göra det så testade jag med. Aysha gör d riktigt bra, hon ska sitta på brickan med alla tassarna på brickan :) sen gör hon en grej med huvet, drar det liksom bakåt och senare ska jag försöka utveckla det till ngt men har inte kommit på vad ännu.

Jag önskar jag hade sån fantasi som många hundtränare verkar ha, jag är inte alls så påhittig som man borde vara men då är det tur jag har bra vänner som hjälper till med inspiration :)

Vi tränade även lite rallymoment men som sagt, filmklipp kommer senare i dagens inlägg :)

Stort Lycka Till ALLA som ställer på MyDog i Göteborg idag :)

Dags att sova, ha en underbar dag raringar, och psssst, tror motivationen är lite på ingång igen, iiiieeeeeee vad kul isåfall :)

Herre Jösse namen vad trött jag är i huvudet nu efter att ha sammanställt alla Rallylydnadstävlingar 2013 vi kan åka på, alla LK1 tävlingar, utställningar i både SKK och Terrierklubbens regi. Känner mig helt yr i bollen faktiskt. Nu ska jag bara se till att inte allt krockar med alla datum jag skrivit upp, men det orkar jag inte göra idag.

Min tanke är att köra rally till en början och sen förhoppningsvis till hösten kunna starta i en lk1 och utställningarna får jag styra upp därimellan *skratt* Hur i hela fridens namn ska jag ha tid att jobba? Och vem vill sponsra allt det här? Är ju inte direkt billigt att ställa hund och tävla. Aja, jag får åka på det som funkar schema mässigt, men hoppas jag kan komma iväg på en del iallafall =)

Har bestämt mig för att strunta i mina nerver och det alarmsystemet som sätter igång när jag bara ens tänker på att tävla oavsett vad jag ska tävla, jag ska ignorera den där panik känslan som dyker upp, vet inte riktigt hur jag ska lyckas men det ska gå =)

Nu när jag har en god översikt på datum och tillfällen då tävlingarna är ska jag sätta mig och lägga upp en plan för hur vår träning ska se ut. I första hand blir det rally vi tränar men får köra lk1 parallellt, måste få till apporten där och platsliggningen, dom andra momenten har vi ju börjat lite smått med.

Önskar motivationen kunde komma tillbaka bara, den är som bortblåst, men vill bli sådär härligt taggad och känna sån där jäklar anamma =)

Fast just nu känner jag mig bara trött och sliten och när jag tittar på min galning härhemma undrar jag vad det ska bli av henne *skratt*

Äh nu är jag lite gnällig, men det vänder, jag är så glad att jag har bra vänner runt om mig som peppar och hjälper till när man tycker allt går motigt och inte ser saker från den ljusa sidan som man vill göra.

Aysha har stor kapacitet att lyckas i vad jag än vill pyssla med, hänger på mig bara, att jag lyckas, jisses, nu fick jag ju inte alls prestationsångest på något vis *gapskrattar*

Funderat på att styra upp något viltspår också, men vet inte, velar med det där, men med tanke på hennes förkärlek och egenutnämnda kall här i livet att använda sin nos så borde jag göra något som har med nosarbete att göra.

Okej 2013 vill jag ha startat i Nybörjarklass Rallylydnad, Lk1 och gjort ett anlagsprov i viltspår innan vi går in i 2014, aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhh nu blev jag sådär skraj igen *skrattar*

Svammel svammel svammel, ska nog ändå sätta mig och fundera lite hur träningen ska se ut, är det så att motivationen är på väg tillbaka? Jag hoppas det =)

Ha det gott mina goda vänner därute =)

Jag tackar min lyckliga stjärna att allt gick så bra som det ändå gjorde och på ett sätt är jag tacksam att jag inte drogs in i den rädslan och skräcken och slapp se alla skräckscenarion som jag garanterat hade börjat se i mitt huvud.

Igår hände det som inte får hända, medans jag länkar på fb och hjälper till att sprida infon om försvunna hundar för att dom ska komma till rätta så inser jag inte att jag själv satt i samma sits.

Husse skulle rasta Aysha igår och släpper henne lös och vips är hon som spårlöst borta, tiden går och det blir mörkt och ingen Aysha syns till. Hon har dessutom halsbandet på sig, så risken att fastna i något finns ju där. Aysha var till slut borta i sammanlagt 5h!!!!! innan hon dyker upp vid bilen på samma plats som hon försvann på. Hon var helt slut och har sovit hela dagen. Nu på kvällen börjar hon dock visa sitt busiga jag igen och energin verkar vara på intåg igen.

På ett sätt är jag som sagt glad att jag var helt ovetandes om detta mardrömsscenario, husse ville skona mig från det hela, men på samma gång vill man ju ha koll på läget, men fanns ju inget jag kunde göra ändå. Jag är så glad att Aysha hittade tillbaka till bilen efter att förmodligen spårat som en galning och hade varit lite intressant att få veta hur långt hon sprungit och rört sig.

Nu förstår husse allvaret med att Aysha inte är en hund man kan släppa hur som helst, hon är en vilde =) Spåra kommer alltid vara nr1 för henne och hennes drifter är så starka när det kommer till det så vi får helt enkelt anpassa oss efter det.

Jag försöker så långt som möjligt alltid föregå med gott exempel och förebygga situationer, men alla kan vi göra misstag hur noga vi än må vara. Aysha har det bra när hon är med husse, dock har hon haft honom runt sitt lillfinger som talesättet lyder, men efter igår är det nog andra bullar som gäller i fortsättningen när husse fick smaka på hennes enorma självständighet och hårt präglade drifter.

En sak som är säker är ju att jag får backa till ruta 1 igen när det kommer till hennes vara lös träning efter denna händelse, så från och med nu och en tid framöver blir det konstant kopplad, så det är långlina som gäller och hårdträning i att lyssna på att när man säger kom så ska fröken Diva pallra sin söta rumpa till den som ropar.

Imorgon ska jag sätta mig ner och planera all träning och strukturera, känns lite minus att ha nu även denna sak att träna in på nytt, får hoppas på att hon inte upplever att hon kan ta samma friheter när det kommer till att vara med matte =)

Aysha är lite klurig sådär, man måste vara ganska bestämd på ett sätt, men på samma gång väldigt mjuk, inte konstigt att jag blir lite schitzofren emellanåt på träningen *skratt*

Men när det kommer till att vara lös under ansvar är det noll tolerans som gäller från och med nu, jaja, läget är som det är, och skönt att hon kom tillbaka och är oskadd vad vi kan se, så det minsta bekymmret i allt det här är ju själva träningen som backat, läget hade kunnat vara helt annorlunda, att jag suttit här utan hund och oron var hon tagit vägen, ursch hemska tanke!

Hoppas innerligt att alla de hundar därute som försvunnit under nyårshelgen kommer tillrätta och är välbehållna!