I söndags hade Amstaffklubben möte på Strömsholm för anslutna uppfödare och medlemmar, tyvärr blev vi inte fler än 13 stycken varav 10 var uppfödare. Det som diskuterades var RAS och för er som inte vet vad det är kan gå in på www.amstaffklubben.se och läsa hela RAS men i runda slängar kan jag säga att det handlar om amstaffens hälsa, så vi pratade bland annat om hd/ad, ataxi och mentaliteten.

Det är otroligt intressant för mig som är ny inom rasen att få ta del av uppfödarnas enorma kunskapsbank och kompetens. Något som också är väldigt bra tycker jag, är att man ska inte tro att alla uppfödarna resonerar lika och då säger dom ifrån om dom tycker annorlunda om något och det är toppen!

Det var intressant att höra uppfödarnas syn på valpköparna i olika situationer, något jag dock vill påpeka är att det är NI UPPFÖDARE som väljer OSS VALPKÖPARE. Det är ni som kan forma oss och ta reda på INNAN vi får köpa en valp om vi uppfyller kraven och önskemålen ni har satt upp på eventuella köpare.

Trots att man innan köpet kanske är nöjd och allt känns bra med valpköparen så förstår jag givetvis att människor kan ändras och ibland då inte till det positiva. Men överlag skulle jag nog önska att höra mer positivt från uppfödarna om sina valpköpare. Bör dock påtalas att och understrykas att det inte alls var ALLA uppfödare som hade åsikter om sina valpköpare utan bara ett fåtal och det var givetvis inga specifika valpköpare som det pratades om utan valpköpare i stort.

Något som jag måste säga också är att av alla möten jag varit på sen jag började för 3 år sedan har det alltid varit trevlig stämning och man kan som nykomling komma med frågor även om dom kanske kan kännas simpla och enkla, man blir väl omhändertagen och får svar på sina frågor utan att man känner sig korkad eller blir dumförklarad.

Så alla ni som undrar om ni ska våga er iväg på möten som Amstaffklubben anordnar, kom igen, ni är så varmt välkomna och era åsikter är viktiga och din medverkan är också jätte viktig! Spelar ingen roll om du är nybliven uppfödare eller nybliven medlem eller kanske varit medlem ett tag men aldrig varit på möte, jag skulle bli jätte glad och tacksam om ni hade möljighet att komma på nästa möte som kommer att äga rum under hösten någon gång, håll utkik på www.amstaffklubben.se

Ju fler som ansluter sig till rasklubben desto bättre och desto starkare blir klubben och som medlem kan du påverka och göra din röst hörd! Det är i tider som det pratas rasförbud som en rasklubb är viktigare än någonsin och ju större och starkare rasklubben blir desto bättre kan den strida mot eventuella rasförbud.

Jag har bestämt mig, jag vill kämpa för min ras, amstaffen och dess existens och välbefinnande och det kan jag göra genom att stödja rasklubben, har du bestämt dig? Vill du påverka? Vill du motverka ett rasförbud? Gå då med i Amstaffklubben och visa ditt engagemang och stöd!

Utan Rasklubben har Amstaffen inte en lika ljus framtid och inte lika bra förutsättningar att utvecklas åt rätt håll, så KOM IGEN NU ALLA =) =)

Något som är otroligt viktigt för mig är att vara en sån god medmänniska jag har förmåga till. Det är viktigt för mig att kunna finnas där för mina vänner och nära och kära och kunna ge det stöd som jag kan ge. Ibland kanske det inte är mycket jag har att erbjuda men jag har alltid mina öron och försöker alltid att vara så rak och ärlig det bara går när jag ska försöka komma med råd och ord för att trösta.

Det gör så ont i mig när någon av mina vänner inte mår bra eller behöver genomgå en massa prövningar i negativ bemärkelse. När någon väns hund inte mår bra finns det tyvärr inget jag kan göra, vilket jag önskar jag kunde. Jag vill kunna ta bort smärtan ägaren behöver gå igenom och givetvis det jobbiga för hunden som inte mår bra.

Just nu och under en tid har Tyras bror, Diamon inte mått bra, veterinärerna står som frågetecken ( inget ovanligt iof ) men eftersom dom som ska kunna sånt här står villrådiga så byggs ju givetvis frustrationen upp ännu mer hos Carro som är Diamons ägare. Jag känner igen denna förtvivlan och ilskan som uppstår när man står där med en hund som mår dåligt men man kan inget göra för att hjälpa och när man söker hjälp så blir man inte klokare.

Att bära på denna oro, ängslan och frustration är väldigt utmattande och mycket påfrestande för psyket, vilket många ibland inte verkar förstå. Att leva sida vid sida med en hund som det ständigt är något med och ovissheten hänger tungt över ens axlar måste man nog själv ha upplevt för att verkligen kunna inse hur pass tungt och tärande det faktiskt är.

Idag åkte Carro och Diamon in ännu en gång till veterinären, tidigare har jag varit med dom vid några tillfällen för jag vill försöka hjälpa med det lilla jag kan, så eftersom Carro måste åka kommunalt överallt då hon inte har körkort än, har jag velat bidra med att köra henne och Diamon för att underlätta lite iallafall och på samma gång försökt varit ett stöd för henne i allt det här.

Idag fick hon iallafall lite mer svar än vad hon fått tidigare, jag vill inte skriva ut det då jag inte pratat med henne om det är okej ännu.

Men det jag vill trycka på är hur viktigt det faktiskt är att vi som inte är mitt i allt det jobbiga som pågår försöker stötta och finnas där för dom som är mitt i stormen eller det jobbiga. Det är viktigt att vara rak och ärlig och viktigt att påpeka att det är okej att gapa och skrika och vara ledsen, för man måste få ur sig allt jobbigt för att orka och kan jag vara den soptunnan så är jag glad att kunna hjälpa till.

Många därute inser inte läget och tror att man springer till veterinär för skojs skull verkar det som, men vem vill slänga ut pengar i onödan? Tror knappast någon vill det, finns kanske dom som hellre går en gång för mycket än för lite till veterinären, men tror ingen vill gå till veterinären egentligen.

Jag kommer ihåg att när jag hade Tyra så tyckte jag det var jobbigt ibland vad andra skulle tycka och tänka om mig, oroade mig för att folk skulle tro jag var någon hypokondriker å min hunds vägnar, för att vi var så ofta hos veterinären. Sån här energi är onödig att lägga på sånna tankar såklart, och hade dessa personer suttit i samma sits så hade dom nog insett att det var allt annat än hypokondri som tog oss till veterinären så ofta. Vissa hundar mår sämre och är värre drabbade än andra, så istället för att tro en massa som medmänniska är det bättre att fråga vad som händer. Det sista personen som är mitt i det jobbiga behöver är folk runt om som tror man överreagerar eller typ lider av hypokondri.

Jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta och själ att det kommer vända för Diamons del nu, han är en sådan fin hund på många sätt och vis och såklart känner jag lite extra för honom eftersom han är Tyras bror. Jag önskar all styrka till Carro för hon behöver den verkligen nu och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne på denna ovälkomna resa hon nu färdas på. Hon är en sån otroligt fin människa och att behöva drabbas så hårt gång på gång med diverse olika tråkigheter är inte rättvist och hon förtjänar det bästa i livet hundra gånger om.

Mina tankar går till Carro med familj ikväll och jag hoppas verkligen att det vänder nu för er!