Sådärja, nu har man grinat och kännt det där som man egentligen bara vill stänga in och hoppas på att slippa känna eller behöva bli påmind av. Jag släpper ut det ibland och gråter och känner för att sen stänga dörrren igen och känna mig lite lättare. Det är bra att släppa ut sorgen ibland, tror man måste göra det för att kunna gå vidare och inte dö inombords.

Jag har ju så mycket att glädjas åt nu, här och nu och flera flera år framåt, jag har min älskade tvättbjörn vid min sida    Jag är så tacksam för varje dag vi får ihop, jag kanske inte alla gånger förvaltar varje dag så pass väl som jag borde, men för varje dag som jag drar efter försöker jag förgylla Ayshas nästa dag ännu mer, vill att hon ska känna sig älskad och lycklig, vill att hon ska känna sig sådär härligt levande som en hund ska få göra.

Något som värmer så otroligt i mitt hjärta är att pga det jag och min andra hälft gick igenom med Tyra så har vi kommit varann ännu närmre och vi tänker så lika när det kommer till Aysha. Mitt hundhjärta slår dubbelslag och volter när han kommer och berättar hur han resonerar och hur han läser av Aysha och varför hon gör vissa saker. Han kan göra det sådär bara utav sig själv och det gör mig så glad. Nu pratade vi såklart mkt då vi hade Tyra med, men det här är ändå annorlunda på något vis, han är så engagerad och kunnig på det mentala hos Aysha, han imponerar mig ofta numera med den kunskap han har när det kommer till hund. Det tycker jag är en fin egenskap med tanke på att han bara vill ha hund till sällskap och mest mata henne med massa gottis *skratt*

Aysha har ju lite svårt ibland att hålla tätt, beror med största sannolikhet på att hon är kastrerad. Jag har funderat och tänkt för mig själv, men så häromdagen säger min sambo att han har lagt märke till att Aysha ibland kissar på sig och han tror att det förutom kastreringen beror på stress, han tycker sig kunna se det sambandet och det är precis samma samband jag sett och funderat kring. Nu när jag har en teori om varför hon gör det ska jag givetvis försöka jobba på det. Sen vet jag även att hon kan läcka lite när hon varit och simmat men det är bara att gå en liten längre promis innan vi går in så brukar det funka utan läckage    Det i stressväg som jag tror påverkar Aysha är när hon nu under en tid varit med min sambo i Sthlm när jag jobbat och resterande av tiden här hemma hos mig och inte får en jämn aktiveringsnivå, det tror jag kan påverka henne en del och vi ska som sagt jobba på det här för att se om det blir bättre. Men den största boven i dramat är nog allt simmande i sommar skulle jag tro   

Jag tror på att det är inte bara vi människor som kan ha svårt att släppa in någon på livet, tror även att hundar kan uppleva samma sak. Aysha har kännts lite sådär som att hon kollat av oss på håll och hållit oss lite på avstånd, men den senaste tiden tycker vi oss märka att hon raserat denna mur och nu har vi liksom tillträde till hennes hjärta på samma sätt som hon har till våra hjärtan. Känns ju på ett vis mest rättvist =)

Aysha har jag ju upplevt som en tuff tjej, vilket hon är, men hon har en väldigt skör sida också, vill vara till lags även om den där självständiga tösen tar över emellanåt *ler* Om jag bråkar på henne kan hon liksom stänga av för att liksom få mig att sluta bråka, det är därför hon blir döv och vägrar titta på mig *skrattar* Det är lite roligt nu när jag lärt känna henne mera och mer på djupet. Sånt kanske kan tyckas något man vet ändå, men så funkar inte jag.

Jag vill lära känna henne in och utantill, men ändå kan hon komma med roliga överraskningar och ibland mindre roliga överraskningar *skratt* Men vi har inte bråttom, vi har framtiden att ta till och jag är så nyfiken på den. Undrar var Aysha och jag befinner oss om 1 år, har vi tagit oss ut på tävlingsplanen? Har jag lyckats med dom bitarna som jag vill med Aysha? Ja, mycket funderingar blir det så bättre att ta en dag i taget och se hur det blir.

Jag har ju varit envist förkyld ett tag ny så Aysha har inte fått göra speciellt mycket vilket hon inte alls tycker är en rolig aktivitet *ler* Så idag försökte jag göra dagen lite roligare så på förmiddagen var vi till skogs och gick i terräng, men gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah vad arg jag kan bli på den där jäkla långlinan som bara ska trassla och fastna i allt och ingenting.

På eftermiddagen var vi i skogen igen, försökte träna lite, gick lite sådär, men ibland går det uppåt med träningen och ibland måste man ju även tyvärr ta bakslagen. Nu tror jag inte det här var något jätte bakslag direkt utan snarare hade jag en hund med mig idag som snarare behövde tömma energi på att bli av med springet i benen och på så vis inte riktigt höll ihop i träningen. Jag får helt enkelt lära mig att packa ihop min vovve bättre innan vi ska träna.

Gav Aysha ett tillfälle att bada också, men hon gick i och fiskade lite, men tror hon tycker det är för kallt så hon kom upp efter en kort stund.

Nu ligger hon helt utslagen i soffan och snarkar med öppen mun, det tar jag som att hon ger dagen högt betyg och att hon är nöjd. Och är hon nöjd är jag nöjd, löjligt nöjd blir jag *skrattar*

Här kommer några bilder från dagen =)

Stor spanaren =)

Aysha kan verkligen se sådär himla ledsen ut ibland, men hahahaha tro mig, skenet kan bedra =)

Alltså vad äre för stil hon har emellanåt =) =)

Tyckte bilden ovan blev lite häftig när molnen bakom blev så vita mot den blå himlen och det vita blir som ett sken runt Aysha på något lustigt sätt =)

Bästa Aysha vad jag älskar dig =) 

Tänker på dig ofta fast du inte längre finns vid min sida, inte synlig iallafall. Vissa dagar känns tyngre än andra, det går upp och ner. Vi pratar inte så ofta om dig, men det händer ibland, men när det väl händer slutar vi rätt snart, då det fortfarande är för smärtsamt att göra minnena levande igen genom ord och det vi så starkt känner för dig i våra hjärtan och de bilder vi får upp i våra huvuden så starkt.

Du vidrörde oss båda två och om du bara visste hur älskad och saknad du är vår älskade Tyra!!

Jag kan prata om dig med andra, men på något sätt blir smärtan för stark och påtaglig när vi är ensamma och känner samma saknad tillsammans. Jag har hittills inte mött en hund som vidrört mig på det viset du gjorde och husse säger samma sak. Vi älskar dig så högt Tyra!

Har tappat räkningen hur många gånger jag önskat att du vore här hos oss istället, men livet ter sig inte som man vill och önskar och jag har förlikat mig med det, men ändå om inte om fanns...

Jag hoppas och tror att vi kommer mötas igen, det är lite det som får mig att orka vidare, att blicka framåt och inte fastna i det som varit.

Som du säkert vet så bor Aysha hos oss nu och hon förgyller våra liv. Hon påminner mig ofta hur livet med dig var och hon får mig att skratta och känna glädje. Många gånger kan jag svära och bli trött över era ifrågasättanden som även du höll på med och som nu Aysha tar vid, men i nästa stund inser jag ju att det är därför jag älskar er så högt.

Jag älskar Aysha nu, gjorde inte det till en början, ville inte släppa in, ville inte bli sårbar, ville inte öppna mig på det viset som med dig, då jag vet hur ont och nästintill ohanterbart det blir att behöva skiljas åt en dag. Men som sagt, livet ter sig på olika sätt och vis och att älska Aysha var ofrånkomligt och det jag känner mer och mer för henne allt efter vad tiden går kommer göra sådär riktigt ont en dag, men den dagen hoppas jag innerligt inte vi behöver möta på många många år.

Ville bara skriva ner mina tankar och sätta ord på det jag känner och det husse känner. 

Tyra du är så otroligt älskad och saknad och vi tänker på dig ofta. Jag hoppas och önskar att du tar hand om alla andra jag håller kär däruppe i ljuset i de gröna ängarnas land.

Tyra du fattas oss, längtar till den dagen då våra vägar möts igen, tills dess, fortsätt gör det du gör, för jag vet att du garanterat har roligt och mår bra!