På kvällen åkte jag och Aysha ut till Eskilstuna Brukshundklubb. Det är ett gäng som brukar ses och träna rallylydnad där på måndagar. Kände att jag borde åka dit och träna och idag mådde jag hyffsat så passade på. Ska jag vara ärlig var jag ganska nervös, dels för att jag inte varit där på evigheter och dels för att Aysha inte tränats med störning sen evigheters evigheter *ler* Egentligen är ju Aysha en väldigt understimulerad hund om man tänker på vad hon får dagligen i aktivitet mot vad hon fick innan jag blev sjukskriven.

Hur som, vi var lite tidiga så jag tog ut Aysha och rastade henne, hon var nyfiken på omgivningen, men lyssnade ändå bra och gick bra att bryta när hon kollade in något lite extra. Sen fick hon sitta i bilen under tiden banan byggdes. De andra tjejerna, var 3 ekipage till, var jätte trevliga och deras hundar likaså och super lydiga och lugna =) Jag kände att jag hade en hel hord med fjärilar i magen när jag gick till bilen för att plocka ut Aysha sälsångerskan.

Det är då det händer, vi kommer ner till planen och Aysha liksom är där som hon inte skulle gjort annat?!!!! Hon tittar nyfiket men när jag påkallar uppmärksamhet så vips är hon där och ger mig den. Vi gick banan 2 gånger som Sue hade satt upp. Sue gav mig bra feedback så till nästa gång vi ses ska jag försöka tänka på att vara lite mer fartfylld och inte glömma bort mig i alla skyltar. Jag fokuserar för mkt på dom och glömmer bort mitt teamwork med Aysha. Sen försöker jag tänka på att kliva rätt med foten så det inte ska göra så ont i knät. När jag liksom försvinner i skyltarna det är då Aysha börjar slarva och provar att kanske stå istället för att sätta sig för matte kanske inte riktigt menar sitt fast hon säger det. Ska verkligen göra mitt yttersta den här veckan för att samla ihop mig själv och jag hoppas av hela mitt hjärta och själ att Aysha är lika samlad till helgen =) Det vore verkligen en dröm!

Dagens träning ger jag 5 av 5 till Aysha och 3 av 5 till mig själv. Var inte speciellt varmt ute, blött i gräset och Aysha fick för sig att ligga ner behövdes inte, så det ska vi träna extra på. Mycket härlig känsla i kroppen när vi åkte ifrån bruks, detta har jag verkligen saknat, det är ju kul att träna hund =)

Idag har solen skinit på oss här i Eskilstuna =) Hoppas även att fler i detta avlånga land fått njuta av det härliga sommarvädret som varit. Aysha och jag åkte ut till landet på morgonen, hon trivs verkligen därute, men har lite svårt att förstå att vissa härliga jordplätter är inte för henne att gräva i, människorna kallar det för land hälsar Aysha *skratt*

Fast när mamma skulle fixa i rabatten hjälpte Aysha till med sina trädgårds skills och rensade ogräs ( läs tuggade gräs som en kossa )

Aysha har varit trött hund idag, tror hon tycker värmen är lite överkurs och därför blir slö. När jag gick bort till mommo för att hämta en spade, stannade hon kvar hos mommo och låg och tittade på mig när jag gick, denna donna som älskar att rejsa, gick inte en massa idag i onödan direkt.

Aysha fick bada idag igen, hon simmade lite men var som sagt inte på humör, hon ville helst ligga på gräset och filosofera =) och tugga på små pinnar *skratt*

Vedträt som Aysha "stal" från vedbon, sprang hon runt med först i munnen och ruskade det så det inte skulle göra motstånd hahahahaha. Såg helt knasigt ut när hon hade det i munnen i full galopp och ruskade huvudet. Kan bara hålla med pappa när han sa att inte konstigt att Aysha får muskler så som hon håller på =)

Här kommer en härlig vårbild =)

Dom lovar fint väder imorgon igen, så mår jag hyffsat ska jag åka ut till landet igen, bäst att passa på och njuta av det fina vädret när solen är så underbar och gör oss sällskap =) 

Lite skoj att logga in och se en kommentar från en Gustav från AFA försäkringar =) Får allt ta och ringa dom imorgon tror jag, allt hjälp man kan få som sjukskriven är ju toppen =) Tack Gustav för hjälpen av infon =)

Aysha dyrkar verkligen sin husse, dom har någon speciell kontakt dom två och har haft från dag ett, jag och Aysha däremot har inte haft det på samma vis som hon och husse, vilket inte gjort mig något, vissa klickar man mer med än andra och dom fann varandra snabbt som attans =)

Men nu när jag varit hemma sen februari så har Ayshas och min relation förändrats, där jag är, där vill Aysha vara och hon är så otroligt söt på det viset att hon helst vill ha närhet, men ibland inte för mycket utan det räcker med en tass emot mitt ben eller något. Tror det för något väldigt bra med sig på det viset med denna sjukskrivning, att Aysha och jag kommer varandra mer nära.

Jag har provat att ha henne lös i några dagar då hon badat t ex, och det har gått över förväntan, igår när jag var ute en sväng till landet på förmiddagen så fick hon vara lös och skötte sig galant, annars kan hon när hon får för mycket frihet bara plocka upp ett spår och dra, men inte igår. Dock tog hon sig friheten att rulla sig i pappas nysådda land *skrattar* Stackars Aysha, där har hon paradiset självt att gräva och rulla sig och så får hon inte det *fnissar* Som tur var hade pappa inte hunnit så precis just där hon rullade sig. Men då när vi var på landet så var hon väldigt följsam, gick jag någonstans så gick hon efter, lite som en skugga, jag kom på mig själv vid ett tillfälle att stå och titta efter henne men såg henne inte, då stog hon bakom mig och tittade upp på mig som att jag var helt knasig =)

Jag skulle kunna ge mycket för att kunna se in i Ayshas söta lilla huvud och få se vad hon tänker om mig =) Jag önskar att den dagen kommer när jag kan koppla av mer när Aysha är lös, för än så länge om det så bara är på landet funkar inte det, jag måste ha stenkoll på henne så hon inte drar ut för stora svängar. Dock har jag en känsla av att skulle hon plocka upp spår och dra, skulle hon hitta tillbaka, dock är jag ju givetvis orolig över vad som skulle kunna hända under tiden hon skulle vara på drift, så jag jobbar på att det inte blir några sånna utsvävningar.

Idag har det inte hänt så mycket, har haft en riktigt dålig dag, så hoppas på bättre imorgon =)

Godnatt alla fina människor därute och sov så gott <3

Har varit sjukskriven sen 26 februari, igår var jag och gjorde magnetkamera undersökning på knät, jag fick ligga blixtstilla i 30 minuter och dom tog ca 100 bilder, så hoppas innerligt dom hittar vad som är fel nu. Svaret får jag ej veta förrän den 23 maj. Vid det här laget är jag rätt less på hur vården fungerar faktiskt. Försäkringskassan och samhället anser att människor inte ska gå sjukskrivna, men sen tvingar systemet en att gå hemma längre än vad man egentligen vill just för att upplägget i vården är lika med bedrövligt. Allt kring min mage står också stilla, har varit och lämnat blodprover som jag får veta vad dom fann när jag ska träffa medicinläkaren den 30 maj, hajja, då har jag gått sen 26 februari med magen och inget har hänt, står på stödbehandling under tiden för att magen ska fungera hyffsat iallafall.

Försöker ju få dagarna att gå, vissa dagar orkar jag mer än andra, det går upp och ner, idag har jag haft förbaskat ont i i knät, vaknat flera gånger inatt så fort jag rört mig av att det gjort ont och idag har det värkt konstant hela dagen. Dock kan jag gå hyffsat bra just nu, men springa är bara att glömma.

Blä vilket tråkigt inlägg, gnäll gnäll gnäll, men så frustrerande när allt tar sån tid och inget händer.

Aysha fick bada igår och självklart stötte vi på en orm igen, den här gången en snok som Aysha så glatt pussade på, som tur var hade jag koppel på henne så jag lyckades få henne därifrån, snoken ringlade iväg. Tänk vad mycket orm jag sett hittills och det är bara början på maj månad, hur ska den här sommaren se ut?

Tog en fästing på Aysha igår, jag som tycker jag kollar igenom henne så nogrannt, men den hade jag missat, hatar fästingar.

Eftersom Carola varit så snäll och hjälpt mig med reglerna kring Rallylydnad så har jag faktiskt anmält Aysha till några tävlingar framöver där iallafall 2 klubbar fått klartecken från domarna att jag får en bana med bara gå i, jag ska försöka träna så gott det går och hoppas på att vi kan genomföra tävlingarna =) Dock vet jag ju inte om det går förrän dagen är framme, för min mage den lever sitt eget liv, men ändå lite roligt att kunna delta ifall magen funkar. Bara hoppas att Aysha är på gott humör och älskar matte istället för sin omgivning just då när det är tävlingsdags *skratt* Nu är det ju inte så att bara jag får gåbana utan alla som hamnar i min grupp såklart om det är fler grupper =)

När vi tävlade första gången så hamnade vi i en grupp där en tjej hade lämnat in önskemål om gåbana och vi hade turen att hamna i hennes grupp, annars hade vi aldrig blivit godkända eftersom jag redan då hade förbaskat ont i knät.

Nepp nu äre slutgnällt för denna gången, hoppas ni alla haft en fantastiskt helg och att ni och era fyrbenta vänner mår bra =)

Aysha fick faktiskt bada igår till hennes stora lycka =) Dessutom fick hon springa lös också så det var som storvinst för henne igår. Hon och ZouZou badade och sprang och åt gräs som två kossor =)

Var fåglar i sjön såklart så Aysha satte sikte på dom och drog ut en sväng i sjön, det är lite skoj att se henne ta sats för att liksom speeda ikapp fåglarna men hon har ju ingen chans såklart.

Här kommer lite bilder från premiärdoppet =)

Ayshas pappa heter Jymy men kennelnamnet är Jekkupatterin Little Rascal. Han ägs av Tuula Sahiluoto och bor i Finland med sin matte.

Dom är aktiva inom bruks och tävlar och Jymy har blivit working amstaff nr 1 i Finland flera år i rad.

Jag är så himla glad över att ha en valp ur Smilla och Jymy kombon, Aysha är ju mkt positiv till att jobba och har en fin attityd tycker jag, sen har ju hon sina sidor såklart, men även solen har sina fläckar *ler*

Här kommer 2 bilder på Tuula och Jymy och bilderna är tagna av Miina Pulkkinen.

Jag är mycket imponerad av Tuulas fina arbete med Jymy och så långt dom kommit tillsammans, önskar innerligt att jag och Aysha en dag kommer få lika fin kontakt och kunna göra så mycket vi kan trots hennes armbågar.

Igår tillbringade vi dagen ute på landet jag och Richard Parker =) Tänkte att Aysha skulle få gräva lite, så jag satte mig på en sten och lät henne strosa runt. Hon gör sina rävskutt och gräver men så helt plötsligt när jag tittar på henne inser jag att hon rör sig annorlunda mot vad hon brukar. Ibland är det riktigt bra att vet hur ens hunds beteende mönster funkar.

Aysha gör sina rävhopp men nu helt plötsligt drar hon huvudet uppåt och bakåt som att hon försöker vejja från något, känner direkt att det där är ju knappast någon sork hon försöker vejja för. Jag är livrädd för ormar och helt plötsligt börjar en stor skylt med ORM på lysa i mitt huvud och jag försöker ta mig dit så fort som det går med ett knä som inte fungerar i hastigheter snabbare än typ noll km/h =) Jag hade dessutom valt att släppa linan och låta henne gå runt så hon var ju längre bort från mig än en lina.

Jag ropade på henne, men hon hade ju fullt upp med sin studs och vejj lek så när jag kom fram så drog jag henne bakåt där jag stod för att vara säker på att det hon eventuellt vejjade för inte kom emellan. Jag sätter henne och hon tittar på mig som att fy fasiken va trist du är som förstör. Jag går fram och kollar där hon hållt på, drar runt foten i gräset ordentligt och hålen hon höll på med, men såg inget så tänkte jaha, nu har Richard Parker hittat ett nytt sätt att jaga sork på. Så jag säger varsågod och hon går fram igen och DÅ ser jag ngt rör sig sådär riktigt äckligt när man är rädd för slingrande saker så jag handlar helt instinktivt och drar bort Aysha igen som är cool lugn och bara surar över att jag förstör hela tiden.

Jag sätter henne och går fram för att se vad det är för orm och hoppas innerligt att det är en snok, men inte då, det är en liten huggorm såklart. Tusen och åter tusen tankar rusar genom mitt huvud och jag känner hur paniken vill knacka på dörren, men jag stoppar det och håller mig lugn. Tar bort Aysha därifrån helt och försöker kolla igenom henne efter eventuella bett, men hittar inga.

Om hon inte blivit biten är det ett under så som hon lyckades hålla på med Mr Snake innan jag hann fram. Igår var hon trött, men det blir hon av värmen och såg annars inget konstigt på henne. Imorse när vi vaknade så var hon också som vanligt, men tycker att hon varit lite slö idag, men hon kan verkligen bli sådär av värmen så försöker stoppa alla skräcktankar på att hon blivit biten och så.

Något jag lärde mig med Tyra var att ingen ide att bli panikslagen, blev det många gånger med henne,men vad tjänar det till liksom? Gör varken nytta för mig eller hunden, Aysha blir ju inte mindre biten om jag tänker kaostankar.

Hur som så ska jag försöka träna lite apport och hakan i backen med Aysha om ett tag för att se om hon fortfarande är slö. Är det någon gång hon inte är slö så är det vid träning, hon älskar att jobba.

Förresten så finns nu radioklippet uppe på Radio1 där jag frågar Fredrik Steen om Ayshas jaktgalenhet, vi kommer in efter ca 32 minuter i programmet =)

Hoppas ni alla har det bra i vår värmen!

Jag har döpt om Aysha till Richard Parker sen jag såg filmen Life Of Pi, en väldigt fin film tyckte jag och Aysha påminner så om tiger som heter Richard Parker, och jag blir lika full i skratt varje gång jag säger hela det namnet till Aysha och hon vrider på huvudet sådär sött som att vad håller jag på med egentligen *skrattar* Skämt å sido, klart hon inte heter det, men kul att kalla henne för det med tanke på hennes reaktion.

Något vi upptäckt här hemma är att hon reagerar också på ordet Kok-ko, undrar om det påminner om något italienskt ord? Hur som så tittar hon nyfiket på oss när vi säger det, var husse som sa det första gången och hon blev så glad när han sa det =)

Jag har ju tänkt och tänkt och tänkt på det här problemet med att Aysha knappt går att ha lös och bara vill jaga/spåra hela tiden och blir helt okontaktbar, så igår när jag satt och lyssnade på Radio1 mellan kl. 19-20 då Fredrik Steen har sin programtid live så tänkte jag att äh jag provar att ringa in, och var faktiskt säker på att inte komma fram.

Helt plötsligt säger en mansröst, "Hallå, vem pratar jag med" och jag blev helt stum kändes det som och nervositeten gick upp till max och lite till och nu i efterhand minns jag knappt vad jag sagt *skrattar* Får lyssna på det när det kommer upp så man kan höra reprisen via appen eller datorn.

Jag vet att jag iallafall frågade om hur jag ska jobba på problemet med att hon jagar, han fråga om hon fått göra det någon gång, vilket hon har, i närmare 1 år, och på ett sätt var det skönt att höra honom säga att det det är ett problem han har stor respekt för och att det inte är så himla lätt att lösa, men ändå kom han med bra råd, råd som jag ALDRIG tidigare hört talas om. Det är det här som gör en hundkunnig person bra tycker jag, när man kan komma med olika råd och tips och inte alltid går på samma linje hela tiden.

Han tipsade om att jag ska bli själva jakttillgången, jag ska sätta siktet på en björk till exempel och sen se ut som att jag hittat något och sen göra en rusning rakt ut i skogen för att fånga Ayshas uppmärksamhet och på så vis visa henne att jag har förmågan att jaga och som jag uppfattade det kommer hon förhoppningsvis efter mycket träning hålla fokus på mig för att få jaga än att jaga själv.

Han kom även med tips om att jaga på vilt i den bemärkelsen att titta men inte röra och det kan jag ju göra på hjorten i hägnet så det är ju guldtillfälle så fort dom släpper ner hjorten dit där den angränsar till marken vi är på, och jag har även för mig att när hon sett viltet ska jag liksom också börja jaga åt andra hållet på något mer högintressant =)

Sen var det även en bra övning med bollar, ska ha två bollar, den hon helst vill ha ska jag berömma att ja jag ser att du vill ha den, men du får ta den här andra bollen för den är bättre, båda bollarna ska ligga på marken.

Jag har nu fått helt nytt sätt att hantera detta problem och ser mycket positivt på det hela =)

Jag påtalade att jag fått tipset av många att viltspåra, men att jag upplevt det bara bli värre och han höll med där, att det inte är optimalt.

Flera jag tagit upp detta problem med har sagt att det där går att lösa som det vore det lättaste i världen och jag har försökt och försökt och försökt, och börjat tänka att jösses vad fel jag måste göra, så det var en stor lättnad att höra Fredrik säga att det inte alls är något som görs i en handvändning utan krävs mkt jobb om det ens då går att fixa.

Tusen tack Fredrik Steen för hjälpen, den är verkligen ovärderlig!

Obs! För er som hoppas på ett youtube klipp på min björkjakt kan GLÖMMA det *gapskrattar*