Jag känner mig rastlös, rätt konstigt egentligen med tanke på att jag har rätt mycket den här veckan med jobb osv. Så då borde jag bara njuta av en lugn stund och inte göra något. Fast det är typiskt mig, när jag väl är uppe i varv och det blir lugnt så slår det över i rastlöshet istället för harmonisk känsla och lugn.

Fast det regnar idag så tycker jag nog allt vädret är skönt. Just nu önskar jag att jag hade fyrbent sällskap så vi kunde dra till skogs och gå i flera timmar och bara njuta. Jag har lättare att hitta lugnet när jag har hund, men det är något jag håller på att träna på.

Jag har fått förfrågan att hoppa in som vikarie bloggare ett tag framöver på en blogg där det är fler bloggare som delar. Ska bli kul tycker jag, men lite nervös blir man ju över om man skriver så folk vill läsa det =)

Nähä, ska ta och masa mig upp från sängen och bege mig ner på stan tror jag. Tror att jag blir extra rastlös när jag inte har tillgång till bil, då kommer jag på hundra saker jag behöver göra men med bilen då såklart. Nä, nu ska jag ta och strunta i nätet ett tag och bege mig ut =)

Har jobbat inatt och precis kommit hem, sängen känns otroligt skön efter en vaken jobbnatt. Idag är det måndag igen, ända sen Tyra somnade in så har måndagar kl 14.40 fått en ny innerbörd. Jag kan tycka att jag borde kunna släppa det där nu, men på något konstigt vis, nästan på automatik påminner mitt huvud mig att det är måndag i en annan bemärkelse än just bara starten på ny vecka.

Jag saknar henne oerhört mycket, vissa dagar går bättre än andra, men läget är ju som det är, inget jag kan göra något åt. Jag spenderar en hel del tid vid datorn emellan varven och forskar i vad jag skulle vilja ha hos en ny fyrbent vän och vilka föräldrar som skulle tilltala mig. Än så länge har jag bara tittat lite löst, men ska ta och fördjupa mig när jag har tiden.

Jag saknar att gå ut med henne på morgonen när jag kommer hem från jobbet och sen få krypa ner med henne på mig som andas rofyllt. Åh Tyra, hoppas du rejsar runt på ängarna eller där du är!

Jag önskar alla däruten en bra dag, jag kommer sova mestadels av dagen eftersom jag ska jobba inatt igen. Ta hand om er!

                      Tyra i maj förra året, åh vad jag älskar dig min lilla maskrosprinsessa =)

I torsdags när jag satt där så kunde jag knappt tro det var sant, äntligen var dagen här som jag väntat på i evigheter. Jag plockade upp Paula på Arlanda och sen gjorde vi inget annat än pratade timme ut och timme in. Tror ärligt talat att den enda stunden vi var tysta, eller ja något sånär tysta var när Cesars show var och när vi sov några timmar. Helt otroligt vad tiden flög iväg och såhär i efterhand kan jag nästan känna att vi inte hann prata om så mycket *skrattar* Det har varit två underbara dagar med Paula och jag ser fram emot fler äventyr ihop =)

Hur var det då? Att se självaste Mannen som talar med hundar i verkligheten? Wow, Wow och lite till Wow, men det räcker inte, tror vi måste lägga på en sjujäkla massa skrik också *skrattar*

Det var en mäktig känsla att se honom kliva in på scenen och köra sitt rejs och om man frågar mig så oavsett nivå man befann sig på i sitt hundägarskap så bar nog alla med sig något därifrån.

Om man missade något om man inte var där? Jaaaaaaaaaa helt klart =)

Skulle jag gå och se honom igen om han kom till Sverige? Jaaaaaaaa helt klart =)

Cesar har skrivit historia, sen håller jag inte med om allt han gör och tycker, men det är ju så med allt, man plockar det man behöver och tycker verkar bra. Jag skrattade så gott när han höll upp en godis vid ansiktet och sa att såhär gör man i USA för att få hunden att söka ögonkontakt med sin ägare. Han påtalade att för guds skull gör INTE det om ni kommer till Mexiko för då kommer hunden ha tagit godisen innan man hinner blinka =)

Jag kommer leva på den här upplevelsen länge och jag känner att jag blir mer och mer stark i min nya övertygelse, ska bara forma den nu sakta men säkert tills en ny fyrbent vän kommer in i mitt liv.

Hoppas ni har det bra därute allihopa!

Tänk att torsdagen äntligen är inom räckhåll och att det är nedräkning på riktigt. Ända sen hans program började sändas i Sverige har jag sagt att skulle han komma till Sverige en dag vill jag se honom och nu ska min önskan äntligen bli sann.

Ceasar Milan kommer till Hovet på torsdag och tänk att jag har biljett och ska gå dit och uppleva honom i verkligheten. Det kommer bli en härlig dag att minnas för Paula kommer upp från Götet och så ska vi umgås och sen se Mannen som talar med hundar och så har vi slagit på stort och ska bo på hotell över natten, jösses vad det kommer pratas, nästan så det finns risk att vi överröstar självaste Ceasar *skrattar*

Jag har sett fram emot den här dagen i flera månader och nu äntligen är den här snart och jag tillhör den kategorin människor som tycker att han är en stor människa som gjort så mycket för att försöka få människan att inse att en hund är inte ett materiellt ting utan ett djur som behöver tillgodose sina behov.

Det diskuteras vitt och brett om hans metoder och många tycker att han kan sågas av vid fotknölarna men jag håller inte med. Jag tycker att det han gör är bra, sen håller jag inte med om allt han gör, men så är det med allt. Man får plocka ut det man själv stödjer och tycker är en bra metod.

Den största anledningen till att jag känner stor respekt för honom är att han ger alla hundar en chans och att han kämpar för raser som ligger mig varmt om hjärtat. Jag tycker att han i sina program är ärlig med information om raserna och desas behov.

Sen ska han ha en eloge för att han går ut med att han inte är någon lydnadsinstruktör, och jag har hört honom upprepande gånger i sina program påtala detta. Han inriktar sig på hundars beteenden och säga vad man säga vill, men är det något han kan så är det att behålla ett enormt lugn och läsa av hundars kropps språk och sen kunna förmedla det i en människokropps uttryck.

Varför jag ser upp till det jag nämnt? Jo av den enkla anledningen att jag själv önskar jag besatt dessa egenskaper och kunde hantera dom lika bra, men så länge man lever så lär man =)

Folk får tycka och tänka vad dom vill, men i mina ögon är det mycket han gör som är riktigt bra och jag längtar till torsdag. Den dagen kommer skriva historia i mitt liv och det ska bli kul att dela denna dag med Paula =)

  Paula med sin hund DeDe =)

I Torsdags var jag i Sthlm, skulle träffat Memea Mohlin, men hon hade missat vårt möte helt så vi pratade en stund i luren istället och så skulle hon skicka en bok på posten till mig.

På sen eftermiddag åkte jag till Väsby BK och träffade Carola med Lilo ( Tyras syster ) och Maria med Rhino och Lupa. Tänk vad kul det är att träffa människor som delar samma intresse som en själv, så det blev hundprat och lite till hundprat =)

En hel del träning blev det givetvis med och det är så roligt att se vilket otroligt framsteg Carola och Lilo gjort. Lilo är en tös som inte alls delade föremålsintresset som Tyra hade, men nu har det hänt något och Lilo älskar att leka med sin matte och leksaken. Vid några tillfällen var hon inte ens sugen på att släppa den och det tycker jag är positivt. Carola körde igenom momenten i lk 1 och så duktiga dom är!!! Lilo erbjuder Carola sån fin kontakt i linförigheten, ser så snyggt ut! Nu är det ut och köra för deras del på tävlingsbanorna kan jag tycka =)

Maria har också gjort fina framsteg med Rhino, vilka snygga lägganden han gör och snabba också! Han är så fin lilla Rhino, en klok pojke! Lupa var med och körde också, hon är en hund som också erbjuder sån fin kontakt med sin förare, ser så snyggt ut tycker jag! Lupa är Tyras mamma, tycker om att träffa henne, det är en hund med stor personlighet tycker jag och har ett klokt uttryck i ansiktet.

Nu ska jag sluta svamla och bjuda på ett helt gäng kort istället =)

  Det här är Tuff, en dansk svensk gårdshund. Carola och Tuff visade hur det skulle gå till på agilityplanen =)   Ligga still tycker Tuff är onödigt när det finns en rolig bana man kan köra fullt ös på istället.   Roligt kort när Tuff flyger genom ringen =)   Man såg verkligen på Tuff att han älskar det här och jag beundrar Carola som håller sån full fart hon med och i jeans dessutom. =)   Tuff tvekar inte en sekund när han ska in i en stor mörk tunnel =)   Fina Rhino!   Tyras otroligt vackra syster Lilo som är Svensk utställnings Champion.   Rhino =)   Carola och Lilo gör sig redo att bli kommenderade för moment i lk1   Rhino tittar fram bakom stolpen =)   Vackra Lupa, Tyras fina mamma.   Carola och Lilo från vänster och brevid Maria och Lupa, dotter och mor.   Tycker Lilo är så söt som tittar upp på Maria samtidigt som Lupa =)   Uppställning och Lilo erbjuder sån fin kontakt, hon brås på sin mamma.   Ett kort som jag tycker är fullt av känslor. Man ser i Lilos öga hur mycket kärlek som finns där till sin bästigaste matte.   Rhino har en skön sitt stil =)   Mor och Dotter på Champinjon parad =)     Maria tränar med Lupa, även hon erbjuder sån fin kontakt =)   Maria gör sig redo medans Lupa redan är redo och tittar på matte vad som är på gång härnäst =)   Carola och Lilo tränar linförighet   Carola och Lilo.   Carola och Lilo. Ibland undrar jag om en hund kan få nackspärr när den tittar sådär mycket och länge på sin matte =)   Lilo   Jag tycker att Lilo är så vacker!   Lilo på avbytarbänken =)   Rhino   Rhino ser nästan ut som att han bara är helvit förutom huvudet =)   Det här kortet är så gulligt. Medans Maria försöker ställa upp Rhino fint så kollar han på henne som att han undrar vad hon håller på med *skratt*   Lilo kan det här med att kunna ta det lugnt och vänta på sin tur.   Maria och Rhino   Maria och Rhino går fot   Finaste bubben Rhino, alltid lika roligt att träffa honom och få krama om honom!

Har varit dålig på att skriva inlägg, men här kommer en liten uppdatering. Förra söndagen var jag hos Meril som snällt ställde upp och visade mig lite vallning och det var otroligt intressant att få se olika hundar utföra samma sak, men på så olika sätt och med olika egenskaper. Det är alltid roligt att lära sig nya saker och jag tackar Meril som ställer upp och visar. Sen bjöd hon på fika och så blev det massa hundprat i vanlig ordning, åh det är ju så kul att prata hund.

  Här ovan är det Meril och 2 baggar och sen hennes lilla söta Rookie som visar hur det ska gå till =)   Baggarna tittar på Helga som är fokuserad till max på att utföra sin uppgift =)

Om jag ändå kunde ta bort min sambos smärta och sorg skulle jag göra det. Igår när vi satt och tittade på kort och en bild på Tyra dök upp, brast han ut i gråt och det gjorde så ont i mig att se honom så ledsen. Vi pratade en lång stund och det enda vi egentligen kom fram till var nog att det här kommer ta lång tid och att sorgen är tung att bära.

Jag har i ärlighetens namn inte sett min sambo så ledsen förut. Visst tog det honom hårt när Varga vandrade vidare, men inte på samma sätt som med Tyra. Vi har ju ändå tillbringat 9 år tillsammans och gått igenom olika svårigheter ihop, men den här sorgen är den största och jag har aldrig sett honom fälla så många tårar som han gjort nu och jag önskar att han slapp känna det han gör, vill inte se honom ledsen, men förstår hans sorg och tror det är viktigt att ge utrymmer för den.

Han har även inte spenderat så mycket tid hemma, bara nån dag då och då, han har ju haft turen att jobba en hel del, men jag har verkligen kännt att jag saknat honom hemma och att han inte riktigt velat komma hem. Igår fick jag svaren på den känslan. Han berättar att han hatar lägenheten för den gör för ont och varje gång han kommer hem och går upp i trappen så tror han att en vit liten tjej ska möta honom glatt och plocka upp något i munnen som hon alltid gjorde och malligt gå fram och tillbaka stolt och för att sen få stångas med honom när han alltid efter att ha tagit bort skorna satte sig på golvet och busade med henne. Han tycker att det gör så ont att vara i lägenheten utan hennes närvaro och jag förstår honom.

Han tyckte det var lite lättare att komma hem när Rhino var här, absolut inte samma sak, men ändå en Rhino som mötte honom i dörren glatt.

När vi känner såhär båda två, så kan jag bli rädd inför tanken på en ny hund, det är alltid jobbigt och hjärtekrossande att förlora sin fyrbenta vän, men de band vi har till Tyra är något annat och jag vet ärligt talat inte om jag orkar gå igenom det igen.

Nu låter det som att vi inte alls hade problem när Varga gick bort, men självklart var det en stor sorg att bearbeta också, men vi pratade om det igår också. Varga var en donna som var mer självständig på det viset att hon hade inga problem att dra en sväng i skogen på 30 minuter helt själv och försvann vi så var det ingen big deal för henne, men var vi där i närheten var det trevligt. Hon var heller ingen hund som ville ha massa närhet, gillade klappar och kel, men föredrog hellre att sträcka ut på golvet än att komma och vara nära. Alla hundar är ju olika, men jag tror att vår sorg är så annorlunda med Tyra för att hon behövde närhet, hon visade tydligt om det var någon dag hon inte fått så mycket närhet, då nästan tog hon vilket litet tillfälle som bara fanns för att få närhet. Om det så bara gällde att få sitta på ens fot en stund så gjorde det henne gott. Hon ville ofta sitta på ens fot och sen luta hela ryggen mot ens ben, så hon fick närheten.

Men där hon trivdes som bäst var att ligga på mitt bröst och titta på mig med sina bruna ögon och dra en stor suck och sen somna in, sen låg hon så tills det var dags att sova, då fick man alltid lyfta på täcket så hon kom in under och kunde lägga sig raklång längs hela ens sida så hon hela tiden hade kontakt med ens kropp. Och på mornarna valde hon alltid att lägga sig med huvudet på min huvudkudde, borrade in nosen i min nacke och snosade sådär härligt.

Vi började till slut skratta igår mot slutet när vi suttit och pratat en stund, när Ronnie berätta om det härliga minnet han har *skrattar* Ronnie ligger och sover och det har blivit morgon, jag jobbar så är inte hemma. Tyra tycker att det är dags att husse ska ta och vakna, men lyckas inte riktigt väcka honom. Till slut hoppar hon ner från sängen och går runt till hans sida och pussar honom i hela ansiktet och Ronnie vaknar upp av en konstig känsla och när han väl är vaken inser han att han haft ett stycke hundtunga i sin mun *gapskrattar* eftersom han sov med öppen mun. Det fick honom att vakna och där stod en vit lite japanflagga och såg lycklig ut över att lyckats väcka husse =)

Vi saknar verkligen våran Palomma Janca, Japan flagga, Vit piraya, ja hon har många namn våran älskade lilla Tyra. Vi får ta en dag i taget, men det känns så skönt att vi har stödet i varandra.

  Tyra tyckte att båten var en otäck varelse till en början, men efter att husse envisats med att ta med henne så började hon njuta istället och tycka åka båt var härligt istället <3 Tyra har åkt båt mer än vad jag har, för jag var på hennes linje, båtar är inte alls roligt att åka =)   Tyra myser med husse, så typiskt henne att se till att få gosa och närhet så fort det bara gick =) Måste sett roligt ut när vi kom, ingen har flytväst utom hunden, hon var ju dyrbar last så klart hon skulle ha flytväst <3   Tyra som man minns henne, alltid på språng och på nya äventyr =)   Så otroligt vackra ögon! Det här halsbandet kan jag än idag ångra att jag kastade, har inte hittat det någonstans och jag har letat i flera städer!   Våran vackra japan flagga =)    

  Mattes älskade hjärta!   Hon hade en förmåga att le med hela ansiktet och i full fart samtidigt såklart.   Älskade lilla Tyra!