Det är ju upp till var och en hur de vill vara och hur de vill gestalta sin personlighet i betraktarens ögon! Det som förvånar mig dock är att segerns sötma verkar skapa egna sanningar hos människor.

Hundfolk är ju ett släkte för sig, det är ju inget nytt, men ibland blir jag så förbryllad över människors saknad av ödmjukhet och glädje för andras framgångar!

Är det verkligen så svårt att se verkligheten för vad den faktiskt är ibland och inse att den här gången gick det inte som man tänkt sig, men nya tag nästa gång?

Tycker det är småsint när man ska försöka knåpa ihop egna sanningar och fakta över hur saker och ting borde vara för att man själv vill stå i rampljuset.

Oftast så talar det osagda språket för sig när detta uppstår, men det är så osmakligt att inte kunna vara så pass rakryggad att man kan ta sin motståndare i handen och gratulera dennes vinst, och erkänna för sig själv att uppenbarligen hade man inte vad som krävdes denna gången.

Varför kan man inte unna andra den glädjen att dom lyckades och tog hem segern eller nådde det mål dom satt upp för sig själva?

Jag hoppas och önskar att jag aldrig kommer bli småsint och om jag blir det att någon säger det åt mig och att jag är så pass människa att jag bättrar mig!

Vem vill ha titlar och segrar som man själv satt upp reglerna för? I såfall kan man ju lika bra styra upp egna små tillställningar i sitt vardagsrum eller uteplats och fira var och varannan dag över att man kammade hem segern!

Se saker för vad dom egentligen är och sluta skapa egna sanningar!

 

Paula

13 juni 2011 05:29

Kan aldrig tänka mig att du skulle bli sådan!! Nej, du har för stor empati för att känna så. Du unnar folk glädje, lycka och framgång, så i och med det kommer du inte känna sådana tråkiga känslor.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...