Jag och Tyra åkte upp till hundklubben imorse och tränade lite. Jag tog fram hennes ultimata favoritleksak och ville träna in loss, men jag säger tack tack. Jag hade förberett med smaskigt bacon och annat gott att ha byteshandel med. Hennes favoritleksak är en boll som sitter på ett snöre, den gör hon vad som helst för och har inte hittills för något i världen velat släppa den med fri vilja. Men idag så gick det, när hon fick en smaskig baconbit framför nosen så åkte bollen ut direkt. Det här är givetvis något vi måste träna vidare på, men det var kul att se att hon iallafall klarade av att släppa den, har hon inte gjort tidigare. Vi tränade även fotpositionen, tycker jag har fastnat lite där om jag ska vara ärlig, men man måste ju ha tålamod. Gjorde lite godissök och gick en sväng i skogen, sen var sötnosen helt slut. Jag passade på att lämna henne själv en stund. Hon lät lite förtvivlad när jag gick men sen var hon tyst. Hon låg innanför dörren när jag kom hem 1,5 h senare och inte hade hon mumsat i sig posten heller, det är en bonus. Varga, min tidigare hund, hade det som hobby, att mumsa i sig post, men det gav sig när hon blev större. Det är en stor lättnad att Tyra börjar kunna vara själv hemma nu, och skönt at det går så bra. Ikväll när jag jobbat har Tyra varit hos sin daghusse eller vad man ska kalla det. En kompis till mig som heter Richard, han älskar hundar så han är mer än gärna hundvakt, och det är jag tacksam över. Ibland går inte allt ihop sig, och då är det tur att det finns snälla männikor som t ex Richard. E lite seg idag och min bloggplats har gjort en massa förändringar så får se om bilden kommer med i det här inlägget. Jag orkar inte riktigt engagera mig för att få till bilden. Hörs en annan dag. Godnatt gott folk!