Idag må ni tro hade jag och Tyra änglavakt. Tyra har varit lyckligt ovetandes från början till slut, men värre är det för mattes del. Jag och Tyra åker upp till Odlaren för att gå en liten promenad i slingan innan det är dags att träna lite. Tyra springer lös och nosar runt och vi tränar lite i vanlig ordning under promenadens gång. Innan vi kommer fram till vägen man behöver passera första gången under slingans gång, så kopplar jag Tyra. Jag upptäcker då något långt som slingrar iväg in i buskarna och skyndar därifrån över vägen. Jag rös när jag tänkte på vad det hemska slingriga var, jag fullkomligt avskyr ormar och är livrädd för dom. Men vi fortsätter i godan ro, och Tyra skuttar lös omkring. Så är det snart dags att passera vägen men på ett annat ställe. Jag kopplar Tyra igen och traskar på. Så helt plötsligt stelnar hela jag till och då menar jag verkligen stelnar till. Sekunderna blir som år och paniken sliter tag i hela mig och jag slutar andas. Tyra är framför mig och mellan mig och Tyra, ligger en stor, tjock, lång huggorm. Den ligger med halva kroppen på stigen där Tyra precis gått. Som tur är, har den huvudet bort från stigen, men en orm är ju rörlig. Där står jag och hela min kropp skriker att jag vill springa åt andra hållet. Men Tyra är ju framför mig och drar jag i kopplet, skulle jag skrika så skulle hon ju vända och då är sannolikheten rätt stor att ormen biter. Hur mycket det än tar emot och hur gärna hela jag vill springa åt andra hållet, handlar jag utan att veta om det känns det som och hoppar över den där äckliga bamsingen som låg där och jäste. När jag väl är förbi så börjar jag tjoa lite lätt hysteriskt och halvspringer med höga ben ut till vägen. Tyra tittade lite konstigt på mig men tyckte det var roligt på samma gång att vi sprang. Men mina läten tyckte hon allt var lite överkurs. Efteråt kan jag inte för min värld fatta hur Tyra lyckades passera ormen utan att den bet henne och om ni undrar om den levde så kan jag garantera att det gjorde den. Det kändes som att vi hade änglavakt och jag är tacksam för det. Sen var det bara att samla ihop sig och träna. Gick sådär med min träning, jag som tyckt att det gått bra med själva fotpositionen och att det gått framåt, fick fint inse att så inte var fallet. Tyra har inte förstått alls vad det hela gått ut på utan gått helt och hållet efter min handvisning, men det är bara att ta nya tag och lägga om strategin. Som tur var, var Meril där och jag kunde rådfråga henne hur jag skulle gå tillväga, så jag fick lite tips på hur jag kunde lösa problemet. Tusen tack för de goda råden Meril!  När jag tränat färdigt så hade Pernilla och Eva kommit. Janne var redan där och klippte gräsmattan, bra jobbat Janne! Vi satt och pratade en stund, eller snarare en lång stund, men en väldigt trevlig stund må jag säga. Det är så himla roligt att ses och prata skit. Vi avslutade med att Tyra och Simba fick leka. Jag må vara knäpp, men jag tycker det är så roligt att se hundar leka och fara runt. Tyra fick smaka på Simbas vassa små valptänder och dom satte sina spår lite här och var. Simba låter en hel del när dom leker, Tyra däremot är tyst men är på Simba hela tiden och vill leka. Ni må tro att Tyra var trött efteråt. Jag åkte sen ut till landet och hälsade på en sväng, innan jag nu landat hemma. Jag är rätt trött idag om jag ska vara ärlig, men det är ingenting i jämförelse med vad min lilla tös är. Imorgon åker jag nog till Bruks och tittar på förmiddagen, det är en hel del kurser då, alltid roligt att titta på hundaktiviteter =) Jag önskar er alla en trevlig helg!