Igår åkte jag med Pillan till Strömsholm med hennes Majken. Vi satt där i väntrummet och vi var några stycken som pratade ihop oss och småpratade och hade trots den långa väntetiden och trots omständigheterna ganska trevligt. Vi spekulerade hej vilt vad som kunde vara fel på Majsan, men vi hade aldrig kunnat ana då att vi skulle åkt hem utan Majsan   

Majsan hade kräkts en del och ville inte till slut varken äta eller dricka. När vi kom in togs det urinprov och blodprov och Majken fick dropp. Beslutades även för att röntga magen utifall hon ätit något som fått henne att bli dålig. Sen när det var gjort blev det väntans tider. Majken låg på filten och sov ihopkurad.

När vi till slut får komma in till en veterinär för att få svar på prover osv, så kommer chockbeskedet. Majsans njurvärden är fruktansvärt dåliga. Det kändes nästan overkligt när beskedet kom för det fanns då bara en sak att göra och det var att låta Majsan somna in och få bli en Änglahund.

Fick ont i hjärtat när jag såg Pillan och sen lilla Majsan. I dom här stunderna önskar man att det fanns något man kunde göra, men så var inte fallet. Majsan somnade in lungt och fint och nu slipper hon lida mer. Kännns så overkligt, jag tycker det var som igår när vi var i Örebro och hämtade hem henne som valp och nu är hon borta.

Ursch vilken hemsk dag igår och bland det otäcka är ju även att man har ingen som helst aning när man åker in vad som kan vara fel på sin hund. Som sagt, vi hade aldrig kunnat ana eller tro att Majsan var så dålig.

Vila i frid nu lilla Majsan!