Nu har jag varit hundlös i några dagar igen och man känner direkt skillnaden. När kroppen säger att nu är det dags att gå ut sista så behöver jag liksom inte titta på klockan för då vet jag att den är runt 21-22 tiden på kvällen, som att man har en inbyggd klocka i sig.

Poppans nya familj har varit så gulliga och smsat varje dag sen i torsdags och talat om att allt går bra och jag har även fått bilder så det gör gott i hjärtat att se och få hållas uppdaterad att allt går så bra. Tack Malin och Fredrik för att ni är så rara och tänker på en hönsmamma som mig.

Dom som känner mig vid det här laget vet att är det något jag är urusel på så är det att vänta, jag vill ha saker gjorda helst igår eller i förrgår om det är något riktigt roligt, men livet funkar inte riktigt så, men ibland hoppas man ju på ett under *skratt*

Sen jag och min sambo kommit fram till att vi känner oss redo för hund igen vill jag liksom ha en nu, inte sen, inte nästa år utan nu nu nu *skratt* Så är jag i och för sig med allt här i livet och det kan bli lite jobbigt ibland. Såhär i såkallad vuxen ålder ( kommer aldrig bli vuxen men ändå ) har jag lärt mig att hantera det bättre och inser ju att saker och ting har sin tid, men tja ibland faller man tillbaka på en 5 årings nivå och vill att det ska hända nu och inte sen.

Är lite roliga saker på gång, inget jag kommer gå ut med än, för vill vara säker på min sak innan jag gör det. Men jag hoppas av hela mitt hjärta och själ att det är min tur nu att få ha lite tur och lycka i livet så håll tummarna för att det går som jag vill så uppdaterar jag er när det är dags =)