Jahapp idag är det lördag och ca 1 månad kvar tills Aysha kommer till oss. Tänk att när man längtar efter något så mycket så går tiden sååååå sakta   Jag tror att jag kommer få mig en utmaning när denna dam kommer, men det gör inget, det är det värt. När jag säger så, så menar jag att det är för att hon är 14 månader och har levt ett helt annat liv än vad hon kommer få göra här hos mig och det kommer ta tid innan hon och jag talar samma språk, för jösse namn hon är ju Italienska  . Jag kan inte hennes språk och hon kan inte mitt så vi får väl tala det här såkallade hundspråket  

Jag längtar efter ett liv med hund igen, känns på något vis som att man har det i blodet och klarar inte av ett liv utan hund under lång tid. Det som gör mig glad är att nu kan jag tänka på andra hundar utan att få dåligt samvete eller känna sorg efter min förlust av Tyra. Utan jag känner mig taggad och peppad att få den fina gåvan att lära känna en ny fyrbent individ och utvecklas tillsammans med henne.

Något jag dock tänkt på är om Aysha kommer tycka att jag är en otroligt tråkig  person eller inte alls någon hon känner något samband med, men det hoppas jag inte ska ske, jag ska verkligen göra mitt absolut bästa för att Aysha ska trivas hemma hos oss och att vi ska bli ett fint team.

Jag är ju sån, många kan tycka jag är lite knasig kanske när jag säger det, men jag tror inte att alla människor och alla hundar passar ihop, deras kemi stämmer inte överens hur gärna man än vill att det ska vara så så funkar det inte, och jag hoppas och önskar att min och Ayshas kemi kommer klicka, den har ju gjort det med hennes bröder, Rhino och Poppis så jag hoppas att även hon kommer acceptera mig och släppa mig in på livet      

Med Aysha hoppas jag på att äntligen när tiden är mogen få entra en lydnadsplan, det har liksom varit mitt mål med mina tidigare hundar men har som uppenbart inte lyckats ända dit pga att dom nu vandrar på de eviga gröna ängarna   

Men jag ska stå fast vid att jag vill skynda långsamt och ge det tid och jag hoppas även att jag ska lära mig att ställa ut henne på utställningar. Nu tror inte jag att jag någonsin kommer bli den som far land och rike runt, men så har jag å andra sidan sagt om allt som har med hund att göra så tiden får utvisa hur det blir med det. Aysha var ju snygg som valp, men vilka valpar är inte det  , ska bli roligt att se hur hon ser ut nu, träffade henne ju när hon var liten plutt, men minns henne knappt om jag ska vara ärlig, då hade jag ju bara ögon för herr Rhino som bor hemma hos Maria fortfarande. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! I ärlighetens namn kommer Poppan med ha det! Jag har nog en förmåga att fästa mig vid hundar helt enkelt   

Men jag kommer inte vara hundlös innan Aysha anländer, lutar åt att Greven alias Prinsen alias Astolf kommer på besök och sen längre in i november kommer herr Rhino hit och bor i några dagar. Ett hundliv är det bästa livet helt klart och jag är så glad över att få ta del av andra hundars personligheter och sätt, det lär mig ju mer om hund och jag utvecklas hela tiden när jag möter andra hundar.

Här kommer en bild på Aysha, hon ser dock lite moloken ut, men åh vad jag längtar tills jag får pussa på den där nosen