Vet inte vad som tagit åt mig, jag har även om jag tyckt det varit jobbigt kunnat se bilder på djur som farit illa och filmklipp, men nu går det bara inte längre, jag klarar inte av det alls. Jag mår så fruktansvärt dåligt av att se människans onska och vidriga maktspel mot försvarslösa stackars djur och när det kommer till hundar mår jag så uselt att jag kan må dåligt i flera timmar om jag skulle råka se en bild. Hundar ligger mig ju extra nära hjärtat och när jag tänker på hur godtrogna dom är mot sin människa så sliter det mitt hjärta itu när folk lägger upp vidriga bilder på hundar som misshandlats och blivit så vanskapta att dom knappt ser ut som hundar längre.

Djur är enligt mig något av det vackraste som vandrar på vår jord, dom är så orörda och så genuint äkta och så kommer människan och bara förpestar och förgör och manipulerar och utsätter dom för så mycket ondska och det får mig att må så oerhört dåligt. Hur kan man som människa leva med sig själv och se logik att  tex svälta sin hund tills den bara är ben och päls eller misshandla den till döds?

Hundvärlden just nu är jag rätt mätt på, känns som att den äter upp mig många gånger och egentligen borde jag sluta vara nyfiken och tro att man kan vända sig till andra människor som delar mitt intresse, för att skydda mig själv. Finns så många fina människor därute som är trevliga och svarar så tålmodigt på mina frågor, men sen finns den där klicken som alltid ska visa sig bäst och störst och vackrast och som inte skyr några som helst medel att göra ner andra för att få glänsa själva.

Vad dom glömmer är att dom också någon gång varit nybörjare och hur ska man kunna komma någon vart om man gång på gång blir bemött av glåpord och smädelser för att man är just en nybörjare så man ska inte uttala sig utan hålla käft och lystra till de övermäktiga mästarnas mästare....

Det jag försöker säga är att det råder sådan enorm ondska därute, människan som varelse har inga som helst problem att ge sig på andra människor eller djur och det är egentligen skrämmande.

Vad är det som driver dessa människor, vad är det för behov dom försöker tillfredställa när dom ger sig på oavsett om det är människa eller djur? Vad får dom ut av att göra andra illa?

Den sortens människa som skrämmer mig mest är den typen som ser sig själv som storheten själv och som inte har några problem alls att såra andra och sen kan låtsas om som att inget hänt, hur står man ut med sig själv?

Alla sårar någon, nån gång i livet, men det är oundvikligt, men det som skiljer är att besitter man några som helst empatiska känslor och är man ett uns medmänniska ber man om ursäkt och försöker ställa saker och ting till rätta.

Men dessa jag har i åtanke gör inte sånt, dom triumferar över att dom ännu en gång har lyckats vara broder duktiga och slår sig själva på bröstet över hur jävla otroligt fenomenala dom är på att köra över andra och tysta ner dom. Dom ser det som en merit att vara otrevlig och rak som dom kallar det, men i mina ögon finns det ingen som helst rakhet i att vara otrevlig, förolämpa eller förminska en annan människa, det är bara genuin ondska och snevriden verklighetsuppfattning.

Nu säger jag inte att samma människa som ger sig på andra människor nödvändigtvis ger sig på djur för så behöver inte fallet vara, utan det jag försöker säga är att det skrämmer mig överlag hur ondskefulla människor det finns därute och hur otroligt icke verkliga dom är på alla sätt och vis när dom finner egna ursäkter och anledningar till att försköna sina handlingar, hur kan dom se sig själva i spegeln?

Kände mest för att få ur mig den negativa känslan jag burit med mig ett tag, ibland är det skönt att få skriva av sig.

Ta hand om varandra därute, människa som djur, vi får inte låta det giftiga onda ta över, vi måste vara rädda om varandra!

Idag är det 11 nätter kvar tills vi blir med hund permanent igen   Ska jag vara ärlig så känner jag en viss rädsla inför det, men tror att orsaken till den känslan grundas i den sorg vi gått igenom såklart. Det ska bli skönt att få en egen hund igen. Alltid lika roligt att vara hundvakt och träffa andras hundar, men någonstans har känslan vuxit sig starkare av saknad efter en egen livskamrat. 

Igår lämnade jag tillbaka Rhino, så det var riktigt tomt hemma igårkväll när jag kom hem, ursch vilken tomhetskänsla det verkligen är när man inte hör några tassar mot golvet eller höra hunden sova tungt.

Efter att ha lämnat Rhino åkte jag och hälsade på Carro igen på Ljusterö, när jag såg Carro träna Blenda och Diamon kände jag hur det sög i träningstarmen. Det är bland det roligaste jag vet att få träna och möta utmaningar med sin hund och det viktigaste av allt att få utvecklas tillsammans.

Här kommer lite bilder på Rhino från i förrgår:

Rhino står och spanar bortåt hjorthägnet =)

Han är så himla fin min lilla älsklings smuts gris =)

Så fiiin!

Behöver jag säga att det här var början på promenaden? Det avslöjar den rena nosen om inte annat =)