Jag värdesätter verkligen att kunna tillbringa dagar ute på landet, där mina föräldrar bor. Jag känner mig så lyckligt lottad att jag och Tyra kan gå runt i skogarna som mestadels liknar kalhyggen just nu och alla åkrar. Alla dessa ytor vi kan strosa omkring på och inte behöva bry oss om att störa någon osv. Det är riktigt lyxigt i mina ögon. Det enda Tyra och jag behöver bekymra oss över är djur isåfall som vi kan stöta på, men vad gör det?    Det som också är skönt att veta är att nu under jaktsäsong så kan vi gå runt bäst vi vill, för ingen jagar på pappas marker i år, så man behöver inte oroa sig över att störa någon skjutglad jägare   . Fast jag har funderat lite på att ta jägarexamen, all mark som står och alla fina jakttorn, ska nog kolla över det där med jägarexamen tror jag allt.

Idag gick jag och Tyra ut vid halv ett tiden. Vi styrde kosan mot den skog som jag inte gått i på säkert flera år, men där gick jag mkt som liten och även red mycket när jag hade häst. Men det var innan den avverkades, det är efter att all skog togs ner pga den där jäkla insekten som åt upp den, så har det vuxit igen så mkt att det är svårt att ta sig fram.

Men vi antog utmaningen idag i det otroligt fina vädret och det var det värt. Det var inte sista gången vi gick där kan jag säga. När vi väl tagit oss upp på toppen så var det helt underbart att strosa runt där och tror ni Tyra var lycklig över alla stenarna?   

Fast jag fick verkligen hjärtat i halsgropen vid ett tillfälle, för med Tyra måste man ha lite is i magen för annars hade man drabbats av hjärtinfarkt tusen gånger om på en minut med henne när hon får upp farten *skratt*

Vi har gått uppför ett bra tag och tänkte att nu skulle vi ta oss neråt lite, jag tar ett kort där jag vill visa pappa hur brant det är på ett ställe, notera att INGEN TYRA finns med på det kortet. Jag ropar på Tyra att nu går vi vidare och vänder bort blicken. När jag sen undrar var hon tog vägen och vänder på huvudet, då står det helt plötsligt ett stycke Tyra där på den branta delen jag precis tagit kort på. Jag tänkte ingen ide att ropa på henne för jag var livrädd att hon skulle halka ner eller göra något dumt. Ni kan ju se på bilderna nedan händelseförloppet hur det förlöpte efter att jag stelnat till och hjärtat hoppat ut ur kroppen ett antal gånger, det är Tyra i ett nötskal, lyckligt ovetandes och full fart =)

Vi stötte på 3 råddjur, Tyra var då kopplad och jag tror det var bra, för hon såg väldigt sugen ut att följa med Bambi mot nya äventyr =)

Vår promenad och upptäcksfärd tog 2h, och skönt var det. Sen var vi ute på gården och hjälpte pappa med en del saker och när jag till slut kollade klockan och vi gick in så insåg jag att vi varit ute i 3h, så himla skönt. Tyra frös inte idag för solen värmde så skönt och luften var varm. Nä, nu slänger jag upp lite bilder åt er och sen blir det till att   och sen    blir ingen sånhär    imorgon bitti =) Och ni som firar halloween önskar jag er en superkul helg med mycket spökerier   

  Början på promenaden...   Så underbart att Tyra kan få sträcka ut och bara få vara hund!   För hundra år sen, eller nja inte riktigt men för vääääldigt många år sen (sorry pappa men du börjar bli till åren *skratt*) så var det en minkfarm här, där det idag bara är åker, och det är jag tacksam över, inte min grej det här med minkfarmar osv. Men vi är glada över ytan som finns!   Blev lite blandat, men detta är ifrån onsdags då vi var på klubben och tränade, men Tyra visade ett nytt partytrick hon lärt in sig själv i smyg, breakdance, de ni *skratt*   Tyra har lekt med bollen, men när hon närmar sig belöningsväskan så släpper hon den för hon vill norpa åt sig den roligaste leksaken av dom alla, hennes kampleksak, men ajabaja sa matte, den får man bara ha om man gjort något annat än bara sett söt ut *skratt*   Tyra inser att det inte blir någon kampleksak så hon återvänder till sin älskade boll =)     Tyra är så fin på det sättet att hon vill att vi ska leka tillsammans, hon tar gärna några ärevarv och visar att hon har saken, men kommer alltid tillbaka till mig för att vi ska busa ihop. En egenskap jag älskar med henne!   Ärevarv med boll i munn =)   Lek med mig =)   Tyra i skogen idag =)   Tyra blir nockad av en kvist, men inget som stoppar henne inte =)   Tyra står på en sten och kollar vidderna =)   Här börjar vår färd neråt...   Full fart matte, vi ska ju vidare =)   Här tar jag kortet och är lugn och harmonisk och njuter av naturen.   Här hoppar hjärtat ur kroppen och jag vågar inte andas ens och tänker att hon måste banne mig vara bergsget ändå =)   Fullt ös vidare =)   Tyra kollar läget om jag svimmat eller inte =)   Hon passar på att hoppa upp på stenen och kolla utsikten.   För att sen komma i fullt ös och tycka att nu fortsätter vi färden =)     Ja, vad ska man säga, Tyra och hennes stenar =)     Ser ni dom 2 råddjuren som står och tittar på oss?   Tyra klampar ut i åkern, vad gillar ni hennes tassar? Härligt med vit hund ibland *skratt*   Ser ut som att Tyra funderar på om hon ska klättra upp i jakttornet =)

Tyra som vi är vana att se henne, vild och galen =)  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...