Som rubriken låter, hemma igen, ensam, det är tyst och tomt. Inga tassar hörs mot golvet, ingen som trängs i sängen, ingen som kommer hälsa mig välkommen hem överlycklig över att se mig, ingen att spendera timmar ute i skogen tillsammans med, ingen att träna med, ingen att utvecklas med utan det är bara tyst och tomt.

Vet att han kommer få det bra hos Malin och Fredrik men är ju sån där hönsmamma så har svårt att släppa taget på något vis. Eftersom Poppan flyttat mellan oss 3 tjejer så behöver han ett hem där han får stanna, vilket det här är, men det kommer ändå dom där tankarna att tänk om men det är hönsmamman i mig som talar. Var tvungen att skicka ett sms för min egen sinnesfrid och skriva att han är en mjuk och känslig hund. Nu är ju den nya familjen en bra och fin familj som kommer ta hand om Poppan bra, men var ändå tvungen att säga det en gång till eftersom han är så speciell.

Om man träffade Poppan som första amstaff och aldrig stött på andra amstaff tidigare så tror jag man skulle få en chock av hur en amstaff egentligen är i sitt terrier beteende, för Poppan är inte alls sån, han är så mjuk och förig så där behövs inga ryck och slit eller höga röster, det räcker med att man bara säger lågt vad man vill och så gör han det. Nu ska man ju aldrig hålla på med ryck och slit, men dom som mött amstaffs som är envisare än evisast vet nog vad jag menar, att man aldrig får något gratis och att man många gånger får en tuff match mentalt innan budskapet man vill få fram är accepterat *skratt*

Nej jag ogillar metoder där man sliter och drar i hunden, finns ingen anledning och man är helt fel ute om man tror att det ska göra någon nytta. I mina ögon skapar det bara större klyfta mellan hund och ägare om man beter sig så, tyvärr är det mycket vanligare än vad man kanske vill tro.

Jag svamlar nu, är trött. I vanlig ordning när det har med hundar att göra så ringde jag min sambo och grina en skvätt när jag åkt och lämnat Poppan och sagt hejdå. Han är van att jag blir såhär och efter att ha pratat en stund så kändes det bättre och vi båda kom fram till att det som gör att det blir alltför jobbigt för mig många gånger också är nog saknaden av att ha en egen hund och inte behöva fästa mig såhär och sen ta avsked. Som jag skrev i början det är själva hundägandet jag saknar, det får mig att må så bra, flera timmars skogspromenad, dejt med bästa Hanna och bara strosa runt med hundarna lekandes, få träna och utvecklas tillsammans med sin fyrbenta vän och bilda ett team, ja, jag saknar hundlivet helt enkelt.

Och när sånna känslor dyker upp dyker ju även saknaden efter min Tyra upp, men det är samma sak där, klart att jag saknar henne, det gör jag varje dag som går, men det är själva grejjen att jag saknar att ha hund, en egen hund.

Jag hoppas av hela mitt hjärta och själ att Poppan och hans nya familj kommer få många år ihop framöver och att dom kommer utvecklas tillsammans och få uppleva och bygga många fina minnen ihop.

Godnatt alla fina vänner därute och tack för att ni finns!

Så är dagen här då Poppan ska flytta till sin nya familj och jag är givetvis glad för familjens skull och för Poppans skull, men för min egen del känns hjärtat dystert eftersom jag fäst mig så mycket vid honom de här dagarna han varit hos oss.

Poppan är en otroligt mjuk och lyhörd hund. När jag tänker efter så har jag aldrig stött på en amstaff som är som Poppan i sättet. Han är ett knippe utpräglad terrier men på samma gång mjuk.

Man får tänka lite på hur man uttrycker sig för en tillsägelse som Tyra t ex hade garvat åt är något som Poppan verkligen tar åt sig av tusen gånger om, så det är inga höga röster som krävs för att Poppan ska förstå.

Han bjuder på ett enormt fint samspel och vill hela tiden jobba på och prestera till 110% och gör det för att han vill och tycker det är roligt. Min Tyra gav mig alltid en match och ville kolla om det gick att maska eller få något gratis, men inte Poppan, han är glad bara han får jobba och vara med sin förare. Det som däremot visar terriern i honom är när man kommer igång och då jäklar jobbar han på och då måste man vägleda honom och försöka packa ihop energin på ett bra sätt för att komma i mål.

Jag skulle kunna skriva i en evighet om den här hunden men har inte tid nu, vill ta vara på den här dagen och det ska vi göra till skogs.

Vissa hundar klickar man fortare med än andra, men med Poppan har det verkligen sagt klick för min del, tyvärr måste jag ju säga eftersom det blir svårare att skiljas åt nu när han ska flytta idag.

Nu blir det en dusch och sen far vi till skogs innan vi styr kosan åt Stockholm. Ha en bra dag allihopa därute!