Att våga vara pajas med sin hund kan vara bland det svåraste som finns. Med min förra hund så fick jag rådet att vara mer rolig med henne och spexa. Ska jag vara helt ärlig så kände jag mig så otroligt korkad och dum när jag gjorde mina må försök i att vara rolig. Visst, jag hade väl läst i någon av alla dessa böcker att det är bra att vara rolig och att samarbetet med hunden blir så mycket bättre. Jag la det på hyllan efter att ha försökt några gånger, men eftersom jag tyckte det var så pinsamt och konstigt så blev det ju inte helhjärtat, så då blev det ju heller inte så roligt. Efter ett tag så körde jag fast i min träning och kom på att det kanske inte är så dumt att försöka klara av det här med att vara rolig. Jag la verkligen ner hela mitt hjärta i att kunna vara rolig och det tog inte lång tid förrän jag märkte vilket fint samarbete jag och min hund började få, hon la ju faktiskt märke till att hon hade en matte och det var meningsfullt att titta på henne då och då och lyssna =) När jag väl byggt upp ett fint teamwork med hunden så kändes det efter det helt naturligt att ”fula” ut sig och ha roligt. All träning blev så mycket roligare och lättare att lära in. Träningstillfällena var fulla av energi istället för en massa stelbenta kommandon och korrigeringar. Detta är något jag verkligen har burit med mig och fortfarande bär med mig med Tyra. Det är A och O att vi har roligt ihop, och jag märker sån stor skillnad med Tyra som jag har varit noga med att har roligt med från dag 1. Idag bryr jag mig inte om jag ser larvig ut eller om folk skulle tycka att jag beter mig som jordens pajas. Det viktigaste för mig är ju att min och Tyras kontakt är bra, sen om jag kan roa lite folk på köpet så är ju det bara bra. Jag kan bjuda på dom skratten =) En författare som jag tycker mycket om är ju Memea Mohlin och hon är ju en av dom som tycker att man ska ha roligt med sin hund. I alla böcker hittills jag läst av henne är det lika viktigt att ha roligt med hunden som att ha god lydnad. Om ni är sugna på att läsa en bok, så skulle jag rekommendera en bok av henne, hon är guld! Det var allt för denna gången =)

 

Jennie

16 november 2009 21:42

Tackar för boktipset! Skulle vilja ha alla böcker som finns ;)
Just nu är jag inne i kontaktkontraktet, Me like!

Små-ler när jag läser detta om att vara pajas. Jag har barnasinnet med mig ut när vi ska träna/gå på promenix.
Skiter rent ut sagt i vad andra tänker.
Antingen tänker de att jag är knasig i skallen och det är jag ju så det gör ju inget.. ;) Annars tänker de att jag har himla skoj med min hund, för det har vi.

Tänkte på det på vår valpkurs. Vi skulle få valpisarna att utan koppel gå med oss runt de andra hundarna utan att de brydde sig om dem.
En av de som var med skulle försöka locka sin hund med en boll. Och den höll hon antingen rakt upp o ner i handen eller så kastade hon iväg den, ingen entusiasm, ingen lek. Så tråkig... Men det påpekade även ledaren och när hon lekte lite mer så blev hon väl något mer intressant.
En av småkillarna tyckte att jag var himla skoj efteråt när jag busade som tusan med honom och en av Gemmas leksaker. Han hade så roligt, o även jag ;)
Man måste våga, ta fram barnasinnet och släpp loss. :) Det ger så oerhört mycket att våga.

http://nenniese.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...