På samma gång som det finns en hel befolkning därute på jordklotet finns det intressen, hobbys, passioner för något levade eller materiellt. Finns dom som samlar frimärken och lägger ner all tid och energi på det. Finns dom som viger sitt liv till att ha en vacker trädgård. Finns dom som passionerat arbetar som volontärer hela livet. Finns dom som tycker att utan golf vore livet bra trist osv osv. Man kan fortsätta i all oändlighet.

Jag delar en passion med många andra därute och det är hundlivet. Det är mitt stora intresse här i livet. Tyra är min hund, mitt allt, min träningspartner, familjemedlem och tack vare henne kan jag utöva det jag brinner för.

Finns många som missar den biten, att om Tyra inte fanns så skulle jag inte kunna utöva det jag mår bäst av att göra. Hon är inte bara min hund utan min hobby.

Nu blir det kanske en konstig parallell men det är som att någon som brinner för att spela tv-spel inte skulle ha annat än tv-spel, alltså ingen konsoll att stoppa in tv-spelen i så det går att spela. Det skulle ju bli meningslöst och personen skulle förmodligen se till att kunna spela, så alltså införskaffa en konsoll eller laga den konsollen som personen redan hade, kosta vad det kosta ville, för utan sitt stora intresse så blir livet inte lika kul.

Jag lägger ner pengar på min Tyra och många kan tycka att det bara är att avliva och det finns ingen ide att slänga ut så mycket pengar på ett djur.

Men som sagt, utan Tyra skulle jag inte kunna hålla på med det jag absolut mest av allt här i livet tycker är roligast, träna hund, träffa andra som delar mitt intresse och träna ihop, ja listan kan göras lång. Så det är ju inte bara Tyra jag investerar pengar i, utan mig själv och mitt stora intresse.

Ibland undrar jag hur de människor tänker som bara hasplar ur sig att avliva hunden, skaffa en ny. Undrar om de människor skulle resonera likadant om deras förutsättningar försvann så dom inte kunde göra det dom älskar.

Nu är vi alla olika och det finns säkert dom som bara skulle avliva och skaffa en ny, men jag är inte sån, jag bygger upp en relation med det djur jag har och det är inte bara något jag utan att blinka tar död på utan att veta att jag gjort allt.

Jag försöker vara så som jag vill att andra ska vara mot mig. Om jag var sjuk och hade problem skulle jag inte vilja att folk tog det så lätt som att det är bara att ge henne en spruta sen är problemet ur världen.

Det betyder oerhörd hjärtesorg för mig när ett djur som funnits vid min sida behöver lämna vår gemensamma stig och vandra vidare ensam. Än idag saknar jag och tänker på dom jag förlorat. Men sorgen blir inte lika svår när jag har den vetskapen om att jag gjort allt jag kunnat för min livskamrat.

Jag tror att dom som levt med djur en gång och fått det där speciella bandet till djuret, kan förstå känslan och mitt tänk. Jag tror även att dom därute som har ett stort intresse för något oavsett vad det är, shopping, träning, båtar, motorcyklar, fridluftsliv kan förstå att om dom inte kunde få utöva det så skulle deras liv inte kännas som att dom levde dom ända ut. Och jag inbillar mig att kunde dom påverka att kunna leva ut sitt stora intresse här i livet så skulle dom göra allt dom kunde.

Så när jag köper hundböcker, sitter timmar vid datorn och läser om hund, åker på utställningar, går kurser, går på föreläsningar, åker på tävlingar, så är det för att hund är mitt stora intresse och något jag prioriterar att lägga mina pengar på. Medans andra kanske lägger varje slant på inredning och bara måste ha dom nya gardinerna annars blir inte helhetsbilden bra.

Så döm inte mig för att jag viger mitt liv åt att leva ut mitt stora intresse!

Tyra har alla dom egenskaperna jag vill ha hos en hund, hon är framåt, samarbetsvillig, har energi och smart. Ni som tror att en hund är en hund och det inte spelar någon roll för det är bara att forma den så som man vill ha det, har lite mer att lära.

Tyra är mitt allt både som hobby och som älskad familjemedlem så det känns inte för mig konstigt att kämpa för henne men på samma gång kunna vara ledsen över att hon inte får må bra.

Det viktigaste är att man inte fastnar utan fortsätter vidare, men vissa dagar är tyngre än andra och det är då jag är så oerhört tacksam över de fina vännerna jag har som finns där. Tror det är bra att tillåta sig vara ledsen, för då kan man vara det och sen fortsätta vidare. Istället för att förtränga saker och vara blind inför situationer som uppstår.

Ibland är det bara så skönt att skriva av sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...