2010 är nu över och kommer aldrig tillbaka. Kan inte påstå att jag kommer sakna 2010, men hur konstigt det än kanske låter så tror jag att 2010 och allt vad året stått för ändå haft en mening.

Året som gått har varit ett tufft år för mig och framför allt Tyra. Mina planer för 2010 var att komma ut och tävla och gärna starta i klass 2 innan året var slut, ville även klara anlagsprovet och göra BPH-testet. Inget av det blev av, men vi hann med andra saker som jag också sett fram emot.

Tyra röntgade sina höfter och armbågar med strålande resultat! Jag var nervös tusen gånger om inför MH:t. Jag var helt övertygad om att min Tyra var en super fegis som inte skulle stå pall för något och att hon skulle skämma ut sig totalt och amstaffen som ras *ler*

Jag och Ronnie packar in oss i bilen och åker en bra bit, kommer inte ens ihåg var vi var någonstans    Vet att det tog minst 3 timmar enkel resa dit. Ronnie är långt ifrån intresserad av att hänga med på sånna här hundprylar, men efteråt så sa han till och med själv att han var glad att han var med och fick se det hela.

Jag kunde inte äta något innan och tiden drog iväg och minns att det var riktigt varmt och massor med mygg. Eftersom jag aldrig sett ett MH tidigare så följde jag med några hundar som åskådare och tittade. När jag såg dom andra så tänkte jag att Tyra skulle aldrig någonsin palla med skramlet och stå still i 3 minuter utan att använda mig som studsmatta eller kamptrasa kunde jag bara drömma om.

Så var det dags för mig och Tyra. Ronnie var med och tog mängder med kort. Jag var så nervös innan att Tyra inte skulle lyssna på mig och bara springa runt och busa. Jag var även nervös över att göra bort mig själv, för jag är inte sådär strikt eller vad man ska kalla det. Jag tjoar och tjimmar med Tyra.

När vi väl stod där och det var vår tur så försvann allt runt omkring oss. Det var bara jag, Tyra och den jätte trevliga mannen som hjälpte oss igenom alla moment som skulle utföras och instruerade tydligt och klart vad jag skulle göra och inte göra.

Jag körde mitt rejs, lät lika galen som jag alltid gör och det gick susen. Tyra chockerade både mig och husse. Hon försökte visserligen imitera ett bowlingklot när hon kom ner från backen efter att ha jagat bytet, och nocka ut publiken, men kom sen till mig när jag bad om det.

När vi skulle stå still och ta det lugnt så stod hon upp ett tag, kollade läget, kollade med husse om det verkligen skulle vara på det här viset, men sen satte hon sig ner lugn och fin och bara väntade på att jag skulle ge nytt kommando.

Det moment hon överraskade mig mest i var nog spökena. Jag trodde aldrig hon skulle fixa det. Men oj oj oj, tuffare tjej får man nog leta efter *skrattar*

Skottet gick toppen, vi lekte på och när det small, tittade Tyra bara till mot där det låtit och sen fortsatte vi leka med trasan.

Av själva domaren eller vad man kallar honom så fick vi fina lovord. Jag glömmer framför allt aldrig meningen: " Det är sånna här hundar som gör det värt att gå upp tidigt på morgonen och stå i skogen och bli biten av mygg en hel dag". Han ansåg även att själva spökmomentet borde ha filmats för att användas till visningsdemo för hur momentet ska utföras och hur en hund ska reagera på bästa sätt. Han berömde även mitt förar arbete =)

Vilken dag, den kommer vi minnas, men en sak är säker, att jag hade otroligt fel när det kom till att Tyra var en fegis, för är det något hon är, så är det defenetivt ingen fegis. Snarare en donna med mycket skinn på näsan =)

Anledningen till att det aldrig blev något BPH var pga att Tyra inte fick för att hon åt medicin, hon var inte i skick att utsättas för det heller.

Men andra positiva saker jag minns från 2010 är mitt och Tyras möte med Memea Mohlin och Niina Svartberg. Wow säger jag bara =) Jag är ju lite larvig på det viset att jag tycker dom är väldigt stora, dom besitter oerhörda kunskaper som man inte ska underskatta.

Jag har även fått uppleva den häftiga känslan som infann sig då Amstaffspecialen gick av stapeln i somras i Västerås. Det gick verkligen strålande för Capa Tosta, som man egentligen skulle kunna säga regerade =)

Härlig upplevelse var ju även Stora Sthlm, då även där det gick strålande för Capa Tosta, som placerade sig som 5a i kategorin bästa avelsgrupp av alla raser som deltog.

Jag har även fått nya fina vänner, Carola som äger Lilo och Carro som äger Diamon, vi har kommit varann nära och så härligt med flera som är lika tokiga som jag när det kommer till hundar. *skrattar*

Maria, Tyras uppfödare, ja henne tvingar jag mig på titt som tätt med mail om frågor och funderingar. Maria är som ett enda stort levande bibliotek med kunskap. Jag är glad att jag valde Capa Tosta Kennel!

Har även fått en fin brevvän, Paula, vi mailar om allt och inget, riktigt kul med brev vän igen, har jag inte haft sen jag var liten *ler*

Jag har även funnit en annan fin mailvän som tyvärr gått igenom liknande händelser som jag gör med Tyra. Tusen tack Maria för att du delar med dig av din historia och erfarenheter, det är ett jätte fint stöd för mig!   

Jag har även lärt mig massvis inom hud, antibiotika, infektioner, mage, tarmar, immunförsvar osv osv, ja mängder med information har jag tryckt in i mitt huvud, men eftersom jag är så tankspridd så glömmer jag lätt och kan verka lite vimsig, men huvudsaken är ju att jag själv förstår och vet.   

En sak av allt jag lärt mig och alltid kommer bära med mig. Det är att se till att läsa på och göra sig upplyst om saker och ting. Jag tänker i första hand på när ens hund blir sjuk såklart eftersom vi haft ett tungt år. Hela sommaren kändes det som att jag famlade i mörker och försökte greppa varje halmstrå jag bara kunde och vet inte hur många olika veterinärer som var inblandade hit och dit och vet inte hur många olika teorier man hade osv osv. Jag fick nog och började forska, läsa, och läsa lite till och tack vare det kunde jag börja ställa krav och ifrågasätta på ett annat sätt som har sparat Tyra lidande, det är jag övertygad om.

Som tur var kom Katinka in i bilden, hon är underbar som veterinär och även om det varit turbulent med Tyras sjukdoms situation så har det ändå känts lite mer kontrollerat med Katinka. Jag är så glad att hon finns!

Ja, sammanfattningsvis så har 2010 varit ett lärorikt år på många sätt och vis, även om det varit lärorikt den hårda vägen vissa stunder, men det som glädjer mig är att jag kan hjälpa andra med råd och tips och förhoppningsvis kunna underlätta så andra inte behöver famla i mörker på samma sätt som jag och Tyra gjorde och inte behöva kasta ut så mycket pengar.

Sist men absolut inte minst vill jag också nämna mina föräldrar. Utan dom hade det aldrig varit möjligt att göra alla undersökningar som gjordes på Tyra i somras. Även om man har försäkringsbolag som täcker det mesta så blir ens ekonomi ansträngd till slut om man är en vanlig svensson som jag och Ronnie faktiskt är. Klart man är införstådd med att en hund innebär utgifter, men dessa som vi haft/har kunde man inte drömma om. När förtvivlan och insikten var ett faktum att nu går inte ekvationen ihop längre, hur gärna vi än vill, så fanns mina föräldrar där som räddande änglar. Tusen och åter Tusen tack Mamma och Pappa för att ni ställer upp på mig och mitt stora intresse här i livet och för att ni vill hjälpa Tyra när hon behöver hjälp som mest. Det betyder oerhört mycket för mig det ni gjort och jag hoppas att jag kan återgälda det på ett eller annat sätt.

Nu sätter jag punkt för 2010 och välkomnar 2011! Gott Nytt År önskar jag alla därute!