Är ledig i några dagar nu och det behöver jag, kännt mig lite trött och sliten ett tag, men nu har jag några dagar på mig att ladda ny energi och ta nya tag.

Aysha har varit iväg i några dagar eftersom jag jobbat helg och kom hem igår med MASSOR med energi, tänk om hon bara kunde föra över lite av sin energi till mig för då tror jag att jag på automatik skulle bli självlysande *skratt*

Fast jag är glad över att hon är med husse när jag jobbar, finns så många som inte har den valmöjligheten eller någon som kan hjälpa en när det behövs. Aysha har det ju bra med husse, men hon är en hund som kräver en hel del och när hon inte får det utan mer är som en sällskapshund med husse ja då blir hon mer än övertaggad. Fast det fixar jag till idag genom bra aktivering.

Jag har ju funderat lite fram och tillbaka på om jag ska tävla i år med Aysha. Hade ju bestämt från början att detta året bara skulle gå åt att vi skulle lära känna varandra men det har jag liksom vikit av ifrån redan eftersom jag ställt henne på utställningar. Och nu är jag så himla sugen på att starta i en rallylydnadstävling, men jag har aldrig tävlat tidigare, har ju aldrig kommit så långt.

Varga var klar för lk3 till och med, men där föll det att jag inte kunde ha henne lös i sån miljö som är på en tävlingsplats och så kunde hon inte platsen heller. Hon klarade inte störningen som var.

Tyra var också duktig och kunde lk1 och vissa lk2 moment, men ja, vår tid gick ju åt mycket annat och så var det konstant karens på henne så vi kom heller aldrig ut på tävlingsplanerna.

Så nu är jag så extremt sugen på att få starta i en rallylydnadstävling. Vi har ju redan startat i en och det var ju den inofficiella som Amstaffklubben ordnade på rasspecialen, KM:et. Den gick ju inte alls bra, hon kan ju momenten eller hur jag ska säga, men då föll det på störningen utanför och jag bröt.

Nu har jag faktiskt varit ihärdig med att träna störning på olika sätt, varit hos Carro några gånger, och när jag och Hanna ses med vovvarna, tränar jag mkt kontakt som behövs för att klara störningarna, plus att jag tränat en hel del när vi varit på utställningar. Sen har jag en del aktiviteter inplanerade den tid som kommer som också innebär störningsträning.

Min plan var att anmäla till tävlingen som är i Vallentuna den 20 oktober, men det har jag bestämt mig för att inte göra då det är en lite svårare miljö för nybörjare som mig och Aysha som har just svårt för störningen runt om. Så vi får se hur det blir och går.

Jag gör ju ofta så att jag drar till skogs för att gå långpromenad, dels för att jag själv vill slippa stan och allt vad det innebär och så tycker jag det är trevligare att gå i skogen än inne i betongen. Men jag ska nu försöka att tänka om där och gå inne i stan mera. Inbillar mig att det är bra störningsträning även det och om vi går promenaden inne i stan bland all trafik och rörelse och lägger in lite träning då och då, så är det ju mer störning än vad det kommer vara på tävling så då kanske den störningen som är på tävlingen känns lättare att hantera för min nyfikna Aysha.

Åh hörrni, jag vill verkligen tävla, det är ju min högsta önskan och dröm och skulle vara så roligt att få uppfylla den önskan och förverkliga den drömmen. Jag har alltid varit den som stått vid sidan av och längtat och tänkt på hur det skulle vara om jag var ute på planen och tävlade, men bara fått nöjja mig med att vara hejjarklack till andra, så nu är jag mer sugen än någonsin att komma ut på planen själv.

Aysha kan skyltarna som är i nybörjarklass men som sagt har svårt med störningen runt om eftersom hon är så attans nyfiken, så hur skulle ni göra? Anmäla till tävling och köra ändå? Jag har ju gjort så med utställningarna och där har hon blivit mycket bättre tack vare att vi ställt då och då, så inbillar mig att det kan bli samma resultat om jag börjar tävla lite smått =)

Gaaaaah vad jag velar fram och tillbaka, sen är det ju så att jag också såklart har nerver som spökar, men suget att få tävla och uppleva det väger över så hur ska jag göra nu då???? =)

Hoppas ni alla mår bra därute, jag tänker lite extra på Magda med sin söta Cayla som fick en allergisk reaktion igår, och hoppas att hon är bra idag.

Men just nu går mina tankar lite extra till Camilla som har Ayshas morbror, Rozzo, han är dålig i sin mage och varit inlagd i några dagar och jag hoppas innerligt att han får komma hem så snart som möjligt och börjar må bra igen, styrkekramar till Millan <3

Sköt om er godingar och om ni har reflektioner på mitt stora dilemma just nu får ni gärna slänga iväg dom till mig =)

 

Pierina, Cilla, Enzo & Trolla

12 september 2012 06:48

Jag tycker ni ska tävla för som du själv säger så har ni ju gjort framsteg i ställandet för att hon vant sig vid den störningen. Sen tror jag du gör helt rätt i att om hon tränar med stora störningar så kommer andra mindre, som tävlingsstörningar, vara bagateller :)

Vissa saker, beroende på vad det är då jag har en hund som kan bli rabiat och det är ju inte meningen, kör jag också med de största störningarna jag hittar. Samma sak spår, vi kör på asfalt på en gång för då kommer han klara alla andra spår galant :)

Jag röster för att ni tävlar! :D

http://mixtomax.se/blogg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...