Varit så ledsen i några dagar, sådär riktigt ledsen. Tar jag mig an något lägger jag ner hela min själ i det. Jag kämpade för Tyra och vi höll på aktivt i 1.5 år och det var inte förrän efteråt när allt var över som den enorma tröttheten kom över mig, jag kände mig så enormt trött i både sinne och själ. Klart jag även kände det och hopplösheten under tiden vi kämpade, men då gick det bara på rutin. Jag kanske var dum och oansvarigt som tog mig an en ny hund för allt kan ju hända, men någonstans tänkte jag att det fixar jag för själva hundägarskapet är ju så himla roligt så det väger upp i slutändan.

Känner nu att det släpar efter, tampats med känslor dessa dagar att det känns så tungt att ännu en gång ha en hund som kräver särskild behandling och enormt engagemang från min sida. Att vara ägare till Aysha kommer alltså kräva mer av mig än av en ”vanlig” hundägare. Aysha och jag har helt plötsligt massa måsten som vi måste lägga ner tid på, tid som vi får ta av saker vi båda tycker är så mycket roligare.

Det vi ska göra kanske kan tyckas som enkelt och simpelt i andras ögon, men där jag befinner mig just nu känns det övermäktigt att få till med allt.

När hon är där hon ska vara i träningsschemat ska hon alltså träna med pilatesboll 3 gånger i veckan + stretch, dra kedjor 3 gånger i veckan + stretch och gå med viktmanschetter 5 dagar i veckan + stretch och utöver det ska man göra det som hör till det ”vanliga” hunderiet, motion och sen har jag mål att tävla så tid ska finnas för träning inför det, här någonstans ska jag jobba, hinna med familj och vänner och annat som livet bjuder på.

Om jag kunde göra stretchningen när vi kommer hem jämt skulle det inte vara lika svårt att få till, men nu ska den ju göras max 30 minuter efter avslutad aktivitet och Aysha ska helst stretchas direkt. Det hela gör ju inte saken bättre att Aysha hatar att stretchas, beror nog på att hon är helt ovan vid hantering och sen ömmar det så i hennes spända kropp och sen är jag ju också ovan med detta och livrädd att göra fel för då kan man skada hunden.

Jag kommer försöka få till detta träningschema, men om jag någonsin kommer tycka det är enkelt och kul? Svaret på den frågan kommer alltid vara ett bestämt och konstant NEJ. Finns inget roligt i rehab träning, träning som tar tid från roliga saker och träning som görs pga något tråkigt som hunden drabbats av. För varje sak jag inte gör med Aysha när det kommer till den träningen så får jag slåss med tankar att det drabbar hennes hälsa och hennes framtid. När det kommer till vanlig träning så gör det ju inget om man hoppar över träningen i några dagar annat än att man inte når sitt mål lika fort som man tänkt, men det drabbar ju inte hundens livskvalite på samma sätt. Fast folk kanske inte tänker så? Jag gör det i alla fall och det tär på mig, gör ont i mig, för jag vill ju att Aysha ska bli smärtfri och få leva så länge som hon kan med sin artros, smärtfri så länge det bara går. Eller ja, smärtfri kommer hon nog aldrig att bli helt, men vill minska det onda i hennes spända kropp. Hur som så är det ju sånt som cirkulerar i mitt huvud när jag inte får ihop det och det är en tung börda att bära, i alla fall för mig.

Jag är glad för alla dom som får till det här och tycker det är roligt och enkelt, men jag funkar inte så eller ja mitt liv funkar inte riktigt så, händer ofta saker som gör att jag får planera om och sen är det ju så att jag egentligen inte får planera in mitt liv i detalj på det viset som det krävs för att få detta att fungera, men ja, jag får helt enkelt prova och se hur det går. En gång i tiden planerade jag nämligen allt, in i minsta detalj och det var ju enkelt och smidigt tills någon inte platsade in i min planering och ruckade på schemat, det började då bygga stress hos mig och på den vägen är det att jag nu sitter här och fortfarande rehabiliteras sen 9 år tillbaka för stresshantering och spänningshuvudvärk och migrän. Så någonstans där tar det ju emot att börja planera in i minsta detalj igen för jag vet hur illa det kan gå för mig.

Hur som helst så ska jag verkligen försöka, Aysha är ju mitt allt och jag brinner för det här med hund och har jag tagit mig an detta ansvar så får jag även ta mig an baksidorna, hade önskat så, att baksidorna inte var så stora bara, men det är mitt förflutna med Tyra som spökar där, mina energidepåer är inte helt fyllda med energi från den kampen så mycket därför jag känner mig på efterkälken.

Jag ska försöka få till all träning som är måste träning på förmiddagarna så dom är gjorda så det inte ligger och stressar mig hela dagarna som det gjort. Så imorse började vi med en morgonpromenad där hon fick köra med viktmanschetter på bakbenen i 15 minuter och så gick vi hem och stretchade. Aysha gillade det inte alls och hon visar det tydligt att det ömmar i bakpartiet och hennes vänsterben fram, men hon låter mig göra det, duktiga fina tjej! Här kommer hon från ”gatan” och har levt som en liten vilde till att helt plötsligt stå still och bli hanterad på det här viset, hon har verkligen utvecklats min fina tjej.

Vad dagen mer har att erbjuda har jag inte planerat in ännu, det där inrutade schemat börjar vi med nästa vecka, jag hoppas innerligt att det kommer funka utan att det påverkar min egen rehab. Snacka om rehabfamilj *ler*

Hoppas ni alla får en fin dag idag!

 

Elin

29 september 2012 10:27

Jag tror att om du försöker vända det till nåt glatt så kommer det kännas lättare också. Får man bara rutin på saker så känns oms inte lika jobbiga och krångliga.
Ta pilatesbolls träningen framför tv:n på kvällen. Ha som "reglel" att viktmanschetterna tar du på varje morgonrunda på dagen.
Sen hoppar du springa lös i skogen 3 dagar i veckan och drar istället.
Hitta ett sätt som gör att det faller sej naturligt att utöva just dessa mera speciella saker. Och se det som nåt skoj, tänk bara på hur mycket ditt och Ayschas samarbete kommer utvecklas när ni utövar t ex pitaltesbollen och hur kul är det inte att ha en hund med den ballansen? Du kan få henne att ballansera på massa saker sen :)
Du kommer klara det du måste bara klura ut hur det fungerar bäst för just er alla är ju olika!
Kämpa Kämpa Alla har vi våra dåliga dagar men då ska vi alltid påminna oss själva att vi gör faktiskt så gott vi kan och allt vi gör även om vi missar träningen en dag så är det ändå det bästa vi kunde göra just då.
Kramar

http://pumaochimon.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...