Det senaste dygnet är nog ett bland dom värsta i mitt liv om jag ska vara ärlig. I torsdagskväll var Tyra dålig i magen igen, eftersom hon är som hon är med sin mage så tog jag inte så allvarligt på det då. Det blev fredag, Tyra var fortsättningsvis riktigt dålig i magen eller katastrofal är nog ett bättre ord. Men eftersom vi var en vända till Strömsholm i början av November för just diarre och kräkningar så avvaktade jag. Man vill ju inte springa där i onödan heller. Tyra fick en tuggis i fredags förmiddag, en sån här tjurmuskel. Hon tuggade i sig den i vanlig ordning som hon brukar och alltid har gjort, sen var det inge mer med det.

När jag kommer hem från jobbet i fredagskväll ca halv nio har Tyra varit själv i ca 1 timme och under den tiden har hon kräkts en hel del över hallgolvet. Jag torkar upp och tyckte det kändes jobbigt, men vi gick ut en sväng och Tyra är sämre än sämst i magen. Det är sen lugnt med kräkningarna och vi går ut igen sista vid 23 igårkväll och man riktigt ser hur jobbigt det är för Tyra när det bara är som Niagaras vattenfall ur baken på henne =(

Vi går in och lägger oss, hinner sova en liten stund sen kör helvetet löst. Tyra kan inte ligga still och jag märker att hon inte mår bra. Hon börjar kräkas, hon kräks i sängen, på golvet, i hallen, i köket. Jag städar upp och försöker underlätta. Sen lugnar det sig lite, men hon kan inte sova, är orolig och jag är klarvaken och försöker tänka på att andas och inte hålla på att överreagera. Det är jag ju annars rätt bra på =)

Tyra kryper ihop i sin bädd och gör ett tappert försök att sova, stackarn bajsar på sig och ser helt förtvivlad ut när hon upptäcker det. Städa igen och försöka göra rent. Tyra vankar av och an och klockan har hunnit bli tidig morgon. Hon försöker lägga sig ner, jag ser ju hur slut hon är, då kräks hon liggandes, mattes lilla sötnos. Det är nu det händer, hon börjar låta som hon ska kvävas, det är som att trycka på knappen för en atombombsavfyrning för min del *ler skamset* Jag får panik, känslan att inte kunna hjälpa är hemsk. Efter en evighet som jag upplevde det iallafall, ulkar hon upp stora bitar, det var ju av den där sablans tjurmuskeln. Sen ligger bara Tyra, jag försöker locka upp henne på benen och försöker ta i henne men hon känns som ett lealöst mjukisdjur. Jag tittar i munnen om jag ska kunna se något och upptäcker att hennes tandkött är kritvitt!!

Kastar mig på luren till Strömsholm, dom säger kom in direkt så fort jag bara kan. På med täcken på Tyra och försöka hålla ihop nerverna för dom är så långt utifrån kroppen som möjligt. Ringa och väcka stackars Anna och grina och ulka fram att jag inte kan komma till jobbet till halv 8 och sen jobba till 20 ikväll. Tusen tack snälla Anna och mina andra kollegor som ställde upp och löst det. Dåligt samvete över att strula med jobbet, och sen försöka köra och hålla sig så lugn jag och sansad, ja mina vänner, det var inte en lätt match.

Fick komma  in direkt, Tyra hade fått lite färg på tandköttet och dom kopplar upp henne på dropp direkt. Veterinären trodde hon skulle bli bättre av droppet, dom flesta hundarna brukar bli det. Men där låg Tyra, blev inte ett dugg piggare =( Vi bestämde oss för att röntga, såg inget på röntgen och Tyra fick en påse dropp till, men hon bara låg där brevid mig och helst ville hon ha huvet i mitt knä. Tror ni jag ville grina? =)

Jag berättade för den supertrevliga och bra veterinären om Tyras kräkningar som sen gått över imorse som någon form av kvävning. Hon sa då att Tyra förmodligen haft en räddande ängel vid sin sida, för hade Tyra inte fått upp bitarna själv hade hon kvävts.    Det var rena turen att dom kom upp som dom gjorde med andra ord.

Veterinären heter Emma och kändes mycket kompetent och var helt underbar med Tyra. Hon kallade henne för snäckan =) Och tyckte Tyra hade så mörka fina ögon.

Emma tyckte att droppet borde ha påverkat Tyra mer positivt, men det var bra att hon fått i sig vätska. Hon trodde att Tyra lyckats få i sig någon ilsken bakterie ( hur lyckas tokhunden med det hela tiden? ) som påverkat att hon är så dålig i magen och kräktes och i samma veva då lyckats svälja för stora delar av tjurmuskeln som sen i sin tur resulterade i det som jag skrivit ovan. Hon skrev ut medicin till Tyra och så ska Tyra äta pytte pytte små portioner av ris och fisk och något annat medel blandat i maten ( minns inte vad det heter nu ). Om Tyra inte får behålla det lilla så måste hon läggas in så det närmaste dygnet är mest kritiskt sa Emma. Tyra är beordrad vila nu och det är inget hon protesterar mot, hon bara ligger ner stackaren. Men nu ska vi inte måla fan på väggen utan Tyra kommer kunna äta maten och bli frisk och pigg och kry och förvandlas till den lilla ligist hon egentligen är =)

Måste bara berätta om hur otroligt rar Tyra är. Hon hoppar upp så fint på britsen och sätter sig och tittar på vad djurvårdaren gör. Sen kramar jag om henne och hon borrar ner sitt lilla huvud i min arm och vårdaren får raka henne och sticka henne utan problem. Tyra fick återigen mycket beröm över hur duktig hon är och hur snäll hon är att ha att göra med. Det värmde ju självklart i mattes hjärta =)

Ursch vilken dag, tog kort på henne när hon låg med droppet, men det var med min mobil och kan inte få in dom i datorn tyvärr. Men lika bra är nog det, för så är man inte van att se min Tyra.

Nu ska jag gå och laga lite mat till sjuklingen och sen försöka koppla av lite. Hoppas ni alla andra har en betydligt lugnare helg =)

Jag vill inte glömma bort att tacka mina föräldrar som är så otroligt snälla och ställer upp i vått och torrt!!!! Er hjälp är ovärderlig, tusen tack!