Efter att jag tagit farväl av min förra hund, Varga, var jag fast besluten om att inte skaffa någon mer hund. Sorgen var för stor i stunden. Tiden gick och självklart saknade jag Varga, men har man en gång haft hund, förstår man nog vad jag menar när jag skriver att man saknar själva grejen med att ha hund. Det är en ända lång upplevelse som man inte kan leva utan, när man väl har upplevt den känslan. Jag började titta runt efter en ny hund. I början var jag inte alls redo när jag kollade runt, men jag förstod det inte först. Så jag fick slå på bromsarna och lugna ner mig lite tills jag verkligen kände att jag var redo. Efter en tid började jag känna mig mer mogen och började kolla runt efter olika uppfödare för Amerikansk Staffordshire Terrier. Jag var lite nyfiken på Cane Corso också, men kände att en amstaff skulle passa mig bättre, eftersom jag var ute efter en alround hund. Jag kontaktade olika uppfödare, vissa svarade andra inte. Jag måste ändå säga att de som svarade var mycket trevliga. Det är ett sånt bemötande man behöver få när man aldrig köpt hund av en ”seriös” uppfödare tidigare. Varga var ju en blandras och hennes såkallade uppfödare var långt ifrån seriösa. Hur som helst så kände jag att jag ville ha lite mer kött på benen den här gången av köp av hund. Så jag läste på mer om rasen och kollade runt vad de olika uppfödarna använde sig av för hundar i sin avel och hur friska dessa hundar var. I och med at jag läst på lite så förstod jag att jag inte ville ha en valp som var smittad med Ataxi. Det är en fruktansvärd sjukdom och jag är så glad att min Tyra är Clear när det gäller Ataxi. Både hennes pappa Speedy och hennes mamma Lupa är testade Clear, så Tyra kan aldrig få den sjukdomen. Jag fastnade till slut för Marias kennel Capa Tosta. Jag skulle kunna varmt rekommendera henne till valpköpare. Jag fick ett sånt fint bemötande och hon är en väldigt lättsam person. Jag som kan vara lite blyg av mig kände att det var inga problem att vara mig själv och ställa alla möjliga olika frågor, och hon svarade så tålmodigt ( tack Maria ) Det känner jag fortfarande, att vad det än är så kan jag vända mig till Maria för stöd och råd och det betyder mycket för mig. Efter ett antal mail senare fick jag den glada nyheten att få komma och hälsa på Lupa och  hennes söta små valpar. Jag hade ju fastnat för den vita tiken. Jag gillar när hundar har ett litet mer eget utseende. Som rottisar t ex där har ju alla samma teckning och färg och jag tycker inte det är lika roligt. Dom är ju väldigt fina ändå såklart, men jag var ute efter lite mer variation. Så jag kände på en gång att Tyra var rätt för mig utseendemässigt, för hon är ju så söt med sin prick på ryggen. Gissa om jag var nervös den dagen vi skulle åka och hälsa på Maria och hundarna. Samma dag fyllde jag 30 år, så det var den bästa present jag kunnat önska mig när Maria säger i slutet av besöket att jag får köpa Tyra om jag vill. Inombords var jag helt galet lycklig och ville bara ropa ut all glädje, men tänkte att det är nog ingen bra ide, ville ju inte skrämma Maria, så hon skulle börja undra vad jag var för idiot som satt där på golvet och skrattade hysteriskt av glädje =) Så jag fick fint behärska mig för att sen ta ut allt på min sambo i bilen *skrattar* Tror han fick skavsår av allt hundprat hela vägen hem till Eskilstuna. Sen gick dagarna sakta må ni tro, aldrig blev det leveransdag. Jag förberedde hemmet för att Tyra skulle komma hem och inhandlade leksaker och packade upp saker jag sparat från Varga. Sen var äntligen dagen kommen. Vi styrde bilen upp till Stockholm och hämtade hem vårt lilla yrväder. När vi åkte hemåt sen med vår söta lilla vita valp som låg i mitt knä, kände jag ett enormt lugn. Nu var hon äntligen min och äntligen på väg hem. Jag kunde inte sluta titta på henne, där hon låg i mitt knä och sov så sött. Jag är så glad att Tyra finns i mitt liv, skulle inte vilja vara utan henne. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att vi får många år tillsammans. Det är rätt otroligt att man kan älska ett djur så mycket som jag älskar Tyra. Hon är verkligen mitt allt. Tusen tack Maria på CapaTosta kennel för min underbara Tyra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...