På förmiddagen idag åkte jag upp till Odlaren. Pernilla var där med sina hundar. Idag så tränade jag sitt och ligg och så lite sitt kvar. Fast jag säger sitt, sen visar jag stopp med handen och säger stanna. Kliver ett steg bakåt och sen fram igen och belönar om hon sitter kvar. Hon tycker det är roligare att gå efter mig när jag backar, men till slut så satt hon kvar. Då valde jag att avsluta den övningen. Jag tränade lite nejträning också mot godisskål. Förbud är inte Tyras starka sida, hon kan inte förstå varför hon inte får göra precis som hon vill hela tiden. Men det tar sig, sakta men säkert =) Jag gjorde några kontaktövningar också, sen var min lilla tjej trötter. Hon fick vila en stund. Tränade lite till och sen fick Tyra och Teo busa lite. Det var första gången dom sågs. Teo var inte så överförtjust till en början i Tyra. Han ville gärna tala om för Tyra att hon skulle veta sin plats. Dom fick busa en stund och sen avslutade vi leken innan dom var för trötta, så det inte hann slå över för någon av dom. Tog lite kort på söta Teo och när dom busar ihop. Efter besöket i Odlaren åkte vi hem och åt lunch, sen däckade vi båda i sängen och sov som små grisar en stund. Så mysigt när Tyra kryper tätt intill, det är så rogivande tycker jag. När vi sovit färdigt, packade vi in oss i bilen och åkte ut till landet. Vi hälsade på min mormor och sen mina föräldrar. Mamma höll på i växthuset som vanligt och hade ställt ut en hink med fågelfrön. Min pappa gick fram till hinken och kollade var det var för frön. Tyra var där direkt och så nyfiken på vad pappa höll på med. Hon undersökte med både nosen och smakade på innehållet i hinken, men spottade snabbt ut det. Jag tog kort på henne, och jag tycker att man verkligen kan se på korten hur nyfiken hon är och hur mycket hon funderar på vad det kan vara som fångar min pappas uppmärksamhet. Tyra sökte godis på gräsmattan, det är något hon gillar. Strax innan vi skulle åka hem, var hon prompt tvungen att dyka ner i rabatten och gräva ett stort hål. Skulle man fråga henne och hon kunde svara, hade hennes svar garanterat varit, att rabatten kallade på henne och att hon inte hade något annat val än att göra det där jätte stora hålet som gjorde hennes vita päls alldeles svart *skrattar* Hon är för söt mitt lilla busfrö. Nu sover hon sött i sin bädd. Har haft en härlig dag med min lilltjej. Nu kommer en tråkig helg igen, då jag ska jobba hela helgen och långpass dessutom. Så det kommer inte bli så mycket tid över till att umgås med Tyra, super tråkigt. Men får ta igen det på måndag när jag är ledig. Ha det så bra allihopa!

Vet att det är sent, men kan inte sova och har inte hunnit uppdatera bloggen, så tänkte att jag passar på att skriva lite nu när det ändå inte funkar med sömnen. Idag har jag jobbat dag för en gångs skull, slutade vid två. Åkte hem till sambo och valpsing som låg och mös i sängen. Jag älskar när Tyra är sömnig, hon är så kelsjuk då och sådär härligt medgörlig. Då finns det inga tendenser till att förvandlas till piraya eller hitta på annat bus. =) Jag packade iordning hennes väska och fixade med smaskig korv och sen åkte vi till Bruks för att träna lite. Jag träffade Hanna där med hennes raring, ZouZou ( nu vet jag hur det stavas, tror jag iallafall ) Innan Hanna dök upp hann jag träna lite med Tyra. Var inte den lättaste uppgiften eftersom hon var så trött, då slår det lätt över till känguruhopp och bita i koppel. Men med korta pass så gick det. Vi tränade på sitt och ligg och började lite med stanna kvar på stället. Sitt är hon superduktig på men ligg med bara kommando är hon superseg med. Men visar jag med godis i handen framför henne, gör hon sådär fina BorderCollie lägganden. Det jag gillar med henne, det är att det faller sig naturligt för henne från liggande sen till sittande att hon sätter sig upp utan att röra bakbenen. Det är ju guld värt till framtida mål. =) När Hanna kom gick vi en liten sväng med hundarna i skogen. Superfin promenadslinga dom har där, och dessutom har dom ju olika distanser, det gillade jag skarpt. Det dröjer ju länge till innan vi kan börja gå längre sträckor, men det är ju bra att veta att det finns. Och dessutom är sträckorna enkelriktade, det är ju toppen. Det som är positivt också med en promenadslinga som ligger så bra till är ju att förmodligen om man stöter på någon i spåret så är det en hundmänniska som har koll. Det kan jag tycka är skönt, för oftast så har den vett och etikett, eller vad man ska kalla det. Om man går i Vilsta till exempel så händer det faktist rätt ofta att man stöter på folk som mer än gärna utan att fråga släpper fram sin hund till en och jag ogillar det. Man kanske just då tränar på något och blir störd, eller så kan det vara så enkelt också att man inte vill att ens hund ska få hälsa på alla hundar hit och dit. Sen kan jag tycka att fenomenet som uppstår bland vissa när dom skaffar hund är rätt intressant. Då tror dom att bara för att dom ser en annan med hund så är dom helt plötsligt kompisar, har inte ni upplevt det någon gång? Det är ju jätte bra att folk är trevliga och så, men man kanske inte alltid har tid att stå och prata och sen kan jag villigt erkänna att jag inte vill bli vän med alla i mitt område som har hund *skrattar* Då skulle man ju inte få göra annat än stå och prata och kommer ingen vart.

Jahapp, det blev en liten avstickare där. För att återgå till Hannas och min lilla promis i skogen med hundarna. Vi gick ju inte någon längre sträcka, eftersom Tyra inte ska gå så mycket. Vi hade hundarna lösa och Tyra höll sig i närheten hela tiden. Jag prövade att ropa in henne då och då, och jag tyckte att hon lyssnade riktigt bra dom flesta gångerna. Emellanåt var hon lite för ivrig att leka med ZouZou, men kom sen till slut. Fast jag tror att jag ska köra på Hannas tips. Att springa och gömmas sig lite då och då, så Tyra känner att hon måste ha koll på mig och inte jag på henne. Tack för tipset Hanna, det hade jag faktiskt glömt bort. Se så bra det är att träffa andra med samma intresse. Efter promisen var Tyra helt slut, så hon och jag satt och tittade på Hanna när hon och ZouZou tränade lite lydnad. Jag är nog lite knäpp, men jag tycker att det är så roligt att titta på när andra tränar. Då får man tips och lösningar på olika saker och egna ideér på hur man ska träna själv. Sen satt vi och pratade strunt en stund så hundarna även fick träna på att kunna ta det lugnt. Men vad fästingar det är nu tycker jag. Man ser dom så bra på Tyra eftersom hon är vit, men ursch vad jag tycker dom är äckliga. Peppar Peppar, så har jag inte fått någon än, men det kröp flera på Tyra idag, men jag hann ta dom innan dom satt sig, trodde jag iallafall. Men hur noga jag än tyckte att jag var så upptäckte jag en som lyckats sätta sig ändå sen när vi kommit hem. Förstår inte varför fästingar ska finnas, dom är ju helt onödiga och skapar bara obehag och tråkigheter om olyckan är framme.

Nej, ska försöka göra ett nytt försök med att sova. Tyra sover som en stock och husse verkar dra en massa stockar =) Tack Hanna för en trevlig eftermiddag idag igen. Ha det bäst alla och godnatt till er som inte redan sover.

På förmiddagen tog vi det lugnt jag och pyret, sen var ju matte så klantig att hon låste oss ute. Det skapade ett fint tillfälle att passivitetsträna Tyra i väntan på att extra nyckeln skulle anlända. Tyra är riktigt duktig på att varva ner och finna sig i olika situationer. Hon sätter sig ganska snart och tittar på allt som rör sig. Jag och Tyra åkte sen ut till landet och ut i skogen där jag bestämt träff med min barndomsvän, Hanna. Det var så himla roligt att träffa henne. Hon hade med sig sin hund, Zuzu ( vet inte hur det stavas ). Det är en dobermann på 1.5 år. Jätte fin tjej och lugn, men hon tyckte att Tyra var lite för på emellanåt. Zuzu stackaren var halt så hon försökte leka så gott det gick med Tyra. Jag har inte pratat med Hanna på evigheter och så smsade hon mig idag och då bestämde vi oss för att ses. När vi kommer igång och pratar så visar det sig att hon med är jätte hund intresserad och vill ut och tävla. Tiden bara flög iväg, samtidigt som vi pratade hund och smaskade i oss blåbär. Hundarna fick vila lite emellan varven. Vi slog ihjäl ca 3 timmar i skogen, och vi hade nog kunnat stanna ännu längre om det inte vore för regnet som bestämde sig för att infinna sig. Hanna hade många bra tips på hundträning och sånt är alltid välkommet. Hon visade lite fot och linförighet, och hon är riktigt duktig och Zuzu med såklart. Jag tycker att det är så roligt med människor som delar ens intresse, och tänk vad kul att min barndomsvän också är tävlingsintresserad, det kan inte bli bättre. Eller jo, att vi kan börja tävla någon gång förstås och förhoppningsvis vinna en å annan tävling. Tusen tack Hanna för en trevlig eftermiddag i skogen. Innan jag styrde kosan hemmåt svängde jag förbi hundklubben. Det är träning där på måndagar under hela sommaren och kiosken är ockå öppen då. Det tycker jag är roligt att man håller igång och kan ses ändå, fast det är sommaruppehåll med kurserna. Det var riktigt många ikväll på klubben. Tyra fick passivitetsträna igen, fast det var inte lätt eftersom hennes favvo var där, Majken =) Det jag gillar med seriösa hundmänniskor är att dom tar hänsyn och tänker på t ex bra möten med valpen. Som till exempel när jag och Pernilla stod och pratade så frågar Pernilla när hon kommit fram, hur hon ska gå till väga med en skuttande Tyra som vill hälsa. Sen kom även en annan fram och hon jobbade fint med mötet med Tyra. Satte Tyra ner och väntade tills hon var lugn innan hon hälsade och fick en godis. Det är ju guld värt sånna här tillfällen, som blir naturliga träningsstunder. Nej nu är vi supertrötta, Tyra har sovit sen vi kom hem och nu ska jag krypa ner hos henne. Tack lilla Tyra för en underbar dag. Jag älskar dig så mycket =) Går inte en dag utan att hon får mig att skratta. Godnatt gott folk!

Eftersom jag jobbar hela helgen igen så har min sambo och Tyra åkt iväg. Det är så tomt när dom inte är hemma, men jag förstår att dom åker. Jag är inte så rolig att ha och göra med när jag jobbar mina långpass. Jag är inte så pratsugen och kommer mest hem för att sova för att sen orka jobba igen. Tur att man får livskvalité därimellan. Idag hade jag ett lyxpass och började inte jobba förrän 14. Så på förmiddagen åkte jag upp till hundklubben och träffade Pernilla och Sixten, Majken och lilla Teo. Han är ju bland det sötaste mitt öga skådat. Vilket riktigt litet charmtroll och så mjuk päls. Han var ju så liten också, men jag har gått och trott att min Tyra är så liten, men inser ju nu att hon är mycket större. Antar att hon känns liten fortfarande bara för att man kan bära henne, och ha henne i famnen. Får jag som jag vill, vill jag alltid kunna ha henne i famnen, det är ju så gosigt. När hon lägger upp sitt lilla huvud mot min hals och bara snusar. Åh, vad jag saknar henne, vem ska jag kvällsmysa med ikväll? Får ta igen det imorgonkväll helt enkelt. Tillbaka till Teo, tycker ni inte att han har fina färger? Jag gillar skarpt det bruna i honom och att han har vita tassar. Ser ut som ett riktigt litet busfrö och vassa valptänder har han också. Nu har Tyra precis blivit av med sina sylvassa så nu får Teo ta över den uppgiften. Jag tycker det är så roligt att Tyra bara är 12 veckor äldre än Teo. Då kommer jag och Pernilla kunna gå kurs ihop, det ska bli så roligt. Och så kommer vi kunna ge varann tips och råd i träningen. Det är halva nöjet tycker jag med att träna hund, när man har en vän som också delar samma intresse och som man kan träffa och träna tillsammans med. Sist jag var uppe i odlaren med Tyra hjälpte Pernilla mig med inkallningen. Hon höll i Tyra och så kallade jag in. Det är ju verkligen toppen! Det som också är en bonus är att både jag och Pernilla vill tävla. Nu är ju hon redan en rutinerad tävlingsmänniska eftersom hon tävlat med både Sixten och Majken, men om det går bra för oss båda kanske vi kan åka på tävlingar ihop också. Alltid roligt med trevlig sällskap och hejjarklack =) Grattis Pernilla till en superfin hund ( till, får jag ju tillägga, eftersom du redan har 2 ) Jag lägger upp en bild på den lilla stjärnan. Idag när vi var uppe i odlaren var även Eva där, hon är ordförande i hundklubben. Hon äger en riktig stor kille, tror det är en bullmastiff som heter Buster. Han är så vacker att titta på och så elegant när han rör sig trots sin storlek. Han och Majken busade runt. Jag älskar att se hundar busa med varandra, det är så härligt att se när hundar bara får vara hundar på något vis. Var en riktigt bra förmiddag. Nu är det dags att lägga sig, så man orkar upp och jobba sitt 13 timmars pass imorgon. Ha det bäst allihopa!

Efter att jag tagit farväl av min förra hund, Varga, var jag fast besluten om att inte skaffa någon mer hund. Sorgen var för stor i stunden. Tiden gick och självklart saknade jag Varga, men har man en gång haft hund, förstår man nog vad jag menar när jag skriver att man saknar själva grejen med att ha hund. Det är en ända lång upplevelse som man inte kan leva utan, när man väl har upplevt den känslan. Jag började titta runt efter en ny hund. I början var jag inte alls redo när jag kollade runt, men jag förstod det inte först. Så jag fick slå på bromsarna och lugna ner mig lite tills jag verkligen kände att jag var redo. Efter en tid började jag känna mig mer mogen och började kolla runt efter olika uppfödare för Amerikansk Staffordshire Terrier. Jag var lite nyfiken på Cane Corso också, men kände att en amstaff skulle passa mig bättre, eftersom jag var ute efter en alround hund. Jag kontaktade olika uppfödare, vissa svarade andra inte. Jag måste ändå säga att de som svarade var mycket trevliga. Det är ett sånt bemötande man behöver få när man aldrig köpt hund av en ”seriös” uppfödare tidigare. Varga var ju en blandras och hennes såkallade uppfödare var långt ifrån seriösa. Hur som helst så kände jag att jag ville ha lite mer kött på benen den här gången av köp av hund. Så jag läste på mer om rasen och kollade runt vad de olika uppfödarna använde sig av för hundar i sin avel och hur friska dessa hundar var. I och med at jag läst på lite så förstod jag att jag inte ville ha en valp som var smittad med Ataxi. Det är en fruktansvärd sjukdom och jag är så glad att min Tyra är Clear när det gäller Ataxi. Både hennes pappa Speedy och hennes mamma Lupa är testade Clear, så Tyra kan aldrig få den sjukdomen. Jag fastnade till slut för Marias kennel Capa Tosta. Jag skulle kunna varmt rekommendera henne till valpköpare. Jag fick ett sånt fint bemötande och hon är en väldigt lättsam person. Jag som kan vara lite blyg av mig kände att det var inga problem att vara mig själv och ställa alla möjliga olika frågor, och hon svarade så tålmodigt ( tack Maria ) Det känner jag fortfarande, att vad det än är så kan jag vända mig till Maria för stöd och råd och det betyder mycket för mig. Efter ett antal mail senare fick jag den glada nyheten att få komma och hälsa på Lupa och  hennes söta små valpar. Jag hade ju fastnat för den vita tiken. Jag gillar när hundar har ett litet mer eget utseende. Som rottisar t ex där har ju alla samma teckning och färg och jag tycker inte det är lika roligt. Dom är ju väldigt fina ändå såklart, men jag var ute efter lite mer variation. Så jag kände på en gång att Tyra var rätt för mig utseendemässigt, för hon är ju så söt med sin prick på ryggen. Gissa om jag var nervös den dagen vi skulle åka och hälsa på Maria och hundarna. Samma dag fyllde jag 30 år, så det var den bästa present jag kunnat önska mig när Maria säger i slutet av besöket att jag får köpa Tyra om jag vill. Inombords var jag helt galet lycklig och ville bara ropa ut all glädje, men tänkte att det är nog ingen bra ide, ville ju inte skrämma Maria, så hon skulle börja undra vad jag var för idiot som satt där på golvet och skrattade hysteriskt av glädje =) Så jag fick fint behärska mig för att sen ta ut allt på min sambo i bilen *skrattar* Tror han fick skavsår av allt hundprat hela vägen hem till Eskilstuna. Sen gick dagarna sakta må ni tro, aldrig blev det leveransdag. Jag förberedde hemmet för att Tyra skulle komma hem och inhandlade leksaker och packade upp saker jag sparat från Varga. Sen var äntligen dagen kommen. Vi styrde bilen upp till Stockholm och hämtade hem vårt lilla yrväder. När vi åkte hemåt sen med vår söta lilla vita valp som låg i mitt knä, kände jag ett enormt lugn. Nu var hon äntligen min och äntligen på väg hem. Jag kunde inte sluta titta på henne, där hon låg i mitt knä och sov så sött. Jag är så glad att Tyra finns i mitt liv, skulle inte vilja vara utan henne. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att vi får många år tillsammans. Det är rätt otroligt att man kan älska ett djur så mycket som jag älskar Tyra. Hon är verkligen mitt allt. Tusen tack Maria på CapaTosta kennel för min underbara Tyra.

Gokväll på er allihopa! Hoppas att ni alla haft en bra dag. Jag och Tyra kan inte klaga, vi har varit ute på landet under eftermiddagen. Tyra är alltid lika glad då hon träffar människor, hon hälsar alla hjärtligt välkommna att hälsa på henne. Hon är så söt mitt lilla pyre. Jag gillar verkligen att hon och min bror, Anders kommer så bra överens. Ibland kan jag nästan få känslan av att hon förstår att han är annorlunda och är extra snäll mot honom. Det är bra att dom funnit varandra, känns bra i mitt hjärta eftersom Anders varit så himla hundrädd efter en incident då en hund hoppade på honom. Och hör och häpa nu gott folk, det var INTE en kamphund. =) Finns ju dom som verkar tro att det bara är såkallade kamphundar som attackerar människor och hundar. Jag kan minnas fel nu, men har för mig att det var en Golden Retriver som hoppade på honom, dom kan dom med.

Jag och Tyra tog en liten promenad i skogen. Tyra har inte gillat högt gräs tidigare, kan ju berott på att det varit lite svårt att gå i det i och försig. Men nu fann hon tjusningen i det och fick tokfnatt. Hon sprang alternativt flög/skuttade fram som ett vitt sträck i det gröna gräset. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Och emellanåt stannade hon upp och kollade läget om jag fortfarande var med. Det gillar jag med henne, att hon inte släpper kontakten helt med mig när vi är ute. Hon kan pyssla med lite av varje, men kollar av kontinuerligt så att jag är med. Jag tog lite kort på henne när hon for runt, men inte lätt att fånga henne på bild när hon for fram, så det fick bli när hon stannade upp. Jag tycker att man kan se på bilderna hur full av bus hon är. Sen är det ett kort på henne när öronen står rakt upp, snyggt va? Min lilla ängel och hennes öron, ibland står dom åt alla möjliga håll och kanter och sen helt plötsligt kan dom ligga så fint i flera dagar. Jag tycker hon ser helt galen ut när dom står upp. Jag upplever för övrigt att Tyra har börjat äta bättre nu, misstänker att det kan ha varit alla lösa tänder som spökat tidigare, jag hoppas att det är så och att hon får behålla aptiten.

Efter bus stunden i gräset så fick hon jobba lite med köttbulls sök. Tyra tycker om att använda nosen, vilket jag ser som väldigt positivt eftersom jag vill köra lite blodspår med henne, när jag tar mig i kragen. När jag säger sök godis är hon med på noterna direkt och börjar jobba. Sen kan jag lova att hon sover gott och snarkar.

Idag kommer Pernillas nya raring hem, Theo som är en Border Collie. Han är hur söt som helst. Ska bli roligt att få lära känna honom. Roligt för Tyra också och få en lekkompis förutom Majken då förstås. När Tyra och Majken började leka från allra första början kunde Tyra springa under Majkens mage utan problem. Idag är dom nästan lika höga, otroligt vad dom växer dom små liven. Jag har skrivit det tidigare men det tåls att skriva om flera gånger, att jag tycker att Pernilla är så duktig med sina hundar och seriös. Hon lägger ner så mycket jobb och tid och tålamod och har sån bra strategi med sin träning. Hon är verkligen en av mina förebilder. Hon är så påhittig också, jag kommer inte i närheten av hennes fantasi när det gäller att lära in nya saker och hitta olika metoder som fungerar bra. Både Sixten och Majken har LP1 och Majken kommer nog snart få sitt LP2, så duktig som hon är. Det ska bli så roligt och se hur Theo blir som lydnadshund, säkert superduktig med tanke på sin superduktiga matte =) Börjar det lukta smöreri nu? Nä, det är faktiskt så jag känner. Pernilla är en exemplarisk hundägare, som gör allt för sina hundar, det ska hon ha en stjärna i himlen för. Det blev ett väldigt långt inlägg det här, men så roligt att skriva av sig. Lycka till Pernilla med Theo, jag tror att ni kommer gå långt! Nu rundar jag av och lägger upp korten på min egna lilla stjärna. Ha det bäst alles!

Jag är så imponerad av alla de olika hundar som hjälper människan på olika sätt. Hunden är ett intelligent djur om man frågar mig =) Tänk så mycket den kan lära sig och så lätt den anpassar sig. Jag tycker att det är så roligt när man hör talas om dessa terapi hundar som finns på olika avdelningar som får sjuka människor att må mycket bättre, om kanske bara i stunden, men ändå, får glömma sin sjukdom för ett tag.

Sen har vi ju alla tjänstehundar, polishundar, tullhundar, likhundar, vallhundar, listan kan göras lång. För ett tag sen var jag och tittade på när man vallade får med sina hundar. Så otroligt häftigt att få uppleva, annars har jag bara sett det på tv i någon film, men det är ju långt ifrån samma sak. Vilken enorm känsla det måste vara att kunna stå still och med hjälp av rösten och visselpipa kunna få sin hund att valla fåren eller det boskap man vallar dit man vill. Jag ryser när jag tänker på det. En stor eloge ska alla dom ha som jobbar med sina hundar, för jag kan tänka mig att det inte är en lätt match att lära in. Det måste ju ligga en hel del arbete bakom och tid och tålamod.

Jag brukar vara inne på ett forum och läsa en massa spännande saker. En dag hade en person delat med sig om en händelse, som för mig är helt ofattbart, jag minns inte vad hon hette nu, men hon hade lagt ut bilder som var helt underbara. Hon berättar om en amstafftik som agerat fostermamma till inget mindre än en kull med vargvalpar. Hur häftigt är inte det?!!! Jag blev alldeles varm inombords när jag såg bilderna. Där ser man hur anpassningsbara våra underbara hundar är.

Idag tog jag och Tyra det lugnt på förmiddagen, tränade lite kontakt och sitt och ligg inne. På eftermiddagen åkte vi ut till landet, till mina föräldrar. Min bror Anders blev glad att få träffa Tyra, det var ett tag sen dom sågs. Det är så roligt och skönt att se att han inte är rädd för henne, fast det är lite blandad förtjusning när hon hoppar på honom och han ber henne sluta. När han tog mod till sig och sa åt henne med lite mer bestämd röst, så satte hon sig ner och titta på honom =) Tyra är en väldigt nyfiken liten tjej. Min mamma som brukar pyssla om blommor och vattna i växthuset och det är väldigt intressant. Tyra brukar följa efter henne för att se om det ska hända något spännande. Hon är så söt när hon svansar efter min mamma och ska fram och nosa på allt hon tar sig för. Jag klippte köttbullar i mini bitar och strödde ut på gräsmattan, sen hade Tyra lite att göra. Hon jobbar på bra med sin lilla nos och sen blir hon sådär härligt trött. Eller rättare sagt, först blir hon helgalen för att sen förvandlas till härligt trött *skrattar* Tyra är även en riktigt kelgris, det älskar jag med henne. Hon kan komma och vilja klättra upp i knät på mig för att sen få sitta där och gosa. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser henne. Tack alla för era kommentarer, alltid lika spännande att logga in och se om någon skrivit något. Till alla er som jag kanske trampade på tårna i mitt tidigare inlägg, ta det inte så hårt. Jag menar inget illa heller, men min åsikt är att vissa hundraser har lättare för vissa saker än andra. Border Collin är ju en vanlig ras man ser på lydnadstävlingarna och det finns ju en anledning att den är överrepresenterad, tror jag iallafall. Border Collin har lättare för sig tack vare att det är en arbetande ras. Men jag är ju förvisso ingen professor i ämnet *skrattar* Nähä det var allt för denna gången, sov så gott allihopa!